Jag återvänder här till Piccadilly circus i London för att dra ett av dess offentliga konstverk genom det estetiska förvandlingsmaskineri jag lekt med i ett tidigare inlägg. (Den som vill läsa den förra texten har länken här: http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/01/carl-gustafs-konsthistoria-piccadilly.html).
Jag utgår från en skulpturgrupp föreställande hästar med en mycket kraftfullt dynamisk framtoning. (Jag ber om ursäkt för människohuvudena i bildhörnen).
Det går väl bra att kalla det här figurativ expressionism om man vill klistra på någon konstteoretisk etikett.
Här är ett av energipaketen i närbildsporträtt:
Och målet är här att genom en liten tripp i min högst personliga och egensinnigt associativa konsthistoria komma från denna skulpturgrupp till den ljusreklam jag utgick från i det tidigare inlägget:
Jag har redan introducerat begreppet non-figurationskvarn: det är en (tänkt) mentalt-kognitiv mekanism som bryter ner föreställande linjer och former, men under bevarande av vissa karakteristika hos det ursprungliga motivet.
Det finns en målning av Umberto Boccioni, En fotbollsspelares dynamik, som kan illustrera en tänkbar förvandling av skulpturgruppen:
De föreställande hästkonturerna har malts ned, men dynamiken, den energiska kraftutvecklingen, finns kvar. Nonfigurationskvarnen har gjort ett ganska hyggligt jobb kan vi väl tycka.
Det finns fler målningar av samme konstnär som är intressanta i det här sammanhanget. Charge of the lansiers är en av dem:
Det våldsamma utbrottet av energisk dynamik finns kvar och dessutom vissa rudimentära figurativa drag och här finns också ett visst släktskap när det gäller koloriten.
Ett annat exempel skulle kunna vara en målning som i försvenskad version helt enkelt heter Elasticitet:
Vi ser att non-figurationskvarnen inte heller här malt ner de föreställande dragen helt och hållet. Vi anar dragen av häst och ryttare, men intrycket blir väl ändå att det är ett gränsfall. .
Vi ser nedan ytterligare några exempel på bilder, där det figurativa inslaget är reducerat till en något abstrakt renodling av det dynamiska uttrycket.
Joan Mitchell. Untitled 1958 (0van). En sirlig, yster och lätt dansant version av vårt motiv...
Joan Mitchell. Ici. Här verkar det vara en tyngre materia som härbärgerar det dansanta rytmerna.........
Kandinsky: Komposition 7. Jag tycker nog att Joan Mitchells bilder ligger närmare vårt ursprungliga motiv.........
För att komma vidare genom min privata lilla "konsthistoria" behöver jag på verken ovan tillämpa ett abstraktions- och formaliseringsfilter, vilket drar samman och renodlar mångfalden till linjer och färgfält av typen enkla geometriska former. (Geometrisk reduktionism kan vi också kalla det....)
Men även här är tanken att bilden fortfarande ska innehålla ett visst mått av instabilitet, en ansats till rörelse, som påminner om hästskulpturens innersta kärna (Ovan Piet Mondrian, Composition with black, red, gray,yellow, and blue 1920)
Det handlar här om en linjerytmik, ett kraftspel, till den grad ett sådant låter sig representeras inom ramen för det här mycket strama bildspråket. (Ovan Piet Mondrian Composition with yellow, blue and red 1937-42)
Från Piet Mondrian (ovan Composition with large blue plane, red, black, yellow, and gray
1921) är steget inte långt till.......
.......Kasimir Malevich och hans (ovan) Black square and red square, där den kvardröjande rörelseansatsen ligger i den antydda obalansen mellan de bägge kvadraterna.
Om vi följer Malevich ett steg till så....
.....kan vi hamna här; (ovan)Red Square: painterly realism of a peasant woman in two dimensions.
Och tja, den potentiella förskjutningen mellan de bägge kvadraterna ovan finns väl kvar som en formell distorsion med innebörden att "kvadraten" inte blir någon perfekt kvadrat....
......och för att fullborda den pseudokonsthistoriska vandringen från hästskulpturgruppen vid Piccadilly till platsens ljusreklam, behöver vi använda någon sorts elektrifieringsaggregat, här representerat av en ljusrörsskulptur av Dan Flavin.
Det här aggregatet förvandlar målade ytor till ytor som släpper igenom artificiellt ljus:
....och det som främst skiljer det här elektriska readymade-konstverket (ovan) från Mondrian-Malevich är bland annat förekomsten av meningsbärande tecken (bokstäver) på den i övrigt av strikt färgfältsmåleri (hard edge painting, postmålerisk abstraktion) präglade husfasaden.
Och vi har väl här också hamnat lite väl långt från hästarnas energiutveckling som var vår utgångspunkt...
Vi har låtit skulpturgruppen genomgå en serie förvandlingar genom pseudokonsthistoriska "mekanismer" och när vi väl är framme vid målet, så finner vi väl att för mycket förlorades någonstans på vägen.....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, foto, bild, måleri, skulptur, estetik, konstteori, konsthistoria, filosofi, lyrik, poesi, modernism, postmodernism
http://intressant.se/intressant
Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.
Om mig
- Carl-Gustaf Wikstrand
- Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.
Bloggarkiv
-
▼
2010
(143)
-
▼
maj
(8)
- Valand 2010; avgångsutställning (5) Jim revisited
- Valand 2010; avgångsutställning ( 4) Johannes Brander
- Valand 2010; avgångsutställning (3) Sara Trovik
- Valand 2010; avgångsutställning (2) Eva Björkstrand
- Valand 2010; avgångsutställning (1) Jim Thorell
- Lars Vilks skulptur Arx; till frågan om konsten...
- Jan Jarlows magiska värld (3); Bättre sänt än aldr...
- Min egen konsthistoria II; Piccadilly revisited...
-
▼
maj
(8)
söndag 2 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ksn varje människa skapa sin egen konsthistoria?
Man måste kanske i viss mån använda sin egen subjektivitet som instrument för att förstå kulturella processer i tiden. Men ambitionen kan ändå vara att nå fram till objektivt giltiga förklaringar även av kulturfenomen.
Skicka en kommentar