Ulla Schildt: Fantasies and Distan Tales of the Removed
Tuuli-Maria Truhponen: Life on the Mastera
Aida Chehrehgosha: Dead parents
Hasseblad center Göteborg Tidigare inlägg: 2008-08-14, 08-10, 08-04, 08-01, 07-29, 07-26
Samtidkonst, foto,konst, Göteborg
Ulla Schildt ställer ut bilder där olika varelser ryckts ut ur sina ”normala” förväntade sammanhang och satts in i nya människocentrerade miljöer. Det kan var ett lejon i en bur, uppstoppade djur och zoologiska museipreparat i glasbehållare.
Det kan vara ett försäljningsstånd där inhemska grönsaker samsas med tropiska frukter och med bilder av apor på väggarna.
Av utställningskatalogen framgår det att det ligger ett historiskt och politiskt perspektiv bakom de här bilderna. De framstår som ”monument över Europas koloniala historia.”
Det handlar om en systematisk artificiell gränsdragning mellan dem och oss, ofta med ett starka hierarkiska drag.
Museum och zoologiska trädgårdar ”hör hemma i en era då det betraktades som acceptabelt och naturligt att flytta inte bara föremål, utan också människor och djur från främmande länder till Europa för att ställas ut och studeras”.
Vi finner förstås "koloniala" hierarkiska attityder bland oss själva idag också, även om formerna för dem ser lite annorlunda ut.
Och det är denna mentalitet Ulla Schildt vänder sig mot och hoppas att vi ska finna vägar ur.
Tuuli-Maria Truhponen sysselsätter sig också med gränsdragningar. Hon skildrar människor som arbetar i ”slutna omgivningar”, i det här fallet sjömän på ett stort transportfartyg.
De färdas långt, men den vardagsvärld de lever i är ändå inte större än fartygets storlek. De ser kanske en omgivande värld med kust, landskap och hamnstäder, men är ändå ”bortom den världen” (beyond that world)”. De lever inom mycket snäva gränser.
Aida Chehrehgosha ger sig i bildserien Dead parents på den yttersta av gränser: den mellan liv och död. Hon porträtterar sina föräldrar och gestaltar dem också som döda.
Hon vänder sig delvis till föräldrarna när hon skriver om sina bilder: "De handlade ursprungligen om frigörelse, om förbjudna mordiska tankar mot er, och är nu glansiga bilder (glossy images) som ställs ut för en fin, vidsynt publik."
Hon skriver också att bilderna är tagna i samarbete med föräldrarna: "Mamma och pappa: ert samarbete är er förlåtelse, och min skam för dessa bilder är mitt sätt att nå en försoning."
Vi kan notera att alla de här tre konstnärernas verk handlar om gränser, begränsningar och hur man kan förhålla sig till dem. Här kan vi göra diverse korsreferenser mellan utställningsväggarna till andra verk, till exempel Anna Linderstams The Lack of Sequence (inlägg 2008-08-14):
Hennes bild (ovan) kan ses som en visuell del av ett idékomplex som har med dominans och underkastelse att göra. De i grunden koloniala hierarkier som Ulla Schildt tar upp är uppenbarligen ett exempel på dominans och underkastelse.
Sjömännens på Mastera begränsade livsvärld och Aida Chehrehgoskas kamp med sina föräldrar hör också naturligen till det här temat.
Det finns fler verk som passar in i det här mönstret, till exempel Erik Berglins klättrare:
Om huvudtemat är hierarkiska livsbegränsningar så ligger det nära till hands att se klättrandet som ett sätt att övervinna sådana begränsningar, de må sedan ha med kolonialism, arbetsmarknad, familjeliv eller inre övervakare att göra.
Och därmed har väl de här bilderna, och till kanske sist hela utställningen, med det mesta av mänskligt liv att göra.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar