Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

fredag 30 april 2010

Figurer 1-3

Figurer I

Figurer II


Figurer III

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,



Måleriska figurer (readymade)

Ytor med gräns...

Måleriska figurer I

Måleriska figurer II


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

söndag 25 april 2010

Vardagsfragment som konstobjekt (2).

Kvadrater och rektanglar I

Kvadrater och rektanglar II

Intervention av föremål I

Intervention av föremål II

Komposition (readymade)..

Intervention på yta (reaydmade)..

Måleri (readymade)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vardagsfragment som konstobjekt (1)

Beläte I

Beläte II

Homage to Mark Rothko

Minimalism, modell klockren....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

fredag 23 april 2010

Keltisk andlighet(2); Natur&symbol

Utsikt från den gamla kyrkoruinen i Kildalton, Isle of Islay....

...och ännu ett fragment ur boken Keltisk andlighet av Harald Olsen:

Dikten Skogsmässa börjar så här (fetstilen min):

"En behaglig plats besökte jag idag
under den värdiga gröna hasselns mantel.
Där lyssnade jag vid dagens början
till den skickliga trasten
som sjöng en praktfull strof,
ett flöde av tecken och symboler."

Just detta att se trastens sång som tecken/symboler är ett uttryck för den gränsöverskridande mysticism som präglade den keltiska andligheten.

Vi kan tycka att om ett visst fenomen ska vara ett tecken eller en symbol för något, så måste det också vara tecken för någon: det krävs någon som ger tecknet dess koppling till det betecknade för att en teckenrelation ska uppkomma.Vem kan denne någon vara?

Har människan gett trastens sång dessa symboliska drag? I så fall handlar det om projektion av det mänskliga själslivet på den omgivande naturen. Själslandskap har det också kallats...

Det är väl knappast trasten själv som gjort det. Fåglar tänker väl inte i symboliska banor. Eller? Sett ur revirhävdandets synpunkt betyder väl fågelsången strängt taget; "Försvinn härifrån, inkräktare!

Jag skulle kunna tänka mig att diktaren ovan menar att, inte bara trastens sång, utan hela naturens mångfald, på något sätt är symboler med rötter i något metafysiskt bråddjup, eller, om vi så vill, Gud......

Jag tillåter mig att här citera en keltkristen dikt med titeln Gud:

"Jag är vinden som andas på sjön,
jag är vågen på havet.
Jag är viskningen i löven som rasslar,
jag är solens ljus.
Jag är månens och stjärnornas strålar
jag är kraften i träden som växer.
Jag är knoppen som slår ut i blom,
jag är rörelsen i laxen som simmar.....
............
Och jag är tankarna hos alla människor
som prisar min skönhet och nåd."

Om Gud på något sätt finns och verkar i allt som är och sker, så ligger det kanske nära till hands att också se allt som naturliga&övernaturliga symboler för just denna Gud.....

Men hur blir det om även denna Gud själv visar sig vara en symbol.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

tisdag 20 april 2010

Nimis; Lars Vilks och frågan om konsten

Jag har en del bilder i burken på Lars Vilks skapelser inom Kullabergs naturvårdsområde i Skåne. Nu har jag kommit mig för att visa några av dessa bilder.

Nimis är en konstruktion av drivved och annat trävirke som transporterats till platsen.

Nimis har ju gett upphov till en hel del uppståndelse och myndighetsingripanden genom åren. Konstnären Lars Vilks själv har också gjort sina egna interventioner för att hålla den byråkratiska och rättsliga processen igång.

Här tillåter jag mig att helt enkelt citera från Vilks.net: "1982 inleddes de juridiska processerna kring verket. Under många år drev länsstyrelsen frågan där man menade att Nimis var en otillåten byggnad. Nimis såldes till Joseph Beuys 1984 och sedan, efter dennes död, till Jeanne-Claude och Christo 1986. Genom ägarbytet hävdes det vitesföreläggande som länsstyrelsen lagt. Vilks dömdes 1986 i HD att betala 25 dagsböter à 40 kr. Dessa signerades som konstverk och såldes. "

Poängen tycks vara att det verkliga konstverket kan identifieras med vissa i vid mening psykosociala konsekvenser (rättsliga, byråkratiska mm.)av ett konstverk i mer traditionell mening.

"Myndigheter som konstnärligt material" är ett kärnord som ger uttryck för just detta synsätt. "Social skulptur" är ett uttryck jag tror kommer från Joseph Beuys.

Jan Guillou deltog för ett bra tag sedan i en tv-debatt med Lars Vilks om hans rondellhundar.
Guillou nämnde i förbigående synsättet enligt vilket den här tv-debatten var en del av konstverket (det traditionella konstverket skulle väl i det här fallet vara de publicerade teckningarna av Mohammed). En "intressant teori", tyckte Guillou.

Men just frågan om vad som ska räknas till konstverket syns mig inte så viktig. Teorier om vilka psykosociala konsekvenser ett konstverk faktiskt får är förstås mycket intressanta och dessa kan också peka ut huvudpoängen med verket. Men frågan om konsekvenserna i fråga ska identifieras med konstverket är nog inte lika intressant.

Det är en terminologisk fråga av den sort som avgörs genom att man helt enkelt beslutar sig för hur ordet ska användas (till vilket begrepp det ska knytas). Någon sanningsfråga är det knappast.

När det gäller Nimis skulle jag nog vilja reservera ordet "konstverk" för träkonstruktionerna som sådana och kategorisera de psykosociala följdverkningarna (rättsliga och byråkratiska processer etc) på något annat sätt.

Jag skulle till och med kunna tänka mig att betrakta Nimis som en skulptur som i god modernistisk anda ger upphov till estetiska upplevelser av olika slag.
Att sådana upplevelser har en plats i detta sammanhang är väl ganska uppenbart.

Men därmed inte sagt att dessa upplevelser är viktigast ur ur samhällsskulpturens och socialingenjörsvetenskapens synpunkt. Estetiska upplevelser är kanske inte så nyttiga....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

lördag 17 april 2010

Torvpärlan & till frågan om konsten....

Monument vid Mull of Oa på Isle of Islays sydkust. Det är rest till minne av i krigstid förlista sjömän:


Utsikten är hänförande, som på så många andra ställen i de här trakterna.
Det sägs att till och med de hårdföra norska vikingarna veknade och slutade bråka under inflytande av Hebridernas förtrollande skönhet. Skulle trot....

Jag utnämner förstås på stående fot hela Islay till status av konstverk (typ geobiologisk ready made)

Så här kan det också se ut:


Torvpärlan? Här finns massor med torv och ön är numera ett konstverk med både romantiskt-estetiska och konceptuella värden (Så länge vi applicerar begrepp på vår omvärld har allt konceptuella värden. Och det är svårt att låta bli....att applicera begrepp alltså, strängt taget är all konst konceptkonst....).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vårlyrik x 2; Depression eller lycka?

Våren kan man förhålla sig till på olika sätt. Hos en av mina litterära husgudar genom decennierna, TS Eliot, får våren ett lite oroande och smått depressivt drag:

"April är grymmast av månaderna-driver
syrener fram ur de döda markerna, blandar
begär och minne, kittlar
dova rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, svepte
jorden i glömska och snö, gömde
en droppe liv i torra lökar."

Det är som om det skulle vara något ångestladdat när livet plötsligt ska börja levas, när det som varit bundet och tillbakahållet ska ut i full frihet.
Bättre med glömska än liv , verkar det som. Citatet ovan är hämtat ur "Det öde landet" och längre fram i dikten säger Eliot att han ska visa oss "ångest i en handfull stoft."

Hos Eva-Stina Byggmästar, som inte varit min litterära husgud genom decennierna, utan bara något år, är perspektivet ett annat:

"Men säg, var inte jag den som kom dina vårrötter
att frodas och svämma över bräddarna, bäckarna
att småsorla i en lövsal, rådjuren att beta lugna
och alltmer lugnt-du lät mig bara vara
gläntan. i ditt liv,
den grön-gröna."

I den här dikten, hämtat från Älvdrottningen (2006), fortsätter hon:

"Och liknar moln liten båt, men
sedd. i fjärran, där flanellbarnet
som matros hissade
våra vaggsångers mjuka segel"

Istället för en sorgsen livskommentar får vi här en gestaltning av våren som en lyckokick, på ett livsbejakande sätt framställs den som något efterlängtat och lustfyllt. (0bs att den okonventionella interpunktionen finns i originalet, det är inga ordbehandlarfel).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Konfucius vishet; Den upphöjde...

Jag har drällt på ett antikvariskt exemplar av Samtal med Konfucius , ett verk som skrevs någon någon gång under århundradet före kristi födelse.
Jag finner förstås en del tidsbundet, men också en hel med en allmänmänsklig relevans som talar till oss som lever idag.
Den här stycket tycker jag är ganska härligt:

"Den upphöjde har nio ting att göra till föremål för tankfull begrundan.
Vad angår ögonens bruk är han angelägen att se klart.
Vad angår öronens bruk är han angelägen att höra upp tydligt.
Vad angår uttrycket i hans ansikte är han angelägen att det är välvilligt.
Vad angår hans yttre uppträdande är han angelägen att det är aktningsfullt.
Vad angår hans tal är han angelägen att det är ärligt.
Vad angår hans arbete är han angelägen att det görs med vördnadsfull omsorg.
Vad angår hans tvekan är han angelägen att rådfråga andra.
När han vredgas betänker han de besvärligheter vari freden kan inveckla honom.
När han vår förvärv i sikte tänker han på rättfärdigheten.

Kloka ord, kan vi väl få tycka....

(Tolkning av Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü, Norstedts förlag)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

torsdag 15 april 2010

Torvpärlan & Keltisk andlighet

Under årets påsktripp till Isle of Islay, den förtrollande lilla ön i ögruppen Inre Hebriderna på Skottlands västkust, besökte jag och några vänner och släktingar kyrkoruinen vid Kildalton på Islays sydände.

Ett av de intressanta föremålen här är ett keltiskt högkors, skapat någon gång kring år 800 e.kr. Det anses vara ett av de bästa bevarade korsen i sin art. Det finns både bibliska motiv och växtornamentik inkarvade i stenen.

Cirkeln i korsets mitt sägs representera solen, som i förkristen keltisk religiositet dyrkades som något gudomligt.
Ett av de intressanta dragen i den keltiska kristendomen är just att förkristna drag togs upp och tolkades om inom ramen för den nya tron.

Jag läser just nu en bok med titeln Keltisk andlighet, författad av Harald Olsen. Här finns textuttrag från perioden kring 800-1000 e.kr och framåt.

Att se solen börjar så här:

"Du Gud som skapade solen:
Du är min själs sol,
och jag tillber din strålglans.

Jag älskar dig,
du eviga ljus.
Låt mig få se dig
i ljuset av din härlighet."

Platsen ligger i vid Lagavulin bay och även i närheten av ett av Islays berömda whiskydestillerier, även det kallat Lagavulin. Whisky lär på gammal gäliska, som talades av de keltiska folken, betyda "livets vatten".

Bilden ovan har lagts ut på face-book och min dotter kom då med kommentaren: "Där skulle du allt vilja bo, pappa!", och det kan väl ligga något i det. Hon känner sin fars böjelser.
Men svarskommentaren var förstås ändå given: "Jag skulle allt vilja ha taket fixat först."


"Du konung av livets träd,
blommorna på grenarna är ditt folk.
De sjungande fåglarna är dina änglar
den viskande vinden är din ande."

Här har jag trasslat in mig i en taggig törnbuske som sträcker ut sina grenar genom en mycket gammal fönsteröppning. (Jag vill ha glasmosaikfönster insatta också innan jag flyttar in, förresten).

I en annan keltkristen dikt återfinns strofen:

"Ditt skaparverk
är en miljon fantastiska mirakler,
sköna att skåda.
Jag ber dig bara om ännu ett mirakel:
Gör min själ vacker."

Fotografen bakom bilderna är min son Johan, ovan med högkorset och dess solcirkel som bakgrund.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

tisdag 6 april 2010

Torvpärlan; whisky som konstform....

Isle of Islay
Inre Hebriderna
Skottland

Förra året besökte jag och min käre son Johan den här underbara lilla ön och i år blev vi sju personer som ställde upp. Man åker bilfärja från fastlandet för att komma hit.

Whiskydestillerierna, som verkligen står för dofternas och smakernas poesi, är en av de stora attraktionerna, men hela ön är verkligen en pärla.
Och här finns enorma mängder torv, som eldas för att göra whiskyn "rökig." Eller för att skruva upp fenolhalten, om man vill uttrycka det mer kemiskt och prosaiskt....

Vy från öns norra del mot grannön Jura.

Får finns det lite överallt.....

Destillationspannor, kanske från Lagavulin på Islays sydkust. Torvröken har en avgörande roll för whiskyns sinnliga uttryckskraft...

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.