Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: november 2010

lördag 27 november 2010

Och Themsen...

.....rann sakta igår kväll.

Och den var svart med ljusglitter och månen var halv.
Inga sjöjungfrur...

(jfr Mr Prufrocks love song..... TS tror inte att sjungjungfrurna, automatisk felskrivning, jag menar förstås sjöjungfrurna, sjunger för honom. Pessimist var väl vad han var, möjligen med ett tillägg av ett stråk av realism.)

Nu drar vi ut på stan igen. Satchi gallery står på agendan

fredag 26 november 2010

TS & Themsen......

London, fredag 16.30, Sjömanskyrkan.

"Sweet Thames run softly till I end my song
Sweet Thames run softly for I speak not loud or long."

TS Eliot, Waste land.

Han hade uppenbarligen ett speciellt förhållande till Themsen. Och det har väl jag med.....

En sorts svårmod finns det väl i dessa två rader. Han ber Themsen rinna långsamt tills han sjungit/diktat färdigt. Floden blir en sorts livspuls, kanske...

Och han måste ursäkta sig med att han inte talar högt eller länge. Varför skulle han inte tala länge? Han hade ju mycket att säga.
Problem med självkänslan kanske....

Ikväll ska vi äta på en restaurang med utsikt över Themsen.

Sweet Thames, run softly....

torsdag 25 november 2010

London T&R....

Imorgon bär det iväg på en tripp till London över helgen. Är tillbaks på måndag kväll.
Visar några bilder från tidigare besök i staden tills dess. Årgång 2008, tror jag:

Sedan får vi se vad årets fynd på readymadefronten kan ge.....

Ett besök på Tate modern och alla de miljontals keramiska solrosfröna ligger nog nära till hands också....

Ur ordkällarens mörker (haiku) (1)....

Himlen ser allt
från samma synpunkt-
sandkornets.

Mörkt stilla vatten
en brygga på oljefat-
så: en vit fiskbuk.

Så stilla allt är,
den stora floden brusar-
i vattendroppen.

Solens leende
i ett mjölkvitt fisköga
har redan stelnat.

Björkens mynt av guld
i mjukt rasslande drivor-
en vind av lycka.

Höstvandring (1); Readymades med titlar....

Havsvåg i öppen sjö....

Bird in space (readymade)......

Öppen famn....

Oåtkomlig........

söndag 21 november 2010

Besök hos en fri konstnär.......

Jag var nyligen ute i Kärlingesund, i närheten av Fiskebäckskil, och intervjuade konstnären Sigrid Hanssons för tidningen Bohusläningens räkning.

Vi pratade lite om hur hennes måleri kunde tänkas uppfattas av dagens officiella/institutionella konstvärld.

Hon berättade att hon befinner sig i den gynnsamma ställningen att hon inte behöver bry sig om konstvärlden ett enda dugg. Hon kan bara försjunka i sitt eget skapande, utan tankar på pengar och karriär.

Tillsammans med sin make driver hon Kärlingesunds konferensgård och den drar in tillräckligt mycket pengar för att Sigrid ska kunna ha ha den fria ställning hon har.

Just nu har hon inte lust att sälja sina verk. Hon vill ha dem kring sig. Och de som kommer till gården kan se dem lite överallt.
Men för framtiden finns det planer på en egen konsthall där hon kan ställa ut sina verk.

Så hon kan välja fritt bland epoker, stilar och personliga uttryck.
Hon har bland annat influerats av klassisk bysantinsk konst, men det ser vi inte på de här bilderna.

Just nu experimenterar hon med landskapsmåleri......

... Det här är några foton jag tog när hon pratade i telefon och för dessa gör jag....

.....anspråk på konststatus inom readymade-genren....

torsdag 18 november 2010

Yvonne Swahns värld (1); Av okänt ursprung kommet...

Yvonne Swahn
Konsthallen, Vänersborg
Utställning fram till 12 december

Varför yra om Mark Rothko när vi har Yvonne Swahn? Det var en av mina första spontana (ja faktiskt!) reaktioner när hon ställde ut i Trollhättan för en del år sedan.

Jag skrev då om utställningen i Bohusläningen, och utvecklade väl då en genre som man, med viss rätt, gör narr av: pseudorecensioner som blir mer eller mindre (oftast mindre) väl förtäckta försök att skapa egna verbala konstverk.....

Det är kanske lite egendomligt: trots att kärnan i Yvonne Swahns konst ligger så långt bortom det verbala, så lockar den ändå till formuleringsförsök.....

Hon arbetar visserligen ganska genomtänkt med titlar, men jag tror i och för sig att hennes målningar alldeles utmärkt väl kan "tala" för sig själva.......

Men trots det:

Målningen ovan har titeln: Ur ljus och mörker och till detta fogade jag nära nog automatiskt följande rader i min anteckningsbok (jag återger dem ordagrant utan redigeringsförsök):

"Ur ljus och mörker...något annat än vare sig ljus eller mörker träder fram ur ljus och mörker.....kanske en sammanfattning av konstens väsen och egenart.....och att ljuset inte träder fram ur mörkret, och att mörkret inte träder fram ur ljuset....det hade blivit banalt....."

Punkt slut.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, lyrik, poesi, Yvonne Swahn, abstraktion, konkretism, modernism, postmodernism,

onsdag 17 november 2010

Disidentifikation "revisited"; Rubb och stubb...

Disidentifikation
Göteborgs konsthall
(2/7-31/10)

Jag har suttit och druckit te och tittat på lite papper och anteckningar om den här avslutade utställningen;

Disidentifikation....

söndag 14 november 2010

Marianne Lindberg de Geer (4); Barn & Blick....

Marianne Lindberg de Geer
Full spead ahead
Konsthallen, Bohusläns museum.

Full spead ahead innehåller bland annat ett antal stora målningar där motiven är konstnärens nära och kära; man och barn.
Det är nog blickarna som fångar mig mest. ...

Och jag då? Ja, det är titeln på den här föga insmickrande barnskildringen.
Och den lille ställer sin fråga samtidigt som blicken borrar sig in i betraktaren.

Som vore jag den som skulle svara på barnets fråga om hur det ska gå för honom/henne....

(Och jag då? ; den frågan kan vi väl alla ställa angående våra liv. Barnet blir en bild även av den vuxnes utsatthet. Naturligtvis....(needless to say....) )

För en tid sedan höll konstkritikern Jessica Kempe en föreläsning om Marianne Lindberg de Geers konst i Bohusläns museums hörsal.

Hon anser att en av huvudpoängerna med de här målningarna att barnen träder fram som självständiga subjekt. De möter oss som unika individer på sina egna villkor på ett sätt som inte är så vanligt....

Hon exemplifierade motsatsen med målningen ”Ateljéinteriör” (1916) av Sigrid Hjertén (ovan).

Och det är klart att pojken till höger på bilden här inte framträder "på sina egna villkor". Frågan är bara om det om det överhuvud taget finns någon som framträder "på sina egna villkor" inom denna målnings ramar...

I vilket fall som helst så finns det fog för Jessica Kempes bedömning. Och det är väl i hög grad just i ögonen och blicken hemligheten finns....

Tänk på mig då 1991; (Ja, här möter vi någon...)

Som ovan, inzoomad.... (ögonen och det förundrat vaksamma ansiktsuttrycket, dock, verkar det som, inte en vaksamhet som bottnar i fruktan..kanske snarare nyfikenhet än vaksamhet...)

Tänk på mig då 1991 (....det finns en stor ömsinthet i den här bilden....)..

Att börja och att sluta 1991 (bra fråga....)

Konstnärens make, Carl-Johan de Geer, har skrivit några rader kring de här målningarna.
Han menar att de inte först och främst är porträtt av individer utan mer bilder av människor i allmänhet.

Och det handlar om "människor som med frågande ögon undrar över tillvaron."

" Vem är jag? Varför lever jag?" (fetstil min).

Eller med en av verktitlarna:

Och jag då?

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, bilder, estetik, konstteori, konsthistoria, porträtt, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, Tänk på mig då, modernism, postmodernism

http://intressant.se/intressant

fredag 12 november 2010

Marianne Lindberg de Geer (3); "Självmordsattack"....

Marianne Lindberg de Geer
Full spead ahead
Konsthallen, Bohusläns museum.

I det stora collageverket Jag tänker på mig själv-se människan har konstnären systematiskt satt in en något makaber (hon är vackrare i verkligheten) version av sitt eget ansikte i ett mycket stort antal bilder. Mona Lisa (ovan) är en av de bilder där motivet fått sitt ansikte utbytt.

Jag tycker själv att det här är ett fascinerande verk. Det händer något med mig när jag betraktar det.

Grundidén är ganska enkel. Man tar ett bildtecken (för konstnärens eget ansikte) och sätter in det i helt nya sammanhang. Och när tecken från olika sammanhang sätts samman kan det börja mullra ordentligt.....

Vad handlar då mullrandet om när till exempel Mao tse Tung och Jesus får Marianne L de Geer-ansikten? Ja, det är en sak att förbryllas, en annan att kunna sätta ord på det man upplever och förstå det intellektuellt...

Det här verket låter sig naturligtvis inte uttömmande reduceras till någon teoretisk formulering.
Men jag kan väl ändå säga att det främmande ansiktet omdefinierar eller problematiserar det nya meningsammanhang det sätts in i.....

Min slentrianuppfattning om Mao & Kommunismen och Jesus & kyrkan får sig en rejäl törn på någon sorts irrationell eller intuitiv nivå. (Hur gå vidare?)
En Jesus i den här versionen svär mot mina föreställningar om honom. Och det är inte bara frågan om hur Jesus eventuellt kan ha sett ut. Problemet går djupare än så....

Jag ber om ursäkt för speglingarna i glaset, men den här bilden (av bilden) bara måste jag få visa.
När mina associationer kring body-building och det jag känner till om Marianne Lindberg de Geer här förs samman, så uppstår en extrem teckenkrock.
Det går absolut inte ihop...

Och inför en sådan "omöjlig" teckenkombination kommer aningen smygande om att världen bortom tecknen kanske är lika omöjlig, lika omöjlig att förstå....

Det här stora collaget blir för mig ett enda stort NEJ! Det är en symbolisk självmordsbombattack och dess mål är allt det vi tror på och tar för givet om världen och oss själva.

Världen är inte som Du tror att den är!
Människorna är inte som Du tror att de är!
Samhället och historien är inte som Du tror att de är!
Allt är något radikalt annorlunda än Dina föreställningar om det.....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, collage, readymades, dada, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, Jag tänker på mig själv,

tisdag 9 november 2010

Marianne Linderg de Geer (2); Hitler och Blondi

Full spead ahead
Marianne Lindberg de Geer
Konsthallen, Bohusläns museum.

En av de de målningar som ställs ut föreställer Adolf Hitler, fast utan mustasch (av någon för mig okänd anledning).
De tre figurer som syns till höger i bilden är motiv från Hitlers egna målningar.
Han lär ju ha försökt komma in på någon konstutbildning, och hur många har inte ställt frågan om hur världshistorien under 1900-talet sett ut om Hitler blivit antagen....

De översta och nedersta figurerna har med två olika kvinnoroller att göra.
Överst den goda, hjälpande och omhändertagande kvinnan, personifierad som sjuksköterska.
Nederst ser vi en gestalt med drag av "femme fatale", den mer erotiskt utspelande kvinnotypen.

Och hunden, ja det är Hitlers egen hund, som hette Blondi (inte Lassie som jag döpt den stackarn till först!!) Jag har nog sett flera filmer om Hitler där jag fått se hur ömsint han behandlade det här djuret....

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, måleri, psykologi, estetik, konstteori, konsthistoria, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, modernism, postmodernism

lördag 6 november 2010

Medan hon hämtade något i en affär (7)....

Kan verktitlar (readymade) enligt nedan möjligen fås att fungera?

(1):Dogmatik

(2): Auktoritär

Textinslag, till exempel i form av titlar, kan bidra till att förändra vår upplevelse av själva bilden.

Texten kan (med Panofsky-jargong) ge ett motiv nya teman och kanske till och med alternativa underliggande världsåskådningar....

Men bilden som sådan kan tyckas behöva någon form av potential för att uttrycka/beteckna något och det är tveksamt om det villkoret är uppfyllt här....
Kanske möjligen när det gäller "Auktoritär" och bild (2), men "Dogmatik" som en tolkning av bild (1) ovan?

fredag 5 november 2010

(6)....

(ad (5));

..what a little bit of conceptualization can do...
...eller ett ord betyder så mycket....
...och ord definierar bild och bild definierar ord.....
....det blir förstås en cirkel av det hela....

" Ödmjukhet" (ovan), står det sig som titel? Tja, inte så klockrent som jag trodde när jag skrev föregående inlägg...
...Men här finns någon sorts poesi i alla fall....

Var "Förstockelse" en bra titel på bilden ovan? (vadå bra?) Skulle inte "Underkastelse" eller "Undergivenhet" passat lika bra?

Och hur påverkar ordvalet bildupplevelsen? En hel del verkar det som....
....Och hur påverkar bilden valet av ord?
Om man lika gärna kan tillfoga ordet "Undergivenhet" som "Förstockelse" som titel så.....