Sommarsalong på Dal 2010 (2); Årstider....

Dalslands konstförenings sommarsalong
Konsthallen, Dals Långed

Marianne Johansson är en av de målare jag minns bäst från en lång rad sommarsalonger.

I år visar hon två målningar (syskon?) som närmar sig samma fenomen fast från lite olika håll....

Bilden ovan har titeln Nu börjar det grönska, och bär väl så att säga syn för sägen...

.....men ser man på samma klorofyllsprittande blomsterprakt från ett...

.....tänkt framtidsperspektiv från förlupen tid.....

...så hamnar vi i situationen ovan, titeln är Vårvinter..Kyligt, stelt, kristalliskt; världen präglas av en oförlöst stiltje....

...Men de här bägge bildvärldarna bär varandras frön respektive förfall inom sig.....

...Den blåa iskylan har ett inslag av ännu sval, men dock grönska, formerna börjar mjukna..

...och blomsterprakten har redan vissnadens signum skrivet på sin panna......

...Fast vi ser det kanske inte än.......

Andy Warhol möter Edvard Munch (3); "Diagnos"?

Warhol after Munch
Louisiana museum of modern art
4 juni-12 september 2010

Andy Warhol tog sig också an ett verk av Edvard Munch som väl i grund och botten är ett kvinnoporträtt, men som har fått namn efter den brosch kvinnan bär.
På Louisiana ställer man ut ett antal Munch-bilder med detta motiv, kanske för att anspela på Warhols tendens att seriellt multiplicera sina motiv?

Det närmaste jag har att erbjuda för att kunna visa Munchs bild i lite mera detalj, är en plansch gjord efter en litografi av konstnären (nedan). Vi ser broschen som en vit rundad yta under halsen. Karakteristiskt är också det yviga hårsvallet och kvinnans sentimentalt drömska framtoning.
Nedan ser vi en av Andy Warhols variationer över Munchs brosch-tema. Jag känner inte till någon koloristisk variant av Munchs bild, så här kan jag bara jämföra Warhols versioner med med den litografiska utgångspunkten.

Vad har då Warhol gjort av Munchs motiv den här gången? Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Bilden ger ett ganska kyligt intryck. Ser vi här åter ett exempel på känslomässig förflackning, på någon sorts avemotionalisering, avsentimentalisering, avsymbolisering? Kanske.

Men Warhol har väl ändå inte helt tagit bort det sentimentala innehållet, utan kanske snarare översatt det till en annan tonart, speglat det genom ett annat temperament, nämligen det egna?

Och sådana förvandlingar är ju av intresse förstås.....

Pilane skulptur i natur (3); Svart kub....

Pilane, Tjörn
Skulptur i natur 2010

Den här kuben är ett omfång på 216 kubikmeter. Titeln är Svart konstruktion och konstnären bakom verket är Jonas Holmquist.
Utifrån ser den inte ut som något mer än just en svart kub. Men det finns en ...

....öppning genom vilket man kan komma in i kubens innanmäte. Och då blir det...

.....något mer komplicerat. Det är ganska mörkt därinne och fotot ovan är förstås taget med blixt.
Man kan lyssna till en inspelad röst inne i kuben, men det hade jag inte tid till vid just det här tillfället.
Kanske är det det talade ordet som öppnar verket? Kanske. Mycket möjligt. Själv vet jag egentligen ingenting. Om det nu inte helt enkelt är så att allt är vad det är och därmed punkt...

Pilane skultpur i natur (2): budskap från forna tider

Pilane, Tjörn
Skulptur i natur

Den indiske konstnären Jittish Kallats verk W.W.Y.B.H består, ur en synpunkt, av frasen "Will you be happy". En lite klurig fras: det är inget påstående och inte heller en fråga. Så vad är det egentligen, rent språkligt sett?

Verket ska vara uppbyggt av förhistoriska ben, om det är avgjutningar eller....

....så att säga "äkta vara" kan jag inte riktigt avgöra. Skulle gissa på avgjutning...

" Ett budskap från forna tider" är en av kommentarerna i utställningsbroschyren.
Och i så fall vill vi väl försöka lista ut vilket budskapet är. Och det är inte helt lätt. "Will you be happy" är ju som sagt inget påstående.

Kan något ha ett budskap utan att påstå något? Kanske eller förmodligen, men på vilket sätt...

Pilane skulptur i natur (1); Weeping Girls

Pilane på Tjörn är inte bara ett arkaiskt gravfält och en levande fårbetesmark, det är också en mötesplats för modern skulptur. Det är en riktigt vass kombination som överbryggar avstånd i både tid och tänkesätt....

Laura Ford, UK, ställer ut en serie flickskulpturer, Weeping girls. De gjorde ett starkt...

....intryck på mina medvandrare under den här konstupplevelsen i det fria....

...."skrämmande" var det någon som sa, och i den broschyr som man får tillsammans med inträdesbiljetten används orden "rasande, ledsna, otröstliga".


"Utsatthet, skyddslöshet, bräcklighet, maktlöshet" är andra ord som verkar passa in i sammanhanget...

Men finns här också någon dimension av potentiell styrka som kan lyfta flickorna ut ur tillståndet av sorg och maktlöshet, tro?

Louisiana 2010 (1) Joan Miro

Dagstur till konstmuseet Louisiana i Danmark. Det gick alldeles utmärkt att åka över en dag. Det är motorväg mest hela tiden, så sträckan försvinner ganska snabbt, faktiskt. Och ändå blir det väl cirkus 30 mil enkel resa....

Här visar jag några bilder av en av skulpturerna i museiparken. Signatur Joan Miro förstås, men jag har glömt titeln. Ett underbart konstverk med sitt direkta tilltal bortom ordens dimensioner....



Om vi skjulle tillämpa någon sorts empati på den här skulpturen, hur skulle vi i så fall beskriva den inre värld som den eventuellt speglar?

TS Eliot och tidens poesi

Har läst min gamle litteräre husgud TS Eliot som aldrig förr under semestern. Jag kom nog i kontakt med hans verk när jag gjorde lumpen, som det hette förr (på den tiden vi hade ett försvar, alltså).

Sedan har jag återvänt till honom då och då under decenniernas lopp, men det är först nu jag börjar förstå vad han egentligen menade. Detta gäller särskilt hans Four Quartets.....

Italien visade sig vara en alldeles utmärkt miljö för att fördjupa sig i den här klassiskt modernistiska poesin. Eliot räknas ju till banbrytarna för den moderna poesin, men själv betraktade han sig som rojalist i politiken, anglokatolik när det gäller religionen och klassicist inom litteraturen......

Några av mina favoritrader ur Dry Salvages, en av "stämmorna" i Four Qurtets:

...That the future is a faded song, a Royal Rose or a lavender
spray
Of wistful regret for those who are not here to regret
Pressed between the yellow leafes of a book that has never been
opened."

Eller i Th Warburtons tolkning till svenska:

....att framtiden är en förbleknad visa, en minnesros, en lavendel-
kvist
lagd mellan gula blad i en aldrig öppnad bok
i längtansfull saknad efter dem som ännu inte är här för att sakna"

Ett alternativ till "förbleknad" som tolkning av "faded" ovan skulle kunna vara en "avklingad" visa eller något liknande. Poängen är ju att visan är sjungen och att dess toner inte längre kan höras.

I kvartetterna ägnar sig Mr Eliot mycket åt tidens metafysiska irrealitet; slutet föregår början och början kommer efter slutet;

Här har vi en framtid (oöppnad bok) som består av sånger som redan sjungits och klingat bort (uppslagen bok)

Eliot utnyttjar ofta paradoxens språk och jag tror att raderna ovan är den vackraste och mest berörande formuleringen av hans syn på tiden........

Kiviks art center 2 (Svartbygge?)

Det här är ett av Kivik art centers mest omtalade verk vid den här tiden, en betongskulptur sammansatt av tre geometriskt strama komponenter som synes nedan. Alla tre "blocken" har samma rymd men olika utsträckning. Bakom verket står David Chipperfield och Antony Gormley.
När jag var här rasade en debatt, bland annat i Ystads allehanda, om det här verket. Det har rests krav på att "tornet" eller "möget" (skånska) ska rivas.

Det verkar ju inte vara något märkvärdigt alls med det här. Klassisk abstrakt modernism kan man väl se det som. Till och med "högmodernism" kanske.
Sådana här konstruktioner har vi sett otaliga av, våra städer är fulla av dem i form av byggnader i ungefärligen den här arkitektoniska stilen.

Men här har känslorna uppenbarligen svallat ordentligt. Man har till och med diskuterat om "tornet" egentligen borde ha bygglov enligt lagen, något som inte finns i det här fallet.
Och de juridiska kraven kan måhända bli olika beroende på om det här är ett konstverk eller inte och så har vi hela den gamla vanliga konstdebatten igång.....
Enligt rykten som surrat (har inte källkollat dem) är en viss Ulf Lundell som bor i närheten missnöjd med att hans utsikt över landskapet störs. Fallet är föremål för rättslig prövning....


Till saken hör att hela poängen med verket inte är dess utvärtes utseende. Inne i konstruktionen kan man gå i trappor och via flera etapper (ovan ses en av dem) komma ända högst upp. Och denna vandring kan väcka olika känslor hos olika människor.

Många känner en viss otrygghet och rädsla när de avancerar uppåt. Bland annat kan mörkret och trappornas utformning bidra till detta. En del vågar sig inte hela vägen upp. Själv kände jag mig väldigt säker och trygg. Det är bara att känna sig för i mörkret så att man har koll på väggar och trappsteg....

Och här kommer till sist en utsiktsbild tagen från "tornets" högsta etapp. Jag vet inte om just den här gården tillhör Ulf Lundell, man man upplyste mig om att den ligger i närheten....Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, foto, modernism, postmodernism

Kiviks art center 1 (Österlen)

Jag har inte skrivit något på den här bloggen sedan före påsk. Nu lägger jag in lite bilder från en veckas semestertripp till Skåne och Österlen, vilket bland annat gav en hel del konstupplevelser. Nedan ser vi några av engelsmannen Julian Opies skulpturer som ställs ut på Kivik art center.

Han har ett lite roligt sätt att hantera cirkelformer som huvuden, på en och samma gång åtskilda, men ändå i någon sorts samspel med de stiliserade och mjukt böljande kroppskonturerna.
Det finns förstås mycket av dans i de här skepnadernas uttryck, något både rofyllt och dynamiskt.

Det här med skulpturparker är en utmärkt idé. Underbart att vandra omkring bland både artificiella och icke-artificiella konstverk på det här sättet.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, skulptur, samtidskonst, kultur, modernism, postmodernism

Vårvandring i readymadevärlden, Uddevalla..

Vår i metall, färg och rost I

Vår i metall, färg och rost II

Vår i metall, färg och rost III

Rött på käpp som haft en funktion i ett socialt sammanhang I

Rött på käpp som haft en funktion i ett socialt sammanhang II

Utsmyckad jord.

Mörk gestalt mot ljust.

Stilleben med gummidäck I

Stilleben med gummidäck II

Komposition med rör I

Komposition med rör II

Måleri (readymade) i grått och vitt I

Måleri (readymade) i grått och vitt II


Läs även andra bloggares åsikter om Foto, fotografi, bild, bilder, konst, samtidskonst, estetik, readymades, dada, måleri, skulptur, Uddevalla

Äventyr i Galaxen; Lisa Sigfridsson på Bohusgalleriet

Äventyr i galaxen
Lisa Sigfridsson
Bohusgalleriet, Uddevalla

Äventyr i galaxen heter den här utställningen, även om äventyret snarare äger rum i ett mentalt inre rum än i den yttre fysiska rymden. Ändå är det det kosmiska perspektivet som får bilda bakgrunden till flera av målningarna.

Här ser vi några av de återkommande figurerna i Lisa Sigfridssons bildvärld omgivna av ljuset från stjärnor och galaxer. Det är flickdockan Klara, Barbie och superagenten Modesty Blaise.

Ovan ser vi dem omslutna av en rymd av kompakt oändligt mörker; Klara, Barbie och Modesty.

Målningen ovan heter Trampa vatten i Hudsonfloden och kan väl ses som ännu en variant av en omgivning präglad av ett gåtfullt och kanske också hotfullt mörker.

Vilken roll har då de här figurerna i Lisa Sigfridssons bildvärld? Det visar sig att de är laddade med förtätat symboliskt innehåll.
Jag intervjuade Lisa för något år sedan för kulturtidskriften Zenit (vårnumret 2008)och hon gav då en del av bakgrunden till sina bilder.

En av gestalterna är den kvinnliga superagenten Modesty Blaise som figurerat i seriemagasinet Agent X9. Varför har hon en så central roll? Jag citerar här ur intervjun:
"Kanske för att hon är tjej och överlägsen i kraft av sin egen förmåga. Och hon står för inre krafter som kan hjälpa oss genom svårigheter i våra egna liv."

Även om Modesty Blaise är en beväpnad karateexpert så är hennes innebörd i det här sammanhanget inte bara byggd på vapen och våld. Hon är paketerad som actionhjälte, men under ytan finns energier som kan ta sig helt andra uttryck.

I intervjun berättar Lisa Sigfridsson om att hon under en period i sitt liv funderade över familjens ibland kvävande och begränsande funktion:

"Kanske framstod tonårens Modesty som en källa till frisk och fräsch handlingskraft. Hon kunde göra processen kort med onda människor med en välriktad karatespark eller genom att vara listig, snabb och förslagen.
Hon blev också någon som kunde göra processen kort även med sega strukturer i familjelivet."

Det finns en serie "gråtonade" målningar som jag direkt associerar till "sega strukturer i familjelivet". Ett exempel är När bomberna faller ovan. Men det handlar här också om livsbegränsande psykosociala strukturer i allmänhet.
Och vi ser Modesty Blaise överst i vänstra hörnet som en dramatisk avvikare, en påminnelse om att det finns alternativ till tomma "grå"konformistiska livsformer.

I intervjun förklarade Lisa Sigfridsson också flickdockan Klaras och Barbies roller:
"Klara vet inget om livet men går ändå ut i det. Kanske behöver hon Modestys styrka för att klara sig i världen. Barbiedockan är intvingad i någon sorts mall med sina former, garderober och sitt smink. Kanske behöver hon Modesty för att komma loss ur det."

Det riktigt intressanta i Lisa Sigfridssons bildvärld uppstår när hon låter mångtydigheten hos sina figurer och situationer framträda.
Hon utvecklar då den sorts bildretorik som består i att låta ting, personer och egenskaper ingå i nya och oförväntade kombinationer, vilket ger upphov till gåtfulla visuella "påståenden".

Ett exempel är Se undret, som ser ut som en parafras på Leonardo da Vincis målning Nattvarden (1495-98). Lärjungaskaran har här bytts ut mot en grupp nutida människor, kanske en familj med släktingar, som äter tillsammans.

Men vid bordets ytterände sitter Jesus och istället för brödet som skulle delas ligger ett äpple på en tallrik. Och bakom Jesus står Modesty Blaise.

Det här är förstås en något halsbrytande kombination av bildgestalter som kan upphov till alla möjliga tolkningssprång i olika riktningar.
Jag avstår här visligen från att försöka sätta ord på något av dessa språng, utan konstaterar bara att vårt vanetänkande med avseende på tillvarons sammanhang här får sig en riktig utmaning.....

Modestygestalten genomgår en rad motsägelsefulla förvandlingsnummer, så att hon aldrig blir riktigt entydig. Hon kan framstå som självsäker, målmedveten och aggressiv:

Bland palmerna i bakgrunden ligger en (som det verkar) död man. Är han ett offer för Modesty Blaise? Slog hon ihjäl honom för att få sista kokosnöten? Eller var han bara en svagare människa som inte förmådde överleva i öknen?

Men om vi ser på en bild som Köttebullespelet, som ingår i det jag tar mig friheten att kalla den "gråtonade" familjeserien, blir intrycket ett helt annat:

Här framstår Modesty som en dyster och håglös kvinna som sitter fast i ett familjesammanhang där hon känner sig som en främling.

Och hon utstrålar inte alls något av den initiativförmåga och motståndskraft som skulle kunna rädda henne ur ledan. Actionhjälten är frånvarande....

Ibland byter de tre huvudfigurerna roller med varandra. På bilden nedan, I väntan på tisdag, verkar Modesty inte riktigt närvarande i det som sker och hennes .......

.... materiella kroppslighet är upplöst i ett oartikulerat vitt töcken. Dessutom verkar....

....lilldockan Klara som Modesty bär inom sig vara det potentiella kraftpaket som kan leda vidare på livsfärden.

Porträtt med kikare och livbåt består av två sammanhängande bilder. Ovan ser vi en Modesty som även här framstår som passiv och inåtvänd.
Istället verkar det här vara Barbie, hon som egentligen skulle behöva Modesty, som får ta initiativet och spana efter......

....en utväg, här symboliserad av roddbåten ovan.

Vi har här sett flera exempel på att roller och egenskaper byter bärare och laddar helheterna med mångtydighetens aura. Och detta är av central betydelse.
De här gestalterna står för krafter och tendenser inom oss själva. Vi har alla drag av Modesty, Barbie och Klara i våra inre världar. Annars skulle vi inte kunna leva.
Och då kan vi inte vara något helt och fullt till 100 procent. Vi måste få vara både starka och svaga, sårbara och hårda, konformister och rebeller. Annars blir vi psykologiska monster.

När det gäller målningen I väntan på tisdag ovan tolkade jag den lilla flickdockan som det "kraftpaket" som skulle kunna hjälpa Modesty att komma ur sin vanmakt.
Det finns en annan målning där Klaras styrka verkligen ställs på sin spets.

Hon har barnets kroppsformer, men genom sin monumentala framtoning och den välsignande gest som.....

.....för tankarna till ikonmotivet Kristus Pantokrator, Kristus allhärskaren, förenar hon tecken för svaghet och makt i på ett mycket slagkraftigt sätt.

Men på en annan målning blir det uppochnervända världen. Här har världshärskaren åter blivit...

......ett maktlöst litet barn som bara kan låta sig drivas med av livets virvelströmmar....

......och hon ser alldeles uppenbart ut att vara mycket lycklig i denna omtumlande belägenhet. Hon har hur kul som helst!

Till sist en magnifik målning,Vi möter Tiger, där våra tre små vänner, Klara, Modesty och Barbie, får möta en gestalt som står för något mycket större än de själva någonsin kan bli eller ens förstå.....

Den som tycker Lisa Sigfridssons bildvärld är intressant gillar förmodligen även Gittan Jönssons och Kristina Abelli Elanders utställning Prinsessor utan panik, som visades på Konsthallen i Uddevalla förra året:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/04/prinsessor-utan-panik.html

Via länken nedan kan man få ta del av flera utställningar som bygger på figurativt visuellt bildspråk, både i fotografisk form och som måleri:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/09/ny-nordisk-fotografi-utmanar.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, modernism, postmodernism, måleri, Uddevalla, Bohusgalleriet

http://intressant.se/intressant