Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

Bloggarkiv

tisdag 30 september 2008

måndag 29 september 2008

Tecken för det mänskliga (1); Leif Holmstrand på Gerlesborg (reviderad version)

Leif Holmstrand
Utställning i Gerlesborgs-
skolans galleri
Varar fram till 10 oktober.

”Ömsinthet”.
Jag börjar den här texten med detta ord. Och jag associerar sedan även till ordet ”innerlighet". Varför kommer förhoppningsvis i någon mån att framgå nedan.

Leif Holmstrand skapar en del av sina verk genom att utnyttja tekniker som stickning och virkning. Andra material är plast, silikon, tvättlina, hår, glasfiberplast, glas, trä, grova linor, stearin, metalltråd med mera.

Det finns flera möjliga förhållningssätt till de olika verken. En del av dem inbjuder till något vi kan kalla ”estetisk kontemplation.”
Här finns verk som helt enkelt är konventionellt vackra.
Ett exempel är Fall, bestående av en stickning dragen över ett litet prydnadsbord:



Ett annat exempel är Med huvudet i magen, där stickade och virkade ”plagg” hänger på en galge:



Här ser vi mjuka och behagfulla former med tydliga referenser till klassiskt klädmode. Titeln kanske kan kanske problematisera det verket (0van) något men hos mig rör den inte upp några större tankevirvlar. Tidlös elegans och harmoniska former.......

Dubbelkropp heter ett annat textilt verk. Det består av en stor kudde, överdragen med en orange stickad polotröja:


Här är det dags att i förbifarten konstatera att ljus och skugga i galleriet störde fotograferingen av konstverken ganska rejält. Men vi för nöja oss med det som ändå gick att åstadkomma.

Ett intressant verk är Brits, vars grundstomme enligt verkförteckningen är en sittmöbel. Denna stomme har sedan klätts över med ett yttre skikt bestående av lager på lager av åt alla håll och kanter slingrande rosa och blå tvättlina och tunna likaså slingrande strängar från en limpistol.

(Observera att skuggan enligt min mening bör inte bör betraktas som en del av verket.)

Britsen kan ses som ett renodlat estetiskt objekt. Helheten skimrar av färg och ljus. Det är bara att betrakta och fångas av sina upplevelser.

Man behöver i det här läget inte ställa några frågor om vad det är man ser, vad det betyder, om det berättar om eller gestaltar något som ligger bortom konstverket och upplevelsen som sådan av det.


Men det finns flera aspekter på det här verken. Ibland kan vi helt enkelt förvånas över en överraskande kombination av ting, egenskaper och former som normalt inte förekommer tillsammans. Och här finns en hel del att överraskas av.

Som exempel kan vi ta verket Skiss, som består av en dockbarnvagn upphängd i ett nät av grovt blått rep:

Jag har dock svårt att ta till mig det här verket vare sig som ett estetiskt objekt eller som en blott och bart överraskande sammansättning av normalt sett åtskilda komponenter.

För att Skiss ska öppna sig för mig måste jag se det som ett komplex av tecken som pekar utöver sig själva, som representerar något bortom den egna faktiska existensen.


Barnvagnen vill jag se som ett tecken för både barndomen och barnet inom oss, med allt det beroende, all den hjälp- och skyddslöshet som präglar denna aspekt av den mänskliga tillvaron.

Nätet ser jag som ett tvetydigt tecken för något som både skyddar och stänger det farliga ute, men som också kan stå för instängdhet och fångenskap, för krafter som begränsar liv och växt.

Att även hjulen är intrasslade i nätet, så att de inte kan rulla, blir en teckenaspekt som ytterligare understryker bundenheten och inskränkningen av ett möjligt livsrum.

Man kan kanske tycka att sådana här tolkningar är godtyckliga och schablonmässiga och att de förminskar och stympar konstverket till något som kan stängas in i intellektuella kategorier. Men för min del är detta det förhållningssätt som gör verket intressant och engagerande.

Och den partiella översättningen till verbalt tänkande innebär inte att det utställda verket blir onödigt. Det blir istället viktigt som visuell förstärkning och fördjupning av de känslomässiga bottnarna under tolkningens tankeinnehåll.

Ett annat verk jag gärna presenterar har titeln Trefötter, och den titeln kommer uppenbarligen från den skara bokstavliga trefotingar som utgör den ena av verkets komponenter (enligt verkförteckningen formade av ståltråd och tvättlina):


Den andra komponenten verkar vara en någorlunda vanlig shoppingväska.

Verket utgörs av helheten av trefotingar och shoppingväska. Och det går förstås alldeles utmärkt att ställa sig något frågande inför detta arrangemang.


För mig fick det här verket sin kraft från en snabb intuitiv koppling till innebörden: Mor och barn. Teckenkaraktären blir här helt uppenbar och den är inte uttänkt, utan drabbade mig direkt och utan medvetna analytiska tankemödor.

Och när jag ser på verket ur denna synpunkt blir det så känslomässigt berörande att jag har svårt att tänka mig att konstnären själv inte skulle ha liknande associationer kring sin skapelse.
Här finns också en av grunderna till att jag började den här texten med orden Ömsinthet och Innerlighet.

Formellt sett skulle man kunna tänka sig många andra tolkningar, till exempel "officer med soldater" eller "chef med underställda". Men nej, för mig är väskan mycket moderlig och hon omfamnar sina små trefotsbarn med sina omsorger.

Och man ser väl som man är; vissa tolkar in mycket känslor i ett verk, och om man som jag tolkar in "mor och barn" beror det kanske på att jag har ett större behov av barnaskap än av underkastelse....

Två andra verk, som bägge bär titeln "Utan titel", ser jag själv som en helhet av två interagerande komponenter. Den ena komponenten ser ut så här:

Här nedan verkar det hända något; det ser ut som om den orangepräglade varelsen försöker närma sig den andra:


För mig blir det här en sorts bild av ett kontaktsökande möte mellan två mänskliga varelser, kanske ett trevande försök att etablera någon sorts gemenskap mellan två individer.

I kraft av vad ser jag dessa icke-mänskliga ting på detta sätt?

Det är, tror jag, en fråga om ett intuitivt teckentydande, där tecknen inte är helt konventionella, utan mer framstår som ett allmänmänskligt betydelsekapital.
De klädlineklädda glasglobernas form är ett exempel. För det första kan vi förstås helt enkelt se dem som tecken för huvuden.

Men det finns psykologiska experiment som tyder på att vi tenderar att förknippa runda former med sådana kvaliteter som mjukhet, värme, godhet och generositet.

Den rätlinjiga spetsformade triangeln skulle istället stå för sådant som är hårt, kallt och kalkylerande. Och de här sambanden är alltså inget vi tänker ut, utan något som någorlunda direkt uppfattas utan medveten analys.


Att den vita figurens
glasklot är fyllt med hår har också betydelse. Hårets funktion är här, tror jag, att drastiskt och med eftertryck föra tanke och känsla in till det mycket intimt och kroppsligt mänskliga, till något som kanske till och med ligger bortom våra kulturella överlagringar.

De här två sista bilderna av verken visar ganska eftertryckligt att vi här har att göra med.....



.......ett kroppsspråk, ett språk av former och elementärt meningsbärande åtbörder, som också kan utnyttjas som alfabet inom visuell konstnärlig gestaltning.

Skulpturen nedan, vars ytterdelar här tyvärr delvis faller i skugga, heter inte Utan titel, utan Syskon. Här styr konstnären våra associationer och det gör han kanske rätt i.
Om vi åter ser formellt på verket, så skulle det kunna gestalta en mängd olika saker. Utöver titeln tror jag att materialet i det här fallet är viktigt.

Hade ytterändarnas runda former varit av blank plast och mellandelen en stel pinne, så hade våra tankar kanske gått till avbildningen av en kemisk förening mellan två atomer.


Men nu är ytan tilltygad och knölig och och färgen har karaktär av sådant som honung, fett eller vax. Jag tror det får en effekt som liknar hårets i exemplet ovan. Våra associationer förankras i det basalt animala och.....

.........tillsammas med titeln leder det till en fördjupad känsla för vad detta med syskonskap (och kanske gemenskap i allmänhet) i grunden innebär.

Det handlar kanske om att följa mänskliga relationer till deras rötter i något som vi inte har rationell insikt i.

Och visst finns här ett drag av ömsinthet.........


http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


onsdag 24 september 2008

London som konstobjekt; minimala ingrepp...

London sommaren 2008

Det här är egentligen bara två exempel på hur små förändringar på eller kring en yta kan förändra helhetsintrycket på ett mer dramatiskt sätt än man kunde tro.

Det första exemplet är en i sig ganska vacker yta, som utgör fronten till en simhall i en Londonförort. Både formellt och koloristiskt tilltalande.
Men därtill de små obetydliga händelserna: människor kommer och går, en bil smyger in i ett hörn...... och mitt i obetydligheten har något påtagligt hänt......

Exemplet nedan visar en yta som med sin monotona upprepning av en och samma modulära enhet, glasfönstret med betonginfattning, har en visuellt påtaglig kraft; ytan har, lite paradoxalt tillspetsat, ett uttryck mitt i själva uttryckslösheten......

Och sedan kommer även här ett litet ingrepp, som i en visuellt mera komplex omgivning inte alls skulle fått den substans det nu får.....


En del av en lyktstolpe träder fram; dess närvaro blir i en mening minimal och obetydlig, men ändå distinkt och förtätad så att situationen inte bara förändras, utan därtill förvandlas på ett smått häpnadsväckande sätt.....



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 23 september 2008

Klotet; Begrepp, bild och materia

Klot: tredimensionell solid kropp vars begränsningsyta är en sfär.

Sfär: yta i rummet vars punkter har ett konstant avstånd, radien, till en given punkt, centrum.

Klotet på bilden innehåller materia. Begreppsdefinitioner och bilder kan jag bidra med så här lätt som en plätt, men materian kan jag inte skyffla ut i WWW-världen.

Ty så är världen beskaffad........

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Från Catwalk till Soldier blue på Dalslands konstmuseum

Ten years after
2008 retro contemporary
Stig Nelson
Dalslands konstmuseum

Stig Nelsons målningar "slår hårt", de stiger fram och tar för sig av både rum och uppmärksamhet med ett distinkt och kraftfullt tilltal.
Sätten för deras framträdande är dock lite olika. Det handlar ibland om abstraktioner, ibland om ytor helt blottade på föreställande innehåll, och ibland kan ett föreställande innehåll framträda med stor intensitet och skärpa.

Blue velvet är en stor mörk/ljusskiftande blå monokrom yta på vilken man kan ana olika gestalter och former som oscillerar fram och tillbaks mellan uppenbarelse och utplåning utan att riktigt finna ro i något av lägena.



Vi ser också att Stig Nelson målat sitt eget namn på duken och det är något han gör på många målningar. Poängen med detta är något som undflyr mig...


Som en motpol framträder House X concrete, där ingenting är upplöst och undanglidande, utan reducerat till kombinationer av rätlinjiga väldefinierade geometriska former som rektanglar och kvadrater.


Konstnären leker lite med ord i anslutning till sina målningar. En av de mer lyckade ordlekarna är Catwalk ovan, där poängen består i tvetydigheten mellan den metaforiska benämningen "catwalk" på mannekängernas arenor och bildens mer bokstavliga catwalk; här ser vi ju faktiskt en bild av ett stort kattdjur "på gång".


Superstar, med orden "in the sky" skrivna med skrivstil i målningens nederkant (syns inte på fotot) är ett annat exempel på ord och bild i kombination. Den strama stiliseringen och kraften i kontrasten mellan figur och bakgrund har de också gemensamt.


Figuren Nike ovan är unik i sitt slag på den här utställningen. Om vi ska fiska i historiens hav, så var Nike var de antika grekernas segergudinna, ofta avbildad bevingad. Stig Nelsons version har vingar av plåt och en kropp av hönsnät kring vilken han byggt upp ett mångskiftande nyansrikt färgspel.


Vilken innebörd själva referensen till en segergudinna har för konstnären är det förstås svårt att veta. Jag ska fråga om jag träffar honom någon gång. Vad vi i alla fall vet, är att Nike genom historien inte bara setts som en gudinna för krigiska segrar, utan för andra svåra utmaningar och prestationer också.


En av konsthistoriens mest berömda versioner av Nike-temat är Nike från Samothrake, som nu finns på Louvren i Paris. Den statyn har inget ansikte kvar, men Stig Nelson låter gudinnan få ett ansikte av guld.....


Det här verket är målat på något som förefaller vara presenningsduk. Det finns hål och repstumpar som tyder på det. Ytan har en viss råhet, vilket också bidrar till uttrycket.

Vi kan fundera lite över de verbala tilläggen. Målningen har titeln Exit och det ordet finns också med i uppbyggnaden av själva bildstrukturen (här med ett jätte-X och den grekiska bokstaven epsilon).
Vad tillför detta helheten? Kanske uppstår någon sorts spänningsförhållande mellan tanken på en utgång/utväg och det stora krysset som snarare ger intryck av stopptecken?


Även Röd kimono är målad på råbarkad presenningsduk och i mitten har en komplikation i form av löst hängande textilremsor införts.


Stark förenkling och formell och koloristisk renodling parat med införande av små men pregnanta ingrepp som bryter mot huvudtendensen. Så kunde man kanske tänka sig en slagordsmässig beskrivning av Nelsons konstnärliga strategi......


Det sista verk jag sätter fokus på blir Blue soldier, som jag uppfattar som en helhet av flera komponenter. Ovanför den stora blå fågeln ser vi en kvadratstruktur av metalltenar.
Kanske kan den helt enkelt ses som ett tecken för himlen eller kanske för något som hindrar fågelns flykt och begränsar dess livsutrymme?
Jag erinrar mig Dylanraden: "And but for the sky there are no fences facin´" (Mr Tamourine man).


Under fågeln ligger en jackad nersmetad med färg. Någon bestämd uttolkning av det här komplexa verket (jag uppfattar det alltså som helhet av tre delar) tänker jag inte ge mig in på.....men....


.......jag kan inte låta bli att associera till den blodiga krigsfilmen Soldier blue, i vilken det amerikanska kavalleriet genomför en fruktansvärt hejdlös massaker på indianer; män, kvinnor, barn, gamla dödades utan några som helst hämningar........

http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Blandade existenser

Här kommer några visuella fynd från en vandring i min uppväxtort Charlottenberg i Värmland en halv mil från norska gränsen.

På vandring är de förvisso men för tillfället har de tagit rast.....

Ytor. Kan man säga. Helt enkelt.




Nej, det är inte taggtråd. Inte av metall överhuvud taget. Men man kan trassla in sig i det.




Här inne väntar mycket på att få hända. Men utsidan .....den väntar inte på något, ser det ut som.....





Ett gammalt renhorn har gjorts nyttigt. Eller har det verkligen det?



Hitom eller bortom. Spelar roll?





Presenning med plastbalja. Eller Utan titel om man så vill.....
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 22 september 2008

Gotland som konstobjekt (4); Ytor och objekt

Gotland sommaren 2008

Här visar jag några bilder av ytor och objekt fångade i många olika sammanhang på Gotland i somras.

Den här gången väljer jag att låta bilderna framträda utan mina verbala kommentarer. Här får det vi ser klara sig alldeles på egen hand.














Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.