TS Eliot och de unika raderna.....

Det finns i TS Eliots dikt Preludes några rader som för mig framstår som unika i hans diktning. Varför vet jag inte, de är väl egentligen inte särskilt märkliga.
Men det känns som jag genom dessa rader får någon sorts genväg rakt in i Mr Eliots innersta.

Jag rycker, inte ogenerat, men ändå, ut dem ur sitt sammanhang (fetstilen min):

"..........
I am moved by fancies that are curled
Around these images, and cling:
The notion of some infinitely gentle
Infinitely suffering thing."

Och det är frasen "The notion of some infinitely gentle/infinitely suffering thing" som är det centrala.
I amatörmässig svensk tolkning (typ "rakt av-översättning")skulle vi kanske kunna få något i stil med:

"Tanken på ett oändligt vänligt
oändligt lidande ting"

"Gentle" kan översättas på många sätt, exempelvis till: blid, mild, vänlig, stilla, lätt, behaglig, from etc och "thing" kunde kanske bäst i detta sammanhang översättas till "varelse", "väsen" etc. Notion medger också olika översättningar: tanke, föreställning, begrepp, aning, infall, åsikt etc

Kanske då:

"Aningen om en oändligt mild
oändligt lidande varelse. "

Eller: "Aningen om ett oändligt milt/oändligt lidande väsen"

Ock så alltså den märkliga upplevelsen av att just dessa rader har en unik ställning i Eliots diktvärld.
Och förstås: vilket är detta väsen/denna varelse och av vilken art...


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, lyrik, poesi, litteratur, estetik, filosofi, konstteori, modernism, postmodernism, TS Eliot,

Mode som konstform; Skotska slipsar....

Jag vill gärna lansera de skotska kiltmönstren, the tartans, som en underbar variant av de sköna konsterna.
De förekommer inte bara på kiltar, utan finns också i slipsform. Och det finns 100-tals mönster att välja på.....


Slipsen ovan har ett mönster som kallas Thompson camel tartan, och en sådan har jag direktimporterat via internet från Skottland.

Ovan mannekängar jag med den här tygskapelsen som jag verkligen tycker är mycket vacker. Synd bara att det i den subkultur (journalist mm) jag lever i råder en sådan klädkod att det i praktiken inte blir så många tillfällen att bära sådana här estetiska underverk...

Slipsen ovan har ett mönster som kallas Black Watch och det är knutet The Royal Scottish Highlanders Regiment. Kan bli nästa inköp.....

Fragment ur readymade-världen....

Solbelyst yta (med tydliga symboliska övertoner).....

Hyllning till Christo I

Hyllning till Christo II


Minimalism är väl en OK konstart, men jag föredrar vanligen (av någon märklig anledning) dess readymade-manifestationer framför varianter gjorda med konstnärliga avsikter....

Wild Things 2010; Installation med björkstammar..

Wild things heter årets sommarutställning på Galleri Vals i Håverud.

Ett av de vildare inslagen är Banana tree installation/Vinterböjda björkar, en skapelse av konstnären och designern Charlie Davidson, bördig från England, men numera boende i Dalsland.

Från galleriets bottenvåning tränger ett tjockt knippe tämligen slanka björkstammar....

...upp till andra våningen genom en öppning i golvet/taket. Där ser vi också en väggmålning av Robert Shepherd....

Knippet böjer sig i en båge....

....genom luftrummet bort mot en öppning...

....genom väggen ut i det fria...

På den här installationen ser vi också små fågelskulpturer i trä och konstnären bakom...

.....dem heter Ulrika Roslund Svensson.




Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skulptur, readymades, estetik, konstteori, lyrik, poesi, filosofi, modernism, postmodernism, Dalsland

Sommarsalong på Dal 2010 (4); Måleri helt enkelt?

Dalslands konstförenings sommarsalong
Konsthallen, Dals Långed

Här lägger jag ut fler bilder av målningar från utställningen.

KG Bratt: Spår av natur. Hav, himmel, is, snö eller inget av det, något helt annat? Naturen behöver ju inte vara igenkännbar, en stor del av den är det inte....

Spår av natur, inzoomad detalj.

Lars-Erik Ohlsson: Torn II. Och mitt i det skenbart kaotiska anas den förenande strukturen, tornet....

Tornet II; inzoomad detalj.

Som ovan. Härligt måleri!

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, skuptur, estetik, bild, fotografi, konceptkonst, konstteori, lyrik, poesi, filosofi, readymades, modernism, postmodernism

Sommarsalong på Dal 2010 (3); Mer förvirring.....

Dalslandskonstförenings sommarsalong 2010
Konsthallen Dals Långed

Jag har en känsla av det blev något snårigt här jag skulle reflektera över Marianne Johanssons målningar Nu börjar det grönska och Vårvinter i mitt förra inlägg nedan.

Jag tror att jag på något sätt ville lösa upp de rigida gränserna mellan årstiderna genom att luckra upp tidsdimensionens linjärt, successiva ordning.....

Jag vet inte om detta går att förstå (för någon), men jag vet vem som inspirerat mig att tänka i sådana här banor.
Jag har läst mycket TS Eliot i sommar och speciellt hans Four Quartets.

Burnt Norton (svensk tolkning Artur Lundqvist) börjar så här:

"Närvarande tid och förfluten tid
är kanske båda närvarande i kommande tid
och kommande tid inrymd i förfluten tid.
Om all tid är evigt närvarande
är allt tid oåterlöslig."

Man kanske kan se tiden som en sorts för evigt givet landskap där förflutet och framtid inryms i ett enda universellt nu.
Det kan också betyda att det vi vanligen kallar tid är något overkligt, eller åtminstone oväsentligt.
För Eliot blir människans uppgift att komma ur tvånget att uppleva allt intvingat i tidens rigida schema av förflutet och framtid för att istället leva i ett befriat NU.

Burnt Norton slutar så här:

"Kvickt nu, här, nu, alltid-
löjlig den sorgsna öde tid
som sträcker sig före och efter."

Ja, det här blev kanske inte så mycket klarare, men det brukar det inte bli när man börjar rota i tidsdimensionens inälvor.......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, koncpeptkonst, bild, fotografi, konstteori, estetik, måleri, skulptur, readymades, lyrik, poesi, filosofi, ts eliot, modernism, postmoderrnism

Sommarsalong på Dal 2010 (2); Årstider....

Dalslands konstförenings sommarsalong
Konsthallen, Dals Långed

Marianne Johansson är en av de målare jag minns bäst från en lång rad sommarsalonger.

I år visar hon två målningar (syskon?) som närmar sig samma fenomen fast från lite olika håll....

Bilden ovan har titeln Nu börjar det grönska, och bär väl så att säga syn för sägen...

.....men ser man på samma klorofyllsprittande blomsterprakt från ett...

.....tänkt framtidsperspektiv från förlupen tid.....

...så hamnar vi i situationen ovan, titeln är Vårvinter..Kyligt, stelt, kristalliskt; världen präglas av en oförlöst stiltje....

...Men de här bägge bildvärldarna bär varandras frön respektive förfall inom sig.....

...Den blåa iskylan har ett inslag av ännu sval, men dock grönska, formerna börjar mjukna..

...och blomsterprakten har redan vissnadens signum skrivet på sin panna......

...Fast vi ser det kanske inte än.......