Med utgångspunkt
Stenasalen Göteborgs konstmuseum.
Samtidskonst, konst, måleri, kultur
När jag såg de här bilderna i somras klottrade jag nästan omgående ner följande fråga i mitt exemplar av utställningskatalogen:
Som genom en regndroppig glasruta; men hör rutan till samma värld som de suddiga gestalterna och miljöerna bakom den? Och jag tyckte att svaret på den frågan blev: Nej.
Denna fråga är väl strängt taget rent nonsens. Men eftersom den ändå inte överger mig, så kan jag väl släppa ut den i internetvärlden som någon sorts virtuell fjäril eller nyckelpiga ("flyg nyckelpiga flyg").
Jag tror att jag utan att egentligen tänka efter särskilt mycket fick någon sorts intryck av att de hinnor vi ser som droppiga och vattenstriliga fönsterrutor inte är en rent fysisk och inte heller någon rent bildmässig gräns.
Istället är verkar de vara någon sorts metafysisk gräns som för alltid stänger till kontakten med en mycket verklig, men ändå djupt främmande världsdimension.
Och det allra mest mystiska är att jag samtidigt uppfattar detta djupt främmande som vår egen värld, den vardagsvärld vi lever våra liv i......
Här är länkarna till mina övriga inlägg om Thomas Zornat:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008_08_01_archive.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/hakkors-p-strykjrnet.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/thomas-zornat-bonusbild.htmlLäs även andra bloggares åsikter om Samtidskonst, konst, måleri, kultur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar