Wangechi Mutu

Vi ser hur hon för ihop tecken för olika etniska sammanhang till en, som det verkar, motsägelsefull helhet. De stora läpparna påminner om "negerns" stora läppar, en kolonial, och kanske även postkolonial, stereotyp.
Men i högerkanten har de en europeiserad framtoning: vi anar den västerländska kvinnans målade läppar. En identitetskrock, kanske.
Ansiktets vita överdel framstår som något av en mask som döljer det afrikanska uttrycket. Ögonen ligger tydligt under maskens yta. Öronen hör inte alls hit.
Vi ser här också det kvinnliga könsorganet avbildat ovanför näsan och i pannan. Ett instrument i metall har applicerats kring öppningen mot kvinnokroppens inre.
Håret verkar höra mer ihop med den afrikanska delen av ansiktet än med den yttre vita masken. Dess glittriga karaktär medger flera tolkningar. Jag har hört talas om två.
En är att den syftar på den koloniala/postkoloniala konstruktionen av den afrikanska kvinnan som supersexualiserad och därmed lockande.
Man kan också se det skimrande svarta som en syftning på de diamanter som europeiska kolonialamakter plundrade afrikanska länder på.
Något som väl är alldeles uppenbart är att den här gestalten ger ett mycket splittrat intryck. Sammansättningen av dess delar ger också ett påtvingat intryck.
Det har verkligen gjorts våld på något för att åstadkomma detta gravt onaturliga ansikte. De spänningar vi upplever i bilden har att göra med referenser till två olika kulturkretsar: den moderna europeiska och den traditionella afrikanska. Våldet finns också med.
Wangechi Mutu arbetar mycket med just frågor som har med afrikansk identitet och icke-identitet (disidentifikation?) att göra. På den här videon berättar hon lite om sin verksamhet:
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, måleri, video, estetik, konstteori, konsthistoria, Disidentifikation, Wangechi Mutu, modernism, postmodernism,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar