Skulpturer av Ian Newbery

Här lägger jag helt enkelt ut några bilder av skulpturer som Ian Newbery ställt ut på Bohusgalleriet i Uddevalla.

Den långa färden Nr IV. Diabas,kolmården marmor, järn.

Mörk materia. Diabas, granit.

Mörk materia.

Seed. Granit, ekebergs marmor.

Hjärta. Diabas, zimbabwe sten.

Spirac. Järn.

Turbulens. Småländsk granit, diabas.

Nol Punkt. Finsk björk, granit.

Nol punkt.

Glasvingar. Glas, diabas.

Tystnad. Zimbabwe sten, granit.

Skydd. Läder, hår, trä.

Den fallande stenen. Järn, ståltråd, marmor.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, estetik, modernism, postmodernism

What a wonderful world (2) Beteendets gåtor......

What a wonderful world
Göteborgs internationella konstbiennal 2009
Röda sten
Ice Floes of Franz Joseph Land
Catherine Sullivan

Catherine Sullivans videoverk kan kopplas samman med ett mycket dramatiskt skeende. Utgångspunkten sägs vara originalet till den musikal som uppfördes på en teater i Moskva 2002 när tjetjenska rebeller tog både publik och skådespelare som gisslan.

Hur relationen till musikalen egentligen ser ut är det förstås omöjligt för mig att säga något om eftersom jag inte sett den. Men de viktiga poängerna kan vi nog göra ändå.

I största allmänhet kan man säga att verket pekar på de svåra frågorna om varför vi beter oss som vi gör eller, annorlunda uttryckt, om meningsinnehållet i vårt beteende.

Det vi ser utspelas på fem projektioner bredvid varandra och bilden ovan är ett ögonblick ur en av dessa projektioner.

Här finns sekvenser som kan ses som teater/musikalrepetitioner vilket stämmer med förhandsinformationen om verkets bakgrund.
Men det uppstår snart tvetydigheter med avseende på om det som händer verkligen är regisserat eller inte.

Ibland kan jag tycka att "skådespelarna" gör helt meningslösa rörelser som varken är styrda av individernas medvetna avsikter eller regisserade/beordrade av någon annan.
Det kan vara ryckningar eller spasmer eller upprepningar som ger associationer till någon typ av tvångssyndrom.

Så plötsligt kommer människor med automatvapen in och det verkar vara ett autentiskt gisslandrama på gång. Men så visar det sig att "terroristerna" troligen är skådespelare som spelar roller de också.

Kring all denna mångfald av mänskligt beteende uppstår en vid tolkningsrymd av tänkbara meningssammanhang (eller frånvaron av sådana....) som vi försöker förstå. Och när vi försöker förstå kanske vi blir lite mer medvetna om vad förståelse är och vad vi gör för att uppnå den.

Frågan är: hur mycket av det vi kallar förståelse är fiktiva konstruktioner som utgör vår egen version av något som kanske har en helt annan (eller ingen) innebörd?

(Bildinformation: Ice Floes of Franz Joseph Land (2003),Video still. Photograph: Kacper Skowron. Courtesy: Catherine Sullivan)

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, film, video, bild, bilder, foto, fotografi, estetik, kultur, filosofi, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Natur och skulptur i Pilane 2009

Även i år har vi kunnat ta del av moderna skulpturer i ett fornlämningsområde med domarringar, resta stenar och stensättningar i Pilane på Tjörn.
"Modernism bland fornlämningar" hade jag som rubrik för ett inlägg om förra årets utställning. Betande får passar mycket bra in i helheten. Nedan följer några av de verk jag fångade med kameran för några dagar sedan.

Timeflow av Ulla Viotti.

Verket ovan finns kvar sedan förra året. Då skrev jag så här om det:

"Kristian Bystads liggande kvinnohuvud, ”Dröm”, har en meditativt rofylld, inåtvänt skådande världsfrånvändhet som vi gärna förknippar med en buddistisk livshållning. "

I år är Kristian Bystad dessutom representerad med skulpturen ovan, med titeln Man.

Den hör jätteskålen heter "Apres la pluie" (Efter regnet) och är skapad av den franskvietnamesiska konstnären Nicole Ba Vang.

Tittar man noga visar det sig att kvinnan drar av sig sin hud; ömsar skinn eller förvandlas till något radikalt annorlunda eller....

Laura Ford har gjort skulpturer på temat Hemlösa djur. Den ovan heter Hemlös räv.

Ovan ser vi den hemlösa räven i en närstudie.

Hemlös grävling av Laura Ford. Grävlingen rotar i en soptunna efter mat, verkar det som.

Hemlös igelkott av Laura Ford. Igelkotten har någon sorts kundvagn med sig ser det ut som, och i den ligger kassar med...ja, kanske återvinningsburkar som ska finansiera dagens middag? Observa att kassarna inte är några "readymades". Allt är skulpterat.

Det här verket kan jag inte ge riktig rättvisa åt med min kamera, men bilderna illustrerar väl ändå något. Vi ser en sorts grotta som man kan gå in i om man vill. Materialet ser väl närmast glasartat ut, men det uppges vara något som kallas "naturidentisk kåda".

Verket heter Damski Czepek av amerikanen Ursula von Rydingsvard. Innan det kom till Pilane stod det i Madison square garden i New York. Det hände att folk vigde sig inne i konstverket.

Den här skulpturen, Sprung, avLeo Pettersson, är gjord av pilträ. Från toppen där det står ser man ut över kustens vatten, som den här dagen verkligen glittrade i samma starka solsken som gjordet det problematiskt att fotografera.

Det här lejonet, eller kanske snarare blandningen av lejon och människa, heter Leoniden, och bakom det står belgaren Johan Tahon.

Ovan ser vi Leonidens ansikte i närstudie. Undrar vad det egentligen ger uttryck för....

Tournesol (Solros) av Jonas Holmqvist.

Tratt. Gjutjärnsskulptur av Jonas Holmqvist.

Kneeled shadow II, skulptur i rostfritt stål och sten av spanjoren Jaume Plensa.



Tittar man efter lite närmare ser man att verket är uppbyggt av bokstäver.....

Den som vill bekanta sig med 2008 års skulpturer i natur i Pilane kan göra det via länken:

http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/09/pilane-p-tjrn-modernism-bland.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, bild, bilder, foto, fotografi, estetik, filosofi, readymades, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

Vardagen som konstobjekt; Intryck från tåget....

Här visar jag en liten bildserie som jag tog på en tågresa till Göteborg.
Här finns flera fokuspunkter. Dels den centrala oregelbundna formen som återkommer på alla bilderna, dels de små förändringar i mariginalen som sker när vyerna genom fönstret byter innehåll.

Beständigt och flyktigt I

Beständigt och flyktigt II

Beständigt och flyktigt III

Beständigt och flyktigt IV

Beständigt och flyktigt V

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, bilder, konst, samtidskonst, foto, fotografi, estetik, readymades

What a wonderful world: Konstbiennal 2009 (1)

What a wonderful world
Göteborgs intenationella konstbiennal 2009

What a wonderful world är alltså namnet på årets upplaga av Göteborgs internationella konstbienneal, som äger rum på flera institutioner i Göteborg, bland andra Röda sten, Göteborgs konsthall och Göteborgs konstmuseum.

Ett av de videoverk som ställs ut på Röda sten är Workingclass Hero (A Portrait of John Lennon) av Candice Breitz. Vi får möta en kör som sjunger sig igenom John Lennons första skiva efter Beatlestiden, benämnd John Lennon/Plastic Ono band.

Jag har skivomslaget bredvid mig i skrivandets stund och på det ser jag John och hans Yoko Ono under ett stort träd och det hela ser mycket idylliskt ut.

Sångernas innehåll är dock inte alls lika idylliskt. John Lennon är mycket naken och självutlämnande och sjunger om ångest, sorg och förtvivlan inför det liv och den värld han möter. Kärleken finns dock också närvarande som någon sorts hopp...

Videoverket består av enskilda projektioner av körens medlemmar, som tillsammans sjunger sångerna på den här plattan. Medlemmarna i kören uppges alla vara Lennonfans. (För bildfakta se nedan)

Jag tror nog att John Lennon själv skulle tyckt om det här verket. Det är en originell och kreativ gestaltning av själva sångmaterialet.
Framförandet har också ett drag av den enkelhet och direkthet i tilltalet som John Lennon själv har i sina originalversioner.
Dessutom är det riktigt intressant att se hur de de enskilda körmedlemmarna lever sig in i sångerna på sina egna individuella sätt och hur alla bidrar till helheten.

Eftersom jag inte kan visa mer än en stillbild från själva videoverket, så lägger jag istället in en inspelning från YouTube med John Lennon/Ono Plastic band. Jag väljer Mother, där John enkelt men starkt sjunger om sin relation till sina föräldrar:


Här är texten till låten:

Mother, you had me, but I never had you
I wanted you, you didn't want me
So I, I just got to tell you
Goodbye, goodbye

Father, you left me, but I never left you
I needed you, you didn't need me
So I, I just got to tell you
Goodbye, goodbye

Children, don't do what I have done
I couldn't walk and I tried to run
So I, I just got to tell you
Goodbye, goodbye

Mama don't go
Daddy come home
(repeat 9 more times)


Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, video, bild, bilder, film, what a wonderful world, John Lennon, Candice Breitz, modernism, postmodernism

Fakta om bilden från videoverket: Candice Breitz: Working Class Hero (A Portrait of John Lennon) (2006)Installationsbild: Bawag Foundation, Vienna, 2006. Foto: Alex FahlCourtesy: Candice Breitz & Jay Jopling / White Cube

LG Lundberg och det främmande välbekanta

Jag visar här ytterligare några av LG Lundbergs tavlor med urskiljbara naturmotiv som del av innehållet. Den första är en del av en diptyk, betitlad Diptyk 2006-2008, och jag zoomar gradvis in verket.

Det som bland annat är utmärkande, är att konstnären genom kolorit, patinering och genom att så att säga lägga en hinna över bildvärlden, främmandegör denna värld i förhållande till en möjlig bild av vår egen värld.

Att färgen får rinna i strimmor över duken bidrar också till en distansering från den "vanliga" upplevelsevärlden .....


Den här målningen (ovan och inzoomad nedan) har jag visat i ett tidigare inlägg och jag gör det igen. Längtan II (2007) vill jag minnas att den heter och jag kommenterade den då på temat det okända bortom döljande hinnor.

Även här har vi en kombination av en sorts igenkännbar naturskildring och ett drag av främmandegöring och mysticism.


På bilden ovan, av Föreställning (2007), saboteras det föreställande momentet genom införande av speglingar som inte ser ut som speglingar normalt gör. Jämför med bilden nedan, där jag tagit bort det understa partiet:


Längesen (2008) heter målningen nedan, också den i en inzoomad version nederst:

Vi ser här ännu ett exempel på hur ett formellt sett ganska vanligt motiv får en aura av annanvärld över sig.


När jag ser LG Lundbergs målningar associerar jag gärna till Dick Bengtsson, men även till Thomas Zornat, som ställde ut på Stenasalen i Göteborgs konsthall förra sommaren. Bilden nedan har titeln Spången:

Zornat ställde också ut en serie monokroma målningar i blå kolorit. De tre nedan har titlarna: Helsingfors, Berlin och 7:e april respektive:


Jag skrev så här om Zornats verk:

"Min första ryggmärgsreflex inför Thomas Zornats målningar var att han döljer något (vilket han väl också uppenbarligen gör.) Men han verkar dölja något för att kunna visa något annat.


Han monokromiserar sina motiv och lägger hinnor och streckmönster över dem.

Han låter dem formupplösas, förtunnas och tona bort, men inte över försvinnandets gräns.

Allt finns kvar men i ett ljus som inte verkar höra denna världen till, som en viskning från en både främmande och igenkännbar parallellvärld till vår. "

Så upplevde jag alltså Thomas Zornats målningar sommaren 2008. Och det är inte utan att jag får liknande känslor inför LG Lundbergs konst nu.......

För tidigare inlägg om Thomas Zornat se:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/09/thomas-zornat-revisited-readymades.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/zornat.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/hakkors-p-strykjrnet.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/thomas-zornat-bonusbild.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/zornat-och-carl-gustafs-nonsensfrga.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, måleri, estetik, konstteori, filosofi, modernism, postmodernism
http://intressant.se/intressant