Konsthallen, Dals Långed
Marianne Johansson är en av de målare jag minns bäst från en lång rad sommarsalonger.
I år visar hon två målningar (syskon?) som närmar sig samma fenomen fast från lite olika håll....
Bilden ovan har titeln Nu börjar det grönska, och bär väl så att säga syn för sägen...
.....men ser man på samma klorofyllsprittande blomsterprakt från ett........tänkt framtidsperspektiv från förlupen tid.....
...så hamnar vi i situationen ovan, titeln är Vårvinter..Kyligt, stelt, kristalliskt; världen präglas av en oförlöst stiltje....
...Men de här bägge bildvärldarna bär varandras frön respektive förfall inom sig.....
...Den blåa iskylan har ett inslag av ännu sval, men dock grönska, formerna börjar mjukna..
...och blomsterprakten har redan vissnadens signum skrivet på sin panna......
...Fast vi ser det kanske inte än.......
Om vi skjulle tillämpa någon sorts empati på den här skulpturen, hur skulle vi i så fall beskriva den inre värld som den eventuellt speglar?
Jan Alfredsson har en stramare och mer diskret framtoning. Koloriten är mer dämpad och formerna är ofta reducerade till enkla geometriska former och kombinationer av sådana.
Den här målningen, Stranden II, (fokuserad detalj nedan) är en streckkomposition där avvikelserna från den räta linjen är små men ändå påtagliga och uttrycksfulla.
I viss mån arbetar Jan Alfredsson förstås inom en minimalistisk tradition, med seriell upprepning av vissa elementära former. Typiskt är också att upprepningen bryts med någon avvikande detalj, som får stor betydelse just därför att omgivningen i övrigt är så strikt regelbunden.
På den undre bilden ovan, med titeln Spectacle I, ser vi ett exempel på Jan Alfredssons människoskildring, där han med ett formellt reducerat men ändå känsligt uttryckssätt skapar tydligt berörande gestalter.
Ibland lämnar Jan Alfredsson både det minimalistiska och det berättande och låter färgerna flyta ut i ymniga och/eller koncentrerade synpoetiska strukturer av olika slag. Här ser vi en del av serien Flöde, som väl också har vissa anknytningar till den organiska naturens värld.
Och så slutar vi med en intressant bild där det violetta inslaget utgörs av en halv plastbunke som fogats till den målade ytan.
Förstår inte är bildens titel, och den har kanske visst fog för sig. Men vad innebär det egentligen att förstå eller inte förstå något.....
