Konst, konceptkonst, foto, fotografi, kultur, historia, religion
I den gamla medeltidskyrkan (vilken av dem kommer jag inte ihåg) faller ett milt mjukt sken in genom öppningen i de metertjocka stenmurarna. Ljuset är ett etablerat tecken för förnuft, godhet och sanning.
Och i en kyrka blir väl ljuset som skiner in i kyrkorummet ett naturligt tecken för Guds närvaro i församlingens liv.
Just det här ljuset, vid just det här tillfället, upplever jag som en ödmjuk och kravlös inbjudan till någon form av gränsupplösande gemenskap. Det är kanske märkligt att ljus kan uppfattas så, men för mig har det blivit ett faktum....
På en annan kyrklig bild (nedan) ser vi inte bara ornamentala former utan en dramatisk kamp mellan en riddare och en drake. S:t Göran och draken, varigenom man även gestaltar kampen mellan mörker och ljus, gott och ont, Gud och djävulen, kärlek och hat etc.
Vi ser hur spjutet stötts in i odjurets gap och att riddarens häst trampar på den fallna drakkroppen. Men det som jag personligen tycker är det riktigt intressanta är den lilla grupp som syns uppe i det vänstra hörnet.
På detaljbilden ovan ser vi en konung iförd sin krona som håller upp sin ena hand till en välsignande gest. Sedan kommer den allra mest centrala poängen: framför och nedanför hans tron ser vi ett litet lamm."O guds lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss", sjunger man i en kristen liturgisk hymn.
Enligt kristen teologi är det i kraft av att Gud, i skepnad av Guds son, låtit sig dödas som ett offerlamm, som ondskan i grunden kan besegras.
Ska vi hårddra det lite är det genom att offra sig själv som Gud frälser mänskligheten från ondskan.
Vissa teologer har till och med identifierat Gud med den självutgivande kärleken, "Agape" på grekiska. Eller i mer sekulariserad språkdräkt: det är bara den totala osjälviskheten som kan utrota ondskan.
Det är med andra ord inte S:t Göran och den fysiska makten och styrkan som dödar draken, utan ett litet lamm som som utan tanke på sina egna intressen låter sig dödas för alla andras skull.
Och detta lilla lamm är symboliskt sett identiskt med den krönte Kristus på triumfkorset(ovan) mellan kyrkans långhus och kor....
Här råder lite av upp-och nervända världen och det är väl också det som är kristendomens innersta livsnerv, den gränsupplösande gemenskapen. Även om man gjort allt för att dölja den...
Och när vi tar del av den här kyrkliga konsten kan vi också fråga oss hur dagens konst fungerar. I det medeltida fallet får bilderna och skulpturerna en stor del av sitt uttryck genom att de är inordnade i ett bibliskt-teologiskt sammanhang vars elementa församlingen känner väl till.
I dagens konstvärld finns ofta inte den här gemensamma bakgrunden. Det finns mycket tankar bakom konstverken, men allmänheten, "församlingen", känner ofta inte till dem.
Och att ur själva de fysiskt-visuella konstverken utläsa den tankemässiga bakgrunden kan vara mycket svårt. Skulle någon kunnat ta till sig innebörden i bilderna ovan utan föregående kännedom om den bibliska bakgrunden? Knappast. Och det är väl i denna situation vi ofta befinner oss idag....
Du som läser detta kanske också kan ha något utbyte av den här länken:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/06/pilgrimsfrd-och-tankar-om-tecken.html
http://intressant.se/intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, foto, fotografi, religion, kultur, historia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar