Här kommer en inte helt årstidsadekvat bildrapsodi från en tur till lilla Ed i Dalsland. Men den årstid som inte råder just nu kan man ju ändå tänka på. Allt är på sätt och vis närvarande just nu.
Åkrar kan vara mycket lyriska, upptäckte jag under färden mot Ed. Grönskan, höstgrödan, har just börjat profilera sig i olika ljus- och färgnyanser mot sitt mörka upphov.
Kyrkogården i Ed med sjön Lilla Le i bakgrunden. Här ligger min farmor begravd. Jag låg i lumpen och bara uniform vid begravningen. Så kan det bli....
Jag hittade den här vagnen när jag vandrade ner mot Stora Le och tog bilden egentligen mest för att vagnen är så grön......
Här leker ljus och mörker och speglingar med varandra utmed stranden. "Leker" är kanske fel ord? Men något gör de väl i alla fall....
Många höstars fallna löv har varit bränsle för hasselbuskarnas växande liv i det lilla naturreservatet i närheten.
Och de gulnade löven som fortfarande sitter kvar på sina grenar dansar i vinden och viskar om sommaren som gick och vad som kommer sedan...och sedan....
Återigen Stora Le, och här är jag i omedelbar närkontakt med sydstranden. Men egentligen är det väl himlen som har huvudrollen här och inte sjön?
Utmed stranden hittade jag också den här lilla lekstugan. Varför jag tog bilden? På grund av grönt, violett och gult förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar