Göteborgs konsthall
City changes
Tim Etchells
City changes bygger på det skrivna ordet som konstnärligt material. Det är ett litterärt verk.
I ett rum är det enda man ser en lång rad pappersark med text på och går man närmare ser man dessutom att texten ändrar färg på ett vid första intrycket osystematiskt sätt.
Innehållet uppstår i spänningen mellan två motpoler när det gäller liv, tillvaro, organisation, samhälle.
Den ena polen är den rigida, för alltid färdigplanerade, oföränderliga, "fossiliserade" staden.
Den andra polen är en stad där inget är förutbestämt och förutsägbart, en mer eller mindre kaotisk social situation utan fasta strukturer.
Genom att läsa ark efter ark så kan man följa hur de här polerna bryts mot varandra och hur olika varianter av motpolerna växer fram hur varandra.
Färgen på de olika textstyckena förändras på ett speciellt sätt.Tim Etchell visar med en ny färg vilka ändringar som gjorts jämfört med de föregående arken och deras sociala världar.
På så vis får vi en sorts arkeologisk effekt som tydliggör verkets framväxt.
Jag ska exemplifiera lite grand. Verket inleds så här (ungefär, jag litar inte exakt på mina anteckningar):
"There was once a city in which nothing ever changed."
På nästa ark läser vi:
"There was once a city in which things changed constantly.
De röda bokstäverna understryker den förändring som gjorts.
Något ark senare läser vi:
"There once was a city in which change was impossible."
Men å andra sidan:
"There once was a city in which change was impossible to avoid. "
Och så fortsätter utvecklingen av det här samhällsdramat och färgerna blir fler och fler. Det är ibland ganska omtumlande tillstånd och metamorfoser som skildras (och jag lämnar nu färginslagen):
"Exactly the same edition of the newspapers were printed every day, the same headlines, the same stories"
Men så svänger pendeln:
"Each day was entirely unpredictable-a cacafony of change for its own sake."
Och på ett annat ställe:
"There once was a city where change ran through the streets in strange eddies and ripples, disturbing everything and everyone."
Så slår det över åt andra hållet igen:
"There once was a city where stagnation ran slowly through the streets."
Och i det här verket som helhet finns en komplexitet och en litterär och social uppfinningsrikedom som de här lösryckta citaten naturligtvis bara kan ge en ytterst minimal vink om. Ett självklart faktum, som det dock känns rätt att poängtera....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, litteratur, bild, bilder, estetik, filosofi, modernism, postmodernism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar