Full spead ahead
Konsthallen, Bohusläns museum.
I det stora collageverket Jag tänker på mig själv-se människan har konstnären systematiskt satt in en något makaber (hon är vackrare i verkligheten) version av sitt eget ansikte i ett mycket stort antal bilder. Mona Lisa (ovan) är en av de bilder där motivet fått sitt ansikte utbytt.
Jag tycker själv att det här är ett fascinerande verk. Det händer något med mig när jag betraktar det.
Grundidén är ganska enkel. Man tar ett bildtecken (för konstnärens eget ansikte) och sätter in det i helt nya sammanhang. Och när tecken från olika sammanhang sätts samman kan det börja mullra ordentligt.....
Vad handlar då mullrandet om när till exempel Mao tse Tung och Jesus får Marianne L de Geer-ansikten? Ja, det är en sak att förbryllas, en annan att kunna sätta ord på det man upplever och förstå det intellektuellt...
Det här verket låter sig naturligtvis inte uttömmande reduceras till någon teoretisk formulering.
Men jag kan väl ändå säga att det främmande ansiktet omdefinierar eller problematiserar det nya meningsammanhang det sätts in i.....
Min slentrianuppfattning om Mao & Kommunismen och Jesus & kyrkan får sig en rejäl törn på någon sorts irrationell eller intuitiv nivå. (Hur gå vidare?)
En Jesus i den här versionen svär mot mina föreställningar om honom. Och det är inte bara frågan om hur Jesus eventuellt kan ha sett ut. Problemet går djupare än så....
Jag ber om ursäkt för speglingarna i glaset, men den här bilden (av bilden) bara måste jag få visa.
När mina associationer kring body-building och det jag känner till om Marianne Lindberg de Geer här förs samman, så uppstår en extrem teckenkrock.
Det går absolut inte ihop...
Och inför en sådan "omöjlig" teckenkombination kommer aningen smygande om att världen bortom tecknen kanske är lika omöjlig, lika omöjlig att förstå....
Det här stora collaget blir för mig ett enda stort NEJ! Det är en symbolisk självmordsbombattack och dess mål är allt det vi tror på och tar för givet om världen och oss själva.
Världen är inte som Du tror att den är!
Människorna är inte som Du tror att de är!
Samhället och historien är inte som Du tror att de är!
Allt är något radikalt annorlunda än Dina föreställningar om det.....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, collage, readymades, dada, bild, estetik, konstteori, konsthistoria, konceptkonst, Marianne Lindberg de Geer, Full spead ahead, Jag tänker på mig själv,
2 kommentarer:
Nej världen är inte som vi tror. Antagligen kommer vi aldrig att få veta hur den är, våra hjärnor och sinnen räcker inte till. Trist.
Kanske kan man också se ML:s verk som en illustration till det där med "konsten uppstår i betraktarens öga", alltså subjektivt, och i det här fallet världen i konstnärinnans eget perspektiv?
Det som jag skriver om handlar ju i första hand om vad som händer i just mig i kontakten med verket. Och då är det förstås fråga om något som uppstår i kontakten mellan två poler: det fysiska konstverket och min egen person.
Konstnären själv har sagt att hon har velat undersöka hur det känns att vara den och den personen, till exempel Mao eller Jesus. Och frågan blir väl då vad man får ut för någon sorts kunskap av det hela...
Skicka en kommentar