London, fredag 16.30, Sjömanskyrkan.
"Sweet Thames run softly till I end my song
Sweet Thames run softly for I speak not loud or long."
TS Eliot, Waste land.
Han hade uppenbarligen ett speciellt förhållande till Themsen. Och det har väl jag med.....
En sorts svårmod finns det väl i dessa två rader. Han ber Themsen rinna långsamt tills han sjungit/diktat färdigt. Floden blir en sorts livspuls, kanske...
Och han måste ursäkta sig med att han inte talar högt eller länge. Varför skulle han inte tala länge? Han hade ju mycket att säga.
Problem med självkänslan kanske....
Ikväll ska vi äta på en restaurang med utsikt över Themsen.
Sweet Thames, run softly....
Om mig
- Carl-Gustaf Wikstrand
- Jag är 57 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetar som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.
Bloggarkiv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .
Ex Machina Tora Windahl
Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar