Ciao Bella
Tracy Rose
Utställningen Disidentifikation på Göteborgs konsthall är nu över, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera lite mer över den.....
Ett av de verk som ställdes ut var Tracy Roses Ciao Bella. Det består av ett antal fotografier som visar en uppsättning betydelseladdade figurer och en videofilm där dessa figurer beter sig på ett något förvirrande sätt.
Motiven verkar representera stereotyper, roller och rigida mallar för mänskligt beteende, och kanske även för vilka upplevelser och tankar som är möjliga.....
En av dessa stereotyper representeras av porrstjärnan Cicciolina i en utmanande erotisk pose på en bilhuv. I högerhanden har hon en piska....
Videodelen av verket presenteras av en av de porträtterade figurerna, en kvinna i korrekt tweed-dräkt, som verkar stå för konventionellt respektabel anständighet.Lika mycket stereotyp som Cicciolina, kan vi väl förmoda....
Presentatören säger bland annat (ungefärligen i svensk tolkning) att världen är en scen/teater och att människorna bara spelar sina roller. Och varje människa spelar flera olika roller samtidigt.
Om vi överidentifierar oss med någon av de här rollerna så kommer bara vissa delar av vår potentiella mänsklighet till sin rätt.
Det som inte passar in i ramarna undertrycks och förtvinar. Vår utveckling som individer går i stå........
Stereotyperna har sin egen inneboende "logik" eller tvångsmässiga nödvändighet som styr den som kommit i deras grepp. Kanske är vi alla bara kombinationer av sådana här stereotyper.....
Cicciolina piskar sig, dockflickan med mask ägnar sig monomant åt att skära upp någon sorts chokladtårta (bilden ovan).
De beter sig som vore de slavar under i hjärnan installerade datorprogram med utomordentligt strikta och begränsade beteendeinstruktioner...
En annan av rollfigurerna kallas Lolita, ett ung flicka, ännu ej i tonåren. När man sätter etiketten "Lolita" på en flicka innebär det väl också att man insinuerar hennes roll som objekt för manlig sexuell åtrå.......
Det här videoverket innehållet flera mer eller mindre tydliga disidentifikationer, när någon överskrider sin "givna" identitet och gör uppror mot dess förväntade beteendemönster.
Lolita gör det när hon i ett plötsligt aggressivt utbrott börjar vräker ur sig grova svordomar och könsord.....
Det mest spektakulära upproret mot sin tilldelade identitet står kaninflickan Bunny för. Hon kan förknippas med herrtidningen Playboy och blir en symbol för kvinnans underordnade ställning i förhållande till det manliga begäret.
Tolkningen är förstås inte alls entydig här. Bunny kan representera alla som underordnats något främmande tvång....
Under större delen av videon dyker hon upp och ner bakom ett bord som en liten automat. Helt i enlighet med den roll hon blivit programmerad att spela........
Men den här tjejen är beväpnad med något som verkar vara ett grovkalibrigt hagelgevär.
Och mot slutet av filmen gör hon ett explosivt uppror.
Hon använder sitt vapen till att helt enkelt "skjuta hela skiten åt helvete", dvs hon brassar på så att det spektakel hon varit en del av går under och förvandlas till en smetig röra...
Resterna får torkas upp av den respektabla tweedkvinnan....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, video, bild, performance, estetik, konstteori, konsthistoria, Tracey Rose, Ciao Bella, Disidentifikation, Göteborgs konsthall, modernism, postmodernism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar