Ola Öhlin, kolorism, naturskildring och själslandskap

Ola Öhlin
Bohusgalleriet
5april-30 april

Ola Öhlins målningar har lite av fyrverkeri över sig, men de blir inte spretiga, utan underordnas kompositionens kontrollerade balans.
Och de är levande att gå på vandring i. Här finns påtagliga koloristiska laddningar, men också starka emotionella laddningar.

Bilderna har både karaktär av själslandskap, som skildrar inre subjektiva tillstånd, och av yttre naturskildring. Till detta kommer de värden som färger och former i sig själva har att tillföra:





Den här målningen (ovan)har också mycket av landskap i sig, med det ljusblå som uppenbart vatten, men titeln är Längtan I. Mot det brinnande i vår första målning står här svalka och jordighet, både emotionellt och som naturskildring betraktat. Det finns ibland en märklig parallellism mellan inre och yttre världar.


Drömmar IV heter målningen ovan, och visst har den en tydlig men ändå inte entydig syftning till något som är bortom och hemligt, inte bara i rumslig bemärkelse, utan även i någon psykologiskt, symboliskt, eller andligt gränsöverskridande mening. Men visst är det också ett landskap med grenar och rotvältor...


Landskap IV (0van). Här visar Ola Öhlin sin fina förmåga att handskas med mörker och ljus. Även ur det mörka kommer ett gåtfullt ljusskimmer. Världen, materien och ljuset, har många skikt och bottnar. En bild som den här bär sitt väsen på sin insida, den sida betraktaren aldrig ser.......


Det uppenbart framträdande ljuset är bara ett ytskikt av allt det ljus som finns i världen, här representerad av Landskap XII (ovan). Här finns allt från det intensivt skinande till det mer dovt dämpade och växelspelet de olika ljusgestalterna emellan.

Drömmar I släpper igenom och döljer på ett sätt som ger näring till fantasi och inlevelse. Och blå drömmar är väl bra drömmar, eller?


Sist ut i bildsviten: Att hitta hem heter den här målningen. Och det kanske det allt det andra handlar om också?