Ett litet London (flimmer, fixering ocn en subversiv..)

London
augusti

Foto, fotografi, samtidskonst, konst, kultur
Från en gammal men välskött park i en av Londons mer centrala förorter, kommer den här lilla bildssviten. Här känns storstaden, eller megastorstaden, trots närheten, avlägsen.

Man kan vandra ganska ostört runt i grönskan, i allt mellan ljus och dunkel och grader därav. Och förlora sig i vad som helst, vare sig yttre eller inre.....

Och samma fenomen, samma spel av ljus och mörker, i samma park, men ändå i ett lite mer artificiellt sammanhang:

Allt mellan ljus och dunkel och grader därav...... och där formerna är ytor av ljus och skugga är inget bestående utan i ständig förändring.....och häri ligger ett behag med drag av lekfull skönhet...


Men i en annan ände av parken har grönskan tuktats till monumentala skulpturer som speglar det fasta och fixerade i den värld vi omger oss med....

Den här formvärlden har sin egen särskilda sorts skönhet. Och symboliskt sett behöver vi båda aspekterna på livet: det ständigt skiftande och föränderliga mot bakgrund av något fast och bestående.


Och till sist kan jag inte motstå frestelsen (jag har försökt) att låta den här lilla ekorren få vara med på ett hörn så att säga.....

....kanske är den subversiv på något sätt...

Läs även andra bloggares åsikter om foto

Street art London (uppdaterad version)

Street art
Tate modern London

Samtidskonst, måleri,graffiti, Tate, London
Jag har varit på utflykt till London och vägarna gick bland annat till Tate modern utmed stranden av "the river Thames". Där såg jag en del av de verk inom utställningsprojektet Street art som målats på Tates väggar.
Det är flera internationellt välkända konstnärer som fått möjlighet att presentera sina verk på det här sättet.

Nedan möter vi till att börja med Os Gemeos, två tvillingar från Brasilien, som målat graffiti sedan 1987. Nu syns deras verk inte bara från gatorna, utan även på muséer och biennaler.

Os Gemeos använder sig ofta av en ljust gul färg, som för dem har med drömmens värld att göra: "När vi drömmer är allt gultonat" har de förklarat i en intervju. "Vi kan inte använda någon annan färg. Vi måste måla i gult."

Deras verk har ofta just en lite drömlik framtoning och de skiftar mellan det familjära och sociala och politiska kommentarer. Och de har velat bryta med graffititraditionerna från Europa och USA.


"Vi har sökt efter mer brasilianska rötter i vår konst", förklarar de. "Men det handlar inte bara om brasiliansk folklore och populärkultur, utan också på sådant vi själv har skapat och tror på."

Bredvid de brasilianska bröderna möter vi en artist med en helt annat bildspråk. JR kallar han sig, det är de initialer han använde när han började måla illegalt på Paris gator. Han är känd för att placera ut storskaliga foton offentligt.

Ett av hans projekt har varit att porträttera gettoinnevånare från några av de Parisförorter där kravaller förekommit under de senaste åren. Porträtten har han sedan placerat ut inne stadens centrum. Hans mål har varit att provocera och ifrågasätta de beskrivningar av händelseförloppen som getts i media.

Nästa konstnär är Nunca (nedan) som började med graffiti på Sao Paulos gator i 12-årsåldern. Nu bygger hans stil mycket på gamla brasilianska traditioner.

"För mig har brasilianarna fortfarande något av det indianska i sig, i kulturen, i blodet", har han sagt.


För Nunca speglar verken det som han uppfattar som den inre karaktären hos det brasilianska folket. När han sätter upp sina bilder i närheten av motorvägar åstadkommer han en tidlös dialog mellan det uråldriga och det moderna.

Faile är en konstnärsgrupp från New York som bland annat hämtat inspiration från pop-konsten, vilket väl framgår av exemplen nedan:

Nästa konstnär är Sixeart som kommer från Barcelona.
Även han har graffitibakgrund, men har också utvecklat sin stil på ett sådant sätt att han jämförts med surrealistiska konstnärer, särskilt Joan Miro, som ju också kommer från Barcelona:
"Mitt bilduniversum har uppstått genom en lycklig barndom och en nära kontakt med moder natur", har han sagt. Han tror också att hans "barnsliga" stil hjälper till att hålla honom ung.

Sixeart arbetar inte bara med storskaligt gatumåleri. Han gör också skulpturer, screentryck och målningar på duk. Han ställer ut på gallerier och har också samarbetat med modedesigners för att skapa kläder i den stil som är hans egen.
.
Till sist presenterar jag ett verk som jag inte riktigt vet vilken av konstnärerna jag ska ge äran för. Och jag har inte lust att gissa.....



Bilden nedan är även den en aspekt av Tate moderns yttre. Utan målningar. Bilden är tagen nerifrån och upp mot taket i närheten av huvudentrén.

Och vandringen utmed Themsen var också något att glädjas åt. En vandring där jag mötte idel readymades av stort intresse. Hela staden är förstås en enda stor readymade och jag avser att återkomma till det i ett kommande inlägg.

Här lägger jag redan nu in några bilder från vandringen till och från och kring Tate modern.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, samtidskonst, graffiti, foto

Poesi på en vanlig husvägg i London

London i augusti

Samtidskonst konst, foto, found objects, lyrik
Här vill jag helt enkelt visa något av den finaste ljus- och skugglyriken jag med kamerans hjälp fick mig hem från min Londontripp nyligen.

De här varma mjukgyllene färgtonerna mötte mig och min fru när vi var på väg hem till vår bostad i Svenska sjömanskyrkans gästhem efter en lång dag i Londons city.


Det är väl ljuset mer än skuggorna som just här är det allra mest underbara.
Men allt ger sitt bidrag till helheten:träd, grönska, en skymt himmelsblått. Ock så skuggorna förstås.....

Och att få se sådana helt naturligt uppkomna konstverk (0bjet trouvés, found objects eller vad vi nu vill kalla det) är något som kan göra mig lycklig en lång stund...

Ibland blir jag lycklig av sådant jag ser i konstgallerier och muséer också. Gerhard Richterrummet på Tate modern var en sådan höjdare....

Läs även andra bloggares åsikter om konst samtidskonst foto fotografi kultur lyrik

Ljus och skir materia vid Bohuskusten (revisited)

Natur, landskap, konst, readymades, bohuslän
I ett tidigare inlägg (2008-07-28) från det lilla naturreservatet Veddö mellan Fjällbacka och Grebbestad visade jag bland annat bilder av några klippor som fascinerade mig.

Jag skrev då om "det utsökt spröda linjespelet på dessa mjuka släta klippor...."

Så här kunde det se ut då:

Jag skrev också att det var lite väl starkt solljus för fotografering, och att jag skulle återvända någon molnig dag för att ta nya bilder.

Och återvände gjorde jag, inte en helt och hållet molnig dag, men ändå en med andra ljusförhållanden. Och resultatet blev som synes mycket annorlunda:

Ja, det är samma klippa, fast den är inte längre "skir" och ljusupplöst, utan mer distinkt, förtätat materiell i sin framtoning.

Här ser vi samma motiv på lite avstånd och det (fortfarande) "utsökt spröda linjespelet på dessa mjuka släta klippor...."

Fotografi som tilltal eller tystnad....

Vad är det egentligen för bilder jag skickar ut nu? En osorterad, okommenterad, blandning av foton som jag skickade till en god vän i USA för ett bra tag sedan. Han fick dem som svar på en osorterad, okommenterad, fotoblandning som han skickat till mig. Nu går resan vidare:

Och så var det slut för den här gången. På återseende.....Och hur blev det med tilltal eller tystnad i den här bildsviten......

Minnesbilder från en höstlig Dalslandstur

Foto, konst, kultur, natur, Dalsland
Här kommer en inte helt årstidsadekvat bildrapsodi från en tur till lilla Ed i Dalsland. Men den årstid som inte råder just nu kan man ju ändå tänka på. Allt är på sätt och vis närvarande just nu.

Åkrar kan vara mycket lyriska, upptäckte jag under färden mot Ed. Grönskan, höstgrödan, har just börjat profilera sig i olika ljus- och färgnyanser mot sitt mörka upphov.

Kyrkogården i Ed med sjön Lilla Le i bakgrunden. Här ligger min farmor begravd. Jag låg i lumpen och bara uniform vid begravningen. Så kan det bli....

Stora Le är en spännande sjö. Djup är den och med dramatiska bergsbranter. Jag har bott granne med denna sjö i 18 år. Nu bor jag istället i Uddevalla och granne med havet.

Jag hittade den här vagnen när jag vandrade ner mot Stora Le och tog bilden egentligen mest för att vagnen är så grön......

Här leker ljus och mörker och speglingar med varandra utmed stranden. "Leker" är kanske fel ord? Men något gör de väl i alla fall....

Många höstars fallna löv har varit bränsle för hasselbuskarnas växande liv i det lilla naturreservatet i närheten.

Och de gulnade löven som fortfarande sitter kvar på sina grenar dansar i vinden och viskar om sommaren som gick och vad som kommer sedan...och sedan....

Återigen Stora Le, och här är jag i omedelbar närkontakt med sydstranden. Men egentligen är det väl himlen som har huvudrollen här och inte sjön?


Utmed stranden hittade jag också den här lilla lekstugan. Varför jag tog bilden? På grund av grönt, violett och gult förstås.