Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

söndag 31 oktober 2010

Readymade-världen revisited; galler och ventil...

Återigen några fragment från readymade-estetikens oändliga rike....

Överlagrade minimalistiska strukturer...

Strikt minimalism kontaminerad med rost och höstlig växtlighet........

Minimalism i två skikt I

Minimalism i två skikt II


Minimalism i två skikt III

Konstverken utnämnda och kameradokumenterade i Charlottenberg, Västvärmland, söndagen 31 oktober 2010.......

onsdag 27 oktober 2010

Tve- eller kanske tretydighet...

En liten minnesglimt från årets konstvandring i Dalsland, då många konstnärer öppnar sina ateljéer för allmänheten...

Här berättar KG Bratt, som är lärare vid HDK Stenebyskolan, om en av sina målningar.
vackert det vita i mitten lyser mot det mörkare röda och blå...

Geometrisk stringens kontra formupplösning är ett vanligt formellt tema inom konsten; frågan är hur man ska tolka det på ett eventuellt icke-formellt sätt, med avseende på innehåll...

Det ser nästan ut som köttslamsor eller uppfläkta sår på nära håll; bindvävshinnor, muskler och blod....

Geometrin blir inte så viktig på det här avståndet.

Inte skönheten heller...

Stilleben med objekt på skrivbord.......

Amerikansk fickordbok? Ja, om någon Dylanrad förvirrar mig....

tisdag 26 oktober 2010

Carl Hammoud (3); Vanlighet och mystik....

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november

Den första bilden nedan har jag redan visat i ett tidigare inlägg. Allt snurrar och virvlar runt i en virvlande malström av "byråkratirelaterade" föremål....

Men målningen Blind spot (nedan) ger som kontrast ett helt annat perspektiv på världen....

...Här har de balanserade strukturerna tagit över, fönster och väggar är samlade till en...

.... geometriskt stram och välordnad komposition med räta linjer, kvadrater och rektanglar. Men en ton av något främmande och gåtfullt klingar också fram ur den här bilden av det vanliga; vi ser det osynliga i det synliga- eller blir det tvärtom?

Edwart Hopper kunde också (ibland...) ge vardagsvärlden ett drag av något främmande och vi känner väl igen motivet som Carl Hammoud har tagit sig an: Hoppers Early Sunday morning ...

Stage set heter det här verket, upplyst av en glödlampa på ett stativ. Hoppermotivet är utfört som en kulissartad vy som för tankarna till de gamla västernfilmernas småstäder där man super på saloonen och rånar banker...

....och här (ovan) är en bild av Hoppers ursprungliga Early sunday morning, utförd år 1930.

Visas också här något mer än det vi kan se?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

lördag 23 oktober 2010

Carl Hammoud (2); Svindlande 3-D-landskap...

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november

Acrophobia Vertigo består av två (som det verkar) likadana målningar ställda mot varandra. Bildernas inre rumslighet verkar något underligt tillvrickad.....

Det här bildrummet ska dessutom ha någon sorts referens till Alfred Hitchcooks film En studie i brott. På vilket sätt vet jag inte riktigt, men ett synminne från en gammal Hitchcook vidrör mig svagt......

De här målningarna är ju i sig själva ganska intressanta att betrakta, men det blir en...

....ännu mer svindlande visuell upplevelse om man på nära håll tittar i bägge de här vinklade speglarna (ett öga för varje spegel) med näsan riktad mot springan emellan dem.

Då ser man rummet med alla dess väggar, trappor golv och bjälkar i en mycket övertygande 3-D-version av målningarnas innehåll; ett illusoriskt 3-dimensionellt arkitektoniskt landskap breder ut sig inför betraktarens ögon...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

tisdag 19 oktober 2010

Stilleben med diverse objekt....

Stilleben med vinglas (att dricka te ur) terminalglasögon, termos, almanacka, telefonsladd, hållare för klisteretiketter och keramikmugg för pennor......

Har just sett filmen Miraklet i Lourdes där en ung förlamad kvinna blir botad, som det verkar genom Guds nåd.
Det märkliga med filmen är att den visar hur en sådan händelse ter sig ur någon sorts vardagsperspektiv. Miraklet ska integreras i livet efter och blir inte längre något märkligt men ändå....

Disidentifikation (11): Celestial teapot....

Disidentifikation
Celestial Teapot
Lukas Duwenhögger
Göteborgs konsthall

Det här verket består av ett högt torn med trappor hela vägen upp till en plattform med en stor tekanna på toppen.
Det är tänkt som ett monument över de homosexuella människor som dödades av nazisterna i Tyskland.

Den tilltänkta höjden var 20 meter. En rad konstnärer tävlade om att få utföra monumentet och Duwenhöggers förslag vann inte. Men här finns det i alla fall i miniformat...

Man kanske kan undra över vad det här har med homosexualitet och nazism att göra. Det finns en hel del extra information i den broschyr som varje besökare får med sig på sin upptäcktsfärd genom utställningen.......

Tekannan, the celestial teapot, ska referera till tehus, som en gång var mötesplatser, "cruisingplatser", för homosexuella män. Jag har aldrig tidigare hört talas om att just tehus har haft den funktionen.......

Om vi tittar på tekannan lite närmare, så ser vi att det sticker ut en gestikulerande arm på var sida.
Dessa gester ska, enligt muntlig information, också ha haft någon sorts homoerotisk innebörd...

Så här långt skrev jag innan jag gick till sängs igår kväll. När jag lagt mig tänkte jag:

"Nej tack, jag vill inte ha den här bakgrundsinformationen .
Det hade räckt med titeln"Celestial teapot" för att få mina tankar att börja vandra sina egna vägar....."

Å andra sidan var ju den här skulpturen faktiskt menad som ett monument över dödade homosexuella och det hade jag aldrig kunnat tänka ut på egen hand.

Jag undrar förresten hur det förslag till monument som vann såg ut och vilka sinnrika koder det kan ha byggt på...

(Bilder: no 1 tack Göteborgs konsthall, övriga privata).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

söndag 17 oktober 2010

Disidentifikation (10); Ulrike Meinhof & Ziggy Stardust....

Disidentifikation
Nachsagen, Ich und Meinhof
Charlotte Gyllenhammar
Göteborgs konsthall

I det här verket framträder Charlotte Gyllenhammar i två skepnader: som vänsterterroristen Ulrike Meinhof och som popstjärnan David Bowies alter ego Ziggy Stardust.

Det är alltså konstnären själv som står modell för sina rollfigurer.
De syns på parallella videoprojektioner bredvid varandra och bägge roterar långsamt så att man hela tiden ser dem ur olika synvinklar.

Ulrike Meinhof kan jag tyvärr bara illustrera med en dålig privatbild. Men i bloggsammanhang anser jag att detta är i sin ordning, om det behövs för diskussion av videoverk:

Charlotte Gyllenhammar (ovan) som Ulrike Meinhof (stillbild av roterande kropp) Foto: privat

Ulrikegestalten framstår som nollställd, likgiltig, men kanske också med ett stänk av sorg och uppgivenhet i sitt väsen. Hon är klädd i gråaktiga fångkläder.

Något minspel ser vi inte mycket av. Man har inte mycket att utgå från om man ska tillämpa någon form av empati här.....

Charlotte Gyllenhammar (ovan)som Ziggy Stardust (stillbild av roterande kropp) Foto: pressbild, Göteborgs konsthall.

Nedan ser vi några andra versioner av Ziggy Stardust, men här är det David Bowie själv som står för kroppen.....





I Gyllenhammars version av Ziggy är han klädd i en ljusflimrande mantel och ansiktet är ofta upplöst i ljusfläckar eller dolt bakom föränderliga ljusfält.

Det blir en smått mystifierad och meditativ stämning över det här verket. Och det går att sitta och se de bägge gestalterna genomgå sina monotona förvandlingar och låta känslorna komma och gå.

Men det väcker också många frågor, varav några har anknytning temat identitet/disidentifikation:

Har David Bowie med sin Ziggy Stardust disidentifierat sig själv? (så att säga "avsagt sig" eller "avlagt sig" en identitet?)

Är Ziggy bara en maskeradfigur att gömma sig bakom, eller en gestalt att identifiera sig med känslomässigt?

Är han ett skal utan kärna? En rigid stereotyp?
Eller är han tvärtom en figur genom vilken Bowie kan leva ut en del av sina annars dolda sidor?
Hur känns det för David Bowie att vara Ziggy Stardust? Hur känns det för Charlotte Gyllenhammar att gå in i den här rollen?

Ulrike Meinhof är väl lite av en kontrast till Ziggy. Hennes framträdande verkar på ett plan vara urtypen för realistisk människoskildring.

Men å andra sidan verkar hennes inre så oåtkomligt, och hennes varelse ändå så förknippad med associationer, att hon kanske också blir en sorts Ziggy Stardust, fast med ett annat innehåll:

ULLY EARTHDUST?

Kanske det. Terroristen Ulrike Meinhof/Ully Earthdust som mitt alter ego. Det låter intressant på något sätt....

Och i så fall skulle jag kunna göra som David Bowie med sin Ziggy: gå in i den "främmande" identiteten och utforska vilka tankar och upplevelser jag möter.
Fast jag får kanske vara försiktig med att förverkliga mina ingivelser i det verkliga livet.....


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag 16 oktober 2010

Färg & Geometri; Skotsk kiltestetik...

Jag sitter ofta och njuter av den skotska kiltestetiken online (se länk nedan). Det handlar om de ofta mycket anrika mönster som inte bara används till kiltar utan även till exempelvis slipsar och halsdukar.
De olika klanerna och släkterna har sina egna mönster, "tartans", som det heter på skotska/engelska, "tartaner" på svenska kanske...

Det är fascinerande att botanisera i all denna skönhet som lockas fram ur ett formellt sett ganska stramt grundkoncept med linjer, band, och elementära geometriska former som rektanglar och kvadrater.
Här är det några halsdukar i ren lammull som får träda fram:

Muted hunting Stewart (ovan). Namnet betyder att det här mönstret är knutet till klanen Stewart. Vad innebär "hunting" här? Kanske har det helt enkelt något med jakt att göra (kilt för jaktbruk?).
"Muted" då? Ja, det brukar finnas olika varianter av tartaner för de olika ätterna, en del betecknas som "ancient", andra som "modern" och "muted" kan nog innebära att det är fråga om en liten "mutation" i förhållande till ett givet mönster.

Antique Buchanan. Här har vi något riktigt gammalt får man förmoda. Att jag valt just de här halsdukarna beror på att de påminner om hösträdens färger förresten. ....

Autumn Buchanan. Den här ska jag nog beställa för eget bruk. Riktigt höstlig och dessutom med underbara färger i rutmönster som för tankarna till Paul Klee, en av mina favoriter bland den tidiga modernismens lärofäder....
Jag visar några exempel på mönster som kanske inte påminner om trädens höstfärger, men som har drag av höstens och vinterns mörker och fördolda ljus i sig. Den ovan är förknippad med släkten MacKenzie.

Ovan ser vi en av de mest berömda "tartanerna". Den heter Black Watch ("modern" tror jag till och med). Den är inte knuten till någon speciell ätt, utan till ett regemente: The Royal Scottish Highland Regiment .
Jag har en slips i dessa färger och den är verkligen ett mästerverk när det gäller diskret välavvägda färgklanger och sättet att låta mörker och ljus träda fram tillsammans....

Titta gärna på länken här:

http://www.highlandstore.com/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 13 oktober 2010

Som synes (?)

Skugga är väl bara frånvaro av ljus? En frånvaro som trots allt är en sorts närvaro.
Men kan frånvaro vara närvarande?

Kanske kan vi lösa problemet genom att helt enkelt beteckna denna slags närvarande frånvaro som +frånvaro+...

Frånvaro kan inte vara närvarande men +frånvaro+ kan det....

Det finns faktiskt problem som är lätta att lösa. Som i det här fallet....

Det var inte jag....

Jag har inte haft något med det här att göra...det vill säga: det var inte jag som lade de här små fragmenten så här. Inte som jag kommer ihåg i alla fall.....

Ett minne; rost och ljus...

Ett litet minne från Kasenområdet i Uddevalla. Det revs där både länge och väl och jag kunde ofta gå dit med kameran. Den här rostiga plåten stod lutad mot en vägg... Då...

söndag 10 oktober 2010

Lars Vilks föreläsning; en konstforskare synar samtiden

Lars Vilks har som bekant nyligen fått hålla den föreläsning i Uppsala som vid ett tidigare tillfälle avbröts av våldsamma attacker mot honom. Den som vill ta del av föreläsningen som helhet har en länk här:

http://www.unt.se/tv/#category=390&date=latest&clip=1068771&startTime=0m0s

Han talar inledningsvis om konsthistorien som en serie gränsöverskridanden, där det nya ofta betraktats som provokationer av samtiden.

Exemplen kan göras hur många som helst. Vilks nämner namn som Turner, Courbet, Monet och Cezanne och kommer sedan bland annat in på Marcel Duchamps pissoar (The fountain), som visar att allt kan bli konst.
Ett annat exempel är den amerikanske fotografen Robert Mapplethorpe, vars homoerotiska bilder lett till en hel del uppståndelse.

För Lars Vilks egen del är det bland annat det beryktade rondellhundsprojektet, (se bilden ovan) som uppfattats som provocerande.

Det intryck jag får av föreläsningen är att hans primära syfte inte är att såra de muslimer som tagit anstöt av hans Muhammedhundar. För mig blir han inte heller någon uttalad politisk aktivist.

Istället ser jag honom som i första hand som konstteoretiker, en forskare som genom olika interventioner undersöker dagens konstvärld mot bakgrund av andra epokers normer och konflikter. Han har ett distanserat, lite kyligt observerande och analyserande förhållningssätt till det han möter.
Men han är ingalunda oengagerad. Som forskare verkar han både distanserad och engagerad i förhållande till sitt studieobjekt. Och jag kan inte komma ifrån intrycket att han är mer intresserad av saken än sig själv.....

Lars Vilks tillämpar nu sin syn på konsthistorien på samtiden. Hans fråga angående dagens konstvärld blir: vad är det idag som inte får komma till uttryck?
Vilka gränser gäller för tillåtet/otillåtetgäller just nu? En mycket legitim fråga för en konstforskare att ta sig an.

Och det han kommit fram till är att man kan kritisera och häda det mesta, men absolut inte islam. Där går gränsen inom konstvärlden idag.

Att framställa Jesus Kristus som pedofil går för sig. Dock inte riktigt överallt.
I Ryssland och några andra europeiska länder, exempelvis Polen och Grekland, där man har blasfemiparagrafer i sin lagstiftning, kan man stöta på problem.

Innan jag tagit del av den föreläsningen hade jag läst i pressen om att Lars Vilks bland annat visat bilder av homosexuella män med Muhammedhuvuden. Onödigt? Dumt?

Verkligheten
bakom detta är att han under föreläsningen visar ett videoverk gjort av den iranska konstnären Sooreh Hera.

Videoverket framstår som ett exempel på sådan samhällskritik som ofta förekommer inom samtidskonsten.

I det här fallet är udden (bland annat) riktad mot synen på homosexualitet inom Islam. Och verket uppfattas naturligtvis som blasfemisk och chockerande i Iran och andra liknande länder.

Det här verket skulle visats på en utställning i Haag. Men efter hot och protester backade arrangörerna och utställningen blev inte av.
Här visas med precision var gränsen går inom konstvärlden idag, anser Vilks. Det handlar om ett absolut förbud.

Det är nog mot den här bakgrunden vi ska se Vilks rondellhundsprojekt. Han har ju för övrigt själv fått avstå från utställningar efter hot och säkerhetsproblem. Hans rondellhund fick i stället publiceras i en svensk tidning.

Och i så fall blir
det han gör en efter inhemska förhållanden anpassad illustration till en tendens som finns inom den internationella konstvärlden.
Kanske kan vi se det som en pedagogisk konstruktion som visar oss något om vår egen tid....

Och det är väl, så vitt jag kan förstå, helt i sin ordning att så göra....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

lördag 9 oktober 2010

Carl Hammoud (1); En studie i kaos?

Carl Hammoud
Polygraph
Stenasalen, Göteborgs konstmuseum
Utställning till den 21 november.

För några år sedan deltog Carl Hammoud i projektet The Good Idea på Göteborgs konsthall. Han ställde då bland annat ut de två första målningarna nedan (observera infokusering):

Här finns en både gåtfull och hotfull apokalyptisk stämning med ett...

....drag av surrealism. Förutom det måleriska och skulpturala innehållet finns här också ....

.....ett idéinnehåll som kan handla om vår byråkratiska centralstyrda civilisations eventuella förfall och ..

.....kanske till och med undergång. Lådor, arkivskåp, papper och pärmar, just sådant som används för att hålla ordning på oss, har råkat i totalt kaos.
Frihet eller katastrofal anarki?

Nu är han tillbaks med en separatutställning i Stenahallen och några av motiven känns igen. Jag tänker mig att vi här ser något bolags styrelserum med ett stort skrivbord, stolar och ......

.....med ett drag av kubistisk-futuristisk dynamik har omkullkastandet och upplösningen av den bestående ordningen här fått ännu en visuell dimension.....



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

fredag 8 oktober 2010

Vardagsvärld/konstvärld; Objéts trouvés (2)....

Drömmen om bilen....

Livmoder....

Oväntat möte....

Hyllning till Marcel Duchamp....

Riddar Katos klo av järn........

Lyrik med rost och ljus I ...

Lyrik med rost och ljus II....

Elektroner på vandring I

Elektroner på vandring II

Struktur med rost på balkar....

Grönska bland plåt och tegel....

Färdväg uppåt I ....

Färdväg uppåt II

Don´t follow leaders watch the....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.