Bohusgalleriet
Uddevalla'
Det är en sällsam känsla att träda in i galleriet. Det har mörklagts och belysningen i lokalen kommer från små strålkastare. Detta grepp lyfter fram konstverken på ett särskilt sätt.
Ur sina inre världar av skikt efter skikt av färg skimrar de med ett hemlighetsfullt ljus, som verkar vara ett ljus av en annan art än det vi vanligen kommer i kontakt med.
Det finns en förbluffande tidlös skönhet över hela utställningen.
Jag lägger här ut bilder på några av målningarna. Tyvärr har det blivit lite reflexer från strålkastarna här och var, men jag har inte kunnat få det bättre än så här.
Glömskan.
Urhav. Ja, titeln är välfunnen, det här skulle kunna vara det amorfa tillstånd ur vilket världar av ting träder fram.....
Vallmo. Här finns ett lite moment av landskapsskildring, men det är inte sådana associationer som blir verkets huvudpoäng.
Barnet.Ett av de äldre verken och det enda som har en tydligt figurativ karaktär. Den här gestalten tycks mig passa in i sammanhanget på ett, paradoxalt nog, både påtagligt och undanglidande sätt. Det är nästan som om stämningen eller innehållet i de övriga verken här har tagit mänsklig gestalt.....
Barnet, detalj.
Barnet. Detalj. Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, filosofi, kultur, måleri, modernism, postmodernism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar