London som konstobjekt; ytor och föremål..

Offentligt ljusfenomen.

Spegelfragment av staden..

Millennium bridge, detaljstudie.

Yta med färg och kabel utmed Themsen.

Målerisk yta vid flodkanten i solljus

Hyllning till Christo (readymade).

Aspekt på en yta I

Aspekt på en yta II

Aspekt på en yta III

Klockren minimalism (readymade)

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, fotografi, bild, bilder, konst, estetik, readymades, London

Återspeglingar/Avtryck; Margareta Persson på Bohusläns museum

Återspeglingar/Avtryck
Margareta Persson
Konsthallen
Bohusläns museum, Uddevalla

Margareta Persson verkar inom en vid det här laget ganska "klassisk" stil inom det modernistiska måleriet. Hon reducerar sina bilder till kombinationer eller sammansmältningar av enkla geometriska former som rektanglar och kvadrater. Det är räta linjer och räta vinklar som gäller i denna formellt strama bildvärld.

Samtidigt arbetar hon noggrant för att varje yta ska få exakt rätt kulör och valör i förhållande till helheten. "Färgackord" är nästan mer än en metafor i det här fallet. Och det verkar som om den formella förenklingen låter färgerna själva komma till sin rätt på ett särskilt sätt.

Vi börjar med den magnifika målningen Återkomst (ovan) med sina tre rumsbildande rektangulära färgfält.

Breaking the silence VII (ovan)är en annan av hennes dukar i det större formatet. Det i någon mening monokroma stora färgfältet är här så måleriskt mångskiftande att jag egentligen inte har någon lust att kalla det "monokromt".
Och det blir, speciellt vid vissa tidpunkter på dagen, ett underbart ljus som skiner fram ur allt det gröna....

Till vänster om den stora duken hänger sex andra målningar med titlarna Breaking the silence I-VI.
De enkla rektangulära komponenterna kombineras ihop till sammanklingande men ändå inte statiska helheter. Stabiliteten i de här kompositionerna är inte fullständig. Varje klang gömmer en liten ansats till en glidning mot en annan.
Kanske är just sådana ansatser en visuell version av att bryta en tystnad ("breaking the silence")?

På golvet i rummet med de här målningarna har Margareta Persson låtit sina former ta steget ut i det 3-dimensionella rummet i form av kuber som arrangerats tillsammans på en vit platta:

Kanske blir den här kompositionen en sorts översättning av ett 2-dimensionellt uttrycksätt till ett....

...... 3-dimensionellt under bevarande av någon sorts närhet och frändskap med avseende på innehållet?

Det finns en målning till som har titeln Breaking the silence; kanske handlar det här om ansatser till att bryta någon sorts visuell tystnad? De yttersta stramt begränsade (och därmed kanske i någon mening "tysta") grundformerna börjar luckras upp, så att små rörelser mot mångfald och förändring kan börja nosa på ett framträdande......

The rain starts down. Jag tyckte om den här målningen även innan jag fått den kopplad till en titel men.... ja, nu tycker jag att det doftar sjö och stilla regn om den ...och den slår an en nostalgisk ton inom mig; kanske minnen från barndomens somrar...

Utan titel, och ett spel med färg, rektangulära former, transparenser och en visserligen grund, men dock rumsbildning.

Det gäller inte bara att ur formell och koloristisk synpunkt komponera ihop de sammanhållna färgfälten; Margareta Persson arbetar också med precist utförda interventioner i form av linjer som vässar uttrycket.

Landskap. Den titeln på verket ovan lockar till reflexioner. Kan man skildra ett landskap på det här sättet? Det är ju svårt att se något av det vi vanligen menar med likhet mellan målningen och ett landskap i vår visuella upplevelsevärld.

Men jag tror att konstnären kan bli som en sorts prisma, som tar in intryck och omvandlar dem till strukturer (associera gärna till spektra), som kan ha fått drag av det sedda utan att vi kan identifiera några konventionella likhetsrelationer..

Jag tror att även triptyken nedan, Monokromer I-III, kan ses som en en vissserligen mycket abstrakt, men dock landskapsskildring:

Och i så fall kan även triptyken Yta I-III vara en landskapsskildring, fast av ett helt annan sorts landskap:

Om den första triptyken bär drag av sjö, strand och grönska, så associerar vi kanske den andra med ett kargt och inte fullt så inbjudande bergslandskap......

Till sist tar jag upp en målning som har fått en speciell och central betydelse för mig i just detta utställningssammanhang.

Titeln är Övermålning, men det är inte just den hantverksmässiga aspekten som intresserar mig mest här.

Om vi går in i närkontakt med verket ser vi att något händer här. En stor förändring verkar vara, om än i sin linda, så ändå på gång. Vi ser hur de rigorösa band- och streckstrukturerna attackeras inifrån av små färg/form-dissidenter som verkar vilja spränga alla begränsningar.

Och låter man sådana subversiva element få fritt spelrum i i en bildvärld som denna, så vet man nog aldrig vart det bär hän. Kanske blir resultatet till slut något i stil med målningen nedan:

Fast denna målning har inte Margareta Persson gjort. Den är av Gerard Richters hand (Untitled 1987).

Och här kan vi välja mellan att stanna där vi är eller bege oss ut på vandring. Vi kan vända om och börja den konstnärliga reduktionens och geometriska formaliseringens väg igen. Kanske hamnar vi då åter hos Margareta Persson:

Men på denna väg finns många vägskäl så vi kanske hamnar någon helt annanstans. Kanske hos Malevich...

.....eller hos Mondrian eller...

....kanske någon annanstans i en helt annan bildvärld som inte upptäckts än...

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, måleri, modernism, postmodernism, Uddevalla, Bohusläns museum, Margareta Persson

http://intressant.se/intressant

Gränsland (revisited): Marianne Hultberg på Bohusgalleriet (2)

Marianne Hultberg
Gränsland
Bohusgalleriet

Här ger jag mig in i Marianne Hultbergs bildvärld en gång till för att se vad det bär hän den här gången.

Den nonfigurativa Praestejorden har jag visat i ett tidigare inlägg och här kommer den igen med..

.....ytterligare inzoomningar för att lyfta fram intressanta detaljer som till exempel...

....den här stora mörkblå fläcken och de sirliga former som dansar kring den...

....och den här vaga uttunnade formen (ovan)har också sitt lyriska egenvärde i sin omedelbara omgivning.

I parken heter målningen ovan och den kan förstås ses som ett möte i en park mellan två till ytterlighet abstraherade mänskliga varelser.
Men det behövs å andra sidan inte mycket ytterligare detaljreduktioner för att få motivet att försvinna helt och hållet, och ge de rent måleriska kvaliteterna hela utrymmet...

Men vi kan också ta ett steg i motsatt riktning och tolka det i förhållande till omgivningen något mörkare färgfältet till vänster om de två gestalterna (ovan) som ytterligare en mänsklig gestalt; kanske en gestalt som håller på att försvinna in i, eller träda fram ur, någon sorts gåtfull tomhet....

Liksom i mitt tidigare inlägg om den här utställningen hamnar jag här i referenser till utställningens namn, Gränsland; ett område som inte kan kategoriseras som vare sig det ena eller det andra, där inget kan namnges, där inget är fullt ut existerande, men ändå något mer än ingenting alls....
(Det jag nyss skrev hör väl också till något sorts gränsland; det går inte att förstå men har ändå någon sorts meningsinnehåll....)

Sedan finns det många underbara inzoomningar att göra men....

....längre än så här går jag inte den här gången.

Och den röda lilla färgbollen ovan bidrar, tillsammans med dukens övriga helhet, till att artikulera det psykologiska innehållet i de diffusa människogestalternas möte. Allt hänger ihop......

En länkt till mitt första inlägg om utställningen finns här:
http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/02/gransland-marianne-hultberg-pa.html

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, bild, bilder, samtidskonst, estetik, måleri, Bohusgalleriet, Uddevalla

http://intressant.se/intressant

Still Time; det lilla, det enkla och långsamma......

Still Time
Lo Caidahl/Agneta Stening
Konsthallen, Bohusläns museum, Uddevalla.

Bilden nedan är en vy över stora rummet i konsthallen och delar av utställningen Still Time.

Här ska jag först koncentrera mig på Lo Caidahls verk the Machine, vars mest spektakulära delar på denna bild är de två stora svarta metallhjulen nedan till vänster.

Trots sin smått monumentala framtoning är de dock inte de egentliga huvudpersonerna i detta verk. Centralgestalterna är två: en skål av metall på en vit sockel....

... och liten träkläpp som hänger i en lina spänd mellan den stora svarta apparaten och en fästpunkt i taket på hallens andra sida:

De stora hjulens funktion är att få den lilla träkläppen att vandra genom luftrummet. Dessa hjul drivs av en elektrisk motor som genom ett system av....

.....kugghjul och kedjor växlar ner rörelsen så att hjulens rotation blir mycket långsam.

I fästen på hjulen löper linan som alltså ansluter till en fästpunkt i taket. När hjulen rör sig omväxlande spänns och slaknar linan vilket i sin tur sätter träkläppen i rörelse...

När linan slaknar rör sig kläppen bort från maskinen och närmar sig istället metallskålen på den vita sockeln...

Rörelsen är mycket långam men kan ändå uppfattas av ögat om man är uppmärksam och..

....när kläppen nått fram till skålen slår den med en liten knyck mot metallen och en klar klockton klingar ut i rummet. Detta sker ungefär var tionde minut.

Sedan börjar de stora svarta hjulen sträcka linan och då avlägsnar sig kläppen från skålen och...

....börjar vandra upp i konsthallens luftrum, där rörelsen upphör i en viss punkt och ...

.....där vänder kläppen och börjar röra sig tillbaks.....

....utmed linan i riktning mot metallskålen och så fortsätter....

......det hela i en cyklisk rörelse fram och tillbaks inom en tidrymd på cirka tio minuter per cykel och med klocktonen som markör för att ännu ett varv avverkats.

Det här verkets poäng syns mig bestå i att lyfta fram något litet, enkelt och långsamt, som annars förbigås i det allmänna omvärldsbruset, och ge det en odelad uppmärksamhet; koncentrationen ska fokuseras på kläppens rörelse och dess interaktion med metallskålen. (Ett problem med the Machine blir därmed att den stora maskinen kan stjäla uppmärksamheten från de här små, men viktigare, komponenterna)

I Still time ingår också verk av Agneta Stening. På väggarna hänger hennes bilder gjorda med kol och tusch på japanskt rispapper.

Det verkar som om de bägge konstnärernas verk har något viktigt gemensamt.

Agneta Stenings formellt och koloristiskt (svart-vitt) mycket reducerade skapelser (här: en liten vit form i en liknande större svart form) kan kanske....

....ses som stationära och tvådimensionella versioner av det lilla, det enkla, det...

....långsamma vi såg i interaktionen mellan träkläppen och metallskålen och kanske...

....kan hennes cirkelformade marmorplattor på golvet också få en liknande roll i det här sammanhanget........

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, skulptur, modernism, postmodernism, Uddevalla, Bohusläns museum

http://intressant.se/intressant