Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg

Yvonne Swahns värld (3); Blomma, ros....

2010-12-10T12:34:00.000-08:00

När jag såg Yvonne Swahns "Vit blomma" (ovan, nedan) gick mina associationer omedelbart......

...till Gustave Dorés "Vit ros" som ingår i hans illustrationer till Dantes (1265-1321) Den Gudomliga komedin...

....det här är en slutscen i Paradiset, där alla himlens änglar samlar sig till formen av en ros...

Newspeak, London (4); Kring datorer och personer....

2010-12-10T08:56:00.000-08:00

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

Dan Perfect ställer ut en rad målningar. En av dem, Brujo, ser vi (inzoomad) nedan. Titeln ska komma från Carlos Castanedas The the teachings of don Juan; "Brujo" ska enligt konstnären vara namnet på en sorts shaman eller trollkarl.

Dan Perfect har en del ganska intressanta funderingar kring sina verk. Han liknar målningarna vid en mängd andra system och situationer: "dramatic scenes from videogames" , "there is a strong sense of science fiction in them"..

Hung out (inzoomad ovan).

Det här är en värld av tumultartad förändring:

.."My paintings are full of experimentation- everything is partial: masks, costumes body parts, animals that are human, humans that are animals, things are taken apart and exploded."

Men han kommer också in på sådana krafter som på något sätt verkar ordnande i denna värld av ständiga radikala omvandlingar.

Han liknar sina verk vid datorvärldens operativsystem, ("something like the Apple operating system") och noterar att sådana system skapar någon form av enkelhet och hanterbarhet i en värld av extrem komplexitet....

.... Hans målningar är, även som operativsystem betraktade, skrivna med någon form av kulturellt kodspråk, "lines of visual and historical code".....

Från datoranalogin kommer han in på tankar kring mänsklig personlig identitet ("....what it is to have a consistent and coherent identity"), och denna identitet verkar också vara något som kan bidra till att skapa ordning i den myllrande mångfalden.

Vi är alla "identifiers", som uppträttar sammanhangsgivande berättelser kring det vi möter;

"All the things in the pictures have some kind of a journey, a kind of nostalgia for the known: TV, comics, novels, different influences that have reached you through me.

They imply a coherent personal or psychological identity, but also a wider cultural identity as well."

Tanken på en eventuell koppling mellan operativsystemens och den personliga och kulturella identitetens sammanhållande krafter är ganska intressant.

Och den leder till många frågor, frågor som jag inte ska fördjupa mig i här (dock en liten glimt: bygger det vi kallar personlig identitet på ett för alla gemensamt operativsystem eller en kollektiv mjukvara i hjärnornas hårddiskar? Vari består då det specifikt personliga? Vad finns kvar av något för just Mig och Dig unikt etc etc)........

Så slutar vi dagens betraktelse med några ???

(Källa: Picture by picture guide, Saatchi gallery, London).

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, estetik, konstteori, konsthistoria, filosofi, Newspeak, British art now, Saatchi gallery, modernism, postmodernism

Vem är rädd.....

2010-12-10T06:12:00.000-08:00

Vem är rädd för svart, vitt och rött? ...(....vatten också...).....

Skaldens morgonsång....(till Esaias Tegnér)..

2010-12-08T11:15:00.001-08:00

Rigida strukturer möter solen (morgonbön....).. "Öppna för min syn/diktens sköna värld".

Informell gudstjänst (...ljus över diktens ansikte)....

"Guden kommer. Lyssnen myriader!
det är sångens, det är ljusets fader."

(((Citat ur Skaldens morgonspsalm av Esaias Tegnér)))

London 2010 (4); Problem och positioner...

2010-12-08T11:02:00.000-08:00

Repetition av enkla former I

På någon sida eller en annan....

Värdeneutral värld...

Tvåsamhet (ej värdeneutral )...

Repetition av enkla former II

London 2010 (3): Mr Prufrocks gestalt i staden...

2010-12-07T06:07:00.001-08:00

I bakgrundens begrundande rädsla ....(anonyma skara).... är något möjligt....

"And indeed there will be time
To wonder `Do I dare ?` and ´Do I dare?` " (TS Eliot The love song of J. Alfred Prufrock)

...och halva steget fram, ja bara halva, aldrig hela vägen fram....

"Do I dare
Disturb the universe?" (TS Eliot, som ovan)

Newspeak, London (3): The Losers....

2010-12-06T11:33:00.001-08:00

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

Edward Kay ställer ut två målningar. Den jag visar här har titeln The Losers...

...Och javisst, det är lätt att läsa bilden i enlighet med titeln; varelser, inte nödvändigtvis människor, som dras ner mot undergången av en övermäktig malström....

.....eller kunde bildupplevelsen/bildinnehållet förändras med en annan titel, en som öppnar en lucka mot ett befriande ljus i vattenvirvelns ände ?

TS Eliot, Gunnar Ekelöf och Prufrocks poäng...

2010-12-05T01:18:00.000-08:00

De första tre raderna i TS Eliots dikt The love song of J. Alfred Prufrock (1917) har av någon beskrivits som en "fanfar" för den litterära modernismen. "Geniala" har de också kallats.
Kanske kan det ligga något i det:

"Let us go then, you and I
When the evening is spread out against the sky
Like a patient etherised upon a table;"

Men hur översätta/tolka till svenska?

Gunnar Ekelöf står för en klassisk försvenskad version:

"Så låt oss vandra, du och jag,
nu, när aftonen mot horisontens rest av dag
ligger sövd som sjuklingen på läkarbordet;"

Det verkar klart att Gunnar Ekelöf här åstadkommit en egen poetisk innovation, vilken som sådan må vara hur bra som helst, men genom att vara just en innovation avlägsnar den sig från grundtexten.

En mer bokstavstrogen tolkning skulle kunna vara något i stil med:

"Så låt oss vandra, du och jag
när kvällen spridits över himlen
som patienten i narkos på läkarbordet;"

Tja, vad ska vi nu tycka om detta?

Om vi utgår från grundtexten, verkar poängen ligga i en sorts jämförelse mellan den mörknande kvällshimlen och det mentala mörker som en patient på operationsbordet försätts i.

Och detta att himlen gradvis mörknar formuleras poetiskt som att kvällen sprider sig över himlen.

Men då uppstår några frågor:

Kan det möjligen vara så att Gunnar Ekelöf reparerade en oklarhet i Eliots dikt?

Är Ekelöfs tolkning är bättre än Eliots originaltext?

Kan det till och med vara så att Ekelöfs tolkning ligger närmare originalets mening än originalet självt....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, litteratur, poesi, lyrik, TS Eliot, Gunnar Ekelöf, översättning, tolkning, modernism, postmodernism

London 2010; staden som readymade (2).....

2010-12-03T11:47:00.001-08:00

Mr. Greenbergs daydream II

Mr. Greenburgs daydream I

Mr. Greenbergs nightmare I

Mr. Greenbergs nightmare II

Litet hörn av stor värld I

Litet hörn av stor värld II

London 2010; staden som readymade (1).....

2010-12-03T11:29:00.000-08:00

Orange i centrum med fotgängare i periferin.....

Platan, ett träd som jag en gång i världen trodde var en lönn....(det var i London, fast för länge sedan)....

Många världar koncentrerade till ett skikt.....

Konst (readymade) med ett budskap.....

Minimalism (släng dig i väggen, Mr Judd!) i vardagsmiljö....

London 2010; Street art.....

2010-12-03T11:06:00.000-08:00

Vid en Londontripp nyligen gick jag förbi en skola, vars murar var dekorerade med målningar.
Graffiti, street art, what ever, det här bidrog verkligen till att göra lokalmiljön mer intressant...

... Och det är nog ganska uppenbart att det här inte är någon sorts smyggraffiti i lagens skymningsområden......

...utan något som genomförts i dagsljus med vederbörliga auktoriteters goda minne...

....Tänk om vi kunde få se mycket mer sådant här i vår närmiljö, varän vi nu bor. Själv vet jag många ställen i min hemstad Uddevalla, där sådant här verkligen skulle liva upp vardagen....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, street art, graffiti, konstteori, konsthistoria, måleri, London, modernism, postmodernism, dada, bild

Yvonne Swahns värld (2); Finns det "metakänslor" ?.....

2010-12-03T08:04:00.000-08:00

Yvonne Swahn
Konsthallen, Vänersborg
Utställning till den 12 december

Jag var i London över förra helgen och en natt låg jag och tänkte på den här målningen innan jag somnade. Jag hade ett ganska tydligt visuellt minne av den.
Det var särskilt de små sprakfålarna till svarta streck som jag inte kunde släppa.

Jag tänkte också på vilken titel den här målningen kunde tänkas ha. Hade jag gjort tillräckligt noggranna anteckningar i verkförteckningen för att få fram titeln?

Om inte fick jag väl hitta på en själv.....

Det som föll mig in som tänkbar titel var "Kommunikation", eftersom jag tydligt upplever att det är just det som pågår i den här målningens interna värld.

Radiovågor som sprakar och skjuter fram som de elektromagnetiska vågrörelser de är?

Nej, inte bara det. Elektromagnetiska fenomen har ju ingen inneboende mening, men det verkar de här signalerna faktiskt ha....

Väl hemkommen till Uddevalla igen tittade jag i verkförteckningen och jovisst, det stod mycket prydligt antecknat att målningen med "de små svarta strecken" bar titeln "Samspel".

Och det var väl inte så tokigt gissat. "Kommunikation" och "Samspel" är måhända inte meningsidentiska, men ändå...

Nu ska jag göra samma trick som jag gjorde i ett tidigare inlägg om Yvonne Swahns målningar.

Jag dumpar ut mina oredigerade anteckningar i internetvärlden....

Efter mitt besök på konsthallen drog jag iväg till ett konditori för att stärka mig med te och kanelbulle.

Och samtidigt klottrade jag ner några reflexioner i den lilla skrift om utställningen som jag köpt.

Utgångspunkten var den starka sensibilitet som utmärker Yvonne Swahns konstnärskap:

"Inte expressionist? Uttrycker den något bortom känslorna, något mer fundamentalt?
Ändå går det inte att ta fel på den extrema känslighet som ligger bakom nästan allt hon gör.

Ja, det blir paradoxalt att tala om Yvonne Swahns konst och just däri ligger väl hennes styrka.
Här finns mycket känslor som uttrycks, men inga känslor vi har namn för...."

Det känns frestande att ändra lite i den citerade texten ovan, men nej, tanken var att släppa ut det mer eller mindre automatiskt skrivna i fri flykt genom rymden...

(Vad vill jag ändra?
Tja, något som slår mig i just detta ögonblick är uttrycket:"inga känslor vi har namn för"; de fick ju ändå namn som "Kommunikation" och "Samspel"....

Men att fästa sig vid sådana motsägelser är kanske inte så viktigt...

....de här namnen kan ju till exempel vara helt felaktiga. Och då har vi inga namn för de känslor eller kanske snarare "metakänslor" det är frågan om här.....)

((Borde jag stryka ordet "metakänslor" ovan? Jag vet ju inte vad en metakänsla är. Ordet föll mig bara in. Förmodligen har jag hittat på ett helt nytt ord.....

Men det finns ju så mycket annat som är "meta" i förhållande till något. Kanske någon annan vet vad ordet betyder.......))

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bilder, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, filosofi, poesi, Yvonne Swahn, modernism, postmodernism

Newspeak (British art now) (2); Geten och Diors flaska.......

2010-12-02T08:28:00.001-08:00

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

Steve Bishops ställer också ut skulpturen nedan. Även den har readymade-karaktär.
Titeln är Christian Dior J´Adore (Mountaine Goat). Själva geten är uppstoppad och materialet i övrigt är betong (den flaskliknande formen) och krita.

Det är två former som samverkar här: geten och flaskan, varvid den senare formen tydligen ska tolkas som en parfymflaska. Och de glider i och ur varandra i någon sorts sammansmältande förvandlande process.

Ja, ett av hornen sticker ju faktiskt fram ur flaskans lock, så visst har vi en märklig metamorfos att beskåda .....

Det här kan ju uppfattas på lite olika sätt: vi kan se sammansmältningen mellan två olika sorters objekt som en antydan om att allt är möjligt; objekten är inte fixerade till sin natur, utan kan förändras och övergå i nya gestalter och sammanhang.

Konstnären själv säger att det finns någon sorts renhet ("purity") i verket men han upplever också spänningar inom det:

När vi ser pälsen inbäddad i betong tycker han att resultatet framstår som "quite jarring"; på svenska ungefärligen: skärande, disharmoniskt....

Ja, kanske det. Eller kanske inte. Inget här i världen är entydigt och motsatserna låter sig ofta förenas...

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, reaydmades, found objects, upphittade föremål, estetik, konceptkonst, Newspeak, British art now, Saatchi gallery, London, modernism, postmodernism

Newspeak (British art now) (1); Häst, readymade....etc..

2010-12-01T11:16:00.000-08:00

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

På den här utställningen visas verk av ett stort antal brittiska konstnärer. Man ställer ut målningar, skulpturer, installationer och fotografiska verk.
Utställningen består av två delar och den som nu är aktuell är nummer två.

Jag halkade in på den utan några förberedelser och har ganska osmälta och fragmentariska intryck från den.

Något som förvånade mig var att det var fritt fram att fotografera, så jag har i alla fall en del bilder att visa.

It´s hard to make a stand är titeln på den här skulpturen och den är utförd av Steve Bishop.
Hästen uppges vara gjord av "foam" ("skumplast" låter väl som en ganska rimlig översättning) och den ljuvt skira blå täckelsen är helt enkelt skyddsomslaget den levererades i.
Pälskappan som hängts över skulpturens främre del är formad till ett hundhuvud med nos och öron mm.

Det är alltså readymadekonst det är frågan om. Men det gäller här inte bara att hitta saker att ställa ut, det gäller också att se de möjligheter som kombinationer av det man hittat erbjuder.

Så här säger Steve Bishop i en katalog text:

"I was getting more into using found things and there´s less of my hand in the making."

"I´m interested in this process of readymade assemblage because it´s more powerful to let something operate by itself."

Kanske ligger det någon sorts paradoxal frihet i att underordna sig de begränsningar de upphittade förmålen sätter för skapandet.
Kanske de förhållandevis enkla handgrepp som behövs ger fantasin möjligheter till avspänt, lekfullt skapande.....

Tanken att det här kan ses som en sorts visuell haikudikt slår mig......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, readymades, assemblage, dada, estetik, Newspeak, British art now, Saatchi gallery, modernism, postmodernism

Och Themsen...

2010-11-27T01:21:00.000-08:00

.....rann sakta igår kväll.

Och den var svart med ljusglitter och månen var halv.
Inga sjöjungfrur...

(jfr Mr Prufrocks love song..... TS tror inte att sjungjungfrurna, automatisk felskrivning, jag menar förstås sjöjungfrurna, sjunger för honom. Pessimist var väl vad han var, möjligen med ett tillägg av ett stråk av realism.)

Nu drar vi ut på stan igen. Satchi gallery står på agendan

TS & Themsen......

2010-11-26T08:27:00.000-08:00

London, fredag 16.30, Sjömanskyrkan.

"Sweet Thames run softly till I end my song
Sweet Thames run softly for I speak not loud or long."

TS Eliot, Waste land.

Han hade uppenbarligen ett speciellt förhållande till Themsen. Och det har väl jag med.....

En sorts svårmod finns det väl i dessa två rader. Han ber Themsen rinna långsamt tills han sjungit/diktat färdigt. Floden blir en sorts livspuls, kanske...

Och han måste ursäkta sig med att han inte talar högt eller länge. Varför skulle han inte tala länge? Han hade ju mycket att säga.
Problem med självkänslan kanske....

Ikväll ska vi äta på en restaurang med utsikt över Themsen.

Sweet Thames, run softly....

London T&R....

2010-11-25T11:07:00.000-08:00

Imorgon bär det iväg på en tripp till London över helgen. Är tillbaks på måndag kväll.
Visar några bilder från tidigare besök i staden tills dess. Årgång 2008, tror jag:

Sedan får vi se vad årets fynd på readymadefronten kan ge.....

Ett besök på Tate modern och alla de miljontals keramiska solrosfröna ligger nog nära till hands också....

Ur ordkällarens mörker (haiku) (1)....

2010-11-25T06:26:00.000-08:00

Himlen ser allt
från samma synpunkt-
sandkornets.

Mörkt stilla vatten
en brygga på oljefat-
så: en vit fiskbuk.

Så stilla allt är,
den stora floden brusar-
i vattendroppen.

Solens leende
i ett mjölkvitt fisköga
har redan stelnat.

Björkens mynt av guld
i mjukt rasslande drivor-
en vind av lycka.

Höstvandring (1); Readymades med titlar....

2010-11-25T02:26:00.001-08:00

Havsvåg i öppen sjö....

Bird in space (readymade)......

Öppen famn....

Oåtkomlig........

Besök hos en fri konstnär.......

2010-11-21T09:35:00.000-08:00

Jag var nyligen ute i Kärlingesund, i närheten av Fiskebäckskil, och intervjuade konstnären Sigrid Hanssons för tidningen Bohusläningens räkning.

Vi pratade lite om hur hennes måleri kunde tänkas uppfattas av dagens officiella/institutionella konstvärld.

Hon berättade att hon befinner sig i den gynnsamma ställningen att hon inte behöver bry sig om konstvärlden ett enda dugg. Hon kan bara försjunka i sitt eget skapande, utan tankar på pengar och karriär.

Tillsammans med sin make driver hon Kärlingesunds konferensgård och den drar in tillräckligt mycket pengar för att Sigrid ska kunna ha ha den fria ställning hon har.

Just nu har hon inte lust att sälja sina verk. Hon vill ha dem kring sig. Och de som kommer till gården kan se dem lite överallt.
Men för framtiden finns det planer på en egen konsthall där hon kan ställa ut sina verk.

Så hon kan välja fritt bland epoker, stilar och personliga uttryck.
Hon har bland annat influerats av klassisk bysantinsk konst, men det ser vi inte på de här bilderna.

Just nu experimenterar hon med landskapsmåleri......

... Det här är några foton jag tog när hon pratade i telefon och för dessa gör jag....

.....anspråk på konststatus inom readymade-genren....

Yvonne Swahns värld (1); Av okänt ursprung kommet...

2010-11-18T09:51:00.000-08:00

Yvonne Swahn
Konsthallen, Vänersborg
Utställning fram till 12 december

Varför yra om Mark Rothko när vi har Yvonne Swahn? Det var en av mina första spontana (ja faktiskt!) reaktioner när hon ställde ut i Trollhättan för en del år sedan.

Jag skrev då om utställningen i Bohusläningen, och utvecklade väl då en genre som man, med viss rätt, gör narr av: pseudorecensioner som blir mer eller mindre (oftast mindre) väl förtäckta försök att skapa egna verbala konstverk.....

Det är kanske lite egendomligt: trots att kärnan i Yvonne Swahns konst ligger så långt bortom det verbala, så lockar den ändå till formuleringsförsök.....

Hon arbetar visserligen ganska genomtänkt med titlar, men jag tror i och för sig att hennes målningar alldeles utmärkt väl kan "tala" för sig själva.......

Men trots det:

Målningen ovan har titeln: Ur ljus och mörker och till detta fogade jag nära nog automatiskt följande rader i min anteckningsbok (jag återger dem ordagrant utan redigeringsförsök):

"Ur ljus och mörker...något annat än vare sig ljus eller mörker träder fram ur ljus och mörker.....kanske en sammanfattning av konstens väsen och egenart.....och att ljuset inte träder fram ur mörkret, och att mörkret inte träder fram ur ljuset....det hade blivit banalt....."

Punkt slut.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, lyrik, poesi, Yvonne Swahn, abstraktion, konkretism, modernism, postmodernism,

Disidentifikation "revisited"; Rubb och stubb...

2010-11-17T11:19:00.000-08:00

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
(2/7-31/10)

Jag har suttit och druckit te och tittat på lite papper och anteckningar om den här avslutade utställningen;

Disidentifikation....

Marianne Lindberg de Geer (4); Barn & Blick....

2010-11-14T09:22:00.000-08:00

Marianne Lindberg de Geer
Full spead ahead
Konsthallen, Bohusläns museum.

Full spead ahead innehåller bland annat ett antal stora målningar där motiven är konstnärens nära och kära; man och barn.
Det är nog blickarna som fångar mig mest. ...

Och jag då? Ja, det är titeln på den här föga insmickrande barnskildringen.
Och den lille ställer sin fråga samtidigt som blicken borrar sig in i betraktaren.

Som vore jag den som skulle svara på barnets fråga om hur det ska gå för honom/henne....

(Och jag då? ; den frågan kan vi väl alla ställa angående våra liv. Barnet blir en bild även av den vuxnes utsatthet. Naturligtvis....(needless to say....) )

För en tid sedan höll konstkritikern Jessica Kempe en föreläsning om Marianne Lindberg de Geers konst i Bohusläns museums hörsal.

Hon anser att en av huvudpoängerna med de här målningarna att barnen träder fram som självständiga subjekt. De möter oss som unika individer på sina egna villkor på ett sätt som inte är så vanligt....

Hon exemplifierade motsatsen med målningen ”Ateljéinteriör” (1916) av Sigrid Hjertén (ovan).

Och det är klart att pojken till höger på bilden här inte framträder "på sina egna villkor". Frågan är bara om det om det överhuvud taget finns någon som framträder "på sina egna villkor" inom denna målnings ramar...

I vilket fall som helst så finns det fog för Jessica Kempes bedömning. Och det är väl i hög grad just i ögonen och blicken hemligheten finns....

Tänk på mig då 1991; (Ja, här möter vi någon...)

Som ovan, inzoomad.... (ögonen och det förundrat vaksamma ansiktsuttrycket, dock, verkar det som, inte en vaksamhet som bottnar i fruktan..kanske snarare nyfikenhet än vaksamhet...)

Tänk på mig då 1991 (....det finns en stor ömsinthet i den här bilden....)..

Att börja och att sluta 1991 (bra fråga....)

Konstnärens make, Carl-Johan de Geer, har skrivit några rader kring de här målningarna.
Han menar att de inte först och främst är porträtt av individer utan mer bilder av människor i allmänhet.

Och det handlar om "människor som med frågande ögon undrar över tillvaron."

" Vem är jag? Varför lever jag?" (fetstil min).

Eller med en av verktitlarna:

Och jag då?

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bilder, estetik, konstteori, konsthistoria, porträtt, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, Tänk på mig då, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Marianne Lindberg de Geer (3); "Självmordsattack"....

2010-11-12T03:01:00.000-08:00

Marianne Lindberg de Geer
Full spead ahead
Konsthallen, Bohusläns museum.

I det stora collageverket Jag tänker på mig själv-se människan har konstnären systematiskt satt in en något makaber (hon är vackrare i verkligheten) version av sitt eget ansikte i ett mycket stort antal bilder. Mona Lisa (ovan) är en av de bilder där motivet fått sitt ansikte utbytt.

Jag tycker själv att det här är ett fascinerande verk. Det händer något med mig när jag betraktar det.

Grundidén är ganska enkel. Man tar ett bildtecken (för konstnärens eget ansikte) och sätter in det i helt nya sammanhang. Och när tecken från olika sammanhang sätts samman kan det börja mullra ordentligt.....

Vad handlar då mullrandet om när till exempel Mao tse Tung och Jesus får Marianne L de Geer-ansikten? Ja, det är en sak att förbryllas, en annan att kunna sätta ord på det man upplever och förstå det intellektuellt...

Det här verket låter sig naturligtvis inte uttömmande reduceras till någon teoretisk formulering.
Men jag kan väl ändå säga att det främmande ansiktet omdefinierar eller problematiserar det nya meningsammanhang det sätts in i.....

Min slentrianuppfattning om Mao & Kommunismen och Jesus & kyrkan får sig en rejäl törn på någon sorts irrationell eller intuitiv nivå. (Hur gå vidare?)
En Jesus i den här versionen svär mot mina föreställningar om honom. Och det är inte bara frågan om hur Jesus eventuellt kan ha sett ut. Problemet går djupare än så....

Jag ber om ursäkt för speglingarna i glaset, men den här bilden (av bilden) bara måste jag få visa.
När mina associationer kring body-building och det jag känner till om Marianne Lindberg de Geer här förs samman, så uppstår en extrem teckenkrock.
Det går absolut inte ihop...

Och inför en sådan "omöjlig" teckenkombination kommer aningen smygande om att världen bortom tecknen kanske är lika omöjlig, lika omöjlig att förstå....

Det här stora collaget blir för mig ett enda stort NEJ! Det är en symbolisk självmordsbombattack och dess mål är allt det vi tror på och tar för givet om världen och oss själva.

Världen är inte som Du tror att den är!
Människorna är inte som Du tror att de är!
Samhället och historien är inte som Du tror att de är!
Allt är något radikalt annorlunda än Dina föreställningar om det.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, collage, readymades, dada, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, Jag tänker på mig själv,

Marianne Linderg de Geer (2); Hitler och Blondi

2010-11-09T08:32:00.001-08:00

Full spead ahead
Marianne Lindberg de Geer
Konsthallen, Bohusläns museum.

En av de de målningar som ställs ut föreställer Adolf Hitler, fast utan mustasch (av någon för mig okänd anledning).
De tre figurer som syns till höger i bilden är motiv från Hitlers egna målningar.
Han lär ju ha försökt komma in på någon konstutbildning, och hur många har inte ställt frågan om hur världshistorien under 1900-talet sett ut om Hitler blivit antagen....

De översta och nedersta figurerna har med två olika kvinnoroller att göra.
Överst den goda, hjälpande och omhändertagande kvinnan, personifierad som sjuksköterska.
Nederst ser vi en gestalt med drag av "femme fatale", den mer erotiskt utspelande kvinnotypen.

Och hunden, ja det är Hitlers egen hund, som hette Blondi (inte Lassie som jag döpt den stackarn till först!!) Jag har nog sett flera filmer om Hitler där jag fått se hur ömsint han behandlade det här djuret....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, psykologi, estetik, konstteori, konsthistoria, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, modernism, postmodernism

Medan hon hämtade något i en affär (7)....

2010-11-06T02:11:00.001-07:00

Kan verktitlar (readymade) enligt nedan möjligen fås att fungera?

(1):Dogmatik

(2): Auktoritär

Textinslag, till exempel i form av titlar, kan bidra till att förändra vår upplevelse av själva bilden.

Texten kan (med Panofsky-jargong) ge ett motiv nya teman och kanske till och med alternativa underliggande världsåskådningar....

Men bilden som sådan kan tyckas behöva någon form av potential för att uttrycka/beteckna något och det är tveksamt om det villkoret är uppfyllt här....
Kanske möjligen när det gäller "Auktoritär" och bild (2), men "Dogmatik" som en tolkning av bild (1) ovan?

(6)....

2010-11-05T12:04:00.000-07:00

(ad (5));

..what a little bit of conceptualization can do...
...eller ett ord betyder så mycket....
...och ord definierar bild och bild definierar ord.....
....det blir förstås en cirkel av det hela....

" Ödmjukhet" (ovan), står det sig som titel? Tja, inte så klockrent som jag trodde när jag skrev föregående inlägg...
...Men här finns någon sorts poesi i alla fall....

Var "Förstockelse" en bra titel på bilden ovan? (vadå bra?) Skulle inte "Underkastelse" eller "Undergivenhet" passat lika bra?

Och hur påverkar ordvalet bildupplevelsen? En hel del verkar det som....
....Och hur påverkar bilden valet av ord?
Om man lika gärna kan tillfoga ordet "Undergivenhet" som "Förstockelse" som titel så.....

Medan (5).....

2010-11-05T10:48:00.000-07:00

Ödmjukhet....

Förstockelse......

Medan hon (4)....

2010-11-05T08:55:00.000-07:00

Utan titel....

Utan titel II

Medan hon hämtade (3)....

2010-11-05T08:44:00.001-07:00

Svartkropp med ljusfält....

Dansande former kring sprickbildning....

Ytor för ingrepp utsatta.......

Självporträtt med komplikationer....

Medan hon hämtade något (2)....

2010-11-05T08:33:00.000-07:00

Still life (without effort)...

Ställd mot väggen....

Ytor och objekt I

Ytor och objekt II

Medan hon hämtade något i en affär....

2010-11-02T12:39:00.001-07:00

Ett av världens många hörn...Se på den grå rektangeln längst in till höger!

Innanför dörren?

Synvinkeln är allt I

Synvinkeln är allt II

Det är inte helheten som är poängen här!

Svarta rektanglar med repstump....

Blå ytor med löv.....

Disidentifikation (12); "Skjuter skiten åt helvete"

2010-11-02T04:53:00.000-07:00

Disidentifikation
Ciao Bella
Tracy Rose

Utställningen Disidentifikation på Göteborgs konsthall är nu över, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera lite mer över den.....

Ett av de verk som ställdes ut var Tracy Roses Ciao Bella. Det består av ett antal fotografier som visar en uppsättning betydelseladdade figurer och en videofilm där dessa figurer beter sig på ett något förvirrande sätt.

Motiven verkar representera stereotyper, roller och rigida mallar för mänskligt beteende, och kanske även för vilka upplevelser och tankar som är möjliga.....

En av dessa stereotyper representeras av porrstjärnan Cicciolina i en utmanande erotisk pose på en bilhuv. I högerhanden har hon en piska....

Videodelen av verket presenteras av en av de porträtterade figurerna, en kvinna i korrekt tweed-dräkt, som verkar stå för konventionellt respektabel anständighet.
Lika mycket stereotyp som Cicciolina, kan vi väl förmoda....

Presentatören säger bland annat (ungefärligen i svensk tolkning) att världen är en scen/teater och att människorna bara spelar sina roller. Och varje människa spelar flera olika roller samtidigt.

Om vi överidentifierar oss med någon av de här rollerna så kommer bara vissa delar av vår potentiella mänsklighet till sin rätt.
Det som inte passar in i ramarna undertrycks och förtvinar. Vår utveckling som individer går i stå........

Stereotyperna har sin egen inneboende "logik" eller tvångsmässiga nödvändighet som styr den som kommit i deras grepp. Kanske är vi alla bara kombinationer av sådana här stereotyper.....

Cicciolina piskar sig, dockflickan med mask ägnar sig monomant åt att skära upp någon sorts chokladtårta (bilden ovan).

De beter sig som vore de slavar under i hjärnan installerade datorprogram med utomordentligt strikta och begränsade beteendeinstruktioner...

En annan av rollfigurerna kallas Lolita, ett ung flicka, ännu ej i tonåren. När man sätter etiketten "Lolita" på en flicka innebär det väl också att man insinuerar hennes roll som objekt för manlig sexuell åtrå.......

Det här videoverket innehållet flera mer eller mindre tydliga disidentifikationer, när någon överskrider sin "givna" identitet och gör uppror mot dess förväntade beteendemönster.
Lolita gör det när hon i ett plötsligt aggressivt utbrott börjar vräker ur sig grova svordomar och könsord.....

Det mest spektakulära upproret mot sin tilldelade identitet står kaninflickan Bunny för. Hon kan förknippas med herrtidningen Playboy och blir en symbol för kvinnans underordnade ställning i förhållande till det manliga begäret.

Tolkningen är förstås inte alls entydig här. Bunny kan representera alla som underordnats något främmande tvång....

Under större delen av videon dyker hon upp och ner bakom ett bord som en liten automat. Helt i enlighet med den roll hon blivit programmerad att spela........

Men den här tjejen är beväpnad med något som verkar vara ett grovkalibrigt hagelgevär.
Och mot slutet av filmen gör hon ett explosivt uppror.

Hon använder sitt vapen till att helt enkelt "skjuta hela skiten åt helvete", dvs hon brassar på så att det spektakel hon varit en del av går under och förvandlas till en smetig röra...

Resterna får torkas upp av den respektabla tweedkvinnan....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, video, bild, performance, estetik, konstteori, konsthistoria, Tracey Rose, Ciao Bella, Disidentifikation, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Readymade-världen revisited; galler och ventil...

2010-10-31T12:47:00.001-07:00

Återigen några fragment från readymade-estetikens oändliga rike....

Överlagrade minimalistiska strukturer...

Strikt minimalism kontaminerad med rost och höstlig växtlighet........

Minimalism i två skikt I

Minimalism i två skikt II

Minimalism i två skikt III

Konstverken utnämnda och kameradokumenterade i Charlottenberg, Västvärmland, söndagen 31 oktober 2010.......

Tve- eller kanske tretydighet...

2010-10-27T11:17:00.000-07:00

En liten minnesglimt från årets konstvandring i Dalsland, då många konstnärer öppnar sina ateljéer för allmänheten...

Här berättar KG Bratt, som är lärare vid HDK Stenebyskolan, om en av sina målningar.
Så vackert det vita i mitten lyser mot det mörkare röda och blå...

Geometrisk stringens kontra formupplösning är ett vanligt formellt tema inom konsten; frågan är hur man ska tolka det på ett eventuellt icke-formellt sätt, med avseende på innehåll...

Det ser nästan ut som köttslamsor eller uppfläkta sår på nära håll; bindvävshinnor, muskler och blod....

Geometrin blir inte så viktig på det här avståndet.

Inte skönheten heller...

Stilleben med objekt på skrivbord.......

2010-10-27T10:04:00.000-07:00

Amerikansk fickordbok? Ja, om någon Dylanrad förvirrar mig....

Carl Hammoud (3); Vanlighet och mystik....

2010-10-26T11:11:00.000-07:00

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november

Den första bilden nedan har jag redan visat i ett tidigare inlägg. Allt snurrar och virvlar runt i en virvlande malström av "byråkratirelaterade" föremål....

Men målningen Blind spot (nedan) ger som kontrast ett helt annat perspektiv på världen....

...Här har de balanserade strukturerna tagit över, fönster och väggar är samlade till en...

.... geometriskt stram och välordnad komposition med räta linjer, kvadrater och rektanglar. Men en ton av något främmande och gåtfullt klingar också fram ur den här bilden av det vanliga; vi ser det osynliga i det synliga- eller blir det tvärtom?

Edwart Hopper kunde också (ibland...) ge vardagsvärlden ett drag av något främmande och vi känner väl igen motivet som Carl Hammoud har tagit sig an: Hoppers Early Sunday morning ...

Stage set heter det här verket, upplyst av en glödlampa på ett stativ. Hoppermotivet är utfört som en kulissartad vy som för tankarna till de gamla västernfilmernas småstäder där man super på saloonen och rånar banker...

....och här (ovan) är en bild av Hoppers ursprungliga Early sunday morning, utförd år 1930.

Visas också här något mer än det vi kan se?

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bilder, estetik, konstteori, konsthistoria, Carl Hammoud, Polygraph, Göteborgs konstmuseum, modernism, postmodernism

Carl Hammoud (2); Svindlande 3-D-landskap...

2010-10-23T09:09:00.000-07:00

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november

Acrophobia Vertigo består av två (som det verkar) likadana målningar ställda mot varandra. Bildernas inre rumslighet verkar något underligt tillvrickad.....

Det här bildrummet ska dessutom ha någon sorts referens till Alfred Hitchcooks film En studie i brott. På vilket sätt vet jag inte riktigt, men ett synminne från en gammal Hitchcook vidrör mig svagt......

De här målningarna är ju i sig själva ganska intressanta att betrakta, men det blir en...

....ännu mer svindlande visuell upplevelse om man på nära håll tittar i bägge de här vinklade speglarna (ett öga för varje spegel) med näsan riktad mot springan emellan dem.

Då ser man rummet med alla dess väggar, trappor golv och bjälkar i en mycket övertygande 3-D-version av målningarnas innehåll; ett illusoriskt 3-dimensionellt arkitektoniskt landskap breder ut sig inför betraktarens ögon...

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, estetik, konstteori, konsthistoria, Carl Hammoud, Polygraph, Göteborgs konstmuseum, modernism, postmodernism

Stilleben med diverse objekt....

2010-10-19T12:27:00.001-07:00

Stilleben med vinglas (att dricka te ur) terminalglasögon, termos, almanacka, telefonsladd, hållare för klisteretiketter och keramikmugg för pennor......

Har just sett filmen Miraklet i Lourdes där en ung förlamad kvinna blir botad, som det verkar genom Guds nåd.
Det märkliga med filmen är att den visar hur en sådan händelse ter sig ur någon sorts vardagsperspektiv. Miraklet ska integreras i livet efter och blir inte längre något märkligt men ändå....

Disidentifikation (11): Celestial teapot....

2010-10-19T03:47:00.001-07:00

Disidentifikation
Celestial Teapot
Lukas Duwenhögger
Göteborgs konsthall

Det här verket består av ett högt torn med trappor hela vägen upp till en plattform med en stor tekanna på toppen.
Det är tänkt som ett monument över de homosexuella människor som dödades av nazisterna i Tyskland.

Den tilltänkta höjden var 20 meter. En rad konstnärer tävlade om att få utföra monumentet och Duwenhöggers förslag vann inte. Men här finns det i alla fall i miniformat...

Man kanske kan undra över vad det här har med homosexualitet och nazism att göra. Det finns en hel del extra information i den broschyr som varje besökare får med sig på sin upptäcktsfärd genom utställningen.......

Tekannan, the celestial teapot, ska referera till tehus, som en gång var mötesplatser, "cruisingplatser", för homosexuella män. Jag har aldrig tidigare hört talas om att just tehus har haft den funktionen.......

Om vi tittar på tekannan lite närmare, så ser vi att det sticker ut en gestikulerande arm på var sida.
Dessa gester ska, enligt muntlig information, också ha haft någon sorts homoerotisk innebörd...

Så här långt skrev jag innan jag gick till sängs igår kväll. När jag lagt mig tänkte jag:

"Nej tack, jag vill inte ha den här bakgrundsinformationen .
Det hade räckt med titeln"Celestial teapot" för att få mina tankar att börja vandra sina egna vägar....."

Å andra sidan var ju den här skulpturen faktiskt menad som ett monument över dödade homosexuella och det hade jag aldrig kunnat tänka ut på egen hand.

Jag undrar förresten hur det förslag till monument som vann såg ut och vilka sinnrika koder det kan ha byggt på...

(Bilder: no 1 tack Göteborgs konsthall, övriga privata).

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Celestial teapot, Lukas Duwenhögger, Disidentifikation, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism,

Disidentifikation (10); Ulrike Meinhof & Ziggy Stardust....

2010-10-17T07:43:00.000-07:00

Disidentifikation
Nachsagen, Ich und Meinhof
Charlotte Gyllenhammar
Göteborgs konsthall

I det här verket framträder Charlotte Gyllenhammar i två skepnader: som vänsterterroristen Ulrike Meinhof och som popstjärnan David Bowies alter ego Ziggy Stardust.

Det är alltså konstnären själv som står modell för sina rollfigurer.
De syns på parallella videoprojektioner bredvid varandra och bägge roterar långsamt så att man hela tiden ser dem ur olika synvinklar.

Ulrike Meinhof kan jag tyvärr bara illustrera med en dålig privatbild. Men i bloggsammanhang anser jag att detta är i sin ordning, om det behövs för diskussion av videoverk:

Charlotte Gyllenhammar (ovan) som Ulrike Meinhof (stillbild av roterande kropp) Foto: privat

Ulrikegestalten framstår som nollställd, likgiltig, men kanske också med ett stänk av sorg och uppgivenhet i sitt väsen. Hon är klädd i gråaktiga fångkläder.

Något minspel ser vi inte mycket av. Man har inte mycket att utgå från om man ska tillämpa någon form av empati här.....

Charlotte Gyllenhammar (ovan)som Ziggy Stardust (stillbild av roterande kropp) Foto: pressbild, Göteborgs konsthall.

Nedan ser vi några andra versioner av Ziggy Stardust, men här är det David Bowie själv som står för kroppen.....

I Gyllenhammars version av Ziggy är han klädd i en ljusflimrande mantel och ansiktet är ofta upplöst i ljusfläckar eller dolt bakom föränderliga ljusfält.

Det blir en smått mystifierad och meditativ stämning över det här verket. Och det går att sitta och se de bägge gestalterna genomgå sina monotona förvandlingar och låta känslorna komma och gå.

Men det väcker också många frågor, varav några har anknytning temat identitet/disidentifikation:

Har David Bowie med sin Ziggy Stardust disidentifierat sig själv? (så att säga "avsagt sig" eller "avlagt sig" en identitet?)

Är Ziggy bara en maskeradfigur att gömma sig bakom, eller en gestalt att identifiera sig med känslomässigt?

Är han ett skal utan kärna? En rigid stereotyp?
Eller är han tvärtom en figur genom vilken Bowie kan leva ut en del av sina annars dolda sidor?
Hur känns det för David Bowie att vara Ziggy Stardust? Hur känns det för Charlotte Gyllenhammar att gå in i den här rollen?

Ulrike Meinhof är väl lite av en kontrast till Ziggy. Hennes framträdande verkar på ett plan vara urtypen för realistisk människoskildring.

Men å andra sidan verkar hennes inre så oåtkomligt, och hennes varelse ändå så förknippad med associationer, att hon kanske också blir en sorts Ziggy Stardust, fast med ett annat innehåll:

ULLY EARTHDUST?

Kanske det. Terroristen Ulrike Meinhof/Ully Earthdust som mitt alter ego. Det låter intressant på något sätt....

Och i så fall skulle jag kunna göra som David Bowie med sin Ziggy: gå in i den "främmande" identiteten och utforska vilka tankar och upplevelser jag möter.
Fast jag får kanske vara försiktig med att förverkliga mina ingivelser i det verkliga livet.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, video, fotografi, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Disidentifikation, Charlotte Gyllenhammar, David Bowie, Ulrike Meinhof, Ziggy Stardust, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Färg & Geometri; Skotsk kiltestetik...

2010-10-16T07:30:00.001-07:00

Jag sitter ofta och njuter av den skotska kiltestetiken online (se länk nedan). Det handlar om de ofta mycket anrika mönster som inte bara används till kiltar utan även till exempelvis slipsar och halsdukar.
De olika klanerna och släkterna har sina egna mönster, "tartans", som det heter på skotska/engelska, "tartaner" på svenska kanske...

Det är fascinerande att botanisera i all denna skönhet som lockas fram ur ett formellt sett ganska stramt grundkoncept med linjer, band, och elementära geometriska former som rektanglar och kvadrater.
Här är det några halsdukar i ren lammull som får träda fram:

Muted hunting Stewart (ovan). Namnet betyder att det här mönstret är knutet till klanen Stewart. Vad innebär "hunting" här? Kanske har det helt enkelt något med jakt att göra (kilt för jaktbruk?).
"Muted" då? Ja, det brukar finnas olika varianter av tartaner för de olika ätterna, en del betecknas som "ancient", andra som "modern" och "muted" kan nog innebära att det är fråga om en liten "mutation" i förhållande till ett givet mönster.

Antique Buchanan. Här har vi något riktigt gammalt får man förmoda. Att jag valt just de här halsdukarna beror på att de påminner om hösträdens färger förresten. ....

Autumn Buchanan. Den här ska jag nog beställa för eget bruk. Riktigt höstlig och dessutom med underbara färger i rutmönster som för tankarna till Paul Klee, en av mina favoriter bland den tidiga modernismens lärofäder....
Jag visar några exempel på mönster som kanske inte påminner om trädens höstfärger, men som har drag av höstens och vinterns mörker och fördolda ljus i sig. Den ovan är förknippad med släkten MacKenzie.

Ovan ser vi en av de mest berömda "tartanerna". Den heter Black Watch ("modern" tror jag till och med). Den är inte knuten till någon speciell ätt, utan till ett regemente: The Royal Scottish Highland Regiment .
Jag har en slips i dessa färger och den är verkligen ett mästerverk när det gäller diskret välavvägda färgklanger och sättet att låta mörker och ljus träda fram tillsammans....

Titta gärna på länken här:

http://www.highlandstore.com/

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism, Skottland, tartans

Som synes (?)

2010-10-13T11:52:00.001-07:00

Skugga är väl bara frånvaro av ljus? En frånvaro som trots allt är en sorts närvaro.
Men kan frånvaro vara närvarande?

Kanske kan vi lösa problemet genom att helt enkelt beteckna denna slags närvarande frånvaro som +frånvaro+...

Frånvaro kan inte vara närvarande men +frånvaro+ kan det....

Det finns faktiskt problem som är lätta att lösa. Som i det här fallet....

Det var inte jag....

2010-10-13T11:47:00.000-07:00

Jag har inte haft något med det här att göra...det vill säga: det var inte jag som lade de här små fragmenten så här. Inte som jag kommer ihåg i alla fall.....

Ett minne; rost och ljus...

2010-10-13T10:44:00.000-07:00

Ett litet minne från Kasenområdet i Uddevalla. Det revs där både länge och väl och jag kunde ofta gå dit med kameran. Den här rostiga plåten stod lutad mot en vägg... Då...

Lars Vilks föreläsning; en konstforskare synar samtiden

2010-10-10T10:17:00.000-07:00

Lars Vilks har som bekant nyligen fått hålla den föreläsning i Uppsala som vid ett tidigare tillfälle avbröts av våldsamma attacker mot honom. Den som vill ta del av föreläsningen som helhet har en länk här:

http://www.unt.se/tv/#category=390&date=latest&clip=1068771&startTime=0m0s

Han talar inledningsvis om konsthistorien som en serie gränsöverskridanden, där det nya ofta betraktats som provokationer av samtiden.

Exemplen kan göras hur många som helst. Vilks nämner namn som Turner, Courbet, Monet och Cezanne och kommer sedan bland annat in på Marcel Duchamps pissoar (The fountain), som visar att allt kan bli konst.
Ett annat exempel är den amerikanske fotografen Robert Mapplethorpe, vars homoerotiska bilder lett till en hel del uppståndelse.

För Lars Vilks egen del är det bland annat det beryktade rondellhundsprojektet, (se bilden ovan) som uppfattats som provocerande.

Det intryck jag får av föreläsningen är att hans primära syfte inte är att såra de muslimer som tagit anstöt av hans Muhammedhundar. För mig blir han inte heller någon uttalad politisk aktivist.

Istället ser jag honom som i första hand som konstteoretiker, en forskare som genom olika interventioner undersöker dagens konstvärld mot bakgrund av andra epokers normer och konflikter. Han har ett distanserat, lite kyligt observerande och analyserande förhållningssätt till det han möter.
Men han är ingalunda oengagerad. Som forskare verkar han både distanserad och engagerad i förhållande till sitt studieobjekt. Och jag kan inte komma ifrån intrycket att han är mer intresserad av saken än sig själv.....

Lars Vilks tillämpar nu sin syn på konsthistorien på samtiden. Hans fråga angående dagens konstvärld blir: vad är det idag som inte får komma till uttryck?
Vilka gränser gäller för tillåtet/otillåtetgäller just nu? En mycket legitim fråga för en konstforskare att ta sig an.

Och det han kommit fram till är att man kan kritisera och häda det mesta, men absolut inte islam. Där går gränsen inom konstvärlden idag.

Att framställa Jesus Kristus som pedofil går för sig. Dock inte riktigt överallt.
I Ryssland och några andra europeiska länder, exempelvis Polen och Grekland, där man har blasfemiparagrafer i sin lagstiftning, kan man stöta på problem.

Innan jag tagit del av den föreläsningen hade jag läst i pressen om att Lars Vilks bland annat visat bilder av homosexuella män med Muhammedhuvuden. Onödigt? Dumt?

Verkligheten bakom detta är att han under föreläsningen visar ett videoverk gjort av den iranska konstnären Sooreh Hera.

Videoverket framstår som ett exempel på sådan samhällskritik som ofta förekommer inom samtidskonsten.

I det här fallet är udden (bland annat) riktad mot synen på homosexualitet inom Islam. Och verket uppfattas naturligtvis som blasfemisk och chockerande i Iran och andra liknande länder.

Det här verket skulle visats på en utställning i Haag. Men efter hot och protester backade arrangörerna och utställningen blev inte av.
Här visas med precision var gränsen går inom konstvärlden idag, anser Vilks. Det handlar om ett absolut förbud.

Det är nog mot den här bakgrunden vi ska se Vilks rondellhundsprojekt. Han har ju för övrigt själv fått avstå från utställningar efter hot och säkerhetsproblem. Hans rondellhund fick i stället publiceras i en svensk tidning.

Och i så fall blir det han gör en efter inhemska förhållanden anpassad illustration till en tendens som finns inom den internationella konstvärlden.
Kanske kan vi se det som en pedagogisk konstruktion som visar oss något om vår egen tid....

Och det är väl, så vitt jag kan förstå, helt i sin ordning att så göra....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Lars Vilks, Muhammed, rondellhund, Islam, modernism, postmodernism

Carl Hammoud (1); En studie i kaos?

2010-10-09T03:23:00.001-07:00

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november.

För några år sedan deltog Carl Hammoud i projektet The Good Idea på Göteborgs konsthall. Han ställde då bland annat ut de två första målningarna nedan (observera infokusering):

Här finns en både gåtfull och hotfull apokalyptisk stämning med ett...

....drag av surrealism. Förutom det måleriska och skulpturala innehållet finns här också ....

.....ett idéinnehåll som kan handla om vår byråkratiska centralstyrda civilisations eventuella förfall och ..

.....kanske till och med undergång. Lådor, arkivskåp, papper och pärmar, just sådant som används för att hålla ordning på oss, har råkat i totalt kaos.
Frihet eller katastrofal anarki?

Nu är han tillbaks med en separatutställning i Stenahallen och några av motiven känns igen. Jag tänker mig att vi här ser något bolags styrelserum med ett stort skrivbord, stolar och ......

.....med ett drag av kubistisk-futuristisk dynamik har omkullkastandet och upplösningen av den bestående ordningen här fått ännu en visuell dimension.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, modernism, postmodernism, the good idea, Carl Hammoud, Polygraph, Stenasalen Göteborgs konstthall

Vardagsvärld/konstvärld; Objéts trouvés (2)....

2010-10-08T09:22:00.001-07:00

Drömmen om bilen....

Livmoder....

Oväntat möte....

Hyllning till Marcel Duchamp....

Riddar Katos klo av järn........

Lyrik med rost och ljus I ...

Lyrik med rost och ljus II....

Elektroner på vandring I

Elektroner på vandring II

Struktur med rost på balkar....

Grönska bland plåt och tegel....

Färdväg uppåt I ....

Färdväg uppåt II

Don´t follow leaders watch the....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, fotografi, bilder, readymades, objéts trouvés, found objects, upphittade föremål, dada, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism

Vardagsvärld/konstvärld; Objéts trouvés (1)...

2010-10-08T01:08:00.000-07:00

Rektanglar och kvadrater med triangel...

Grön kvadrat..

Vitt, gult och violett på metall...

Färg och rost på metall....

Ett hörn av världen....

Utan titel I

Utan titel II

Variant I

Variant II

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, readymades, objéts trouvé, found objects, upphittade föremål, dada, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism

Disidentifikation (9); Gemenskap/utanförskap......

2010-10-07T09:40:00.000-07:00

Disidentifikation
Rotimi Fani-Kayode
Göteborgs konsthall
Utställning fram till 31 oktober.

Rotimi Fani-Kayode var en konstnär som brottades med flera identitetskonflikter.
Han var svart, homosexuell och därtill rotad i den traditionella kulturen i det Afrika som är hans ursprung.
Hans släkt har haft viktiga religiösa funktioner inom Yorubakulturen i Nigeria. Hans far var också en högt uppsatt politiker.

Mitt första intryck av hans fotografier kan illustreras med några av de anteckningar jag rafsade ner om dem:

"Sinnlighet, starka drifter kommer till uttryck", "extatiska känslor, primitiva? ursprungliga?", "ganska centrerat kring manskroppar i olika situationer", "rekvisita som för tanken till traditionella afrikanska kulturer".

Det verkar väl som om jag ger uttryck för några vanliga stereotyper i den koloniala europeiska tolkningen av Afrika och Afrikaner, av deras kultur och samhällsliv.....

Bilden ovan är laddad med återhållen kraft med en underström av odefinierbar mystik, men uttrycker även främlingskap, osäkerhet och ängslan. Den kan kanske vara en tolkning av den svarte mannens plats i ett rasistiskt samhälle. ...
.....och dessutom en tolkning av den homosexuelle mannens situation i Yorubakulturen, som inte tolererar homosexualitet...

Jag kan se mannen i den röda dräkten ovan som en representant för traditionell afrikansk andlighet och pojken/mannen till höger som en homosexuell dissident. Konflikten mellan de bägge motpolerna blir då nästan plågsam......

Men helt entydigt är det inte. Mannen till vänster har ett längtande utopiskt-visionärt drag, som kan stå både för förandligad homoerotisk attraktion och ett hopp om acceptans för den homosexuella läggningen.

Här finns kanske en dröm om att kunna förverkliga alla potentiella identiteter, att även som homosexuell bli accepterad och upptagen i ursprungskulturens gemenskap?

Bägge gestalterna på bilden kan då förstås som uttryck för underströmmar i konstnärens inre liv, med alla dess komplexa föreningar av identiteter och motidentiteter....

Kanske en övertolkning (modell höftskott) men jag kan inte låta bli: en svart homosexuell man (ovan) med brinnande ljus som fallossymbol, dessutom med traditionell afrikansk kroppsmålning, återigen drömmen om att förena två världar...

.....och när det gäller bilden ovan ligger det nära till hands att tänka på homoerotisk extatisk utlevelse, återigen med afrikanska kulturella attribut, till exempel i form av den vita masken med näbb, kroppsmålning mm.

Detta blir ännu ett sätt att undersöka och uttrycka relationerna mellan förbjuden sexualitet och den förbjudande gemenskapen, och kanske återigen en längtan efter att förena de två motpolerna, att bli accepterad i gemenskapen som man är....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism Rotimi Fani-Kayode, Disidentifikation, Göteborgs konsthall

Ytor och objekt; efter Marianne.....

2010-10-03T06:56:00.000-07:00

Här följer en readymadesvit jag tog med mig under en kameravandring efter att ha sett Marianne Lindberg de Geers utställning Full spead ahead på Konsthallen, Bohusläns museum...

Den begynnande höstens ansikte....

Monumental form bakom....

Glob på stativ och himmelsblått....

Ljus strött "at random" över gräset som bereder sig för hösten...

Intressant situation I

Ytor med med rörformat objekt I...

Ytor med rörformat objekt II....

Kvadratisk form i metall på betong...

Intressant situation II

Synvinkelns dynamik i blått och grått....

Ytor; blått och grått I...

Ytor; blått och grått II

Ytor; blått....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, hard edge, readymades, dada, junk art, konstruktivism, estetik, konsttteori, konsthistoria, bilder, fotografi, modernism, postmodernism

Disidentifikation(8); Etnicitet och folkmord...

2010-09-28T10:51:00.000-07:00

Disidentifikation
Wengachi Mutu

Den här bilden tyckte jag var ganska lätt att tolka (lätt=entydig?). Visst handlar den om någon sorts spänning mellan ungdomens skönhet i förhållande till det åldrande vi helst inte vill veta av?

Vi ser en kropp i sin erotiska blomning som motsats till en kropp vars "underhållningsvärde" (uttrycket från Kristina Lugn) kontinuerligt devalveras.

Det går inte att i längden dölja dödens vissnande läppar med läppstift.....

När Wengachi Mutu ställde ut på Saatchi gallery i London kommenterades en del av hennes verk på galleriets hemsida.
Där möter vi ett annat synsätt på den här bilden ( vars titel är Complete Prolapsus of the Uterus):

" In Complete Prolapsus of the Uterus Mutu contrives a racial hybrid: a puckered, prudish white face masks an ancient tribal wisdom. Mutu examines how ideology is implicitly tied to corporeal form. She cites a European preference of physique, inflicted on and adapted by Africans, resulting in hierarchical difference and genocide."

Här ser skribenten inte ungdom versus ålderdom utan uppehåller sig istället vid de infallsvinklar som har med ras och etnicitet att göra. Och vi ser ju faktiskt det glittrande afrikanska håret som en gloria bakom kvinnoansiktet. En identitet som döljs bakom en annan...

Det handlar här om hur en vit europeiskt-etnisk mask döljer Afrikas uråldriga visdom. Här väcks också tanken att den europeiska utseendefixeringen, när den tvingats på afrikanerna, lett till både hierarkiska strukturer och folkmord....

Vi har alltså två olika tolkningar av bilden. Och så brukar det väl vara...
För mig känns synvinkeln ungdom/åldrande fortfarande mest angelägen här....

Ta gärna en titt på Satchi gallerys hemsida, här är en länk dit:

http://www.saatchi-gallery.co.uk/artists/wangechi_mutu.htm.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, estetik, konstteori, konsthistoria, kultur, Disidentifikation, Wengachi Mutu, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Marianne Lindberg de Geer (1); Humanoider....

2010-09-27T10:37:00.000-07:00

Full speed ahead
Marianne Lindberg de Geer
Konsthallen, Bohusläns museum
11/9-21/11

På den här retrospektiva utställningen får vi möta verk från 90-talet och framåt i en rad olika genrer.

Det jag sätter fokus på här är en samling "humanoider", dockor som drivs till rörelse av små elektriska motorer.

Deras beteende blir ofta ryckigt, okontrollerat och kanske till och med våldsamt. .

För mig blir de här gestalterna mycket mänskliga och deras rörelser blir därmed också åtbörder som jag ser ett psykologiskt innehåll i.....

"Junk art", ja det konstnärliga materialet är till exempel gamla filtar, skumgummi och olika plastdetaljer samt förstås de motorer och mekaniska delar som sätter "humanoiderna" i rörelse.

Nej, jag kan inte låta bli att se det här som huvud, bål och lemmar och jag betraktar helheten och dess rörelser med inlevelse....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism, Marianne Lindberg De Geer, Full spead ahead

Disidentifikation (7); Vad betyder bilden?

2010-09-24T11:16:00.001-07:00

Disidentifikation
Wangechi Mutu

Utställningen hänger kvar på Göteborgs konsthall oktober ut, men de bilder av Wangechi Mutu jag nu kommenterar finns inte med där.
Hennes bidrag i Göteborg domineras av The moth collection, en samling människoskulpturer med fjädrar och vingar. En länk om detta finns längst ner här.

Om vi försöker se vad de olika bildkomponenterna blir tecken för, så finner vi väl till att börja med återigen att de stora läpparna ingår i den västerländska "negerstereotypen". Men har de inte också ett drag den västerländska (Europa-Nord-Amerika) kulturens läppstift?

De stora beiga ytorna består av grov tejp som exempelvis används vid förpackning och i andra sammanhang när man vill hålla något ordentligt på plats. Jag ser denna tejp som tecken för ett tvång som utövas mot det inneslutna.

Ansiktet som inte täcks av tejpen är afrikanskt, men i mitten av huvudet ser vi ett bildsnitt av en vit kvinna, som taget ur en modetidning eller modekatalog.

Det ligger nära till hands att se denna infällda kvinna som en dröm eller tvångsföreställning om hur en kvinna ska vara, och mera allmänt som tecken för ett system av normer för hur människor i allmänhet bör vara, leva och tänka.

Vi för alltså samman tecken för 1) det konventionellt/stereotypt afrikanska, 2) ett systematiskt tvång, och 3) den konventionellt/stereotypt västerländska världsbilden/människosynen.

Då uppstår ett visuellt uttryck för Afrikas fortsatta underordning kring de ideal och normer som de tidigare europeiska kolonialmakterna står för.

Hela bilden mullrar av spänningar och motstridiga krafter (det mullrar förstås i fler avseenden än jag kunnat göra rättvisa åt här...). Något vill ut, annat vill in men...

Och tar vi steget från teckenvärlden till den verkliga världen fullt ut, så förstår vi att personer präglade av sådana här yttre och inre motsättningar inte kan ha någon klar och trygg identitet. Disidentifierade är de kanske. På både gott och ont?

Se även: http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/08/disidentifikation-2-manniska-eller-mal.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, collage, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, Disidentifikation, Wangechi Mutu, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Aktuell videokonst; Cyprien Gaillard & Koudlam

2010-09-24T04:52:00.000-07:00

The eagles of Africa är ett resultat av samarbetet mellan den franske konstnären Cyprien Gaillard och musikern Koudlam (http://www.myspace.com/koudlam).
Musik, lyrik och det visuella innehållet kompletterar och förstärker varandra.

Lars Vilks har på sin blogg förutskickat att Cyprien Gaillard kan komma att klättra vidare mot toppen inom konstvärlden.

Själv tycker jag mer och mer om den här videon ju mer jag spelar den. Behövs det några intellektuella tolkningar?

Tja, några reflektioner kan åtminstone vara på sin plats.
Jag ser (bland annat) en man i vit kostym och röd hatt som vandrar kring bland övergivna spillror av både modern och antik civilisation (mina associationer går till något i stil med inka- eller aztekisk kultur, men det spelar ingen större roll vilket).

Det han möter kan ses som tecken som förlorat sin innebörd och som därmed inte längre kan bidra till att ge rötter och identitet åt människorna. Detta verkar gälla både antika och modernistiska kulturfenomen, till exempel konst och arkitektur.

Tillvaron tycks vara frikopplad från naturen också.
Jo, mannen i vitt går på "vassen" med en machete, men någon social verklighet som skulle gett detta en mening finns inte längre.

Den här världen kan förefalla tom och livet i den rotlöst, men här finns potentialer för både frihet och tomhet. Det är kanske som med myntets två sidor.
Vi möter en frihet och en öppning åt rymder där människor själva kan skapa sig nya identiteter, oberoende av de gamla meningsbärande institutionerna.

Vad vi sedan förmår göra av denna frihet är en annan fråga....

(När det gäller texten i sången, "the lyrics", uppfattar jag inte alla enskildheter men några fraser kan jag bidra med (ungefärligen): Like an eagle cross the sun, Flying high...there´s no reason, who are we and why are you dancing, where are we going..etc. )
Det är tydligt att orden är relevanta för verkets visuella innehåll. Och musiken är träffsäker den också....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bilder, fotografi, video, kultur, Cyprien Gaillard, Koudlam, biennaler, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism

Ack Värmeland; objekt i kvällsljusets sken....

2010-09-21T05:10:00.001-07:00

Bildserie tagen vid en kvällsvandring i mina barndomstrakter i Charlottenberg, nordvästra Värmland...

Stilleben I

Stilleben II

Stilleben III

I överläge...

Fullmåne...

Skulptur (readymade)..

Vit kvadrat....

Kvällsljus I

Kvällsljus II

Kvällsljus III

Svart objekt....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samttidskonst, skulptur, readymades, fotografi, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, kultur, modernism, postmodernism

Disidentifikation (6); Wangechi Mutu och kulturkrockar..

2010-09-15T10:56:00.000-07:00

Disidentifikation
Wangechi Mutu

Det här är en i en serie av bilder som Wangechi Mutu gjort som collage med material ur gamla medicinska handböcker med fokus på specifikt kvinnliga skador och sjukdomar.

Vi ser hur hon för ihop tecken för olika etniska sammanhang till en, som det verkar, motsägelsefull helhet. De stora läpparna påminner om "negerns" stora läppar, en kolonial, och kanske även postkolonial, stereotyp.

Men i högerkanten har de en europeiserad framtoning: vi anar den västerländska kvinnans målade läppar. En identitetskrock, kanske.

Ansiktets vita överdel framstår som något av en mask som döljer det afrikanska uttrycket. Ögonen ligger tydligt under maskens yta. Öronen hör inte alls hit.
Vi ser här också det kvinnliga könsorganet avbildat ovanför näsan och i pannan. Ett instrument i metall har applicerats kring öppningen mot kvinnokroppens inre.

Håret verkar höra mer ihop med den afrikanska delen av ansiktet än med den yttre vita masken. Dess glittriga karaktär medger flera tolkningar. Jag har hört talas om två.

En är att den syftar på den koloniala/postkoloniala konstruktionen av den afrikanska kvinnan som supersexualiserad och därmed lockande.
Man kan också se det skimrande svarta som en syftning på de diamanter som europeiska kolonialamakter plundrade afrikanska länder på.

Något som väl är alldeles uppenbart är att den här gestalten ger ett mycket splittrat intryck. Sammansättningen av dess delar ger också ett påtvingat intryck.
Det har verkligen gjorts våld på något för att åstadkomma detta gravt onaturliga ansikte.

De spänningar vi upplever i bilden har att göra med referenser till två olika kulturkretsar: den moderna europeiska och den traditionella afrikanska. Våldet finns också med.
Wangechi Mutu arbetar mycket med just frågor som har med afrikansk identitet och icke-identitet (disidentifikation?) att göra. På den här videon berättar hon lite om sin verksamhet:

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, måleri, video, estetik, konstteori, konsthistoria, Disidentifikation, Wangechi Mutu, modernism, postmodernism,

Readymaderomantik; åtbörder i ljus och skugga....

2010-09-11T06:14:00.001-07:00

Ljusdunkeldröm i lövskog....

Åtbörder eller blott strukturer?

Solitär....

Arrangerat möte...

Grönska mot solbelyst yta I

Grönska mot solbelyst yta II

Ofamnaren....

Ljusdunkel; (dunklet har förtätats till svärta och ljuset har vässats till vithet)....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, skulptur, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, dada, objets trouvé, modernism, postmodernism

Disidentifikation (5); Med rötter i myt och dröm..

2010-09-10T09:01:00.001-07:00

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
Utställning till 31 oktober.

Wengachi Mutu är en konstnär med rötter i Afrika, utbildad i England och USA. Hon har sin plats i disidentifikationstemat: hennes verk kan ofta tolkas som upplösningar av de identiteter vi tillskriver sådant vi möter i våra liv.

Att ha en identitet är väl, mycket grovt tillyxat, att kategoriseras/klassificeras på ett visst sätt. Vi känner ofta en tillhörighet till olika grupper (till exempel etniska) som kännetecknas av vissa (för oss) väsentliga egenskaper.

Identiteten som människa är förmodligen fundamental för vårt sätt att tänka. Vi kategoriserar oss som människor i motsats till exempel djur, växter, motorfordon, rymdskepp med mera.

Och även om det finns gränsdragningsproblem har vi nog i stora drag en någorlunda etablerad uppfattning om vad det är att vara en människa.

I Mutus bildvärld bryts sådana här stereotyper ner, för att ge plats åt nya kombinationer av objekt och egenskaper från annars främmande och åtskilda områden.

Här är en av de bilder som visas på den här utställningen. Vi ser ett ansikte som samtidigt för tankarna till Afrika och västerländskt hårmode, öron som inte verkar höra hit, en kniv som väcker frågor etc

För att reflektera över Wengachi Mutus konst använder jag mig nedan av bilder som inte ställs ut i Göteborgs konsthall. (Det beror till dels på att hennes stora bidrag till utställningen är konstverk av en något annan karaktär, the moth collection. En länk till ett inlägg om denna kollektion finns längst ned här).

Här ser vi en hybrid bestående av (bland annat) mänskliga och djuriska drag i kombination med metallglänsande motordelar.

Här finns drag av erotik; förföriskt målade läppar istället för rovdjursmun, eller kanske just som rovdjursmun (!), vi möter också referenser till stjärnvärldarnas kosmos och primitiv organisk materia.

Ovan ser vi åter ett exempel på referenser från modevärldens och erotikens område, blandat med mekanik och drag av formlös eller formsökande materia, organisk, oorganisk eller oklart vilket.

Vegetativa och/eller kosmiskt laddade människokroppar med djurhuvuden, ja här finns en hel del referenser till olika äldre tiders mytologiska världsbilder.

Och allt är svårt att klassificera utifrån invanda sätt att placera världens beståndsdelar i entydiga lådor. Här finns också drag från drömmens värld där allt kan lösas upp och förvandlas till något helt nytt och oväntat.

Här är en länkt till ett tidigare inlägg om Mutus "The moth collection" som dominerar hennes bidrag till den här utställningen:

http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/08/disidentifikation-2-manniska-eller-mal.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, måleri, collage, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, Disidentifikation, Wangechi Mutu, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Vilse i Readymadevärlden?

2010-09-10T08:45:00.000-07:00

Inkräktare....

Inbjudan...

Ytans mysterium....

Ingen rädder för tecknen här....(eller försök tänk bort teckenfunktionen den som kan!)

Utsnitt ur föremålens hierarki.....

Ytor och rektangulära former I

Yta med kvadrat...

Ytor med rektangulära former II

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, kultur, modernism, postmodernism

Disidentifikation (4): dansande shaman...

2010-09-05T07:55:00.000-07:00

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
Utställning till 31 oktober

Nick Caves estetiska fantasi skapar en expanderande värld av nya figurer på det grundtema som blivit hans signum.

Han har en grundlig skolning i olika textila tekniker som han utnyttjar för sina ljuddräkter. Här är den textila "underdräkten" tillverkad genom sammanfogning av virkade delar som påminner lite grand om grytlappar eller dukar....

....och över underdräkten fogas sedan olika komponenter samman till de mest märkliga skapelser....

Nedan ser vi närgångna inzoomningar av några av de dräkter som ställs ut som skulpturer i Göteborgs konsthall...

....den här dräkten innehåller bland annat små fågelstatyetter.. ...

Mjukisdjur en masse kan också bli konstnärligt material. Nick Cave framstår som en magiker som med sitt trollspö kan väcka nästan vad som helst till liv och skönhet...

Några skapelser för också tankarna till shamanens roll i olika kulturer eller kanske kan vi...
...associera till en helt och hållet odogmatisk präst med rituella funktioner i någon sorts mycket frihetligt samhälle.........

Här är en videofilm som visar Nick Caves universum från en mer rörlig aspekt. Världen som dans och åter dans.....

Se även tidigare inlägg:

http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/08/disidentifikation-1-soundsuites.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/08/disidentifikation-2-manniska-eller-mal.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/08/disidentifikation-3-twigsuites.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, dans, kultur, estetik, konstteori, konsthistoria, dans, performance, readymades, Nick Cave, Disidentifikation, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Cindy Sherman möter Melanie; Life unkind...

2010-09-03T03:32:00.000-07:00

Här låter jag popsångerskan Melanie Safka och fotografen Cindy Sherman mötas för att se vad interaktionen mellan dem kan ge för resultat.
(Jag har gjort en version av det här förrut, men videoinslagen försvann från YouTube. Nu har jag hittat nya och dessutom disponerat om helheten en del)

Jag har två kontaktpunkter mellan dem. För Melanies del är det en av de låtar hon kanske mest förknippas med, Ruby Tuesday, vars refräng går:

Goodbye Ruby Tuesday,
who is gonna hang a name on you and
when you change with every new day,
still I'm gonna miss you..

Den här strofen är ganska betydelsemättad: någon förändras varje dag, byter kanske skepnad eller inre kärna, och kan inte namnges...

När det gäller Cindy Sherman är det hennes Untitled Film Stills som blir kontaktpunkt. På dessa bilder spelar Sherman ut vissa rolltyper hämtade från filmens värld.
Hon gestaltar dem genom att variera sådant som klädsel, smink, kroppshållning, mimik, kameravinkel, ansiktsuttryck, belysning, miljö etc.

Det finns många uttryck i dessa Film Stills men själv ser jag ofta drag av ängslan, melankoli, rotlöshet och främlingskap som det centrala. Det känns som om kvinnorna inte riktigt passar in i sina liv och att de ofta framstår som utsatta och sårbara.

Ruby Tuesday ligger rätt nära detta tema. Här finns outsiderdraget hos Cindy Shermans gestalter klätt i ord och ton, och även en upproriskhet, en sorts förtvivlad kamp för att bryta sig loss ur en livssituation som är eller hotar att bli ett kvävande fängelse.

Nedan lägger jag in ett inslag där vi kan höra Melanie Safka sjunga den här låten. Dessutom följer texten varvad med Shermans Film stills..

Bruksanvisningen till det här projektet går ut på att man ska hålla koll på tre saker: sång, skriven text och bilder. Och så kan man se om det händer något i detta möte.......

Så börjar vi då med en Film still där en ung kvinna verkar vara på väg någonstans, eller kanske bara iväg bort, utan att veta något alls om vart... kanske vet hon inte ens vad det innebär att vara på väg mot ett mål...

"She would never say where she came from
yesterday don't matter cause it's gone
while the sun is bright
-or in the darkest night
no one knows - she comes and then she goes..

Goodbye Ruby Tuesday,
who is gonna hang a name on you and
when you change with every new day,
still I'm gonna miss you. "

Så följer vers nummer 2 och dess fotografiskt visualiserade underströmmar:

"Don't ask her why she leaves to be so free
she's gonna tell you it's the only way to be.........

...she just can't be chained -to a life where nothing's gained
and nothing's lost - but such a cost .....

Goodbye Ruby Tuesday,
who is gonna hang a name on you and....

.....when you change with every new day
Still I'm gonna miss you..

Den sista versen är också en mix av längtan och förtvivlan:

"Oh, there's no time to lose I heard her say
you gotta catch your dreams before they run away....

....dying all the time - lose your dreams and you....

... might lose your mind
Is life unkind....

Goodbye Ruby Tuesday,
who is gonna hang a name on you and.....

....when you change with every new day,
still I'm gonna miss you..

För den som vill lyssna på en liveupptagning finns det en sådan här:

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, fotografi, bild, bilder, konst, samtidskonst, estetik, musik, kultur, cindy sherman, melanie safka, film

http://intressant.se/intressant

Disidentifikation (3); Twigsuits.....

2010-08-31T06:21:00.000-07:00

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
Utställning till 31 oktober

Nick Cave har en bred konstnärlig bakgrund. Han är skolad i textil teknik, sömnad med mera, dans och konst. Han funderade på hur han skulle kunna förena dessa olika uttryckssätt. Resultatet blev soundsuits, "ljuddräkter".

I en intervju i New York times (5 april 2009) har han berättat om ur den första av dessa dräkter kom till. Materialet var helt enkelt grenar (twigs) han hittade på marken. "Twigsuit" kallas denna speciella sorts soundsuit.

Han var då påverkad av att en svart man vid namn Rodney King slagits ihjäl. Nick Cave kom att mer än tidigare tänka på sig själv som svart, som någon som kunde nedvärderas och avfärdas.

När han satt i en park i Chicago såg han plötsligt grenarna på marken i ett nytt ljus. De var också marginaliserade och övergivna. Så blev de konstnärligt material för honom.

Han samlade ihop dem famnvis och sågade sedan upp dem i lika långa stickor. Han borrade hål i dem så att de kunde fästas vid en sorts "underdräkt" han också gjort själv. Stickorna täckte textilierna helt och hållet.

Från början var de här skapelserna tänkta som skulpturer. Men så insåg han att han att han faktiskt kunde komma i dem och bära dem som ett "second skin". Han beskriver det så här:

"I put one on and jumped around and was just amazed. It made a fabulous rustling sound.

Här hade han kommit fram till något som förenade hans textila bakgrund och hans intresse för dans. Dessutom hade ljudet som en del av verket tillkommit.

Sedan kom han att göra 100-tals "twigsuits". Han fortsatte också med andra material än grenar, till exempel plastknappar, plastpärlor, sisal (växtfibrer), fjädrar, porslinsföremål, plåtleksaker mm.

På den här videon berättar han lite om bakgrunden till sin konst.

Se även: http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/08/disidentifikation-1-soundsuites.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, fotografi, bild, skulptur, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, dans, Nick Cave, Disidentifikation, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

På jakt efter konsten; kameravandring (2)..

2010-08-29T05:23:00.000-07:00

Solitär mot målerisk yta II

Gula former

Minimalism-distorted (readymade)

Yta med fria former och hål...

Rätvinklig form med omgivning....

Antydning...

Rektangel med innanmäte...

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, kultur, skulptur, måleri, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism

På jakt efter konsten; kameravandring (1)

2010-08-29T03:29:00.000-07:00

Solitär mot målerisk bakgrund...

Rött, gult och svart..

Gult och rött...

Skimmer....

Borttappad form....

Expressiv skulptur (readymade)

Ljuspunkter.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, foto, bilder, måleri, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, kultur, readymades, modernism, postmodernism

Disidentifikation (2); Människa eller mal?

2010-08-28T04:28:00.000-07:00

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
Utställning till 31 oktober

Wangechi Mutu är känd för att i blandteknik/collage förena fragment från mycket olika sammanhang till en helhet. Men det brukar bli helheter som bultar av inre spänningar. De bär på djupgående motsättningar.

Organiskt/ mekaniskt, mänskligt/djuriskt, artificiellt/naturligt med mera gjuts samman till hybridvarelser som vi inte riktigt vet hur vi ska kategorisera och därmed ge en identitet.
Begreppet disidentifikation (klassifikationsmångtydighet, identitetsupplösning) är på sin plats här...

Hennes bidrag till den här utställningen domineras av The Moth Collection (2010), en mängd små metallglänsande människofigurer med fjädrar och vingar på ryggen (moth = mal, nattfjäril)
Olika variationer på det här visuella temat upptar en ganska stor väggyta.

De här gestalterna kunde kanske förväntas ge någon sorts upplevelse av glädje och lust. Det ligger ju nära till hands att se vingar som tecken för frihet och fjädrar som tecken för något mjukt och välkomnande.....

....men mitt intryck från det första mötet med dessa "moths" eller moth/human-hybrider är inte riktigt sådant.

Jag får snarare en känsla av att något aggressivt främmande tar kropparna i ett järngrepp och bemäktigar sig deras vara och väsen även inifrån.

Den här förvandlingsprocessen ger starka intryck av uppslitande vånda och våldsam kamp......

....och om det inte är kamp som gäller så verkar alternativet vara att duka under för och...

....anpassa sig till de krafter som tvingar ett främmande vara på en varelses ursprungliga identitet..

Vi kan även här tala om disidentifikation. The moth collection kan då ses som en visualisering av en process där en ursprunglig identitet bryts ner och kanske också förvandlas till något annat...... en ny identitet......eller hur det nu blir....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, wangechi mutu, disidentifikation, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism

Disidentifikation (1); Soundsuits....

2010-08-25T09:31:00.000-07:00

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
Varar till 31 oktober

Nu har jag äntligen kommit iväg till Göteborg för att se den här utställningen. Det har kommit allt möjligt annat emellan i sommar.

Nick Cave är en av de deltagande konstnärerna. Han är representerad med en uppsättning färgexplosiva skulpturer, även kallade sound suits, på svenska kanske "ljudkostymer", "ljudkläder", "ljuddräkter" eller något sådant.

Så här ser en av dem ut:

Går vi lite närmare ser vi att kostymen delvis är sammasatt av en massa plåtobjekt, mestadels av leksakskaraktär verkar det som:

Och sedan är det så, att det här inte bara är en skulptur, utan också en klädedräkt som man faktiskt kan ta på sig.
Och när någon rör sig i den här dräkten uppstår karakteristiska ljud, som också hör till verket. En sorts musik kanske.....

Här är en länk till en artikel till New York times nätversion, där det finns ett litet videoinslag, som låter oss ana hur Nick Caves kombination av dräkt, skulptur, dans och ljud kan te sig:

http://www.nytimes.com/2009/04/05/arts/design/05fink.html?_r=2&pagewanted=1

Jag lägger här in ytterligare en videoupptagning av sound suites "in action". Den kommer från öppningsgalan för LA Art Show i år 2010. (courtesy Fowler Museum). Här är det någon sorts "pälsartade" soundsuits som "invaderar" galan.(själva kostymernas ljud kommer väl lite i skymundan här, men detta är ändå en variant av den sorts verk Nick Cave skapar).

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, dans, musik, estetik, konstteori, konsthistoria, Göteborgs konsthall, Nick Cave, Disidentifikation, modernism, postmodernism

Ernst Billlgren 2010(4); Aldrig möts de....

2010-08-22T03:36:00.000-07:00

Ernst Billgren 2010 (4)
(Saltarvet, Fiskebäckskil, utställningen slut)

Den här målningens titel är Löparen vilar sina trötta fötter på hotfull plats....

....Och tittar vi noggrant så ser vi i nedre högra hörnet att den trötte löparen kan vara en and, som lagt sig på rygg för att vila ut. I den "hotfulla" helheten, om den nu är så hotfull...

....kanske bara svår att förstå, får den slutkörda sjöfågeln sin motpol i en ......

.....räv som i stiger fram eller träder tillbaks i bildvärldens rumsliga verklighet....

De här två figurerna har radikalt annorlunda framtoning. Det verkar representera två olika världar, eller två olika dimensioner i samma värld.

Och aldrig mötas de två....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, estetik, konsthistoria, konstteori, modernism, postmodernism, Ernst Billgren,

Ernst Billgren 2010 (3); Liten i världen...

2010-08-21T10:06:00.000-07:00

Ernst Billgren 2010
(Saltarvet, Fiskbäckskil, utställningen slut)

Här är titeln Den lille ger en gåva det redan finns många av och vi ser en av...

...huvudpersonerna i nedre högra hörnet, här har vi uppenbarligen den lille som vill skänka...

.......någon en gåva i form av stora bär som det faktiskt verkar finnas ett överflöd av ...

.....de finns lite överallt. Och denna allmänmänskligt igenkännbara poäng blir faktiskt riktigt rörande....

...Här står en liten undanskymd liten varelse och vill bidra med något ingen vill ha i en värld som befolkas av betydligt större och mer betydelsefulla gestalter........

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bilder, estetik, konstteori, konsthistoria, filosofi, Ernst Billgren, Saltarvet, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk (2); Vinden.....

2010-08-19T08:42:00.000-07:00

Jag har snöat in ordentligt på Lars Gustafssons diktsamling Bröderna Wrigth uppsöker Kitty Hawk.
I dikten Anteckningar från 1860-talet konstaterar han att George Booles bok om "tankelagarna" utkom 1854, "tre år före Baudelaires Fleurs du Mal".

Han fortsätter:

"Hos Boole ryms fröet till matematikmaskinerna,
de tickande reläerna, elektronrören, framtiden."

(Fotnot: Booles algebra beskriver den klassiska logiken med hjälp av talen 1 och 0 för "sant" respektive "falskt" och denna logik passar bra som teoretisk bas för modern datateknik. Datorernas kretsar är komplicerade tillämpningar av Booles algebra.)

Sedan låter Lars Gustafsson Baudelaire uttala sig om Boole. Han gör det med hjälp av ett citat som uppges komma från Marquis de Sade (?!):

"Ingenting inger oss bävan och lust så som vetskapen
om de tickande reläerna, elektronrören

bruset från framtidens hetare gruvor."

Men Gustafsson låter också Baudelaire tveka:

"Och avbryter sig tvärt, som om han sagt för mycket.

- Vi går på glansis min herre!

- Vår tid är den tid då vinden tilltar!"

Och så omedelbart den svindlande tanken att den här dikten publicerades för över 40 år sedan........

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, poesi, lyrik, filosofi, konstteori, estetik, datorer, logik, modernism, postmodernism,

http://intressant.se/intressant

Ernst Billgren 2010 (2); Rävar & Co....

2010-08-17T09:11:00.000-07:00

Ernst Billgren 2010
(Saltarvet, Fiskebäckskil, sommaren 2010)

Ernst Billgren har ofta haft en böjelse för att blanda världens delar och egenskaper i nya och oanade konstellationer.

Han kan upphäva begränsningar i tid och rum, så att till exempel stildrag från olika tidsepoker möter varandra på samma duk.

Mänskligt och djuriskt, gammalt och nytt, natur och kultur, figurativt och måleriskt blandas och glider i och ur varandra.

Räven är ett djur som.....

.....vi känner igen från många av Billgrens tidigare målningar. Bilden ovan har titeln "Kanteleflickan tycker sig se prins Håkan" och tittar vi...

.... lite närmare ser vi att räven är klädd i något som påminner om hovkläder från någon för länge sedan svunnen tid. Han håller fram en lysande tingest som ger associationer till myt, saga, magi, alkemi..etc. ....

... Det är en bild präglad av ett gåtfullt skimmer där det figurativa, expressiva, symboliska och rent måleriska bidrar till uttrycket....

Det här (ovan) är ännu en målning med en rävgestalt i centrum. Titel: Färgkastaren träffar medans tiden går med förvånad hastighet.

(observera ordvitsen: tiden går inte med förvånande eller förvånansvärd hastighet utan med förvånad hastighet. Det är som om tiden själv, snarare än någon i tiden levande varelse, är förvånad över tidens (sin egen) hastighet........)

Forna tiders överklassutstyrsel finns med här också och rävfursten har till och med en gloria av småfåglar (talgoxar, tro?) kring sitt huvud....

Samtidigt råder ett i det närmaste totalt kaos i hans omgivning. Det distinkta och precisa i Billgrens figurativa bestämningar av sin bildvärlds komponenter ställs mot ett yvigt formupplösande måleriskt drag och....

...frågan är om denna formupplösning ska få vara i fred, eller om den ska tolkas som något som går utöver det som faktiskt händer på duken....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, modernism, postmodernism, Ernst Billgren, Saltarvet

http://intressant.se/intressant

Minimalism (readymade) (2); med tegelpannor...

2010-08-17T05:15:00.000-07:00

Steget kan verka långt mellan Donald Judds skulptur (ovan) och det väderbitna ladugårdstaket nedan.

Konst?
Ja, det finns ju många teoretiska recept på konststatus, men en av mina favoriter utgår från principen att allt (i princip, ibland är det inte värt mödan) kan föras fram som kandidater för bedömning enligt en rad olika kriterier.

Är en penna ett vapen?
Nej, inte i vanliga fall, men om vi föresätter oss att bedöma dess eventuella funktion som vapen (att anfalla eller försvara sig med, sticka/hugga så blodvite uppstår etc), så blir den i just denna bedömningssituation ett vapen.

Är tegeltaket nedan ett konstverk?
Nej, inte i vanliga fall förstås, men det kan bli ett readymade-konstverk genom att föras fram som kandidat för bedömning med avseende på samma kriterier som gäller för "vanliga" konstverk. (Jfr fallet med pennan ovan).

Ett readymade-konstverk är alltså något som utförts eller blivit till utan konstnärliga avsikter, men som får konststatus genom att sättas in i ett konstnärligt bedömningssammanhang.

(Den här typen av konstverk kan förstås av mycket uppenbara skäl inte bedömas med avseende på konstnärlig hantverksskicklighet..... )

Tegeltaket kan, som readymade-konstverk betraktat, föras in i samma bedömningssammanhang som exempelvis Donald Judds skulptur. Det kan bli ett exempel på minimalistisk konst enligt någon...

.....definition (jfr inlägget nedan); till exempel i kraft av att det är en struktur bestående av strikt regelbundet seriella upprepningar av identiska komponenter....

De här tegeltaket uppfyller till dels förutsättningarna för vad vi menar med skulptural minimalism (readymade). Men samtidigt har de undergått förändringar genom väder och vind mm. så att...

....ytorna varierar starkt med avseende på färgstruktur och deras former verkar också ha undergått varierande förändringar som inte kan fogas in under någon formell regel och...

....och låter vi detta löpa linan ut (med avseende på både fysiska processer och psykologiska processer hos konstnärer)....så hamnar vi kanske till slut i något sådant här (Joan Mitchell, Untitled):

.....och efter ett tag, när tillräckligt många tröttnat på sådana här dansanta yvigheter (jag gillar dem förstås), så kommer någon "postkonstnär" och...

....då är vi kanske tillbaks i någon sorts stram, statisk och avskalad renhetslängtan a la Mr Judd igen....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, måleri, minimalism, konstteori, konsthistoria, estetik, readymade, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Minimalism (readymade) (1); med brädor...

2010-08-16T09:32:00.000-07:00

Minimalism (i en av flera möjliga tolkningar): regelbunden seriell upprepning av identiska komponenter (under åsidosättande av känslomässigt engagemang).

I en något vidare tolkning behöver inte komponenterna vara helt identiska, men kanske istället avvikande från varandra enligt någon strikt matematisk (exempelvis) regel.

De (i stort sett) identiska komponenterna nedan är förstås brädor och seriellt upprepade är de förvisso.

Minimalism (readymade) för 7 brädor...

Minimalism (readymade) för 4 brädor....

Minimalism (readymade) för tre brädor....

Untitled 1973, Donald Judd (eller Minimalism (icke-readymade) för 10 identiskt likadana metallkomponenter).

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, readymades, skulptur, modernism, postmodernism

Minnen från Italien; cirkulära objekt

2010-08-13T11:23:00.001-07:00

En gång i tiden ansågs cirkeln även i vetenskapliga sammahang vara den perfekta formen.
Att planeterna skulle röra sig i andra banor än cirklar var uteslutet.

Ända tills det inte gick att förklara de astronomiska observationerna utifrån antaganden om cirkelformade planetbanor.
Då fick ellipsen ta vid som norm för planeternas rörelser.

Men cirkeln har för den skulle inte förlorat sin attraktionskraft på våra sinnen. ....

Halvklot med skuggor

Omsluten av grönska I

Omsluten av grönska II

Det lider mot kväll..

Klotformat kvällsljus..

På väg mot mörkret..

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, bilder, foto, estetik, konstteori, konsthistoria, readymades, modernism, postmodernism, konceptkonst

Eller var det propellrar Duchamp var så förtjust i...

2010-08-13T09:12:00.000-07:00

Ja, det var kanske vid åsynen av en propeller, eller kan det närmare bestämt ha varit ett propellerblad av trä, som Marcel Duchamp sa till sina konstnärskollegor, att något sådant klarar ni inte av att göra eller hur nu orden föll sig.

Och då tror jag (vill gärna tro) att Duchamp uttalade sig ur en rent estetisk synpunkt. Att det handlade om skönhet....

Flygplansvingar kan också vara vackra.....

Vinge I

Vinge II

Vinge III

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, readymades, Duchamp, modernism, postmodernism

Ernst Billgren 2010 (1); Flickorna tittar på konst...

2010-08-13T03:42:00.000-07:00

Ernst Billgren 2010
(Saltarvet, Fiskebäckskil)

Under sommaren ställdes ett antal nya verk av Ernst Billgren ut på Saltarvet i Fiskebäckskil. Även om utställningen är slut (sista dagen 15 augusti) så finns målningarna och mina både mentala och fotografiska minnesspår av dem kvar.

Målningen nedan heter "Flickorna uppskattar både natur och kultur". Ibland sätter konstnärer titlar på sina verk lite hur som helst när hängningen är klar, men hos Ernst Billgren finns det ofta en meningsfull dialog mellan titlar och bilder.

Vi kan föreställa oss att flickorna på bilden sitter i en biograf, fängslade av vad som händer på den vita duken.
Men de verkar egentligen se på något annat än film. Är det inte modernistisk konst ( abstrakt expressionism, målerisk abstraktion, eller vad allt vi kan komma på att kalla det) de så andäktigt och koncentrerat betraktar?

Och det är ett faktum att just det måleriska draget är ganska framträdande i de verk som ställdes ut på Saltarvet.
Det har en roll som scen och miljö för de figurer som framträder, en roll som subversiv sabotör mot bildvärldens ordning och sammanhang, en roll som självständigt estetiskt inslag....

...Titelns "natur och kultur". Vad betyder det i relation till den här målningen? Jag vet inte hur långsökt spekulativt det är att påpeka att ett konstverk både är ett naturföremål och en kulturprodukt......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, estetik, konstteori, konsthistoria, måleri, modernism, postmodernism, Ernst Billgren, Saltarvet

Gammalt fönster; ytor och rum.....

2010-08-12T09:47:00.001-07:00

En gammal ladugård....

.. Innanför glaset fanns en gång kor och grisar....

....Gamla redskap finns kvar och i glasytans bortvända rum anas......

.... ängen där djuren betade....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, foto, estetik, readymades, konstteori, filosofi, lyrik, poesi, modernism, postmodernism

Fragment ur readymade-världen (2)......

2010-08-11T10:30:00.000-07:00

Minimalism med plåt, brädor och falu rödfärg...

Vinklade ytor i trä och plåt...

Målerisk yta (readymade) I

Målerisk yta (readymade) II

Asplöven rasslar...

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bilder, fotografi, måleri, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, readymades, modernism, postmodernism

Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk (1); Vi själva..

2010-08-10T08:18:00.000-07:00

Idag har jag umgåtts med Lars Gustafssons diktsamling Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk.

Jag har köpt den på Nordbergs antikvariat i Uddevalla. Boken kom ut 1968 och är nog "redan" svagt gulnad.

Kommer faktiskt ihåg en recension av den i Svenska Dagbladet, som jag till och med sparade och lade undan. Då var jag 15 år gammal. Den var i mitt förvar i många år, men till sist åkte den ut med soporna.

Recensenten hade lite svårt för följande rad i en dikt med samma titel som boken (min kursivering):

Dresden. Hanoi. Och det "gnostiska mörkret".

Dresden som bombades sönder under andra världskriget, Hanoi i Nord-Vietnam som bombades sönder under det då pågående Vietnamkriget.

Och så det " gnostiska mörkret".

Lars Gustafsson är en mycket läsvärd poet. Han kan med lätt hand och hur naturligt som helst desarmera det "vanliga pratet" och som en magiker kasta ett helt nytt och oväntat ljus över vår vardagstillvaro.

I dikten "Levande och döda" berättar han först om isblommor och saltkristaller, om tygdjuren han hade som barn och som man talade om som personer.

Han talar om tennsoldaterna med "sina stela olyckliga ansikten".
Han nämner en trumpetare som ingår i ett stort orgelverk och som "i ett bestämt ögonblick höjer trumpeten/ och blåser i tre väderstreck".

Så fortsätter han:

"....
Allt detta som imiterar liv, misslyckas
och bedrar oss inte.

Men kring dessa ting, kristaller
leksaker, trumpetare

står ett uttryck av sorg, av vemod
Och det är inte imiterat.

Vi känner det genast.
Och minns oss själva".

Det slår mig att poesin kanske är en sorts vetenskap. Men jag vet inte riktigt om vad....

Och så den utmanande tanken att poesin i så fall kanske är en vetenskap som trots allt överskrider oss själva.......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, konceptkonst, lyrik, poesi, litteratur, estetik, filosofi, modernism, postmodernism

Bob Dylan har försvunnit... .

2010-08-09T09:14:00.001-07:00

Har upptäckt att videoinslagen i mina blogginlägg om framför allt Bob Dylan inte längre finns tillgängliga.
I många fall hänvisar man till upphovsrättstvister.

Hoppas att det inte var mitt utnyttjande av dem som var problemet. Men det var det nog inte....

Har nu degraderat alla de här inläggen till utkast så får jag se om det går att använda textdelarna till något vad det lider.
Det kanske finns nya inslag på YouTube som kan utnyttjas. Tills det blir upphovsrättstvister om dem också....

Ett blogginlägg om Melanie Safka och Cindy Sherman har jag förresten också tagit ur trafik av samma skäl som ovan....

Sommarkonst på Dal; Några fragment.....

2010-08-08T09:28:00.000-07:00

Här visar jag ytterligare några bilder från sommarens konstliv i Dalsland.
Vi börjar med en skulptur som finns med på Dalslands konstförenings sommarsalong (fram till 29 augusti:

Den heter helt enkelt "3" och är skapad av Anne Lindblom (ovan). Tre figurer tillverkade av plåtskrot, och med drag av mänskliga gestalter....

I utställningen Wild Things 2010 på Galleri Vals i Håverud ingår (till 22 augusti) fågeldräkten nedan, tillverkade av wellpapp av Hilda Fürst:

Today I am a bird heter verket, och hit hör också en film där vi möter någon som ifört sig fågeldräkten.

Jag försökte ta några stillbilder från filmen. De blev något suddiga, men de har väl ändå någon sorts illustrativ funktion, så jag bifogar dem (ovan och nedan)....

I Wild things ingår även ett antal ögonstenar, skapade av Cecilia Granlund med...

.....sockelfärg på natursten....

....och de här tittande stenarna finns lite varstans i utställningslokalen....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skulptur, bilder, estetik, konstteori, readymades, konceptkonst, filosofi, modernism, postmodernism

TS Eliot och de unika raderna.....

2010-08-08T07:37:00.001-07:00

Det finns i TS Eliots dikt Preludes några rader som för mig framstår som unika i hans diktning. Varför vet jag inte, de är väl egentligen inte särskilt märkliga.
Men det känns som jag genom dessa rader får någon sorts genväg rakt in i Mr Eliots innersta.

Jag rycker, inte ogenerat, men ändå, ut dem ur sitt sammanhang (fetstilen min):

"..........
I am moved by fancies that are curled
Around these images, and cling:
The notion of some infinitely gentle
Infinitely suffering thing."

Och det är frasen "The notion of some infinitely gentle/infinitely suffering thing" som är det centrala.
I amatörmässig svensk tolkning (typ "rakt av-översättning")skulle vi kanske kunna få något i stil med:

"Tanken på ett oändligt vänligt
oändligt lidande ting"

"Gentle" kan översättas på många sätt, exempelvis till: blid, mild, vänlig, stilla, lätt, behaglig, from etc och "thing" kunde kanske bäst i detta sammanhang översättas till "varelse", "väsen" etc. Notion medger också olika översättningar: tanke, föreställning, begrepp, aning, infall, åsikt etc

Kanske då:

"Aningen om en oändligt mild
oändligt lidande varelse. "

Eller: "Aningen om ett oändligt milt/oändligt lidande väsen"

Ock så alltså den märkliga upplevelsen av att just dessa rader har en unik ställning i Eliots diktvärld.
Och förstås: vilket är detta väsen/denna varelse och av vilken art...

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, lyrik, poesi, litteratur, estetik, filosofi, konstteori, modernism, postmodernism, TS Eliot,

Mode som konstform; Skotska slipsar....

2010-08-07T11:47:00.001-07:00

Jag vill gärna lansera de skotska kiltmönstren, the tartans, som en underbar variant av de sköna konsterna.
De förekommer inte bara på kiltar, utan finns också i slipsform. Och det finns 100-tals mönster att välja på.....

Slipsen ovan har ett mönster som kallas Thompson camel tartan, och en sådan har jag direktimporterat via internet från Skottland.

Ovan mannekängar jag med den här tygskapelsen som jag verkligen tycker är mycket vacker. Synd bara att det i den subkultur (journalist mm) jag lever i råder en sådan klädkod att det i praktiken inte blir så många tillfällen att bära sådana här estetiska underverk...

Slipsen ovan har ett mönster som kallas Black Watch och det är knutet The Royal Scottish Highlanders Regiment. Kan bli nästa inköp.....

Fragment ur readymade-världen....

2010-08-07T10:19:00.000-07:00

Solbelyst yta (med tydliga symboliska övertoner).....

Hyllning till Christo I

Hyllning till Christo II

Minimalism är väl en OK konstart, men jag föredrar vanligen (av någon märklig anledning) dess readymade-manifestationer framför varianter gjorda med konstnärliga avsikter....

Wild Things 2010; Installation med björkstammar..

2010-08-06T03:19:00.001-07:00

Wild things heter årets sommarutställning på Galleri Vals i Håverud.

Ett av de vildare inslagen är Banana tree installation/Vinterböjda björkar, en skapelse av konstnären och designern Charlie Davidson, bördig från England, men numera boende i Dalsland.

Från galleriets bottenvåning tränger ett tjockt knippe tämligen slanka björkstammar....

...upp till andra våningen genom en öppning i golvet/taket. Där ser vi också en väggmålning av Robert Shepherd....

Knippet böjer sig i en båge....

....genom luftrummet bort mot en öppning...

....genom väggen ut i det fria...

På den här installationen ser vi också små fågelskulpturer i trä och konstnären bakom...

.....dem heter Ulrika Roslund Svensson.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skulptur, readymades, estetik, konstteori, lyrik, poesi, filosofi, modernism, postmodernism, Dalsland

Sommarsalong på Dal 2010 (4); Måleri helt enkelt?

2010-08-04T11:05:00.000-07:00

Dalslands konstförenings sommarsalong
Konsthallen, Dals Långed

Här lägger jag ut fler bilder av målningar från utställningen.

KG Bratt: Spår av natur. Hav, himmel, is, snö eller inget av det, något helt annat? Naturen behöver ju inte vara igenkännbar, en stor del av den är det inte....

Spår av natur, inzoomad detalj.

Lars-Erik Ohlsson: Torn II. Och mitt i det skenbart kaotiska anas den förenande strukturen, tornet....

Tornet II; inzoomad detalj.

Som ovan. Härligt måleri!

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skuptur, estetik, bild, fotografi, konceptkonst, konstteori, lyrik, poesi, filosofi, readymades, modernism, postmodernism

Sommarsalong på Dal 2010 (3); Mer förvirring.....

2010-08-03T03:04:00.001-07:00

Dalslandskonstförenings sommarsalong 2010
Konsthallen Dals Långed

Jag har en känsla av det blev något snårigt här jag skulle reflektera över Marianne Johanssons målningar Nu börjar det grönska och Vårvinter i mitt förra inlägg nedan.

Jag tror att jag på något sätt ville lösa upp de rigida gränserna mellan årstiderna genom att luckra upp tidsdimensionens linjärt, successiva ordning.....

Jag vet inte om detta går att förstå (för någon), men jag vet vem som inspirerat mig att tänka i sådana här banor.
Jag har läst mycket TS Eliot i sommar och speciellt hans Four Quartets.

Burnt Norton (svensk tolkning Artur Lundqvist) börjar så här:

"Närvarande tid och förfluten tid
är kanske båda närvarande i kommande tid
och kommande tid inrymd i förfluten tid.
Om all tid är evigt närvarande
är allt tid oåterlöslig."

Man kanske kan se tiden som en sorts för evigt givet landskap där förflutet och framtid inryms i ett enda universellt nu.
Det kan också betyda att det vi vanligen kallar tid är något overkligt, eller åtminstone oväsentligt.
För Eliot blir människans uppgift att komma ur tvånget att uppleva allt intvingat i tidens rigida schema av förflutet och framtid för att istället leva i ett befriat NU.

Burnt Norton slutar så här:

"Kvickt nu, här, nu, alltid-
löjlig den sorgsna öde tid
som sträcker sig före och efter."

Ja, det här blev kanske inte så mycket klarare, men det brukar det inte bli när man börjar rota i tidsdimensionens inälvor.......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, koncpeptkonst, bild, fotografi, konstteori, estetik, måleri, skulptur, readymades, lyrik, poesi, filosofi, ts eliot, modernism, postmoderrnism

Sommarsalong på Dal 2010 (2); Årstider....

2010-08-02T11:26:00.001-07:00

Dalslands konstförenings sommarsalong
Konsthallen, Dals Långed

Marianne Johansson är en av de målare jag minns bäst från en lång rad sommarsalonger.

I år visar hon två målningar (syskon?) som närmar sig samma fenomen fast från lite olika håll....

Bilden ovan har titeln Nu börjar det grönska, och bär väl så att säga syn för sägen...

.....men ser man på samma klorofyllsprittande blomsterprakt från ett...

.....tänkt framtidsperspektiv från förlupen tid.....

...så hamnar vi i situationen ovan, titeln är Vårvinter..Kyligt, stelt, kristalliskt; världen präglas av en oförlöst stiltje....

...Men de här bägge bildvärldarna bär varandras frön respektive förfall inom sig.....

...Den blåa iskylan har ett inslag av ännu sval, men dock grönska, formerna börjar mjukna..

...och blomsterprakten har redan vissnadens signum skrivet på sin panna......

...Fast vi ser det kanske inte än.......

Andy Warhol möter Edvard Munch (3); "Diagnos"?

2010-07-27T09:34:00.000-07:00

Warhol after Munch
Louisiana museum of modern art
4 juni-12 september 2010

Andy Warhol tog sig också an ett verk av Edvard Munch som väl i grund och botten är ett kvinnoporträtt, men som har fått namn efter den brosch kvinnan bär.
På Louisiana ställer man ut ett antal Munch-bilder med detta motiv, kanske för att anspela på Warhols tendens att seriellt multiplicera sina motiv?

Det närmaste jag har att erbjuda för att kunna visa Munchs bild i lite mera detalj, är en plansch gjord efter en litografi av konstnären (nedan). Vi ser broschen som en vit rundad yta under halsen. Karakteristiskt är också det yviga hårsvallet och kvinnans sentimentalt drömska framtoning.
Nedan ser vi en av Andy Warhols variationer över Munchs brosch-tema. Jag känner inte till någon koloristisk variant av Munchs bild, så här kan jag bara jämföra Warhols versioner med med den litografiska utgångspunkten.

Vad har då Warhol gjort av Munchs motiv den här gången? Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Bilden ger ett ganska kyligt intryck. Ser vi här åter ett exempel på känslomässig förflackning, på någon sorts avemotionalisering, avsentimentalisering, avsymbolisering? Kanske.

Men Warhol har väl ändå inte helt tagit bort det sentimentala innehållet, utan kanske snarare översatt det till en annan tonart, speglat det genom ett annat temperament, nämligen det egna?

Och sådana förvandlingar är ju av intresse förstås.....

Andy Warhol möter Edvard Munch (2); Madonnan....

2010-07-25T08:22:00.000-07:00

Warhol after Munch
Lousiana museum of modern art
4 juni-12 september 2010

Edvard Munchs madonnabilder är ännu ett motiv som Andy Warhol tar upp och omskapar efter sitt eget sinne. Nedan ser vi först motivet skildrat av Edvard Munch i olja:

Men den bild som blir utgångspunkten för mötet med Warhol är en litografisk variant, varav vi ser en nedan:

Så går vi till Warhol och till vänster nedan ser vi en av hans variationer över madonnatemat i silkscreentryck. Bilden till höger är ett självporträtt av Munch, tolkat av Warhol.

Nu finns det ganska många Warholvarianter av madonnan på den här utställningen, så det kan bli lite orättvist att jämföra Munch med bara en av dem. Men jag tror att det vi ser här ändå berör den poäng som jag antydde i mitt förra inlägg.

Det själfulla, empatiska, känslomässigt berörande i Munchs bilder är mer eller mindre frånvarande hos Warhol. Det verkar som om han använder färgen för att dölja eller undfly det emotionella uttrycket.

Och det kanske var just det mr. Warhol ville.......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, fotografi, bilder, estetik, måleri, konstteori, skulptur, lyrik, poesi, filosofi, readymades, modernism, postmodernism, Andy Warhol, Edvard Munch, Louisiana

Sommarsalong på Dal 2010 (1); Tvärflöjten och molnvärlden

2010-07-25T04:45:00.000-07:00

Dalslands konstförenings sommarsalong 2010
Konsthallen, Dals Långed.

Här sätter jag fokus på Tvärflöjt, en målning av Lisbeth Claesson, ett milt och...

.....behagligt färgackord, trots himmelspartiets förtätat komplexa och...

.....rytmiskt dynamiska framtoning....

....Bland molnen ser vi en trots all meteorologisk dramatik rofylld kvinna och nere i det .......

.....jordbundna en man klädd i ljusa jeans, manchesterkavaj och slips (min egen mycket personliga tolkning) som spelar tvärflöjt för henne....

Jag undrar om de någonsin kan nå varandra....
Är det kanske omöjligt, lever de i helt åtskilda världar eller vad?
Varför ställer jag dessa frågor kring just denna målning?

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, fotografi, bilder, estetik, skulptur, konstteori, filosofi, lyrik, poesi, readymades, modernism, postmodernism, Dalsland, sommarsalong

Louisiana 2010 (2); Per Kirkebys "klippa"

2010-07-24T07:48:00.000-07:00

Louisiana museum of modern art
Sommaren 2010

Det här är ett skulpturalt verk av Per Kirkeby. (Titel: Port II).Jag har sett det många gånger under årens lopp och undrat lite över det....

...Är det som vilken skrovlig klippa eller knölig trädstam som helst, eller har...

...psyket/"the mind"introducerat något i det materiella underlaget som aldrig kunnat skapas med "vanliga" rent fysiska processer. Eller annorlunda...

...uttryckt: har medvetandet här satt sitt omisskännliga avtryck i materian eller med ännu ett sätt att formulera frågan:

Vad ska vi med konstnärer till?