Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: februari 2010

onsdag 24 februari 2010

Vintergestalter (4)

De mjuka och nästan genomskinligt fjäderlätta snöflingorna ...

.....blir massivt tunga snömassor på marken.....

......som en liten motoriserad skulptur får ta hand om....

tisdag 23 februari 2010

Spelfinkar (1); Från polska till hårdrock....

Min lillebror Anders (bild ovan) är en riktigt taggad spelman som till och med kan spela falskt så att det blir rätt. Bara de riktigt drivna spelmännen klarar det.
För att få ihop till det dagliga brödet är han kommunalbyråkrat.

Vi spelade i samma stråkorkester när vi gick i skolan och då var det en musiklärare som fick be honom sluta stampa takten till Bach eller Mozart eller vad det nu var...

När han gick på gymnasiet spelade han(piano och gitarr) hellre än läste läxor och då kom min far med de sedermera bevingade kritiska orden:

"Du ska väl ändå inte bli banjoklinkare?!"

Anders son Jonas, följaktligen min brorson, är faktiskt banjoklinkare i både bokstavlig och metaforisk mening.

Bokstavligen talat spelade han banjo på sin onkel Hans 50-årskalas. (På bilden nedan ses han med sin fiolspelande gråhårige far i förgrunden).

I metaforisk mening är Jonas "banjoklinkare" på många sätt, bland annat som trummis i hårdrockbandet Enforcer där även hans bror Olof, även han förstås min brorson, ingår som sångare. De är rätt heta inom sin nisch och har nyligen släppt sin andra skiva.

På videon nedan ser och hör vi Enforcer framföra låten Black angel:

Riktiga spelmän och ingen av dem har ännu blivit kommunalbyråkrat....

måndag 22 februari 2010

Blänkande former....

lördag 20 februari 2010

Flirt med modevärlden (2)....shopping

Lördagsmorgon med snöyra och efter en tidig frukost tillbaks i sängen med Jane Austens Pride and prejudice, en klassiker som jag läst för en del år sedan, men som verkligen tål att läsas fler gånger.

Sedan blev det klippning hos min favoritfrisör, en kille från den kurdiska delen av Irak. Vi pratade bland annat om OS och skidåkning. Skidor och skridskor var han inte så bra på. Sa han...

Så lite shopping, bland annat en sväng in på Dressman för att snoka bland deras kampanjerbjudanden.

Pingstmissionens second handaffär i Uddevalla är ett måste på lördagarna. Jag gjorde några fynd där också: en (för mig) ny illustrerad version av Esaias Tegnérs Frihiofs saga och en fin liten antologi med klassisk engelska lyrik. Inbundet 5 kronor, oinbundet 3 kronor...

Så hittade jag en bok om "svensk vers och versteknik från runmästarna till Karlfeldt" av Åke Ohlmarks.
Det som fick mig att köpa den boken var ett kapitel med rubriken: "Den stiernhielmska sammansmältningen av antikt och svenskt". Det gick bara inte att motstå...

Georg Stiernhielms 1600-talsdiktning står sig än:

"Herkules arla stod opp en morgon i första sin ungdom
fuller av ångst och tvik, huru han sitt leverna börja
skulle, därav han pris kunde vinna med tiden och ära"....etc etc.

Och så var det klädfynden:

Kampanjerbjudanden på Dressman: mörkblå tröja, ljusblå skjorta och gulblårandig slips.

Min förra flirt (1) med modevärlden finns på:

http://carl-gustaf.blogspot.com/2010/02/flirt-med-modevarlden-2shopping.html

Jan Jarlows magiska värld....

Jan Jarlow
Bohusgalleriet
Uddevalla'

Det är en sällsam känsla att träda in i galleriet. Det har mörklagts och belysningen i lokalen kommer från små strålkastare. Detta grepp lyfter fram konstverken på ett särskilt sätt.

Ur sina inre världar av skikt efter skikt av färg skimrar de med ett hemlighetsfullt ljus, som verkar vara ett ljus av en annan art än det vi vanligen kommer i kontakt med.
Det finns en förbluffande tidlös skönhet över hela utställningen.

Jag lägger här ut bilder på några av målningarna. Tyvärr har det blivit lite reflexer från strålkastarna här och var, men jag har inte kunnat få det bättre än så här.

Glömskan.

Urhav. Ja, titeln är välfunnen, det här skulle kunna vara det amorfa tillstånd ur vilket världar av ting träder fram.....

Vallmo. Här finns ett lite moment av landskapsskildring, men det är inte sådana associationer som blir verkets huvudpoäng.

Barnet.
Ett av de äldre verken och det enda som har en tydligt figurativ karaktär. Den här gestalten tycks mig passa in i sammanhanget på ett, paradoxalt nog, både påtagligt och undanglidande sätt.

Det är nästan som om stämningen eller innehållet i de övriga verken här har tagit mänsklig gestalt.....