Marianne Lindberg de Geer (1); Humanoider....

Full speed ahead
Marianne Lindberg de Geer
Konsthallen, Bohusläns museum
11/9-21/11

På den här retrospektiva utställningen får vi möta verk från 90-talet och framåt i en rad olika genrer.

Det jag sätter fokus på här är en samling "humanoider", dockor som drivs till rörelse av små elektriska motorer.

Deras beteende blir ofta ryckigt, okontrollerat och kanske till och med våldsamt. .

För mig blir de här gestalterna mycket mänskliga och deras rörelser blir därmed också åtbörder som jag ser ett psykologiskt innehåll i.....

"Junk art", ja det konstnärliga materialet är till exempel gamla filtar, skumgummi och olika plastdetaljer samt förstås de motorer och mekaniska delar som sätter "humanoiderna" i rörelse.

Nej, jag kan inte låta bli att se det här som huvud, bål och lemmar och jag betraktar helheten och dess rörelser med inlevelse....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, readymades, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism, Marianne Lindberg De Geer, Full spead ahead

Sommarsalong på Dal 2010 (2); Årstider....

Dalslands konstförenings sommarsalong
Konsthallen, Dals Långed

Marianne Johansson är en av de målare jag minns bäst från en lång rad sommarsalonger.

I år visar hon två målningar (syskon?) som närmar sig samma fenomen fast från lite olika håll....

Bilden ovan har titeln Nu börjar det grönska, och bär väl så att säga syn för sägen...

.....men ser man på samma klorofyllsprittande blomsterprakt från ett...

.....tänkt framtidsperspektiv från förlupen tid.....

...så hamnar vi i situationen ovan, titeln är Vårvinter..Kyligt, stelt, kristalliskt; världen präglas av en oförlöst stiltje....

...Men de här bägge bildvärldarna bär varandras frön respektive förfall inom sig.....

...Den blåa iskylan har ett inslag av ännu sval, men dock grönska, formerna börjar mjukna..

...och blomsterprakten har redan vissnadens signum skrivet på sin panna......

...Fast vi ser det kanske inte än.......

Andy Warhol möter Edvard Munch (3); "Diagnos"?

Warhol after Munch
Louisiana museum of modern art
4 juni-12 september 2010

Andy Warhol tog sig också an ett verk av Edvard Munch som väl i grund och botten är ett kvinnoporträtt, men som har fått namn efter den brosch kvinnan bär.
På Louisiana ställer man ut ett antal Munch-bilder med detta motiv, kanske för att anspela på Warhols tendens att seriellt multiplicera sina motiv?

Det närmaste jag har att erbjuda för att kunna visa Munchs bild i lite mera detalj, är en plansch gjord efter en litografi av konstnären (nedan). Vi ser broschen som en vit rundad yta under halsen. Karakteristiskt är också det yviga hårsvallet och kvinnans sentimentalt drömska framtoning.
Nedan ser vi en av Andy Warhols variationer över Munchs brosch-tema. Jag känner inte till någon koloristisk variant av Munchs bild, så här kan jag bara jämföra Warhols versioner med med den litografiska utgångspunkten.

Vad har då Warhol gjort av Munchs motiv den här gången? Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Bilden ger ett ganska kyligt intryck. Ser vi här åter ett exempel på känslomässig förflackning, på någon sorts avemotionalisering, avsentimentalisering, avsymbolisering? Kanske.

Men Warhol har väl ändå inte helt tagit bort det sentimentala innehållet, utan kanske snarare översatt det till en annan tonart, speglat det genom ett annat temperament, nämligen det egna?

Och sådana förvandlingar är ju av intresse förstås.....

Pilane skulptur i natur (3); Svart kub....

Pilane, Tjörn
Skulptur i natur 2010

Den här kuben är ett omfång på 216 kubikmeter. Titeln är Svart konstruktion och konstnären bakom verket är Jonas Holmquist.
Utifrån ser den inte ut som något mer än just en svart kub. Men det finns en ...

....öppning genom vilket man kan komma in i kubens innanmäte. Och då blir det...

.....något mer komplicerat. Det är ganska mörkt därinne och fotot ovan är förstås taget med blixt.
Man kan lyssna till en inspelad röst inne i kuben, men det hade jag inte tid till vid just det här tillfället.
Kanske är det det talade ordet som öppnar verket? Kanske. Mycket möjligt. Själv vet jag egentligen ingenting. Om det nu inte helt enkelt är så att allt är vad det är och därmed punkt...

Pilane skultpur i natur (2): budskap från forna tider

Pilane, Tjörn
Skulptur i natur

Den indiske konstnären Jittish Kallats verk W.W.Y.B.H består, ur en synpunkt, av frasen "Will you be happy". En lite klurig fras: det är inget påstående och inte heller en fråga. Så vad är det egentligen, rent språkligt sett?

Verket ska vara uppbyggt av förhistoriska ben, om det är avgjutningar eller....

....så att säga "äkta vara" kan jag inte riktigt avgöra. Skulle gissa på avgjutning...

" Ett budskap från forna tider" är en av kommentarerna i utställningsbroschyren.
Och i så fall vill vi väl försöka lista ut vilket budskapet är. Och det är inte helt lätt. "Will you be happy" är ju som sagt inget påstående.

Kan något ha ett budskap utan att påstå något? Kanske eller förmodligen, men på vilket sätt...

Pilane skulptur i natur (1); Weeping Girls

Pilane på Tjörn är inte bara ett arkaiskt gravfält och en levande fårbetesmark, det är också en mötesplats för modern skulptur. Det är en riktigt vass kombination som överbryggar avstånd i både tid och tänkesätt....

Laura Ford, UK, ställer ut en serie flickskulpturer, Weeping girls. De gjorde ett starkt...

....intryck på mina medvandrare under den här konstupplevelsen i det fria....

...."skrämmande" var det någon som sa, och i den broschyr som man får tillsammans med inträdesbiljetten används orden "rasande, ledsna, otröstliga".


"Utsatthet, skyddslöshet, bräcklighet, maktlöshet" är andra ord som verkar passa in i sammanhanget...

Men finns här också någon dimension av potentiell styrka som kan lyfta flickorna ut ur tillståndet av sorg och maktlöshet, tro?

Louisiana 2010 (1) Joan Miro

Dagstur till konstmuseet Louisiana i Danmark. Det gick alldeles utmärkt att åka över en dag. Det är motorväg mest hela tiden, så sträckan försvinner ganska snabbt, faktiskt. Och ändå blir det väl cirkus 30 mil enkel resa....

Här visar jag några bilder av en av skulpturerna i museiparken. Signatur Joan Miro förstås, men jag har glömt titeln. Ett underbart konstverk med sitt direkta tilltal bortom ordens dimensioner....



Om vi skjulle tillämpa någon sorts empati på den här skulpturen, hur skulle vi i så fall beskriva den inre värld som den eventuellt speglar?

TS Eliot och tidens poesi

Har läst min gamle litteräre husgud TS Eliot som aldrig förr under semestern. Jag kom nog i kontakt med hans verk när jag gjorde lumpen, som det hette förr (på den tiden vi hade ett försvar, alltså).

Sedan har jag återvänt till honom då och då under decenniernas lopp, men det är först nu jag börjar förstå vad han egentligen menade. Detta gäller särskilt hans Four Quartets.....

Italien visade sig vara en alldeles utmärkt miljö för att fördjupa sig i den här klassiskt modernistiska poesin. Eliot räknas ju till banbrytarna för den moderna poesin, men själv betraktade han sig som rojalist i politiken, anglokatolik när det gäller religionen och klassicist inom litteraturen......

Några av mina favoritrader ur Dry Salvages, en av "stämmorna" i Four Qurtets:

...That the future is a faded song, a Royal Rose or a lavender
spray
Of wistful regret for those who are not here to regret
Pressed between the yellow leafes of a book that has never been
opened."

Eller i Th Warburtons tolkning till svenska:

....att framtiden är en förbleknad visa, en minnesros, en lavendel-
kvist
lagd mellan gula blad i en aldrig öppnad bok
i längtansfull saknad efter dem som ännu inte är här för att sakna"

Ett alternativ till "förbleknad" som tolkning av "faded" ovan skulle kunna vara en "avklingad" visa eller något liknande. Poängen är ju att visan är sjungen och att dess toner inte längre kan höras.

I kvartetterna ägnar sig Mr Eliot mycket åt tidens metafysiska irrealitet; slutet föregår början och början kommer efter slutet;

Här har vi en framtid (oöppnad bok) som består av sånger som redan sjungits och klingat bort (uppslagen bok)

Eliot utnyttjar ofta paradoxens språk och jag tror att raderna ovan är den vackraste och mest berörande formuleringen av hans syn på tiden........

Vårvandring i readymadevärlden, Uddevalla..

Vår i metall, färg och rost I

Vår i metall, färg och rost II

Vår i metall, färg och rost III

Rött på käpp som haft en funktion i ett socialt sammanhang I

Rött på käpp som haft en funktion i ett socialt sammanhang II

Utsmyckad jord.

Mörk gestalt mot ljust.

Stilleben med gummidäck I

Stilleben med gummidäck II

Komposition med rör I

Komposition med rör II

Måleri (readymade) i grått och vitt I

Måleri (readymade) i grått och vitt II


Läs även andra bloggares åsikter om Foto, fotografi, bild, bilder, konst, samtidskonst, estetik, readymades, dada, måleri, skulptur, Uddevalla

Uddevalla; Uti vårsolens glans på Kasen (3)

Korrugerad plåt med vertikal markör.

Korrugerad plåt med central gulaktig rektagel.

Vit skulptur med bruten skugga.

Blå metallkonstruktion mot tegelyta.

Minimalistisk skulptur som vrickats till så att den nästan blivit uttrycksfull.

Utstickare med små ögon

Piet Mondrian målade bladen på sin konstgjorda tulpan vita I

Piet Mondrian målade bladen på sin konstgjorda tulpan vita II

Diagonalminimalistisk yta.

Diagonalminimalistisk yta med figurativ bakgrund.

Utan titel (sol och rost) I

Utan titel (sol och rost) II

Utan titel (vitt och orange).

Objekt, blått.

Objekt, rött.

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, bilder, foto, fotografi, konst, samtidskonst, estetik, readymades, skulptur, måleri, modernism, postmodernism, uddevalla,