Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

Bloggarkiv

torsdag 29 januari 2009

Min egen konsthistoria I; Piccadilly och modernismen

London och och ljusreklam vid Piccadilly circus; kommersiell ytlighet, ja kanske det, men också en sorts readymadeestetik som inte bara kan avfärdas.
Och beaktar man bara det som syns, så är det i princip egentligen endast....

.......de språkliga inslagen som hindrar detta från att klassificeras som "abstrakt modernism", "postmålerisk abstraktion" eller till och med "högmodernism ".

Vi har ju här framför oss färg och form på en platt yta, utan figurativa eller rumsillusionistiska inslag. Men som sagt, bokstäverna måste bort, eller förvandlas till ytor utan språkligt meningsinnehåll.

Hur kom vi hit? Hur kan man komma hit? Eller här kanske snarare: vilken blir min personliga väg genom konsthistorien till Piccadilly?

Man kan gå en vetenskapligt konsthistorisk väg. Själv tänker jag här gå en visserligen konsthistorisk, men absolut inte vetenskaplig väg.
Det blir mina egna intuitiva associationer som får leda mig på vägen genom bildernas mångfald.

Min utgångspunkt blir några exempel på figurativ expressionism: Edvard Munchs Skriket och Franz Marcs Blå häst.


För att komma vidare drar vi de här målningarna genom något vi kan kalla "nonfigurationskvarn", som bildligt (!) talat gör köttfärs av de figurativa motiven, men som ändå bevarar något av innehållet i det från början givna.

En tänkbar fortsättning när kvarnen gjort sitt skulle kunna exemplifieras genom målningarna nedan; Utan titel av Gerhard Richter och Komposition VII av Wassily Kandinsky:


Det kan synas vara en lång väg från dessa koloristiskt och formellt sprakande och yvigt flödande målningar till ljusreklamen vid Piccadilly.
Vi behöver därför något motmedel, några kurer/mediciner, som som kan sätta gränser för det konstnärliga fyrverkeriet, strama upp kompositionen, och föra oss dit vi vill, nämligen tillbaks till den ljusreklam vi utgick ifrån.

Det finns mediciner som kan vara effektiva, men som också kanske är så starka att de ger allvarliga biverkningar.
Dessa biverkningen kan bestå i att estetiskt eller konceptuellt värdefulla barn slinker bort tillsammans med det badvatten vi ville bli av med.

En stark kur, av typ stålbad, är någon sträng form av suprematism (Kasimir Malevich, Svart kvadrat och röd kvadrat):

En något mildare men kanske ändå verksam kur (receptfri) av samme mästare kan se ut så här (Suprematism 1915):

Vi kan även gå tillbaks till Kandinsky själv och betrakta ett fragment utmed den väg han själv vandrade (Komposition VIII):

Man kan också betrakta det här genom en sorts mekanistisk maskinmetaforik.
Vi kan föreställa oss de tre målningarna närmast ovan som ritningar eller modeller för någon sorts abstraktionsmaskiner eller geometriska formaliseringsfilter.
Vi kan också se dem som gränssnitt (det som syns på skärmen) för dataprogram avsedda för konstomvandling.
(Man kan kanske också betrakta målningarna som resultatet av maskinernas inverkan, men den tråden tänker jag inte följa här).

Nu får vi alltså föreställa oss att det måleriska och "bångstyrigt utsvävande" har processats genom sådana här reduktionsstrukturer för att stöpas om till en strängare skepnad, men förmodligen och förhoppningsvis med något av den ursprungliga framtoningen kvar.

Men vi behöver något mer för att komma till Piccadilly.
Resultatet av abstraktionsmaskinens och formaliseringsfiltrens förvandlingar behöver också genomgå en process som förvandlar oljefärgen på dukarna till något med en ny skinande lyster.
För att åstadkomma detta behöver vi ha elektriska komponenter under glas istället för "färgfläckar".

Vi behöver med andra ord något vi kan kalla för elektrifieringsaggregat.
En modell för ett sådant kan vi hämta hos Dan Flavin, vars verk är uppbyggda av ljusrör i olika färger i strikt regelbundna mönster (till exempel de två verken Utan titel nedan).
Hans strikta strukturer bidrar förstås även de till abstraktionsprocessen och reduktionen till fundamentala geometriska former:


Vi låter alltså konstverk av den typ som inledningsvis exemplifierades genom målningar av Munch och Kandinsky gå igenom en rad förvandlande reduktionsverktyg: nonfigurationskvarnen, abstraktionsmaskinen, det geometriska formaliseringsfiltret och till sist elektrifieringsaggregatatet.

Vi kan till och med fantisera om de konstomvandlande processerna som fysiskt realiserade genom en maskin i sinnevärlden (här illustrerad genom Michael Stevensons Fountain of prosperity, som ingick i utställningen History acts på Göteborgs konsthall):

Och när de ursprungliga figurativt expressionistiska konstverken kommer ut ur hela det här maskineriet, så kan resultatet bli något i stil med det vi både utgick från och avsåg komma tillbaks till: Piccadillys ljusreklam, nedan i en närstudie:

Men bokstäverna är dock fortfarande ett problem. För att nå fram till en klockren "högmodernism" måste de förvandlas till färgfält som inte är språkligt meningsbärande.
Bokstäverna får alltså stöpas om till koloristiskt identiska men formellt förändrade enheter. Vi kan tänka oss denna förvandling i linje med de metaforiska modeller och processer som antytts ovan.

Detta var alltså min högst personliga och subjektiva version av ett stycke konsthistoria. Fantasifull, ja, kanske till och med för fantasifull, men jag utesluter ändå inte möjligheten att dess kärna kan ha kontaktytor med underströmmar i faktiska historiska och psykologiska skeenden......

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

måndag 26 januari 2009

London som konstobjekt; Den förgyllde prinsen...

Från Thomas Hirschhorns närgångna och kraftfulla gestaltning av världens ve och vånda (se inlägg nedan), som spränger alla makthierarkier i småbitar, går vi nu över till ett konstverk i rakt motsatt anda.

Jag visar här några bilder av Albert memorial i London, ett minnesmärke över prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha, som var gift med drottning Victoria av Storbrittannien.
När prinsen dog 1861 ville man hylla honom genom en sorts viktoriansk motsvarighet till en medeltida helgedom.
Så här ser monumentet ut på lite håll:

Går man in lite mer i närbild så ser man den komplexa och något överdådiga prakt som utvecklas på det här verkligen monumentala bygget:

Enligt nationalencyklopedin ska prins Alberts och drottning Victorias äktenskap ha varit ett moraliskt ideal för samtiden. Prins Albert uppges också ha engagerat sig starkt inom många områden: lanthushållning, industri, utbildningsväsende, vetenskap och kultur.

Som drottning Victorias förtrogne rådgivare ska han också ha spelat en stor politisk roll. Så helt och hållet oförtjänt av en minnesvård var han måhända inte. Men att låta honom sitta förgylld i denna storslagna "helgedom" förefaller kanske lite makabert.....

Till monumentet hör också fyra skulpturgrupper i var sitt hörn kring centralgestalten. De representerar var sin världsdel. Tanken är väl (gissar jag) att prinsen skulle ges en värdig inramning i form av symboler för det Brittiska imperiet.
Ovan ser vi Europa med tjuren som sitt tecken.

Den här gruppen med en dromedar och människor i turbaner verkar representera Afrika och ........


....elefanten här är väl med sina små öron av den indiska sorten. I det brittiska imperiet gick solen aldrig ner.....

.....och den sista gruppen, med något som ser ut som en buffel (association: Buffalo Bill och George W Bush), representerar då den amerikanska (nordamerikanska) kontinenten.

I början av 1900-talet förlöjligades monumentet (åter enligt nationalencyklopedin) och det lämnades att förfalla så att färger och detaljer nöttes bort. Sedan har det restaurerats med hjälp av modern teknik och är nu, som synes, i gott skick.

Och till sist infallet: tänk om man istället för en förgylld prins Albert....

......skulle sätta in något i Thomas Hirschhorns stil i monumentets centrum.....


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

söndag 25 januari 2009

Göteborgs internationella konstbiennal 2007/2009

År 2007 genomfördes Göteborgs internationella konstbiennal på temat Rethinking dissent; Om politikens begränsningar och motståndets möjligheter.

I år är mottot What a wonderful world och kuratorerna Johan Pousette och Cecilia Prado har deklarerat att avsikten med biennalen är att "erbjuda en generös poetisk och sensuell gestaltning av mänsklig mångfald och förmåga till såväl underverk som missgrepp genom samtida konstnärers blick och verk."

Liksom vid förra biennalen 2007 vill man föra fram konstnärer som engagerar sig i sociala och politiska frågor. Men man understryker också vikten av hur detta engagemang gestaltas.
De konstnärer som är aktuella ska "visa stark visuell kraft" och "poetisk eller sensuell framtoning".
Det här låter ju riktigt lovande. Röda sten är arrangör även i år, och med Göteborgs konsthall som en viktig samarbetspartner.

Här ska jag visa några bilder jag tog i Göteborgs konsthall vid 2007 års biennal. Den här dagen var det ett riktigt ruggigt höstväder i Göteborg.

Jag har hittat de här bilderna i en undermapp till en mapp i min dator och jag har inte visat dem tidigare. Bilderna ger olika aspekter på Thomas Hirschhorns stora installation Concretion Re.

Jag såg för några dagar sedan i ett pressklipp som jag tappat bort igen att många tyckte att den här installationen var "extrem". Kanske det, men om man å andra sidan jämför den med hur tillståndet i världen faktiskt är, så framstår den inte längre som något ytterlighetsfenomen.

Jag uppfattar verket som ett nödrop av fasa och avsky inför en värld som gått över alla gränser för nöd och lidande. En av utgångspunkterna var kriget i Irak som rasade då.

Han visade många fotografier av skadade, lemlästade och döda människor. Han kröp blodet och såren in på livet.
Ett annat bildmässigt inslag var referenser till konsthistorien i form av bilder av den spanske målaren Fransisco de Goya (1746-1828) och hans skildringar av världens vidrigheter.

Ett av installationens huvudinslag var skulpturer av typ skyltdockor med långa grova skruvar som tränger in i deras kroppar. Och Hirschhorn arbetar verkligen med masseffekter. Om världen är massivt brutal, så får konsten också vara det.

Så här har Hirschhorn skrivit om just den här installationen:

"Jag vill uppnå precision i mina arbeten; men trots detta vill jag arbeta i omåttlighet, överarbeta med intensitet och i tumult. För det är det enda sättet för mig att åstadkomma ett arbete i kaos för...

....att sedan klargöra det och konfrontera det bottenlösa djupet av det avskyvärda."

Vidare fortsätter han: "Jag vill arbeta i kaos för det är det enda sättet att göra motstånd. Det utgör motstånd mot Fakta, mot Information, mot Opinion.

....."Konst är i sig själv en form av motstånd och den gör motstånd just genom att vara konst.
Mest av allt vill jag kunna ge form till det begärliga och oemotståndliga behovet för ....

.....varje Sår att vara mitt sår! Varje Död att vara min död. Varje Olikhet min olikhet. Varje Orättvisa min orättvisa. Varje Sorg min sorg."

Och utanför härskade regn och grårusk......

.....men där de gula löven samlats i stora drivor var det nästan vackert. Kanske en öppning mot "What a wonderful world".......

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

fredag 23 januari 2009

Uddevalla som konstobjekt; Extremt ljus....

Här är några bilder tagna sent på dagen, kanske i kvällningen, och solljus faller snett in mot objekten och får dem att glöda, flamma eller vad det nu är de gör.....

Ljus är ett ganska egendomligt fenomen; bilden nedan är faktiskt .....

.....tagen med samma byggnad s0m motiv som den sista bilden nedan, samma kväll och.....


....med bara en litens stunds mellanrum, det är utsiktspunkten och därmed kameravinkeln som skiljer......


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 20 januari 2009

Dalsland som konstobjekt; Sommardrömmar (1)

Här visar jag några fotografier tagna i Håbol i hjärtat av det fagra Dalsland. Jag längtar efter något annat än det här gråa sura skitvädret vi har nu och det känns nästan som en lite självterapeutisk handling att handskas med de här bilderna....


Inramningen till alla enskildheter och detaljer....

Installation med krukväxt, underligt bord, trädgårdsstol, tidningar, badhandduk och röda badbyxor.

Vit yta med blå blommor och grönskande äng i bakgrunden.

Situation med orange blomma, trädgårdssax och stentrappa.

Situation med trädörr, gula blommor, stentrappa, trädgårdssax och draperi med fransar.

Gammal ek med lysande ungdomlig grönska

Någon har hängt upp ett rostigt yxhuvud i en ståltråd I

Någon har hängt upp ett rostigt yxhuvud i en ståltråd II.

Träbyggnad så sakteliga på väg mot en förening med jorden som bär upp den.

Klorofyllexplosion med ormbunkar.

System av kvadratiska och rektangulära ytor med plötsliga infall som bryter ordningen.

Så går dagen mot kväll.......
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

måndag 19 januari 2009

Gallerivandring, Uddevalla;Gestalt, känsla och visuell lyrik

Marianne Björn, Konstfrämjandet, Uddevalla.
Thomas Christensson, Bohusgalleriet, Uddevalla.

Marianne Björn ställer bland annat ut en rad målningar med konturskarpa, formfasta och stiliserade figurer, ofta med motiv ur djurriket, till exempel hästar.
Det måleriska släpps fram inom de fasta formerna och då kan finstämda lyriska skiftningar av olika färgnyanser utvecklas.
Ibland ger formfastheten vika och motiven försvinner eller näst intill för att ge plats åt friare fantasier.


Colthorses. Distinkt formtecknade och med måleriska skiftningar som "innanmäte".

Colthorses, detalj.

Kvarglömd. Inget motiv men kanske fri naturskildring eller existentiella aningar....

The Cat. Jag såg inte katten förrän jag läste målningens titel.

The Cat, närstudie.

Oljetunnan. Med en ymnighet av runda former som väller upp ur dess inre....

Närhet. De söker sig till varandra, lite melankoliska och sårbara.

Powerhorses.

Powerhorses, detalj.

Några spridda intryck från vandringen mellan Konstfrämjandet och Bohusgalleriet:


Byggnadskroppar och himmel I

Byggnadskroppar och himmel II

Ytstudie i grått och vitt I

Ytstudie i grått och vitt II

Demonstration mot kriget i Ghasa på Kungstorget.

Thomas Christensson står för ett dynamiskt och kraftfullt måleri med starkt expressionistiska och koloristiska förtecken.
Han målar pastost och bygger upp sina verk med mängder av färgstråk i olika kulörer och nyanser som sliter och drar åt olika håll.
Bildbygget är inte baserat på i formell mening distinkt sammanhållna ytor, men i den ibland smått kaotiska mångfalden uppnås ändå någon form av balanserad jämvikt.

Med sin målerimetod gör Thomas Christensson skäl för den stilistiska beteckningen "action painting": målningarna bär tydliga drag som visar hur konstnären med sina verktyg har kämpat med sina färgers materialitet.
Motiven, ofta hästar, framställs oftast mycket stiliserat och antydningsvis och kan ibland ses som en sorts blandning av sig själva och omgivningen.

På språng. Det syns att den rör sig, att den är på språng.....

Utan titel. Utan titel må vara, men ändå med häst...

Utan titel. Infokuserad närstudie av föregående målning ovan.

I hagen.

I hagen. Med fokus på det centrala blå fältet som starkt bidrar till att ge den här målningen dess speciella karaktär.

På väg. På väg, men här det snudd på att allt löses upp i någon sorts abstrakt rörelseprincip.

På väg. Detaljstudie I

På väg. Detaljstudie II

Två hästar. Bokstavligen talat men ändå inte helt enkelt.......

Två hästar. Närstudie.

Fantasi. Här har konstnären övergivit det identifierbara motivet helt och hållet. Eller?

Nyfiken. Ja, nyfiken blev jag och.....

....tog den här smarriga närbilden........


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.