Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

tisdag 22 april 2008

Högskolan för fotografi i Göteborg, examensutställning 2008

Här kommer en samling intryck från en vårtur till Göteborg, då jag bland annat besökte den examensutställning med verk av studenter på Högskolan för fotografi som visades på Konsthallen. Utställningen är nu tyvärr slut, men jag lägger ändå ut en del bilder från den här. Verken och tankarna bakom dem finns ju kvar även om utställningen dragit ner rullgardinen.

Så här kan det se ut på en helt vanlig bussresa, eller rättare sagt: det finns kanske egentligen inga helt vanliga bussresor, och kanske ingenting riktigt vanligt över huvud taget?
För att komma till konsthallen måste man gå förbi Poseidonstatyn. Jag har gått den vägen otaliga gånger, men det här var faktiskt första gången jag upptäckte att guden har fötter.
Och fötterna har till och med baksidor!


Den här killen satt framför mig på bussen. För mig blev han på sätt och vis en del av den utställning jag var på väg till. Liknande frågor väcktes (jfr bilden nedan).Vad tänker han på? Vilken väv av meningssammanhang är hans levnad inordnad i? Vilken är den inre motorn i hans liv? Det vet vi förstås inget om. Och det kan mycket väl vara så, att det han eventuellt skulle kunna berätta om sig själv bara är förvillelser och efterhandskonstruktioner som inte alls har varit drivkrafterna bakom hans handlingar. Jag kan sedan inte låta bli att associera bilden av killen på bussen med Anna Strands bild ovan med titeln Huvud taget ur sin kontext. Och visst är det taget ur sin kontext, sitt sammanhang, den berättande (narrativa)struktur som vi normalt fogar in det vi upplever i. Bilden är ännu mer avskalad, huvudet är ännu mer taget ur sin kontext, än huvudet på bussbilden. En bussresenär är åtminstone på väg någonstans, även om vi inte vet vart.....etc. På Anna Strands bild finns inte tillstymmelse till någon vardaglig förståelsenyckel. Vilket förbryllar och frustrerar oss. Tror jag...

Att försöka synliggöra och kanske även ifrågasatta de tolkningsstrukturer vi tar för givna är något som verkar vara ett centralt intresse för flera av de konstnärer som var med den här utställningen. Det gäller att se det vi på sätt och vis kanske alltid sett, men att nu se det på ett medvetet och reflekterande sätt. Poängen? Kanske något sorts inre befrielse?

I Andrea Johnsons bildserie Vast har gränsen mellan personer och objekt suddats ut. Hon kallar skepnaderna på bilderna för "figurting". En av skribenterna i utställningskatalogen, Moa Keskikangas, vill se horisonten på bilden ovan som ett försök att "gestalta tankens gräns". Hon skriver vidare: "Det är upp till betraktaren att avgöra vad som finns bortom den, där språket inte längre räcker till". Och detta känns ju igen: språkpessimism är ju ganska vanlig filosofisk attityd, och många av de här nyutexaminerade fotograferna verkar ha filosofiska ambitioner i sin konstnärliga praktik.

Även Anna Strand kan fogas in i detta tankespår: att huvudet ovan är kontextlöst betyder att det inte är infogat i någon berättelse, och att det därmed också ligger bortom den gräns "där språket inte längre räcker till". Och det som ligger bortom den gränsen kan vi inte förstå. Varför? Jo därför att en central form av förståelse helt enkelt innebär att se något som en länk i en berättelsekedja.

Helga Härenstam ställde ut en bildserie på temat Samhället fokuserar på sådana sällsamheter i vår vardag som ibland kan uppstå hur oplanerat som helst men som även kan arrangeras utan att betraktaren är riktigt säker på om han står inför något upptäckt eller konstruerat. ptäckt eller något konstruerat.

Här följer några bilder ur Samhället.

Med sin milda och gåtfulla skönhet är den en av mina personliga favoriter.

Det här är min bild av en bild men jag hoppas att dess innehåll går fram någorlunda. En ganska hemsk konstruktion, kan man kanske tycka. Gåtfull är den men här finns sannerligen inget av den "milda skönhet" jag fann ovan. Vi hamnar nästan lite åt monsterhållet....

Lovisa Ringborg ställer ut en rad bilder ur serien Limbo pictures som även i de högsta grad problematiserar det vi betraktar som förståelse av vår tillvaro. Vi anar de skrymslen inom oss, eller kanske till och med djupa avgrunder, som för alltid komer att vara oåtkomliga för vårt vanliga mentala dagsljus. Nedan följer två exempel:el:

Här kan jag inte undvika den svarslösa frågan om vad som i hela fridens namn egentligen händer. Eller händer här inget? Om händelser egentligen "bara" är språkliga konstruktioner, så ligger det verkliga bortom händelsernas sfär....

Cocoons heter den här förunderliga bilden. "Kokonger" som härbärgerar något mänskligt eller kanske något som liknar det mänskliga men som ändå ligger långt bortom vår välkända erfarenhetesvärld. Det inom oss som ligger bortom oss själva......

Andreas Vesterlund skapade i ett hörn av konsthallen en egen mytisk värld som jag ska försöka ge en liten vision av.På bilden ovan ser vi en överblick av helheten. De vita föremålen ser på nära håll ut som små sarkofager med en ren och stram skönhet:




Längst till vänster fanns denna (ovan) underfundiga skapelse: vid en liten trädomsluten vattensamling står en häst och tittar ut över vattnet. Och i mitten något glänsande, glasartat......

I bakgrunden fanns den här målningen, en bild som kanske uppvisar drag av naturens ursprunglighet, men som vid närmare betraktande snarare visar en i högsta grad planerad trädgårdsanläggning. Till helheten hör också en målning som antyder någon sorts katakomber, underjordiska begravningsplatser.

Fetal horses, for example, may gallop in the womb kallar Andreas Vesterlund sin komplexa och förbryllande installation. Som om liv och död handlar om något annat, något rikare och större än bara liv och död....

onsdag 16 april 2008

Ingen vet vad något är och allting kan vara något annat

Ardy Strüwer
50 års jubileumsutställning
Konstfrämjandet, Uddevalla
Varar till den 30 april

Det gnistrar och skimrar, lyser, blommar, prunkar, förvandlas och förvrängs i den här bildvärlden. Vissa teman återkommer ofta, till exempel fjärilar, fåglar, kvinnokroppar, frukter, grönsaker. Återkommande är också att inget egentligen är vad det ser ut att vara. Allt får nya innebörder genom sina relationer till något annat i bilden.



Den här bilden heter Förälskad drömmande citron och nog ligger det något trösterikt i tanken på att det faktiskt kan finns förälskade citroner i drömmerier försjunkna . Och 0m citroner kan drömma, vad allt kan då inte vi?


Underbara magic cloud är titeln på bilden ovan och kanske ser vi också här exempel på en naturbesjälning som öppnar upp det mänskligas okända bråddjup?



Dreaming pepperoni heart Ingen vet riktigt vad något är, för allt kan plötsligt förvandlas till något annat eller kombineras ihop med något det normalt inte har några förbindelser med.





Röd längtan efter grönt heter den här målningen. Vi har redan ovan sett exempel på ett motivkomplex som är mycket typiskt för Strüwers bildvärld. Det är en förening i ett organiskt sammanahang av dubbelögon, ett hårsvall som påminner om påfågelns stjärt, en utslungad reptiltunga, fjärilar, kvinnobröst och andra feminina drag.

Det här komplexet återkommer på bild efter bild och det finns skäl att begrunda desss eventuella betydelse, utöver det rent estetiska och dekorativa sammanhanget.

Så här (ovan )ser mystiken ut i närbild. Vad betyder den för just dig , tro?

söndag 13 april 2008

Vår bland både ting och människor

Våren kommer och vi blir lite nyare och kanske till och med friare inombords. Tingen är inte alltid var de annars skenbart varit. Detta ger förstås utslag om man går ut med kameran för att dokumentera några av alla de underbara "upphittade föremål" som icke-konstvärlden är så rik på. Slå det någon konsthall som eventuellt vågar sig på att försöka.........




























Fortsättning lär nog följa.....
och vad titlarna anbelangar: använd de ni tycker passar bäst och om ni inte kommer på några bra titlar så försök gärna med Utan titel I, II....etc

måndag 7 april 2008

Ola Öhlin, kolorism, naturskildring och själslandskap

Ola Öhlin
Bohusgalleriet
5april-30 april

Ola Öhlins målningar har lite av fyrverkeri över sig, men de blir inte spretiga, utan underordnas kompositionens kontrollerade balans.
Och de är levande att gå på vandring i. Här finns påtagliga koloristiska laddningar, men också starka emotionella laddningar.

Bilderna har både karaktär av själslandskap, som skildrar inre subjektiva tillstånd, och av yttre naturskildring. Till detta kommer de värden som färger och former i sig själva har att tillföra:





Den här målningen (ovan)har också mycket av landskap i sig, med det ljusblå som uppenbart vatten, men titeln är Längtan I. Mot det brinnande i vår första målning står här svalka och jordighet, både emotionellt och som naturskildring betraktat. Det finns ibland en märklig parallellism mellan inre och yttre världar.


Drömmar IV
heter målningen ovan, och visst har den en tydlig men ändå inte entydig syftning till något som är bortom och hemligt, inte bara i rumslig bemärkelse, utan även i någon psykologiskt, symboliskt, eller andligt gränsöverskridande mening. Men visst är det också ett landskap med grenar och rotvältor...


Landskap IV (0van). Här visar Ola Öhlin sin fina förmåga att handskas med mörker och ljus. Även ur det mörka kommer ett gåtfullt ljusskimmer. Världen, materien och ljuset, har många skikt och bottnar. En bild som den här bär sitt väsen på sin insida, den sida betraktaren aldrig ser.......


Det uppenbart
framträdande ljuset är bara ett ytskikt av allt det ljus som finns i världen, här representerad av Landskap XII (ovan). Här finns allt från det intensivt skinande till det mer dovt dämpade och växelspelet de olika ljusgestalterna emellan.

Drömmar I släpper igenom och döljer på ett sätt som ger näring till fantasi och inlevelse. Och blå drömmar är väl bra drömmar, eller?


Sist ut i bildsviten: Att hitta hem heter den här målningen. Och det kanske det allt det andra handlar om också?

lördag 5 april 2008

Tjejkraft på Konsthallen i Uddevalla

Prinsessor utan panik
Gittan Jönsson och Kristina Abelli Elander
Konsthallen, Bohuläns museum
5 april -25 maj

Ett centralt tema för den här utställningen är kvinnligt-manligt, den feminina underordningen och möjliga utvägar ur denna ordning. Ämnet är i sig allvarligt, men här finns en hel del humoristiska stråk sammantvinnade med allt det seriösa.

De små dockorna med karaktär av gåtfull utomjording fyller både golv och luftrum i konsthallen med sina virkade tömmar och grytlappar. De framstår som en sorts befrielsearmé, en vapenlös sådan, en vars makt bor i livets egen både oberäkneliga och okuvliga växtkraft. Kanske enterna, trädherdarna, i Sagan om ringen kunde vara en parallell.

En motbild är den fångna och av yttre krafter förtryckta prínssesan i Västerhallen. Det är som vore hon fast i någon sorts tortyrredskap som kanske till och med blivit en del av henne själv så till den grad att hon inte vet om att det finns. Hur många av oss är som hon?

Här finns över huvud taget ganska mycket allmän civilisationsångest, tycks det mig. Det är ett samhälle och en kultur på fallrepet som gestaltas. Och i detta samhälle är det fortfarande männen som har makten, inkomsterna och statusen.

Dammsugaren blir en sorts kvinnosymbol eller kanske mer exakt "könsmaktsordningssymbol" eftersom kvinnorna med sina dammsugare återkommer om och om igen som en kontrast till mannens värld där helt andra värden står i centrum.

Bilden ovan visar en detalj ur en "armé"av kvinnor med dammsugaren som könsattribut. "Vit mans slav" står det på en av skulpturerna. Männen dammsuger aldrig.

Den gåtfulla lilla utomjordingen dyker överallt upp som en motkraft till det destruktiva och förtryckande. Hon virkar och virkar och virkar, virkar fram en helt ny värld kan det tyckas.

Dammsugarkvinnorna kan ges flera innebörder. De kan vara samhällets stöttepelare, det utan vilket ett samhälle inte kan bestå. De kan bära tunga bördor av kringskurna möjligheter och representera sådant som marginaliserats, uteslutits och trängts bort, men som ändå besitter en förvandlande kraft som någon gång måste få komma till sin rätt.

Här finns en hel del överklivningar
inom och mellan olika kulturer och historiska skeenden. Vi möts av en sorts anti-hierarkisk strömning som jag för min del finner ganska befriande. Tid och rum tycks ha förlorat greppet om den här bildvärlden.

Därmed får vi en allmänmänsklig klangbotten för det som vi har alldeles framför våra egna näsor här och nu. Det handlar om ett djupflöde som går genom hela historien, men som här kommer upp till ytan för att synliggöras och förstås. Så långt det nu går....

Små dockor sprider sina virktåtar och mönster överkonsthallen, både på golvet och i luftrummet.

En uråldrig djurgud dold bakom en slöja av tyll kliver fram över tidlösa nejder?

Nja, tittar man noga så ser man att "guden" faktiskt är på väg genom landskapet med sin evigt kvinnliga dammsugare. Och bredvid sitter mannen och läser tidningen....

Två kvinnobilder? Två olika sätt att vara kvinna? Två motsatta (oförenliga) sätt
att vara kvinna? Eller....

Den moderna stadskulturens undergång skymtar......


Drottning Kristina abdikerade och avstod från sin offentliga makt som regent. Här konfronteras hon med kvinnan som hushållsvarelse med....ja förstås en dammsugare...


En erotiserad Lucia gör ett inbrott i mansvärlden....och det kunde varit både nu och för länge sedan.



Kvinnan som slav under ett socialt tortyrmaskineri. Hon är så kontrollerad av sina rollförväntningar och krav att det inte verkar finnas utrymme för något eget liv. Kanske borde hon börja virka? Virka skiten åt helvete!

Nedan följer några scener ut bildserien Dammsugerskans 42 uppdrag.

Hon finns där alltid, osedd och utan att räknas, bortom den kulturella själsdjupssymbolikens dunkel.


Men vad gör hon i Fantomenvärlden? Lika oumbärlig? Nödvändig? Lika marginaliserad och ändå på något sätt alltid i centrum.......

Ja, gott folk, vilken relation har dammasugarkvinnan till freesexscenen genom tv-rutan. Står hon lika utanför här också? Eller väntar hennes egen befrielse runt hörnet?


Försvarslöst offer eller outsinlig kraftkälla, som ingen i längden kan rå på? Hushållsslaven som sköldmö?

Något händer på makthierarkins topp.........







STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.