The eagles of Africa är ett resultat av samarbetet mellan den franske konstnären Cyprien Gaillard och musikern Koudlam (http://www.myspace.com/koudlam).
Musik, lyrik och det visuella innehållet kompletterar och förstärker varandra.
Lars Vilks har på sin blogg förutskickat att Cyprien Gaillard kan komma att klättra vidare mot toppen inom konstvärlden.
Själv tycker jag mer och mer om den här videon ju mer jag spelar den. Behövs det några intellektuella tolkningar?
Tja, några reflektioner kan åtminstone vara på sin plats.
Jag ser (bland annat) en man i vit kostym och röd hatt som vandrar kring bland övergivna spillror av både modern och antik civilisation (mina associationer går till något i stil med inka- eller aztekisk kultur, men det spelar ingen större roll vilket).
Det han möter kan ses som tecken som förlorat sin innebörd och som därmed inte längre kan bidra till att ge rötter och identitet åt människorna. Detta verkar gälla både antika och modernistiska kulturfenomen, till exempel konst och arkitektur.
Tillvaron tycks vara frikopplad från naturen också.
Jo, mannen i vitt går på "vassen" med en machete, men någon social verklighet som skulle gett detta en mening finns inte längre.
Den här världen kan förefalla tom och livet i den rotlöst, men här finns potentialer för både frihet och tomhet. Det är kanske som med myntets två sidor.
Vi möter en frihet och en öppning åt rymder där människor själva kan skapa sig nya identiteter, oberoende av de gamla meningsbärande institutionerna.
Vad vi sedan förmår göra av denna frihet är en annan fråga....
(När det gäller texten i sången, "the lyrics", uppfattar jag inte alla enskildheter men några fraser kan jag bidra med (ungefärligen): Like an eagle cross the sun, Flying high...there´s no reason, who are we and why are you dancing, where are we going..etc. )
Det är tydligt att orden är relevanta för verkets visuella innehåll. Och musiken är träffsäker den också....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bilder, fotografi, video, kultur, Cyprien Gaillard, Koudlam, biennaler, estetik, konstteori, konsthistoria, modernism, postmodernism
Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.
Om mig
- Carl-Gustaf Wikstrand
- Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.
Bloggarkiv
-
▼
2010
(143)
-
▼
september
(11)
- Disidentifikation(8); Etnicitet och folkmord...
- Marianne Lindberg de Geer (1); Humanoider....
- Disidentifikation (7); Vad betyder bilden?
- Aktuell videokonst; Cyprien Gaillard & Koudlam
- Ack Värmeland; objekt i kvällsljusets sken....
- Disidentifikation (6); Wangechi Mutu och kulturkro...
- Readymaderomantik; åtbörder i ljus och skugga....
- Disidentifikation (5); Med rötter i myt och dröm..
- Vilse i Readymadevärlden?
- Disidentifikation (4): dansande shaman...
- Cindy Sherman möter Melanie; Life unkind...
-
▼
september
(11)
fredag 24 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar