Marsvinsholms skulpturpark; Agrara konstrefenser...

Marsvinsholms skulpturpark har varit en en konstnärlig begivenhet i sommarens Skåne/Österlen.
Hur något kan heta så är en befogad fråga, men enligt uppgift betyder "marsvin" ungefär "tumlare" på danska (skånska?).
Tumlareholms eller kanske Delfineholms skulpturpark skulle man alltså också kunna säga. Och det låter ju lite bättre...
Ett av de många verken som ställs ut i parken bär titeln Agrar referens och konstnären bakom det heter Erik Lennarth.

De stora vita objekten känner vi igen som det plastinlagda hö vi ofta möter i lantbruksbygder. Här har de helt enkel förts in i ett konstsammanhang tillsammans med snedställda gulrödrandiga brädor som vi är mer vana att möta i vägtrafiksammanhang.

Själv har jag sedan länge slagits av de estetiska värden som bärs upp av de här praktiskt nyttiga vita plastbalarna, både som enskilda objekt och tillsammans i vidsträckta installationer i odlingslandskapet.

Om vi ser dem en och en så kan väl en konsthistorisk referens gå till Brancusi och hans behagfullt rundade former och rena vita ytor (nedan).


Ser vi dem i större antal ute på på fälten vid våra vägar så kan en annan konsthistorisk referens gå till paret Christo &Jeanne Claude, som bland annat fyllt mycket vidsträckta områden med blå och gula paraplyer.

Ett annat av deras projekt har varit att installera en sorts mjuk mur av nylonväv (Running fence) i landskapet på ett sätt som åstkådliggörs av bilden nedan:

Ibland har jag känt mig tacksam för att det finns människor som Christo & Jeanne-Claude i världen. Men de utan någon konstnärlig baktanke utplacerade vita plastbalarna står sig också i en konstärlig kontext, närmare bestämt i underavdelningen ready mades ....

....och då faller det sig naturligt att sätta punkt med Mr Duchamps berömda Fountain, en urinoar som fått rang av konstverk genom att Duchamp helt enkelt utnämnt den till ett sådant. Inte utan goda skäl, syns det mig.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, kultur, konstteori, estetik, readymades, konsthistoria

Kiviks art center 2 (Svartbygge?)

Det här är ett av Kivik art centers mest omtalade verk vid den här tiden, en betongskulptur sammansatt av tre geometriskt strama komponenter som synes nedan. Alla tre "blocken" har samma rymd men olika utsträckning. Bakom verket står David Chipperfield och Antony Gormley.
När jag var här rasade en debatt, bland annat i Ystads allehanda, om det här verket. Det har rests krav på att "tornet" eller "möget" (skånska) ska rivas.

Det verkar ju inte vara något märkvärdigt alls med det här. Klassisk abstrakt modernism kan man väl se det som. Till och med "högmodernism" kanske.
Sådana här konstruktioner har vi sett otaliga av, våra städer är fulla av dem i form av byggnader i ungefärligen den här arkitektoniska stilen.

Men här har känslorna uppenbarligen svallat ordentligt. Man har till och med diskuterat om "tornet" egentligen borde ha bygglov enligt lagen, något som inte finns i det här fallet.
Och de juridiska kraven kan måhända bli olika beroende på om det här är ett konstverk eller inte och så har vi hela den gamla vanliga konstdebatten igång.....
Enligt rykten som surrat (har inte källkollat dem) är en viss Ulf Lundell som bor i närheten missnöjd med att hans utsikt över landskapet störs. Fallet är föremål för rättslig prövning....


Till saken hör att hela poängen med verket inte är dess utvärtes utseende. Inne i konstruktionen kan man gå i trappor och via flera etapper (ovan ses en av dem) komma ända högst upp. Och denna vandring kan väcka olika känslor hos olika människor.

Många känner en viss otrygghet och rädsla när de avancerar uppåt. Bland annat kan mörkret och trappornas utformning bidra till detta. En del vågar sig inte hela vägen upp. Själv kände jag mig väldigt säker och trygg. Det är bara att känna sig för i mörkret så att man har koll på väggar och trappsteg....

Och här kommer till sist en utsiktsbild tagen från "tornets" högsta etapp. Jag vet inte om just den här gården tillhör Ulf Lundell, man man upplyste mig om att den ligger i närheten....Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, foto, modernism, postmodernism

Kiviks art center 1 (Österlen)

Jag har inte skrivit något på den här bloggen sedan före påsk. Nu lägger jag in lite bilder från en veckas semestertripp till Skåne och Österlen, vilket bland annat gav en hel del konstupplevelser. Nedan ser vi några av engelsmannen Julian Opies skulpturer som ställs ut på Kivik art center.

Han har ett lite roligt sätt att hantera cirkelformer som huvuden, på en och samma gång åtskilda, men ändå i någon sorts samspel med de stiliserade och mjukt böljande kroppskonturerna.
Det finns förstås mycket av dans i de här skepnadernas uttryck, något både rofyllt och dynamiskt.

Det här med skulpturparker är en utmärkt idé. Underbart att vandra omkring bland både artificiella och icke-artificiella konstverk på det här sättet.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, skulptur, samtidskonst, kultur, modernism, postmodernism