Kaarina Kaikkonen
Trollhättans konsthall
Samtidskonst, konst, installation,textil, kultur
Till att börja med: ljuset och jag var inte bästa vänner den här dagen i Trollhättans konsthall.
Några bilder av central betydelse blev inte alls bra. Men jag hoppas att de ändå ska ge någon liten vink om hur den här utställningen ser ut och hur den är uppbyggd.
Kaarina Kaikkonen har sedan många år arbetat med okonventionella konstnärliga material i sina verk. Till exempel har hon använt sig av toalettpapper och kläder. I stora mängder.
Ett av hennes verk är Way, en installation av 3000 herrkavajer som täckte trapporna upp mot domkyrkan i Helsingfors.
Även den här utställningen bygger på återvunna kläder som konstnärligt material. Golvet i konsthallen fram till bortre väggen är täckt med kläder, fast graden av golvtäckning tilltar ju närmare väggen blicken vandrar. Själva väggen är helt täckt.
Dessutom blir färgerna på textilierna gradvis ljusare åt väggen till. Verket får därmed en inbyggd riktning. En bild som jag trodde fanns i min kamera, men inte gjorde det, skulle synlig- och tydliggöra detta. Nu får vi klara oss utan det.
De olika plaggen fungerar ungefär som färgfläckar, ytor och former inom måleriet och de är utplacerade med säkert estetiskt sinne. Det här är något vars skönhetsvärden det är lätt att ta till sig.
"Avsiktslös kontemplation" ("disinterested contemplation") har många filosofer talat om när det gäller konstupplevelser. Man ska glömma alla vad och hur och varför och bara förlora sig i det rena betraktandet av något, vare sig ett konstverk eller ett natursceneri.
Den som uppskattar skönheten i spelet med grönska, ljus och skugga i ett lövverk uppskattar säkert också skönheten i spelet mellan färg och ljus och form i ett "trasverk" av gamla klädesplagg.
Betraktandet av mjukslipade stenar av olika form och färg på en havsstrand är också en klassiker när det gäller rent estetiskt betraktande. Den här textilinstallationen kan också höra till gruppen av sådana klassiker.
Men förtrollningen kan lätt brytas. Om man till exempel blir vetenskaplig och börjar fundera över vad för sorts träd man sitter under, eller över vad som är frukter och knoppar, då är man inne på något helt annat.
Detsamma gäller förstås också om man börjar grubbla över vilken bergart de kontemplerade stenarna kan tänkas bestå av.
Något liknande kan hända i förhållande till det här textila konstverket också. Man kan börja notera material, typer och modeller av kläder och sedan associera vidare till egna och andras minnen och erfarenheter.
Man ser kanske att en viss sorts kavaj bärs av personer från en viss klass eller socialgrupp eller av män som har modet att "sticka ut".
Kanske kommer jag ihåg att jag själv bar ett sådant plagg under en period i livet och tänker på hur det var att leva då. Vänsterkläder? Borgarkläder?Associationerna kan löpa hur långt som helst, från den mest privata sfären ut i den internationella storpolitikens domäner.
Man har då tagit steget från den rena estetiska betraktelsens förhållningssätt och trätt ut i familjens, gruppens, samhällets och historiens värld.
Och det går förstås att hoppa och studsa fram och tillbaks mellan de här bägge perspektiven. Men vi ser också att det finns en skillnad mellan kläder och akrylfärgfläckar som konstnärliga byggstenar betraktade.
Plaggen som sådana kan vara laddade med innebörd och betydelse på ett sätt som färgfläckarna i sig inte är det. Därför får sådana här installationer en karaktär för sig.
http://intressant.se/intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Samtidskonst, konst, foto, kultur, installation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar