Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

måndag 15 december 2008

History acts (3); Vetenskaplig samhällsutopi?

History acts
Göteborgs konsthall

Hur skulle det vara om man anslöt sig till ett jättelikt kooperativt försäkringsbolag, så att hela ens framtida livsföring reglerades och garanterades genom ett kontrakt?
Om detta handlar In memoriam, en installation baserad på text och film av Björn Lövin från 1972, här rekonstruerad så långt det låtit sig göras.

Rent fysiskt består installationen av en modern kontorsmiljö (ovan), som ska föreställa försäkringsbolaget ILAC:s (fiktive) grundare Dr. John Löwenskölds arbetsplats. På filmduken ovanför skrivbordet visas en film om ILAC och dess grundtankar.


Vi får bland annat höra en intervju med ILAC:s (fiktive) nuvarande president, Charles J Dupont (ovan). Han får frågan om han är en av världens mäktigaste män, och svarar att han bara är medlemmarnas tjänare.

Hela filmen blir enda stor hyllningsorgie för Dr Löwensköld och den rörelse han grundlagt. På sätt och vis låter upplägget ganska bra. Tanken tycks vara att varje ansluten person får sina levnadsvillkor fastslagna genom kontrakt.
Sedan får vi inte veta alla detaljer, så vi får spekulera lite själva om hur ett sådant här projekt skulle vara genomförbart.

Ett inslag i filmen är en intervju (ovan) med en person som anslutit sig till ILAC. Han berättar att hans kontrakt reglerar att han ska vara överingenjör på en levnadsnivå som, tror jag, betecknades 3B. Han vet precis hur framtiden för honom och hans familj ska bli och säger sig vara fullkomligt nöjd.


Idén bakom ILAC är en planerad administration av samhället i enlighet med objektiva vetenskapliga principer på en teoretisk grundval som skapats av just Dr. Löwensköld.
Samtidigt ska styrningen fungerar helt demokratiskt: rörelsen är en kooperativ organisation där medlemmarna i princip har den yttersta makten.

Hur omfattande och detaljerade kontrakt som kommer att behövas framgår inte av filmen. Men det är väl rimligt att tänka sig att ett sådant här garantisystem kräver en mycket systematisk planering.

Är det här en socialistisk utopi? En socialdemokratisk utopi? Kräver den någon version av planhushållningssystem av modell gamla Östblocket? Måste kontrakten omfatta var man ska bo, hur man ska bo, vad man ska äta och kanske även barnens framtid?

För min egen del paras upplevelsen av rationell välvilja med känslor av äckel och avståndstagande. Den här tryggheten verkar köpas till ett högt pris: när kontraktet väl är skrivet finns det inget utrymme alls över för den enskilda människans valfrihet. Om överingenjören inte längre vill vara överingenjör så kan han inte skola om sig.

Får han överhuvud taget byta arbetsplats? Kan skilsmässor tillåtas? Kan enskilda personer starta nya företag? Är förändring och utveckling möjligt i ett sådant här samhälle?

Allt det här har fått mig att tänka på en utställning jag såg på konsthallen i Arvika (Värmland) för några år sedan. Jag kommer inte ihåg konstnärens namn men en del av verken har etsat sig in i mitt minne. Motiven anknöt ofta till Elsa Beskows sagovärld och hennes illustrationer.

Installationen som gjorde så starkt intryck på mig bestod till att börja med av några av Elsa Beskows böcker uppslagna på ett bord. Man kunde se att några figurer här och var klippts ur. Exakt vilka kommer jag inte i håg.

Sedan hade konstnären lagt de urklippta figurerna som små människosymboler i en glasburk, vars lock var perforat av hål.

Bilden ovan är inte av just den glasburk som ställdes ut på Arvika konsthall. Den är en principell rekonstruktion av det ursprungliga föremålet. Tanken är att det som ligger på bottnen ska föreställa urklippta Elsa Beskowfigurer.

Och till detta kom titeln, Borta bra men hemma bäst, och den slog till som en örfil.. Jag kom att tänka på att jag som pojke fångat insekter och stängt in dem i just sådana här burkar.

Lufthålen i locket höll djuren vid liv, men de kunde förstås inte komma ut. En del insekter dödade jag till och med med eter för att sedan förvara dem spetsade på knappnålar i en låda.

Och nu tänker jag mig ILAC som just en sådan här burk.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


http://intressant.se/intressant



Inga kommentarer:

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.