Vårlyrik x 2; Depression eller lycka?

Våren kan man förhålla sig till på olika sätt. Hos en av mina litterära husgudar genom decennierna, TS Eliot, får våren ett lite oroande och smått depressivt drag:

"April är grymmast av månaderna-driver
syrener fram ur de döda markerna, blandar
begär och minne, kittlar
dova rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, svepte
jorden i glömska och snö, gömde
en droppe liv i torra lökar."

Det är som om det skulle vara något ångestladdat när livet plötsligt ska börja levas, när det som varit bundet och tillbakahållet ska ut i full frihet.
Bättre med glömska än liv , verkar det som. Citatet ovan är hämtat ur "Det öde landet" och längre fram i dikten säger Eliot att han ska visa oss "ångest i en handfull stoft."

Hos Eva-Stina Byggmästar, som inte varit min litterära husgud genom decennierna, utan bara något år, är perspektivet ett annat:

"Men säg, var inte jag den som kom dina vårrötter
att frodas och svämma över bräddarna, bäckarna
att småsorla i en lövsal, rådjuren att beta lugna
och alltmer lugnt-du lät mig bara vara
gläntan. i ditt liv,
den grön-gröna."

I den här dikten, hämtat från Älvdrottningen (2006), fortsätter hon:

"Och liknar moln liten båt, men
sedd. i fjärran, där flanellbarnet
som matros hissade
våra vaggsångers mjuka segel"

Istället för en sorgsen livskommentar får vi här en gestaltning av våren som en lyckokick, på ett livsbejakande sätt framställs den som något efterlängtat och lustfyllt. (0bs att den okonventionella interpunktionen finns i originalet, det är inga ordbehandlarfel).

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, lyrik, poesi, litteratur, filosofi, estetik, konstteori, modernism, postmodernism