Andrea Geyer och Sharon Hayes
Utställningen vara till den 18 april
Göteborgstur med ett minimalt nedslag på bokrea och ett besök på Göteborgs konsthall och utställningen med verk av Andrea Geyer och Sharon Hayes, bägge bosatta i New York. De använder video, fotografi, text och ljudinstallationer för att analysera och gestalta olika företeelser i samhället.
Andreas Geyers videoinstallation Criminal case 40/61 reverb 2009 består rent fysiskt av sex monitorer placerade i cirkel och vilken monitor som är i fokus växlar hela tiden, så man får vrida på sig lite då och då. Och det finns en poäng med det; rörelsen gör sitt för upplevelsen av verket.
Verket är baserat på material från rättegången med den tyske nazisten och SS-officeren Adolf Eichman. Han anklagades bland annat för att varit med om att genomföra deporteringen av judar till utrotningsläger under 2:a världskriget.
På skärmarna gestaltar samma skådespelare de aktörer som var i centrum under rättegången: den åtalade, försvarsadvokaten, åklagaren, domaren , en reporter och åhörare.
Verket tar upp frågor kring vårt eget moraliska och juridiska ansvar, även när vi handlar på order av den stat som kontrollerar det samhälle vi lever i.Grundfrågan är välkänd: om jag gör något uppenbart omoraliskt och rent av ondskefullt, kan jag då gå fri från straff med hänvisning till att jag handlat på order av överheten?
Eller har jag ett eget ansvar så att jag i vissa (extrema?) fall kan vara förpliktad att vägra utföra det överheten försöker få mig att göra?
Det finns en replik från verket som, trots att jag inte kommer ihåg den ordagrant, har fastnat någonstans i minnet.
Innebörden är ungefärligen, att om vi försöker genomföra någon sorts absolut rättvisa, så är rättvisan i fara och den totalitär staten under framväxt....
Å andra sidan: hur kan vi döma någon som handlar i enlighet med sitt lands lagar och förordningar utan en uppfattning om just en absolut rättvisa?
Tron på en absolut rättvisa är en sorts fundamentalism, i den meningen att vi då tror att vi har en absolut säker (omöjlig att betvivla) källa till kunskap om vad som är rätt och fel.
En sådan ståndpunkt kan förstås vara problematisk, men det är den etiska relativismen också.
Själv är jag nog fundamentalist när det gäller vissa grundläggande värderingar med avseende på demokrati, människovärde och solidaritet....
(Bilder, courtesy: Andrea Geyer och Galerie Thomas Zander, Köln)
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, video, fotografi, politik, estetik, filosofi, modernism, postmodernism
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar