Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg

måndag 19 januari 2009

Gallerivandring, Uddevalla;Gestalt, känsla och visuell lyrik

Marianne Björn, Konstfrämjandet, Uddevalla.
Thomas Christensson, Bohusgalleriet, Uddevalla.

Marianne Björn ställer bland annat ut en rad målningar med konturskarpa, formfasta och stiliserade figurer, ofta med motiv ur djurriket, till exempel hästar.
Det måleriska släpps fram inom de fasta formerna och då kan finstämda lyriska skiftningar av olika färgnyanser utvecklas.
Ibland ger formfastheten vika och motiven försvinner eller näst intill för att ge plats åt friare fantasier.

Colthorses. Distinkt formtecknade och med måleriska skiftningar som "innanmäte".

Colthorses, detalj.

Kvarglömd. Inget motiv men kanske fri naturskildring eller existentiella aningar....

The Cat. Jag såg inte katten förrän jag läste målningens titel.

The Cat, närstudie.

Oljetunnan. Med en ymnighet av runda former som väller upp ur dess inre....

Närhet. De söker sig till varandra, lite melankoliska och sårbara.

Powerhorses.

Powerhorses, detalj.

Några spridda intryck från vandringen mellan Konstfrämjandet och Bohusgalleriet:

Byggnadskroppar och himmel I

Byggnadskroppar och himmel II

Ytstudie i grått och vitt I

Ytstudie i grått och vitt II

Demonstration mot kriget i Ghasa på Kungstorget.

Thomas Christensson står för ett dynamiskt och kraftfullt måleri med starkt expressionistiska och koloristiska förtecken.
Han målar pastost och bygger upp sina verk med mängder av färgstråk i olika kulörer och nyanser som sliter och drar åt olika håll.
Bildbygget är inte baserat på i formell mening distinkt sammanhållna ytor, men i den ibland smått kaotiska mångfalden uppnås ändå någon form av balanserad jämvikt.

Med sin målerimetod gör Thomas Christensson skäl för den stilistiska beteckningen "action painting": målningarna bär tydliga drag som visar hur konstnären med sina verktyg har kämpat med sina färgers materialitet.
Motiven, ofta hästar, framställs oftast mycket stiliserat och antydningsvis och kan ibland ses som en sorts blandning av sig själva och omgivningen.

På språng. Det syns att den rör sig, att den är på språng.....

Utan titel. Utan titel må vara, men ändå med häst...

Utan titel. Infokuserad närstudie av föregående målning ovan.

I hagen.

I hagen. Med fokus på det centrala blå fältet som starkt bidrar till att ge den här målningen dess speciella karaktär.

På väg. På väg, men här det snudd på att allt löses upp i någon sorts abstrakt rörelseprincip.

På väg. Detaljstudie I

På väg. Detaljstudie II

Två hästar. Bokstavligen talat men ändå inte helt enkelt.......

Två hästar. Närstudie.

Fantasi. Här har konstnären övergivit det identifierbara motivet helt och hållet. Eller?

Nyfiken. Ja, nyfiken blev jag och.....

....tog den här smarriga närbilden........

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, bild, bilder, måleri, action painting, expressionism, modernism, kolorism, kultur, samtidskonst, konstfrämjandet, bohusgalleriet, uddevalla

http://intressant.se/intressant

söndag 18 januari 2009

A Good Idea revisited; Konst som tankeverktyg (3)

Mika Hannula
A Good Idea
Göteborgs konsthall

Jag kan inte släppa Mika Hannulas formuleringar om konst som tankeverktyg. Jag börjar här med att än en gång citera Hannulas bok om hela projektet The Good Idea:

"....Ruskins whole idea-right here right now. The idea of paintings as vehicles of thought that are nothing purely by themselfes. They can become what they have the potential to be only in interaction, only in being part of the everyday situatedness of ourselfes, the works, the time, the site and connections......

....These are the paintings that are vehicles of thought about our lifes, about messed-up individuals who are always more lost than we care to admit." (Hannula sid 22)

Konst kan alltså vara tankeverktyg med vars hjälp vi hanterar världen och våra liv. (Som exempel ser vi nedan inslag ur Sigga Björg Sigurdardottirs och HannaLena Heiskas bildvärldar från Tomorrow always belongs to us, den senare av de två utställningar som ingick i A Good Idea)

Med våra tankeverktyg begriper vi världen. Våra begrepp är som som lådor med etiketter på vilka begreppen/lådorna namnges. Vi har kriterier som avgör i vilken låda olika saker ska hamna.
Begreppet äpple är en låda med namnet "Äpple" på etiketten. Begreppet människa är således en låda med namnet "Människa" på sin etikett.

Vad är det som avgör vad som ska platsa i lådan benämnd "Människa"? Som en för stunden duglig improvisation kan vi ta Aristoteles gamla definition av människan som ett "förnuftigt djur".
Till exempel krokodiler är visserligen djur, men inte förnuftiga, så de får hänvisas till en annan låda. Enkelt och klart kan man tycka....

Genom systemet av namn/begrepp/lådor kan vi ordna och systematisera världens annars förvirrande mångfald. Ordning och reda råder, allt är placerat i rätt låda, allt har sitt rätta namn, vår världsbild är entydig och inga överraskningar förväntas.....

Men hade det varit så enkelt, så hade vi kanske inte haft eller behövt någon konst. Konsten skulle kanske inte ens varit möjlig.
Till saken hör ju också att vi ofta stöter på, eller själva skapar, sådant som hamnar bortom systemet av namn och begrepp, som faller utanför och mellan de etiketterade lådorna.

Hos bägge konstnärerna är allt i ständig förvandling. De låter olika sorters varelser byta drag med varandra. Skillnaden mellan mänskligt och icke-mänskligt luckras upp.
Begreppslådorna med sina etiketter bågnar och spricker eller upplöses i formlöst stoft eller flyktiga skuggor.

Gorillan ovan har en tatuering med en örn och en kniv som genomborrar ett hjärta. På en annan målning har en mörk ornamenterad människokropp fått ett tigerhuvud. Namnen glider runt eller fladdrar omkring som fjärilar utan att kunna bestämma sig för på vad de ska slå sig ner.

Om bilden ovan skrev jag i somras: "här ser vi ett förtätat svart huvud med vargkontur och en (mänsklig?) kropp som i sig verkar rymma hela naturen, kanske hela kosmos: bland varelsens “inälvor” känner vi till exempel igen blommor, stjärnor, gröna blad, en flygande fågel och en orm."

Och vi ser här också bildens karaktär av kompletterande tankeverktyg. Vi kan uttrycka en del av bildinnehållet rent verbalt. Vi skulle kunna säga något om delen och helheten, om förhållandet mellan enskilda varelser och det kosmos de är en del av.

Men bilden bidrar definitivt till att ge en extra dimension åt det som skulle kunna sägas. Det finns skikt i vår världsuppfattning som inte kan sägas, utan bara kan visas med visuella tankeverktyg. Även om dessa inte är entydiga, eller kanske just därför att de inte är entydiga; kanske är det själva poängen med konstnärliga tankeverktyg......

Bob Dylan har gjort en sång som jag haft i tankarna när jag skrivit det här. Den heter Ballad of a thin man, och skulle, tycker jag, kunna vara någon sorts bakgrundssång för hela A Good Idea.
Det gemensamma är någon sorts undandglidande gåtfull grundstämning, med gränsöverkskridande metamorfoser och halsbrytande associationer.
Vill vi gå in på detaljer kan vi till exempel fastna för den fras som upprepas sången i genom:

"Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones? "

Detta att känna att något händer, kanske till och med se det rakt framför näsan, men inte veta vad det är som händer, det är just att inte kunna ordna in det man konfronteras med i systemet av namn och begreppslådor.

Sångens första vers lyder så här:

"You walk into the room
With your pencil in your hand
You see somebody naked
And you say, "Who is that man?
You try so hard
But you don't understand
Just what you'll say
When you get home.
Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Och här är Mr Dylan själv med a A ballad of a thin man på dvd:n No direction home:

Om man vill lyssna till originalversionen från plattan Highway 61 revisitited (utan videoinslag) så går det också bra:

Och här är sångtextens fortsättning i sin helhet.

You raise up your head
And you ask, "Is this where it is?"
And somebody points to you and says
"It's his"
And you say, "What's mine?"
And somebody else says, "Where what is?"
And you say, "Oh my God
Am I here all alone?"

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

You hand in your ticket
And you go watch the geek
Who immediately walks up to you
When he hears you speak
And says, "How does it feel
To be such a freak?"
And you say, "Impossible"
As he hands you a bone.

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

You have many contacts
Among the lumberjacks
To get you facts
When someone attacks your imagination
But nobody has any respect
Anyway they already expect you
To just give a check
To tax-deductible charity organizations

You've been with the professors
And they've all liked your looks
With great lawyers you have
Discussed lepers and crooks
You've been through all of
F. Scott Fitzgerald's books
You're very well read
It's well known.

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Well, the sword swallower, he comes up to you
And then he kneels
He crosses himself
And then he clicks his high heels
And without further notice
He asks you how it feels
And he says, "Here is your throat back
Thanks for the loan"

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Now you see this one-eyed midget
Shouting the word "NOW"
And you say, "For what reason?"
And he says, "How?"
And you say, "What does this mean?"
And he screams back, "You're a cow
Give me some milk
Or else go home"

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Well, you walk into the room
Like a camel and then you frown
You put your eyes in your pocket
And your nose on the ground
There ought to be a law
Against you comin' around
You should be made
To wear earphones.

Because something is happening here
But you don't know what it is
Do you, Mister Jones?

Och till slut är jag väl en sådan där "thin man" som sången verkar handla om. Jag visste mycket väl att något hände när jag besökte utställningarna som ingick i A Good Idea men jag visste nog aldrig riktigt vad som hände.....

Här är länkar till tidigare inlägg om A Good Idea och Tomorrow always belongs to us:

http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/07/tomorrow-always-belongs-to-us-1.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/07/tomorrow-always-belongs-to-us-2.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/07/tomorow-always-belongs-to-us-3.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/07/tomorrow-always-belongs-to-us-4.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/01/good-idea-revisited-konst-som.html

http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/01/good-idea-revisited-konst-som_12.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, konstteori, filosofi, kultur, skulptur, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

torsdag 15 januari 2009

Piet Mondrian och mötet med det främmande..

Möte med Piet Mondrian.........

Rätlinjig, rätvinklig modernism kontaminerad med cirkelformat objektivskydd.

Sträng och strikt modernism med dekorativt tillägg.

Nonfigurativ modernism kontaminerad med rosa ponny.

Rosa ponny tittar upp ur en hage av gula streck signerad Piet Mondrian.

Känslomässigt avskalad modernism hårt drabbad av rosa hjärta....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, modernism, postmodernism, estetik, konstteori, konsthistoria

onsdag 14 januari 2009

Målningar utsatta för främmande intrång

Målat gatusceneri med penna. (Målning: La Route De Louveciennes av Camille Pissaro)

Samma gatusceneri med dagmåne i form av ett engelskt pund.

Landskap med byggnad och cigaretttändare (Målning: The Loing Near Moret av Alfred Sisley)

Landskap med byggnad och suddgummi.

Landskap med med byggnad och dagmåne i form av glansigt mynt.

Landskap och himmel med svävande rosa textilslinga och säkerhetsnål.

Landskap med byggnad och dagmåne i form av tejprulle.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, bild, bilder, estetik, samtidskonst, readymades, modernism, postmodernism, dada, måleri

måndag 12 januari 2009

A good Idea revisited; Konst som tankeverktyg (2)

Jag vet inte hur mycket av bilden nedan som går fram på skärmen. Själv ser jag motivet om jag mörklägger mitt rum och tittar på lite håll. Då ska ett leende kvinnoansikte framträda. Men det är så uttunnat blekt och skirt att det nätt och knappt syns.

Verket ingår i en serie om femton målningar av Birgir S Birgirsson som fanns med på Painting space and society på Göteborgs konsthall 2007. Även på utställningen var de svagt framträdande ur allt det vita, nästan som visuella viskningar.

Blonde Miss World heter installationen och den har vissa poänger ur synpunkten på konst som tankeverktyg. Och med lite bakgrundsinformation kan vi se den här bildserien som en reflektion över och problematisering av bilden just som tankeverktyg.

Typiskt för alla målningarna är att alla kvinnor framställs som blonda och blåögda. Men målningarna baseras på gamla fotografier av skönhetsdrottningar från olika delar av världen. Det framgår tydligt i utställningssammanhanget att alla inte rimligen kan ha varit blonda och blåögda. Ändå framställs de alltså som sådana.

När tankeverktyg används på det här sättet förvränger de världen istället för att tydliggöra den. Något vi stöter på tvingas in i förutbestämda kategorier där de inte alls hör hemma. I det här fallet görs det blonda och blåögda till en norm för hur allt ska vara och eventuella tendenser till avvikelser trängs undan.

Och det tråkiga är att vårt tänkande, vare sig med bilder eller ord, förmodligen ofta förvränger världen på ett liknande sätt.....

Till slut bifogar jag några målningar av Jens Fenge, som också fanns med på samma utställning. Här är det väl inte alls frågan om att tvinga in världen i förutbestämda kategorier, utan snarare att lösa upp gränsdragningarna och låta ting och egenskaper blanda sig i nya oförutsedda kombinationer: