Och Themsen...

.....rann sakta igår kväll.

Och den var svart med ljusglitter och månen var halv.
Inga sjöjungfrur...

(jfr Mr Prufrocks love song..... TS tror inte att sjungjungfrurna, automatisk felskrivning, jag menar förstås sjöjungfrurna, sjunger för honom. Pessimist var väl vad han var, möjligen med ett tillägg av ett stråk av realism.)

Nu drar vi ut på stan igen. Satchi gallery står på agendan

TS & Themsen......

London, fredag 16.30, Sjömanskyrkan.

"Sweet Thames run softly till I end my song
Sweet Thames run softly for I speak not loud or long."

TS Eliot, Waste land.

Han hade uppenbarligen ett speciellt förhållande till Themsen. Och det har väl jag med.....

En sorts svårmod finns det väl i dessa två rader. Han ber Themsen rinna långsamt tills han sjungit/diktat färdigt. Floden blir en sorts livspuls, kanske...

Och han måste ursäkta sig med att han inte talar högt eller länge. Varför skulle han inte tala länge? Han hade ju mycket att säga.
Problem med självkänslan kanske....

Ikväll ska vi äta på en restaurang med utsikt över Themsen.

Sweet Thames, run softly....

London T&R....

Imorgon bär det iväg på en tripp till London över helgen. Är tillbaks på måndag kväll.
Visar några bilder från tidigare besök i staden tills dess. Årgång 2008, tror jag:

Sedan får vi se vad årets fynd på readymadefronten kan ge.....



Ett besök på Tate modern och alla de miljontals keramiska solrosfröna ligger nog nära till hands också....

Ur ordkällarens mörker (haiku) (1)....

Himlen ser allt
från samma synpunkt-
sandkornets.


Mörkt stilla vatten
en brygga på oljefat-
så: en vit fiskbuk.


Så stilla allt är,
den stora floden brusar-
i vattendroppen.


Solens leende
i ett mjölkvitt fisköga
har redan stelnat.


Björkens mynt av guld
i mjukt rasslande drivor-
en vind av lycka.

Höstvandring (1); Readymades med titlar....

Havsvåg i öppen sjö....

Bird in space (readymade)......

Öppen famn....

Oåtkomlig........

Besök hos en fri konstnär.......

Jag var nyligen ute i Kärlingesund, i närheten av Fiskebäckskil, och intervjuade konstnären Sigrid Hanssons för tidningen Bohusläningens räkning.

Vi pratade lite om hur hennes måleri kunde tänkas uppfattas av dagens officiella/institutionella konstvärld.

Hon berättade att hon befinner sig i den gynnsamma ställningen att hon inte behöver bry sig om konstvärlden ett enda dugg. Hon kan bara försjunka i sitt eget skapande, utan tankar på pengar och karriär.

Tillsammans med sin make driver hon Kärlingesunds konferensgård och den drar in tillräckligt mycket pengar för att Sigrid ska kunna ha ha den fria ställning hon har.

Just nu har hon inte lust att sälja sina verk. Hon vill ha dem kring sig. Och de som kommer till gården kan se dem lite överallt.
Men för framtiden finns det planer på en egen konsthall där hon kan ställa ut sina verk.

Så hon kan välja fritt bland epoker, stilar och personliga uttryck.
Hon har bland annat influerats av klassisk bysantinsk konst, men det ser vi inte på de här bilderna.

Just nu experimenterar hon med landskapsmåleri......

... Det här är några foton jag tog när hon pratade i telefon och för dessa gör jag....

.....anspråk på konststatus inom readymade-genren....

Yvonne Swahns värld (1); Av okänt ursprung kommet...

Yvonne Swahn
Konsthallen, Vänersborg
Utställning fram till 12 december

Varför yra om Mark Rothko när vi har Yvonne Swahn? Det var en av mina första spontana (ja faktiskt!) reaktioner när hon ställde ut i Trollhättan för en del år sedan.

Jag skrev då om utställningen i Bohusläningen, och utvecklade väl då en genre som man, med viss rätt, gör narr av: pseudorecensioner som blir mer eller mindre (oftast mindre) väl förtäckta försök att skapa egna verbala konstverk.....

Det är kanske lite egendomligt: trots att kärnan i Yvonne Swahns konst ligger så långt bortom det verbala, så lockar den ändå till formuleringsförsök.....

Hon arbetar visserligen ganska genomtänkt med titlar, men jag tror i och för sig att hennes målningar alldeles utmärkt väl kan "tala" för sig själva.......

Men trots det:

Målningen ovan har titeln: Ur ljus och mörker och till detta fogade jag nära nog automatiskt följande rader i min anteckningsbok (jag återger dem ordagrant utan redigeringsförsök):

"Ur ljus och mörker...något annat än vare sig ljus eller mörker träder fram ur ljus och mörker.....kanske en sammanfattning av konstens väsen och egenart.....och att ljuset inte träder fram ur mörkret, och att mörkret inte träder fram ur ljuset....det hade blivit banalt....."

Punkt slut.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, lyrik, poesi, Yvonne Swahn, abstraktion, konkretism, modernism, postmodernism,