Marsvinsholms skulpturpark (2); Valda verk....

Den första sommarbilden nedan från Marsvinsholms skulpturpark har jag redan visat, men jag tar med den en gång till.

Den heter Agrar referens, och specificeras närmare som en "platsrelaterad skulpturinstallation" av Erik Lennarth. Vi känner förstås igen vitinplastningen av hö i våra jordbruksmarker....

Verket ovan hör inte till själva utställningen, utan är min egen skapelse. Jag kallar den Agrarteologisk referens, platsrelaterad fotoinstallation (sädesfält med kyrktorn).

Badende vinde av Bente Polano. (Kroppsform med den omgivande naturen som inälvor).

Betongskulptur av Teresa Holmberg och Jonatan Haner
(Den heter antingen Tove eller Firebringer, förmodligen Tove, jag har inte full koll på alla konstnärer och titlar från den här parkvandringen).
Figuren befinner sig ute i vattnet, som är fullt med gröna alger, eller någon sorts vegetabilier i alla fall....

Blå stabile, timmerskulptur av Josef Salamon.

Här kan jag tyvärr inte ange vare sig titel eller konstnär, men så här såg det i alla fall ut över en bäck i ett litet skogsparti i parken (ovan och nedan).

Det känns nästan som om de två verken ovan hör ihop med varandra på något sätt....

Diagram, betongskulptur av konstnärsduon Cubes..

Marsvin, glas och betong, av Pia Allen. (Marsvin lär betyda tumlare på danska)

Här ser vi en annan aspekt på Erik Lennarths Agrar referens (jfr ovan längst upp.

Knogelform, stengodsskultpur av Kirsten Ernst.

Objekt 2002, stålplåt, av Simon Jörgen Simonssen.

Oxiderat rum, skulptur av Jens Evald Hansen.

Reflektion, stålplåt och vatten, av Dan Lestander.

Här har jag inte heller någon uppgift om vare sig titel eller konstnär. Tyvärr...

Upphovsmannen till det här verket (0van) heter William Sweetlove och verkets titel/titlar är Cloned english terrier, red, Cloned english terrier, blue, och Cloned frogs on a galadress.
På klänningsskulpturen i bakgrunden kunde man faktiskt se små röda grodor utspridda över skulpturytan.

Här citerar jag gärna lite ur utställningskatalogen om Sweetloves verk:

"Hans fantastiska assemblage och konstverk vittnar om en humoristisk reaktion mot petit-bourgeois andan i vår vardag. Paradoxen, ironin och dualismen mellan det naturliga och det artficiella spelar en viktig roll i Willian Sweetloves konstverk. "

Soffa, gjutjärnsskulptur av Henrik Herrström.

The rat king, granitskulptur av Magnus Ringborg.

Utan titel, glasfiber, av Ulrik Wintersborg.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, bild, bilder, kultur, konstteori, estetik, filosofi, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

LG Lundberg; Jackan, mangeln och närvarons gåta...

LG Lundberg
Nedslag
Konsthallen
Bohusläns museum, Uddevalla

"Tomheten förlöst" kallar Olle Granath sitt bidrag till Nedslag, en liten skrift om LG Lundbergs konst.
Det är det som inte är närvarande i bilden, tomheten, frånvaron, som blir det centrala.
Han skriver om en tomhet som ...

"trängde sig på och krävde att bli tydliggjord", och att det är:

"glappet-tomrummet, som är bildernas verkliga innehåll. Det spelar med kraft ut sin icke specificerade närvaro i målningarna."

Han formulerar det också som att "frånvaron tog kommandot över den målande handen. Resultatet blev strängt och kompromisslöst".

LG Lundbergs målning Jackan (0van) kommentarar Granath så här (i direkt anslutning till ovan):

"Då glider ett leende genom konstnärens penslar och han slänger sin jacka över kontorsstolen i ateljén och målar av den: Kan världen vara frånvarande så kan även jag, en viss balans återställdes därmed."

Det verkar som om ett fragment av något kan gestalta det som fragmentet förknippas med, men som självt är frånvarande i bilden.
I bilden av jackan är dess frånvarande bärare på något sätt närvarande.
Det är som om det frånvarande, trots sin frånvaro, ändå kan få någon sorts närvaro här och nu...

Annars kan man kanske säga att en bild av en jacka representerar en jacka och inget annat. Den gestaltar i sig inte frånvaron av allt den genom olika livssammanhang kan vara förknippad med.

Det fins ett tankesätt som gör det här någorlunda klart och redigt: det frånvarande kan bli närvarande helt enkelt genom att vi kommer att tänka på det, till exempel genom association från något som är närvarande på en målnings (eller en jackas) fysiskt påtagliga sätt.

Men ändå verkar det finns något i det frånvarandes närvaro som överskrider det individuellt påtagliga objektens tillvaro...

Den gamla strykerskan (ovan) målade LG Lundberg redan år 1968. Här ser vi en maskin, ett verktyg, som verkar övergivet när strykerskan och hennes sociala arbetssammanhang är borta.
Kvar finns en frånvaro av något som ändå kan kännas förtätat närvarande, fast mer som något ogripart och odefinierabart än som en konkret, välbestämd verklighet.

Olle Granath ser Den gamla strykerskan som en parallell eller förelöpare till några konstverk jag tagit upp i ett tidigare inlägg:
(http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/09/lg-lundberg-och-bortomvarlden.html)

Det handlar om Skärm 28(1971-73):

...och om målningar ur....

...serien Stängsel ovan (1973-79).

Det skulle på något sätt vara samma gåtfulla närvaro av tomhetens frånvaro som talar till oss ur dessa tre målningar.....Så här skriver han:

"I den gamla strykerskan har väven redan börjat spännas över skärmarnas stativ och den galvade tråden att flätas till ett stängsel."

Kanske är det så....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, konstteori, filosofi, måleri, modernism, postmodernism
http://intressant.se/intressant

LG Lundberg; att dekonstruera en predikant..

Nedslag
LG Lundberg
Konsthallen
Bohusläns museum, Uddevalla

Här visar jag en bildserie som heter Neonljuset (1971). Motivet är en kvinnlig predikant, Aimée, som var en sorts motsvarighet till 50- och 60-talens Billy Graham.


Hon uppges ha använt ett neonljuskors när hon for runt på sina frälsningsresor som lär ha gjort henne omåttligt rik.

I utställningskatalogen Nedslag konstaterar Olle Granath att konstnären successivt zoomar in motivet tills ......

.......bara delar av stativ, kors och kvinnokropp (ovan) återstår. Han sammanfattar också en av poängerna med serien så här: "I sekvensen töms bilden på mening och innehåll".

Detta är ju ett ganska naturlig konstaterande. Om en meningsbärande helhet reduceras till ett fragment av denna helhet, så ser vi inte längre innebörden i bildbudskapet. So what?

Kanske är det så här: om vi betraktar bilderna som påståenden, så kan den sista fragmentariska bilden bli ett påstående om att också det sammanhang som den första bilden gestaltar är tomt på verkligt substantiellt innehåll. Kvar blir en meningslös tomhet.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, konstteori, LG Lundberg, måleri
http://intressant.se/intressant

LG Lundberg och bortomvärlden

Nedslag
LG Lundberg
Konsthallen
Bohusläns museum

Transcendenstemat, tankar kring det gåtfulla och okända som ligger bortom det kända och uppenbara, är en aspekt som förts fram i tolkningar och resonemang kring LG Lundbergs målningar.
Målningarna från perioden 1973-79 med stängsel som motiv kan vara ett exempel.
Ett stängsel, särskilt om dess omgivande rum ligger i totalt mörker, kan väcka frågor om vad som döljer sig i detta mörker, i det som för oss framstår som total tomhet och frånvaro.

För min egen del har jag inte upplevt den sortens gåtfullhet kring de här stängselmålningarna.De har inte väckt särskilt mycket tankar men däremot visuellt-sinnliga upplevelser.
De hör nämligen till den sorts bilder som visar ett eget omtumlande liv om man ställer sig och tittar på dem länge, oaavvänt och koncentrerat.
Nya enheter av stängslets kvadratiska grundformer samlas och grupperar sig i mönster av större block, mönster som ibland får ett inslag av dynamisk föränderlighet.
Nya, till en början oanade, färgnyanser flimrar till och svävande färgkroppar lösgör sig från ytan.

Skärm 19 (ovan), 1971-73, är väl en ganska uppenbar gestaltning av gränsen mellan känt och okänt, kanske till och med mellan begripligt och obegripligt, språk och icke-språk. De olika distinktionerna kan bli metaforer för varandra. Målningen har ett drag av surrealistisk öververklighet, eller kanske underverklighet, över sig.

Den ur transcendensaspekten mestspännande målningen heter Längtan II och är målad 2007 Här möter vi en konstruktion där konstnären med sina måleriska medel lyckats göra en kraftfull men ändå undanglidande gestaltning av en viktig gräns.
Den gräns det handlar om här är gränsen mellan sådant vi kan få kontakt med, och sådant som för alltid, och kanske till med nödvändigtvis, ligger bortom det kändas horisont.
Detta bortom känns vagt och tvetydigt, även om dess närvaro som sådan tar tag mig ordentligt.

Så här (ovan och nedan) här kan det se ut om vi sätter fokus just på delar av målningen som är särskilt relevanta ur den synpunkt jag just nu håller mig till.

Och den hetaste frågan här är kanske inte den om vad vi skulle upptäcka om vi kunde ta oss bortom hinnan som verkar utestänga oss från en hel värld av möjligheter, utan om det överhuvud taget finns något där som vi kan ta till oss.
Kanske skulle denna värld framstå som en ren tomhet för oss.

Tänk om vi skulle möta en verklighet utan objekt i tid och rum.....


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, estetik, bild, bilder, filosofi, Uddevalla konsthall, LG Lundberg

http://intressant.se/intressant

Marsvinsholms skulpturpark; Agrara konstrefenser...

Marsvinsholms skulpturpark har varit en en konstnärlig begivenhet i sommarens Skåne/Österlen.
Hur något kan heta så är en befogad fråga, men enligt uppgift betyder "marsvin" ungefär "tumlare" på danska (skånska?).
Tumlareholms eller kanske Delfineholms skulpturpark skulle man alltså också kunna säga. Och det låter ju lite bättre...
Ett av de många verken som ställs ut i parken bär titeln Agrar referens och konstnären bakom det heter Erik Lennarth.

De stora vita objekten känner vi igen som det plastinlagda hö vi ofta möter i lantbruksbygder. Här har de helt enkel förts in i ett konstsammanhang tillsammans med snedställda gulrödrandiga brädor som vi är mer vana att möta i vägtrafiksammanhang.

Själv har jag sedan länge slagits av de estetiska värden som bärs upp av de här praktiskt nyttiga vita plastbalarna, både som enskilda objekt och tillsammans i vidsträckta installationer i odlingslandskapet.

Om vi ser dem en och en så kan väl en konsthistorisk referens gå till Brancusi och hans behagfullt rundade former och rena vita ytor (nedan).


Ser vi dem i större antal ute på på fälten vid våra vägar så kan en annan konsthistorisk referens gå till paret Christo &Jeanne Claude, som bland annat fyllt mycket vidsträckta områden med blå och gula paraplyer.

Ett annat av deras projekt har varit att installera en sorts mjuk mur av nylonväv (Running fence) i landskapet på ett sätt som åstkådliggörs av bilden nedan:

Ibland har jag känt mig tacksam för att det finns människor som Christo & Jeanne-Claude i världen. Men de utan någon konstnärlig baktanke utplacerade vita plastbalarna står sig också i en konstärlig kontext, närmare bestämt i underavdelningen ready mades ....

....och då faller det sig naturligt att sätta punkt med Mr Duchamps berömda Fountain, en urinoar som fått rang av konstverk genom att Duchamp helt enkelt utnämnt den till ett sådant. Inte utan goda skäl, syns det mig.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, kultur, konstteori, estetik, readymades, konsthistoria

Kiviks art center 2 (Svartbygge?)

Det här är ett av Kivik art centers mest omtalade verk vid den här tiden, en betongskulptur sammansatt av tre geometriskt strama komponenter som synes nedan. Alla tre "blocken" har samma rymd men olika utsträckning. Bakom verket står David Chipperfield och Antony Gormley.
När jag var här rasade en debatt, bland annat i Ystads allehanda, om det här verket. Det har rests krav på att "tornet" eller "möget" (skånska) ska rivas.

Det verkar ju inte vara något märkvärdigt alls med det här. Klassisk abstrakt modernism kan man väl se det som. Till och med "högmodernism" kanske.
Sådana här konstruktioner har vi sett otaliga av, våra städer är fulla av dem i form av byggnader i ungefärligen den här arkitektoniska stilen.

Men här har känslorna uppenbarligen svallat ordentligt. Man har till och med diskuterat om "tornet" egentligen borde ha bygglov enligt lagen, något som inte finns i det här fallet.
Och de juridiska kraven kan måhända bli olika beroende på om det här är ett konstverk eller inte och så har vi hela den gamla vanliga konstdebatten igång.....
Enligt rykten som surrat (har inte källkollat dem) är en viss Ulf Lundell som bor i närheten missnöjd med att hans utsikt över landskapet störs. Fallet är föremål för rättslig prövning....


Till saken hör att hela poängen med verket inte är dess utvärtes utseende. Inne i konstruktionen kan man gå i trappor och via flera etapper (ovan ses en av dem) komma ända högst upp. Och denna vandring kan väcka olika känslor hos olika människor.

Många känner en viss otrygghet och rädsla när de avancerar uppåt. Bland annat kan mörkret och trappornas utformning bidra till detta. En del vågar sig inte hela vägen upp. Själv kände jag mig väldigt säker och trygg. Det är bara att känna sig för i mörkret så att man har koll på väggar och trappsteg....

Och här kommer till sist en utsiktsbild tagen från "tornets" högsta etapp. Jag vet inte om just den här gården tillhör Ulf Lundell, man man upplyste mig om att den ligger i närheten....Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, foto, modernism, postmodernism

Kiviks art center 1 (Österlen)

Jag har inte skrivit något på den här bloggen sedan före påsk. Nu lägger jag in lite bilder från en veckas semestertripp till Skåne och Österlen, vilket bland annat gav en hel del konstupplevelser. Nedan ser vi några av engelsmannen Julian Opies skulpturer som ställs ut på Kivik art center.

Han har ett lite roligt sätt att hantera cirkelformer som huvuden, på en och samma gång åtskilda, men ändå i någon sorts samspel med de stiliserade och mjukt böljande kroppskonturerna.
Det finns förstås mycket av dans i de här skepnadernas uttryck, något både rofyllt och dynamiskt.

Det här med skulpturparker är en utmärkt idé. Underbart att vandra omkring bland både artificiella och icke-artificiella konstverk på det här sättet.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, skulptur, samtidskonst, kultur, modernism, postmodernism