Jag har i några inlägg skrivit om Thomas Zornat och visat bilder av hans verk. I mitt sista inlägg koncentrerade jag mig på bilder av den här speciella sorten:
Jag ställde frågan om den regndroppiga glasrutan hör till samma värld som de suddiga gestalterna och miljöerna utanför den. Nej, tänkte jag mig, det verkar som om rutan avskärmar någon främmande verklighetsdimension.
Nu har jag hittat några readymades (när jag använder ordet readymade, så har jag ofta, men inte alltid, vår monsieur Duchamp i tankarna) som påminner lite om Zornats målningar. Det är de rejält smutsiga rutorna på min arbetsplats som suddar till den välbekanta husfasaden på andra sidan gatan.
Kan jag nu ställa samma fråga om de här fotografierna som om Zornats bilder ovan? Ja, det kan jag naturligtvis, men blir svaret annorlunda?
I viss mån har vattenstrilet och smutsen samma effekt på upplevelsen av motivet. Det välkända blir främmandegjort med ett litet stråk av gåta och annanvärldslighet.
Men jag tänker inte fördjupa mig mer i just detta resonemang.
Jag nöjer mig med att konstatera, att om man har ögonen med sig, så kan även vardagsvärlden få konstnärliga värden.
Vi kan komma långt med readymades. Och förvisso längre än Duchamp själv......
Här är länkarna till mina tidigare inlägg om Thomas Zornats verk:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/zornat.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/hakkors-p-strykjrnet.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/thomas-zornat-bonusbild.html
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/08/zornat-och-carl-gustafs-nonsensfrga.html
Läs även andra bloggares åsikter om Samtidskonst, konst, fotografi, måleri, readymades, kultur, konstteori
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar