Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg

onsdag 13 oktober 2010

Ett minne; rost och ljus...

Ett litet minne från Kasenområdet i Uddevalla. Det revs där både länge och väl och jag kunde ofta gå dit med kameran. Den här rostiga plåten stod lutad mot en vägg... Då...

söndag 10 oktober 2010

Lars Vilks föreläsning; en konstforskare synar samtiden

Lars Vilks har som bekant nyligen fått hålla den föreläsning i Uppsala som vid ett tidigare tillfälle avbröts av våldsamma attacker mot honom. Den som vill ta del av föreläsningen som helhet har en länk här:

http://www.unt.se/tv/#category=390&date=latest&clip=1068771&startTime=0m0s

Han talar inledningsvis om konsthistorien som en serie gränsöverskridanden, där det nya ofta betraktats som provokationer av samtiden.

Exemplen kan göras hur många som helst. Vilks nämner namn som Turner, Courbet, Monet och Cezanne och kommer sedan bland annat in på Marcel Duchamps pissoar (The fountain), som visar att allt kan bli konst.
Ett annat exempel är den amerikanske fotografen Robert Mapplethorpe, vars homoerotiska bilder lett till en hel del uppståndelse.

För Lars Vilks egen del är det bland annat det beryktade rondellhundsprojektet, (se bilden ovan) som uppfattats som provocerande.

Det intryck jag får av föreläsningen är att hans primära syfte inte är att såra de muslimer som tagit anstöt av hans Muhammedhundar. För mig blir han inte heller någon uttalad politisk aktivist.

Istället ser jag honom som i första hand som konstteoretiker, en forskare som genom olika interventioner undersöker dagens konstvärld mot bakgrund av andra epokers normer och konflikter. Han har ett distanserat, lite kyligt observerande och analyserande förhållningssätt till det han möter.
Men han är ingalunda oengagerad. Som forskare verkar han både distanserad och engagerad i förhållande till sitt studieobjekt. Och jag kan inte komma ifrån intrycket att han är mer intresserad av saken än sig själv.....

Lars Vilks tillämpar nu sin syn på konsthistorien på samtiden. Hans fråga angående dagens konstvärld blir: vad är det idag som inte får komma till uttryck?
Vilka gränser gäller för tillåtet/otillåtetgäller just nu? En mycket legitim fråga för en konstforskare att ta sig an.

Och det han kommit fram till är att man kan kritisera och häda det mesta, men absolut inte islam. Där går gränsen inom konstvärlden idag.

Att framställa Jesus Kristus som pedofil går för sig. Dock inte riktigt överallt.
I Ryssland och några andra europeiska länder, exempelvis Polen och Grekland, där man har blasfemiparagrafer i sin lagstiftning, kan man stöta på problem.

Innan jag tagit del av den föreläsningen hade jag läst i pressen om att Lars Vilks bland annat visat bilder av homosexuella män med Muhammedhuvuden. Onödigt? Dumt?

Verkligheten bakom detta är att han under föreläsningen visar ett videoverk gjort av den iranska konstnären Sooreh Hera.

Videoverket framstår som ett exempel på sådan samhällskritik som ofta förekommer inom samtidskonsten.

I det här fallet är udden (bland annat) riktad mot synen på homosexualitet inom Islam. Och verket uppfattas naturligtvis som blasfemisk och chockerande i Iran och andra liknande länder.

Det här verket skulle visats på en utställning i Haag. Men efter hot och protester backade arrangörerna och utställningen blev inte av.
Här visas med precision var gränsen går inom konstvärlden idag, anser Vilks. Det handlar om ett absolut förbud.

Det är nog mot den här bakgrunden vi ska se Vilks rondellhundsprojekt. Han har ju för övrigt själv fått avstå från utställningar efter hot och säkerhetsproblem. Hans rondellhund fick i stället publiceras i en svensk tidning.

Och i så fall blir det han gör en efter inhemska förhållanden anpassad illustration till en tendens som finns inom den internationella konstvärlden.
Kanske kan vi se det som en pedagogisk konstruktion som visar oss något om vår egen tid....

Och det är väl, så vitt jag kan förstå, helt i sin ordning att så göra....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Lars Vilks, Muhammed, rondellhund, Islam, modernism, postmodernism

lördag 9 oktober 2010

Carl Hammoud (1); En studie i kaos?

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november.

För några år sedan deltog Carl Hammoud i projektet The Good Idea på Göteborgs konsthall. Han ställde då bland annat ut de två första målningarna nedan (observera infokusering):

Här finns en både gåtfull och hotfull apokalyptisk stämning med ett...

....drag av surrealism. Förutom det måleriska och skulpturala innehållet finns här också ....

.....ett idéinnehåll som kan handla om vår byråkratiska centralstyrda civilisations eventuella förfall och ..

.....kanske till och med undergång. Lådor, arkivskåp, papper och pärmar, just sådant som används för att hålla ordning på oss, har råkat i totalt kaos.
Frihet eller katastrofal anarki?

Nu är han tillbaks med en separatutställning i Stenahallen och några av motiven känns igen. Jag tänker mig att vi här ser något bolags styrelserum med ett stort skrivbord, stolar och ......

.....med ett drag av kubistisk-futuristisk dynamik har omkullkastandet och upplösningen av den bestående ordningen här fått ännu en visuell dimension.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, modernism, postmodernism, the good idea, Carl Hammoud, Polygraph, Stenasalen Göteborgs konstthall

fredag 8 oktober 2010

Vardagsvärld/konstvärld; Objéts trouvés (2)....

Drömmen om bilen....

Livmoder....

Oväntat möte....

Hyllning till Marcel Duchamp....

Riddar Katos klo av järn........

Lyrik med rost och ljus I ...

Lyrik med rost och ljus II....

Elektroner på vandring I

Elektroner på vandring II

Struktur med rost på balkar....

Grönska bland plåt och tegel....

Färdväg uppåt I ....

Färdväg uppåt II

Don´t follow leaders watch the....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, fotografi, bilder, readymades, objéts trouvés, found objects, upphittade föremål, dada, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism

Vardagsvärld/konstvärld; Objéts trouvés (1)...

Rektanglar och kvadrater med triangel...

Grön kvadrat..

Vitt, gult och violett på metall...

Färg och rost på metall....

Ett hörn av världen....

Utan titel I

Utan titel II

Variant I

Variant II

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, readymades, objéts trouvé, found objects, upphittade föremål, dada, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism

torsdag 7 oktober 2010

Disidentifikation (9); Gemenskap/utanförskap......

Disidentifikation
Rotimi Fani-Kayode
Göteborgs konsthall
Utställning fram till 31 oktober.

Rotimi Fani-Kayode var en konstnär som brottades med flera identitetskonflikter.
Han var svart, homosexuell och därtill rotad i den traditionella kulturen i det Afrika som är hans ursprung.
Hans släkt har haft viktiga religiösa funktioner inom Yorubakulturen i Nigeria. Hans far var också en högt uppsatt politiker.

Mitt första intryck av hans fotografier kan illustreras med några av de anteckningar jag rafsade ner om dem:

"Sinnlighet, starka drifter kommer till uttryck", "extatiska känslor, primitiva? ursprungliga?", "ganska centrerat kring manskroppar i olika situationer", "rekvisita som för tanken till traditionella afrikanska kulturer".

Det verkar väl som om jag ger uttryck för några vanliga stereotyper i den koloniala europeiska tolkningen av Afrika och Afrikaner, av deras kultur och samhällsliv.....

Bilden ovan är laddad med återhållen kraft med en underström av odefinierbar mystik, men uttrycker även främlingskap, osäkerhet och ängslan. Den kan kanske vara en tolkning av den svarte mannens plats i ett rasistiskt samhälle. ...
.....och dessutom en tolkning av den homosexuelle mannens situation i Yorubakulturen, som inte tolererar homosexualitet...

Jag kan se mannen i den röda dräkten ovan som en representant för traditionell afrikansk andlighet och pojken/mannen till höger som en homosexuell dissident. Konflikten mellan de bägge motpolerna blir då nästan plågsam......

Men helt entydigt är det inte. Mannen till vänster har ett längtande utopiskt-visionärt drag, som kan stå både för förandligad homoerotisk attraktion och ett hopp om acceptans för den homosexuella läggningen.

Här finns kanske en dröm om att kunna förverkliga alla potentiella identiteter, att även som homosexuell bli accepterad och upptagen i ursprungskulturens gemenskap?

Bägge gestalterna på bilden kan då förstås som uttryck för underströmmar i konstnärens inre liv, med alla dess komplexa föreningar av identiteter och motidentiteter....

Kanske en övertolkning (modell höftskott) men jag kan inte låta bli: en svart homosexuell man (ovan) med brinnande ljus som fallossymbol, dessutom med traditionell afrikansk kroppsmålning, återigen drömmen om att förena två världar...

.....och när det gäller bilden ovan ligger det nära till hands att tänka på homoerotisk extatisk utlevelse, återigen med afrikanska kulturella attribut, till exempel i form av den vita masken med näbb, kroppsmålning mm.

Detta blir ännu ett sätt att undersöka och uttrycka relationerna mellan förbjuden sexualitet och den förbjudande gemenskapen, och kanske återigen en längtan efter att förena de två motpolerna, att bli accepterad i gemenskapen som man är....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, fotografi, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism Rotimi Fani-Kayode, Disidentifikation, Göteborgs konsthall

söndag 3 oktober 2010

Ytor och objekt; efter Marianne.....

Här följer en readymadesvit jag tog med mig under en kameravandring efter att ha sett Marianne Lindberg de Geers utställning Full spead ahead på Konsthallen, Bohusläns museum...