Modernism och medeltid. (tankar om konst och tecken)

I helgen gjorde jag och min fru en konstresa mellan modernism och medeltid, kanske också mellan poesi och religion. Delvis också en "pilgrimsfärd" eftersom sträckan Husaby kyrka och Forshems kyrka har en sådan status.
Bilden till höger är en takmålning i Husaby kyrka. Vi ser att den föreställer kristi intåg i Jerusalem och uppfattar den som en del i de evangeliska berättelserna om Jesus. Kanske läser vi in en hel teologisk världsbild i denna enda bild.
Utan sådana bakgrundskunskaper blir bildinnehållet förstås mycket mindre specifikt. Vi skulle trevat och famlat efter förståelse.







Men vi började i Lidköpings
konsthall med ett möte med den japanske målarenYoshio Nakajimas verk (till vänster och nedan).
Han skapar ett kraftfullt kontrastrikt färguniversum där myriader av stiliserade konturtecknade figurer har sin tillvaro.
Det händer mycket i Nakajimas bilder men berättar de något?
Ja, men utan en föreställningsvärld som en röd tråd genom mångfalden av mångtydiga former blir berättelseinnehållet obestämt.





Jag tror vi kan betrakta Nakajimas ofta biomorfa former som tecken, fast mer abstrakta än i Husabyfallet. Vi ser former som kan föra tankarna till mycket: amöbor, ödlor, fiskar, fåglar men också till levande varelser i största allmänhet och därmed även till människan och mellanmänskliga relationer.

Här (bilderna ovan och till höger) kan vi då se en mängd känslomässigt relevanta händelsetyper: att mötas, förenas, skiljas, kyssas, omslingras och sammansmälta är några exempel. Beroende kontra självständighet kan vara ett annat.

Och de här tecknens betydelsemöjligheter stannar inte vid det fragmentariska; de kan också tillsammans gestalta ett sammanhängande meningsinnehåll i en berättelse. (titta noga på bilderna!) Men det mer specifika i berättelseinnehållet är något som inte skrivs oss på näsan, utan det får vi läsa in själva. Här finns en stor öppenhet för olika tolkningar, en öppenhet som kan begränsas till något mer bestämt genom att tecknen infogas i en delvis verbal berättelse av något slag.

Här till vänster ser vi ett exempel på teckenmyllret inom en reliefskulptur från Husaby kyrka. Vi kan kanske ganska spontant se att det handlar om människor och även mycket vagt ana något av innehållets karaktär.

Men utan en berättelse som ger innebörd åt de olika tecknen så står vi inför denna gamla bild i stort sett lika "oskuldsfulla" som inför Nakajimas teckenvärld. Vi kan även här själva läsa in olika meningsfulla situationer i det vi ser. Men ofta är det bibliska associationer som bestämmer vad vi ser.

Jag tror att även Nakajimas tecken, i förening med hans kraftfulla kolorit, skulle kunna bilda basen för en fungerande kyrkokonst.
Den bibliska föreställningsvärlden skulle alltså kunna ge en kod, ett tolkningsmönster även för Nakajimas teckenmyller. Och det kan hända att en sådan modernistisk/arkaisk (varsågod och välj!) kyrkokonst skulle kunnat fungera även på medeltiden. Det är inget speciellt svårt med med hans tecken, de är lättillgängliga och djupt allmänmänskliga, ja kanske till och med tidlösa. De skulle mycket väl kunna förmedlat till exempel fromhet och gudsförtröstan.

På bilden ovan ser vi till höger en scen där Judas ger Jesus den förrädiska kyssen och utlämnar honom till de romerska soldaterna. Kanske skulle även de intimt fysiska mötena mellan Nakajimas abstrakta biomorfa tecken (titta även här noga på bilderna) kunna gestalta Judaskyssen? Inte utan viss vägledning (predikan till exempel) med det gäller även den medeltida bilden.....

Den här bilden heter Summer in north och är verkligen anslående med sin färgkraft och rika ornamentik.

Tittar vi närmare på den (detalj ovan) ser vi att ornamentiken är våra biomorfa former och att den här målningen mycket väl skulle kunna ges religiösa tolkningar. Tanken på kristi blod i verkets övre röda del ligger nära till hands och och i den blå, kanske lite kyligt sorgesamma nederdelen, urskiljer vi kanske en människohop som hånar Jesus och öser hat mot honom på hans väg till korsfästningen. Eller så ser vi kanske hela den mänsklighet som han offrade sig för.

Altartavla? Ja, jag tror att Summer in north skulle kunna passa alldeles utmärkt som altartavla. En predikan skulle delvis kunna snäva in de många tolkningsmöjligheterna och göra bildens budskap mer specifikt. Det gör predikningar i våra kyrkor redan idag.

Ovan ser vi det medeltida triumfkrucifixet mellan kor och långhus i Husaby kyrka. Skulle en reduktion till enklare tecken i Nakajimas stil kunna bli lika drabbande och inbjudande till inlevelse i kristi lidande?

Kyrktornet är som tecken för föreningen mellan himmel och jord lika reducerat som Nakajimas teckenspråk av enkla former. Och det är, tror jag, dessutom ett ganska kraftfullt tecken. Så kanske Nakajimaversion av krucifixet skulle kunna fungera också?

Det verkar finnas broar mellan modernism och medeltid....

Från Husaby fortsatte vi vår "pilgrimsfärd" till Forshems kyrka. Där var det dop på gång så vi fick inte komma in. Men vi hittade en del av intresse på utsidan.

Den slutna rektangeln , återvändsgränden, kan vara ett abstrakt tecken för mänsklig ofrihet både till det yttre och inre. Som kontrast har vi några små biomorfa tecken i form av gröna växter som signalerar att det finns krafter som står slutenheten emot.

"Det är en ros utsprungen, ur Jesse rot och stam", heter det i en av våra julpsalmer. Rosen och muren-också två tecken som samverkar på ett sätt som för tankarna till Nakajimas bildvärld.

Den här underbara grönskan på kyrkogården kan jag bara inte låta bli att ge en roll i den här lilla berättelsen.

Och till sist utsikten från Kinnekulle på väg hem till Uddevalla.

Nej förresten, jag tror jag vill låta Nakajima få komma till tals en gång till:

Paradise hand heter det här verket, som väl också skulle kunna bli en utmärkt altartavla.

Och då passar det väl bra att sätta punkt med ett stenkors från Husaby kyrka:

Och korset är förstås inte så entydigt som vi ibland kan tro. Det skulle säkert kunna få en mycket hemlighetsfull innebörd hos Yoshio Nakajima.

Samtidskonst,konst, foto, konstteori