Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

fredag 10 december 2010

Yvonne Swahns värld (3); Blomma, ros....

När jag såg Yvonne Swahns "Vit blomma" (ovan, nedan) gick mina associationer omedelbart......

...till Gustave Dorés "Vit ros" som ingår i hans illustrationer till Dantes (1265-1321) Den Gudomliga komedin...

....det här är en slutscen i Paradiset, där alla himlens änglar samlar sig till formen av en ros...

Newspeak, London (4); Kring datorer och personer....

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

Dan Perfect ställer ut en rad målningar. En av dem, Brujo, ser vi (inzoomad) nedan. Titeln ska komma från Carlos Castanedas The the teachings of don Juan; "Brujo" ska enligt konstnären vara namnet på en sorts shaman eller trollkarl.

Dan Perfect har en del ganska intressanta funderingar kring sina verk. Han liknar målningarna vid en mängd andra system och situationer: "dramatic scenes from videogames" , "there is a strong sense of science fiction in them"..

Hung out (inzoomad ovan).

Det här är en värld av tumultartad förändring:

.."My paintings are full of experimentation- everything is partial: masks, costumes body parts, animals that are human, humans that are animals, things are taken apart and exploded."

Men han kommer också in på sådana krafter som på något sätt verkar ordnande i denna värld av ständiga radikala omvandlingar.

Han liknar sina verk vid datorvärldens operativsystem, ("something like the Apple operating system") och noterar att sådana system skapar någon form av enkelhet och hanterbarhet i en värld av extrem komplexitet....

.... Hans målningar är, även som operativsystem betraktade, skrivna med någon form av kulturellt kodspråk, "lines of visual and historical code".....

Från datoranalogin kommer han in på tankar kring mänsklig personlig identitet ("....what it is to have a consistent and coherent identity"), och denna identitet verkar också vara något som kan bidra till att skapa ordning i den myllrande mångfalden.

Vi är alla "identifiers", som uppträttar sammanhangsgivande berättelser kring det vi möter;

"All the things in the pictures have some kind of a journey, a kind of nostalgia for the known: TV, comics, novels, different influences that have reached you through me.

They imply a coherent personal or psychological identity, but also a wider cultural identity as well."

Tanken på en eventuell koppling mellan operativsystemens och den personliga och kulturella identitetens sammanhållande krafter är ganska intressant.

Och den leder till många frågor, frågor som jag inte ska fördjupa mig i här (dock en liten glimt: bygger det vi kallar personlig identitet på ett för alla gemensamt operativsystem eller en kollektiv mjukvara i hjärnornas hårddiskar? Vari består då det specifikt personliga? Vad finns kvar av något för just Mig och Dig unikt etc etc)........

Så slutar vi dagens betraktelse med några ???

(Källa: Picture by picture guide, Saatchi gallery, London).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vem är rädd.....

Vem är rädd för svart, vitt och rött? ...(....vatten också...).....

onsdag 8 december 2010

Skaldens morgonsång....(till Esaias Tegnér)..

Rigida strukturer möter solen (morgonbön....).. "Öppna för min syn/diktens sköna värld".

Informell gudstjänst (...ljus över diktens ansikte)....

"Guden kommer. Lyssnen myriader!
det är sångens, det är ljusets fader."

(((Citat ur Skaldens morgonspsalm av Esaias Tegnér)))

London 2010 (4); Problem och positioner...

Repetition av enkla former I

På någon sida eller en annan....

Värdeneutral värld...

Tvåsamhet (ej värdeneutral )...

Repetition av enkla former II

tisdag 7 december 2010

London 2010 (3): Mr Prufrocks gestalt i staden...

I bakgrundens begrundande rädsla ....(anonyma skara).... är något möjligt....

"And indeed there will be time
To wonder `Do I dare ?` and ´Do I dare?` "
(TS Eliot The love song of J. Alfred Prufrock)

...och halva steget fram, ja bara halva, aldrig hela vägen fram....

"Do I dare
Disturb the universe?"
(TS Eliot, som ovan)

måndag 6 december 2010

Newspeak, London (3): The Losers....

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

Edward Kay ställer ut två målningar. Den jag visar här har titeln The Losers...

...Och javisst, det är lätt att läsa bilden i enlighet med titeln; varelser, inte nödvändigtvis människor, som dras ner mot undergången av en övermäktig malström....

.....eller kunde bildupplevelsen/bildinnehållet förändras med en annan titel, en som öppnar en lucka mot ett befriande ljus i vattenvirvelns ände ?

söndag 5 december 2010

TS Eliot, Gunnar Ekelöf och Prufrocks poäng...

De första tre raderna i TS Eliots dikt The love song of J. Alfred Prufrock (1917) har av någon beskrivits som en "fanfar" för den litterära modernismen. "Geniala" har de också kallats.
Kanske kan det ligga något i det:

"Let us go then, you and I
When the evening is spread out against the sky
Like a patient etherised upon a table;"

Men hur översätta/tolka till svenska?

Gunnar Ekelöf står för en klassisk försvenskad version:

"Så låt oss vandra, du och jag,
nu, när aftonen mot horisontens rest av dag
ligger sövd som sjuklingen på läkarbordet;"

Det verkar klart att Gunnar Ekelöf här åstadkommit en egen poetisk innovation, vilken som sådan må vara hur bra som helst, men genom att vara just en innovation avlägsnar den sig från grundtexten.

En mer bokstavstrogen tolkning skulle kunna vara något i stil med:

"Så låt oss vandra, du och jag
när kvällen spridits över himlen
som patienten i narkos på läkarbordet;"

Tja, vad ska vi nu tycka om detta?

Om vi utgår från grundtexten, verkar poängen ligga i en sorts jämförelse mellan den mörknande kvällshimlen och det mentala mörker som en patient på operationsbordet försätts i.

Och detta att himlen gradvis mörknar formuleras poetiskt som att kvällen sprider sig över himlen.

Men då uppstår några frågor:

Kan det möjligen vara så att Gunnar Ekelöf reparerade en oklarhet i Eliots dikt?

Är Ekelöfs tolkning är bättre än Eliots originaltext?

Kan det till och med vara så att Ekelöfs tolkning ligger närmare originalets mening än originalet självt....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

fredag 3 december 2010

London 2010; staden som readymade (2).....

Mr. Greenbergs daydream II

Mr. Greenburgs daydream I

Mr. Greenbergs nightmare I

Mr. Greenbergs nightmare II

Litet hörn av stor värld I

Litet hörn av stor värld II

London 2010; staden som readymade (1).....

Orange i centrum med fotgängare i periferin.....

Platan, ett träd som jag en gång i världen trodde var en lönn....(det var i London, fast för länge sedan)....

Många världar koncentrerade till ett skikt.....

Konst (readymade) med ett budskap.....


Minimalism (släng dig i väggen, Mr Judd!) i vardagsmiljö....

London 2010; Street art.....

Vid en Londontripp nyligen gick jag förbi en skola, vars murar var dekorerade med målningar.
Graffiti, street art, what ever, det här bidrog verkligen till att göra lokalmiljön mer intressant...

... Och det är nog ganska uppenbart att det här inte är någon sorts smyggraffiti i lagens skymningsområden......

...utan något som genomförts i dagsljus med vederbörliga auktoriteters goda minne...


....Tänk om vi kunde få se mycket mer sådant här i vår närmiljö, varän vi nu bor. Själv vet jag många ställen i min hemstad Uddevalla, där sådant här verkligen skulle liva upp vardagen....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Yvonne Swahns värld (2); Finns det "metakänslor" ?.....

Yvonne Swahn
Konsthallen, Vänersborg
Utställning till den 12 december

Jag var i London över förra helgen och en natt låg jag och tänkte på den här målningen innan jag somnade. Jag hade ett ganska tydligt visuellt minne av den.
Det var särskilt de små sprakfålarna till svarta streck som jag inte kunde släppa.

Jag tänkte också på vilken titel den här målningen kunde tänkas ha. Hade jag gjort tillräckligt noggranna anteckningar i verkförteckningen för att få fram titeln?

Om inte fick jag väl hitta på en själv.....

Det som föll mig in som tänkbar titel var "Kommunikation", eftersom jag tydligt upplever att det är just det som pågår i den här målningens interna värld.

Radiovågor som sprakar och skjuter fram som de elektromagnetiska vågrörelser de är?

Nej, inte bara det. Elektromagnetiska fenomen har ju ingen inneboende mening, men det verkar de här signalerna faktiskt ha....

Väl hemkommen till Uddevalla igen tittade jag i verkförteckningen och jovisst, det stod mycket prydligt antecknat att målningen med "de små svarta strecken" bar titeln "Samspel".

Och det var väl inte så tokigt gissat. "Kommunikation" och "Samspel" är måhända inte meningsidentiska, men ändå...

Nu ska jag göra samma trick som jag gjorde i ett tidigare inlägg om Yvonne Swahns målningar.

Jag dumpar ut
mina oredigerade anteckningar i internetvärlden....

Efter mitt besök på konsthallen drog jag iväg till ett konditori för att stärka mig med te och kanelbulle.

Och samtidigt klottrade jag ner några reflexioner i den lilla skrift om utställningen som jag köpt.

Utgångspunkten var den starka sensibilitet som utmärker Yvonne Swahns konstnärskap:

"Inte expressionist? Uttrycker den något bortom känslorna, något mer fundamentalt?
Ändå går det inte att ta fel på den extrema känslighet som ligger bakom nästan allt hon gör.

Ja, det blir paradoxalt att tala om Yvonne Swahns konst och just däri ligger väl hennes styrka.
Här finns mycket känslor som uttrycks, men inga känslor vi har namn för...."


Det känns frestande att ändra lite i den citerade texten ovan, men nej, tanken var att släppa ut det mer eller mindre automatiskt skrivna i fri flykt genom rymden...

(Vad vill jag ändra?
Tja, något som slår mig i just detta ögonblick är uttrycket:"inga känslor vi har namn för"; de fick ju ändå namn som "Kommunikation" och "Samspel"....

Men att fästa sig vid sådana motsägelser är kanske inte så viktigt...

....de här namnen kan ju till exempel vara helt felaktiga. Och då har vi inga namn för de känslor eller kanske snarare "metakänslor" det är frågan om här.....)

((Borde jag stryka ordet "metakänslor" ovan? Jag vet ju inte vad en metakänsla är. Ordet föll mig bara in. Förmodligen har jag hittat på ett helt nytt ord.....

Men det finns ju så mycket annat som är "meta" i förhållande till något. Kanske någon annan vet vad ordet betyder.......))

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

torsdag 2 december 2010

Newspeak (British art now) (2); Geten och Diors flaska.......

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

Steve Bishops ställer också ut skulpturen nedan. Även den har readymade-karaktär.
Titeln är Christian Dior J´Adore (Mountaine Goat). Själva geten är uppstoppad och materialet i övrigt är betong (den flaskliknande formen) och krita.

Det är två former som samverkar här: geten och flaskan, varvid den senare formen tydligen ska tolkas som en parfymflaska. Och de glider i och ur varandra i någon sorts sammansmältande förvandlande process.

Ja, ett av hornen sticker ju faktiskt fram ur flaskans lock, så visst har vi en märklig metamorfos att beskåda .....

Det här kan ju uppfattas på lite olika sätt: vi kan se sammansmältningen mellan två olika sorters objekt som en antydan om att allt är möjligt; objekten är inte fixerade till sin natur, utan kan förändras och övergå i nya gestalter och sammanhang.

Konstnären själv säger att det finns någon sorts renhet ("purity") i verket men han upplever också spänningar inom det:

När vi ser pälsen inbäddad i betong tycker han att resultatet framstår som "quite jarring"; på svenska ungefärligen: skärande, disharmoniskt....

Ja, kanske det. Eller kanske inte. Inget här i världen är entydigt och motsatserna låter sig ofta förenas...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 1 december 2010

Newspeak (British art now) (1); Häst, readymade....etc..

Newspeak
British art now
Saatchi gallery
London

På den här utställningen visas verk av ett stort antal brittiska konstnärer. Man ställer ut målningar, skulpturer, installationer och fotografiska verk.
Utställningen består av två delar och den som nu är aktuell är nummer två.

Jag halkade in på den utan några förberedelser och har ganska osmälta och fragmentariska intryck från den.

Något som förvånade mig var att det var fritt fram att fotografera, så jag har i alla fall en del bilder att visa.

It´s hard to make a stand är titeln på den här skulpturen och den är utförd av Steve Bishop.
Hästen uppges vara gjord av "foam" ("skumplast" låter väl som en ganska rimlig översättning) och den ljuvt skira blå täckelsen är helt enkelt skyddsomslaget den levererades i.
Pälskappan som hängts över skulpturens främre del är formad till ett hundhuvud med nos och öron mm.

Det är alltså readymadekonst det är frågan om. Men det gäller här inte bara att hitta saker att ställa ut, det gäller också att se de möjligheter som kombinationer av det man hittat erbjuder.

Så här säger Steve Bishop i en katalog text:

"I was getting more into using found things and there´s less of my hand in the making."

"I´m interested in this process of readymade assemblage because it´s more powerful to let something operate by itself."

Kanske ligger det någon sorts paradoxal frihet i att underordna sig de begränsningar de upphittade förmålen sätter för skapandet.
Kanske de förhållandevis enkla handgrepp som behövs ger fantasin möjligheter till avspänt, lekfullt skapande.....

Tanken att det här kan ses som en sorts visuell haikudikt slår mig......

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.