Hur något kan heta så är en befogad fråga, men enligt uppgift betyder "marsvin" ungefär "tumlare" på danska (skånska?).
Tumlareholms eller kanske Delfineholms skulpturpark skulle man alltså också kunna säga. Och det låter ju lite bättre...
Ett av de många verken som ställs ut i parken bär titeln Agrar referens och konstnären bakom det heter Erik Lennarth.
De stora vita objekten känner vi igen som det plastinlagda hö vi ofta möter i lantbruksbygder. Här har de helt enkel förts in i ett konstsammanhang tillsammans med snedställda gulrödrandiga brädor som vi är mer vana att möta i vägtrafiksammanhang.
Själv har jag sedan länge slagits av de estetiska värden som bärs upp av de här praktiskt nyttiga vita plastbalarna, både som enskilda objekt och tillsammans i vidsträckta installationer i odlingslandskapet.
Om vi ser dem en och en så kan väl en konsthistorisk referens gå till Brancusi och hans behagfullt rundade former och rena vita ytor (nedan).
Ser vi dem i större antal ute på på fälten vid våra vägar så kan en annan konsthistorisk referens gå till paret Christo &Jeanne Claude, som bland annat fyllt mycket vidsträckta områden med blå och gula paraplyer.
Ett annat av deras projekt har varit att installera en sorts mjuk mur av nylonväv (Running fence) i landskapet på ett sätt som åstkådliggörs av bilden nedan:
Ibland har jag känt mig tacksam för att det finns människor som Christo & Jeanne-Claude i världen. Men de utan någon konstnärlig baktanke utplacerade vita plastbalarna står sig också i en konstärlig kontext, närmare bestämt i underavdelningen ready mades ....
....och då faller det sig naturligt att sätta punkt med Mr Duchamps berömda Fountain, en urinoar som fått rang av konstverk genom att Duchamp helt enkelt utnämnt den till ett sådant. Inte utan goda skäl, syns det mig.....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, skulptur, kultur, konstteori, estetik, readymades, konsthistoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar