Göteborgs konsthall
Utställningen varar till den 28 september.
Samtidskonst, måleri, skulptur, konst, Göteborg
Tomorrow always belongs to us är en uppföljare till Painting, space and society som tidigare visats på Göteborgs konsthall.
Samlingsnamnet på hela projektet är A Good Idea och avsikten är att "fokusera på de möjligheter som det samtida måleriet har att fungera som konstnärlig metod för att tänka nya tankar och dela med sig av erfarenheter ".
Avsikten är också att varje verk ska kunna "framträda och utmana våra sinnesintryck och vår uppfattning av det samhälle vi lever i."
Det är elva unga konstnärer från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige som deltar utställningen.
Anastasia Ax visar en stor skulpturinstallation, The Kid Below, som består av nio vita gipsfigurer mot vit pappersbakgrund och med stora, förtätat svarta oregelbundna färgpartier i skarp kontrast till den intensivt vita renheten:
Konstnären har fört in skulpturerna i konsthallen och i en performance i samband med invigningen gick hon lös på dem med en hammare, så att de fick sin nuvarande form. Det var också då hon hällde bläck och till och med sprutade bläck genom munnen över både figurer och bakgrundspapper.
När svärtan förstärker vitheten och vitheten förstärker svärtan, blir resultatet en sval distanserad skönhet i en värld där tiden tycks stå stilla.
Det här figurerna kan ses som koraller, gamla trädstammar, bergsformationer, kanske raukar (jag har nyss varit på Gotland). Men man kan också att ana mänskliga former, kroppshållningar, åtbörder och motsvarande antydningar till någon form av inre subjektivt liv.
Tolkat i humana kategorier blir väl ett intryck att det handlar om förvridna, skadade, deformerade kroppar, kanske om varelser som en gång varit människor men inte längre är det.
Mitt i den svala tidlösa skönheten anas här ett stråk av sorg över något oförlöst, över något som en gång kanske var på väg att födas men som aldrig blev till.
Här finns också ett drag av kaos, men ett kaos som stelnat i för alltid givna former och som därför kanske inte längre är något kaos....
Återstående fråga: finns här här fortfarande en latent möjlighet till nyskapelse ur ruinerna av det som varit?
Om jag skulle välja ut något som verkligen skulle bli en kontrast till den ovan antydda svartvita världen så skulle jag kanske gå ända in i konsthallens innersta rum, där man visar Josefine Lyches Rainbow Pickets (Grayscale):
En sorts rätlinjig "regnbåge" expanderar uppåt medan de inåtlutande balkarna successivt förminskas, medan färgerna i varierande gråtoner förvandlas från vitt till svart.
Dessa två rörelsetendenser bildar tillsammans en harmonisk jämnvikt. Här finns inget uppenbart oförlöst, inget som väntar på förvandling.
Men det är en ordnad och ganska strikt strukturerad bildvärld, med räta linjer och väl avgränsade och sammanhållna bandformade färgfält. Gråtonerna följer i en förväntad ordning från vitt till svart.
Hos Christina Malbek ser vi dock formupplösande tendenser i en kamp mellan ordning och kaos. En av hennes målningar heter Into (airbrush på duk):
Vi ser längst till höger(ovan) en människomassa i en stad (som ju redan den är en kompromiss mellan ordning och kaos), och ett mittfält där en man sitter i ett landskap som verkar någorlunda hanterbart, oskuldsfullt och ofarligt (mer i fokus nedan).
Längst ut till vänster (nedan) i bilden ser vi åter vad den någorlunda ordnade världen bryts mot: ett totalt kaos som hotar alla fasta strukturer med upplösning och förintelse:
Tolkat som en gestaltning av människans situation i världen, kan denna upplösningstendens avse strukturer som kan vara sociala, mentala eller rent fysiska.
Christina Malbecks andra verk House in the mountains passar också in i det här sammanhanget.
Vi möter även här ett omgivande kaos som hotar en måhända symbolisk byggnad som i sig själv rymmer motstridiga tendenser: en strikt linjärt-geometrisk ordning hotas av en subversiv, formupplösande tendens som sprider sig i hela systemet och utmanar dess grundläggande normer. Med en fokuserad detaljbild kan det se ut så här:
Om vi även här tolkar de formella dragen ur humanpsykologisk synpunkt så kan de här motstridiga tendenserna till exempel betyda att rationalitet ställs mot irrationalitet, känsla mot förnuft, byråkrati mot uppror, planekonomi mot marknad, det bestående mot det nyskapande etc etc .
Nu avslutar jag det här blogginlägget för att sedan i ett följande inlägg fortsätta reflexionerna kring Tomorrow always belongs to us.
Fortsättning följer är det tänkt......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar