Lisa Sigfridsson
Bohusgalleriet, Uddevalla
Äventyr i galaxen heter den här utställningen, även om äventyret snarare äger rum i ett mentalt inre rum än i den yttre fysiska rymden. Ändå är det det kosmiska perspektivet som får bilda bakgrunden till flera av målningarna.
Här ser vi några av de återkommande figurerna i Lisa Sigfridssons bildvärld omgivna av ljuset från stjärnor och galaxer. Det är flickdockan Klara, Barbie och superagenten Modesty Blaise.
Ovan ser vi dem omslutna av en rymd av kompakt oändligt mörker; Klara, Barbie och Modesty.
Målningen ovan heter Trampa vatten i Hudsonfloden och kan väl ses som ännu en variant av en omgivning präglad av ett gåtfullt och kanske också hotfullt mörker.
Vilken roll har då de här figurerna i Lisa Sigfridssons bildvärld? Det visar sig att de är laddade med förtätat symboliskt innehåll.
Jag intervjuade Lisa för något år sedan för kulturtidskriften Zenit (vårnumret 2008)och hon gav då en del av bakgrunden till sina bilder.
En av gestalterna är den kvinnliga superagenten Modesty Blaise som figurerat i seriemagasinet Agent X9. Varför har hon en så central roll? Jag citerar här ur intervjun:
"Kanske för att hon är tjej och överlägsen i kraft av sin egen förmåga. Och hon står för inre krafter som kan hjälpa oss genom svårigheter i våra egna liv."
Även om Modesty Blaise är en beväpnad karateexpert så är hennes innebörd i det här sammanhanget inte bara byggd på vapen och våld. Hon är paketerad som actionhjälte, men under ytan finns energier som kan ta sig helt andra uttryck.
I intervjun berättar Lisa Sigfridsson om att hon under en period i sitt liv funderade över familjens ibland kvävande och begränsande funktion:
"Kanske framstod tonårens Modesty som en källa till frisk och fräsch handlingskraft. Hon kunde göra processen kort med onda människor med en välriktad karatespark eller genom att vara listig, snabb och förslagen.
Hon blev också någon som kunde göra processen kort även med sega strukturer i familjelivet."
Det finns en serie "gråtonade" målningar som jag direkt associerar till "sega strukturer i familjelivet". Ett exempel är När bomberna faller ovan. Men det handlar här också om livsbegränsande psykosociala strukturer i allmänhet.
Och vi ser Modesty Blaise överst i vänstra hörnet som en dramatisk avvikare, en påminnelse om att det finns alternativ till tomma "grå"konformistiska livsformer.
I intervjun förklarade Lisa Sigfridsson också flickdockan Klaras och Barbies roller:
"Klara vet inget om livet men går ändå ut i det. Kanske behöver hon Modestys styrka för att klara sig i världen. Barbiedockan är intvingad i någon sorts mall med sina former, garderober och sitt smink. Kanske behöver hon Modesty för att komma loss ur det."
Det riktigt intressanta i Lisa Sigfridssons bildvärld uppstår när hon låter mångtydigheten hos sina figurer och situationer framträda.
Hon utvecklar då den sorts bildretorik som består i att låta ting, personer och egenskaper ingå i nya och oförväntade kombinationer, vilket ger upphov till gåtfulla visuella "påståenden".
Ett exempel är Se undret, som ser ut som en parafras på Leonardo da Vincis målning Nattvarden (1495-98). Lärjungaskaran har här bytts ut mot en grupp nutida människor, kanske en familj med släktingar, som äter tillsammans.
Men vid bordets ytterände sitter Jesus och istället för brödet som skulle delas ligger ett äpple på en tallrik. Och bakom Jesus står Modesty Blaise.
Det här är förstås en något halsbrytande kombination av bildgestalter som kan upphov till alla möjliga tolkningssprång i olika riktningar.
Jag avstår här visligen från att försöka sätta ord på något av dessa språng, utan konstaterar bara att vårt vanetänkande med avseende på tillvarons sammanhang här får sig en riktig utmaning.....
Modestygestalten genomgår en rad motsägelsefulla förvandlingsnummer, så att hon aldrig blir riktigt entydig. Hon kan framstå som självsäker, målmedveten och aggressiv:
Bland palmerna i bakgrunden ligger en (som det verkar) död man. Är han ett offer för Modesty Blaise? Slog hon ihjäl honom för att få sista kokosnöten? Eller var han bara en svagare människa som inte förmådde överleva i öknen?
Men om vi ser på en bild som Köttebullespelet, som ingår i det jag tar mig friheten att kalla den "gråtonade" familjeserien, blir intrycket ett helt annat:
Här framstår Modesty som en dyster och håglös kvinna som sitter fast i ett familjesammanhang där hon känner sig som en främling.
Och hon utstrålar inte alls något av den initiativförmåga och motståndskraft som skulle kunna rädda henne ur ledan. Actionhjälten är frånvarande....
Ibland byter de tre huvudfigurerna roller med varandra. På bilden nedan, I väntan på tisdag, verkar Modesty inte riktigt närvarande i det som sker och hennes .......
.... materiella kroppslighet är upplöst i ett oartikulerat vitt töcken. Dessutom verkar....
....lilldockan Klara som Modesty bär inom sig vara det potentiella kraftpaket som kan leda vidare på livsfärden.
Porträtt med kikare och livbåt består av två sammanhängande bilder. Ovan ser vi en Modesty som även här framstår som passiv och inåtvänd.
Istället verkar det här vara Barbie, hon som egentligen skulle behöva Modesty, som får ta initiativet och spana efter......
....en utväg, här symboliserad av roddbåten ovan.
Vi har här sett flera exempel på att roller och egenskaper byter bärare och laddar helheterna med mångtydighetens aura. Och detta är av central betydelse.
De här gestalterna står för krafter och tendenser inom oss själva. Vi har alla drag av Modesty, Barbie och Klara i våra inre världar. Annars skulle vi inte kunna leva.
Och då kan vi inte vara något helt och fullt till 100 procent. Vi måste få vara både starka och svaga, sårbara och hårda, konformister och rebeller. Annars blir vi psykologiska monster.
När det gäller målningen I väntan på tisdag ovan tolkade jag den lilla flickdockan som det "kraftpaket" som skulle kunna hjälpa Modesty att komma ur sin vanmakt.
Det finns en annan målning där Klaras styrka verkligen ställs på sin spets.
Hon har barnets kroppsformer, men genom sin monumentala framtoning och den välsignande gest som.....
.....för tankarna till ikonmotivet Kristus Pantokrator, Kristus allhärskaren, förenar hon tecken för svaghet och makt i på ett mycket slagkraftigt sätt.
Men på en annan målning blir det uppochnervända världen. Här har världshärskaren åter blivit...
......ett maktlöst litet barn som bara kan låta sig drivas med av livets virvelströmmar....
......och hon ser alldeles uppenbart ut att vara mycket lycklig i denna omtumlande belägenhet. Hon har hur kul som helst!
Till sist en magnifik målning,Vi möter Tiger, där våra tre små vänner, Klara, Modesty och Barbie, får möta en gestalt som står för något mycket större än de själva någonsin kan bli eller ens förstå.....
Den som tycker Lisa Sigfridssons bildvärld är intressant gillar förmodligen även Gittan Jönssons och Kristina Abelli Elanders utställning Prinsessor utan panik, som visades på Konsthallen i Uddevalla förra året:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/04/prinsessor-utan-panik.html
Via länken nedan kan man få ta del av flera utställningar som bygger på figurativt visuellt bildspråk, både i fotografisk form och som måleri:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2008/09/ny-nordisk-fotografi-utmanar.html
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, modernism, postmodernism, måleri, Uddevalla, Bohusgalleriet
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar