Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: Återspeglingar/Avtryck; Margareta Persson på Bohusläns museum

Återspeglingar/Avtryck
Margareta Persson
Konsthallen
Bohusläns museum, Uddevalla

Margareta Persson verkar inom en vid det här laget ganska "klassisk" stil inom det modernistiska måleriet. Hon reducerar sina bilder till kombinationer eller sammansmältningar av enkla geometriska former som rektanglar och kvadrater. Det är räta linjer och räta vinklar som gäller i denna formellt strama bildvärld.

Samtidigt arbetar hon noggrant för att varje yta ska få exakt rätt kulör och valör i förhållande till helheten. "Färgackord" är nästan mer än en metafor i det här fallet. Och det verkar som om den formella förenklingen låter färgerna själva komma till sin rätt på ett särskilt sätt.

Vi börjar med den magnifika målningen Återkomst (ovan) med sina tre rumsbildande rektangulära färgfält.

Breaking the silence VII (ovan)är en annan av hennes dukar i det större formatet. Det i någon mening monokroma stora färgfältet är här så måleriskt mångskiftande att jag egentligen inte har någon lust att kalla det "monokromt".
Och det blir, speciellt vid vissa tidpunkter på dagen, ett underbart ljus som skiner fram ur allt det gröna....

Till vänster om den stora duken hänger sex andra målningar med titlarna Breaking the silence I-VI.
De enkla rektangulära komponenterna kombineras ihop till sammanklingande men ändå inte statiska helheter. Stabiliteten i de här kompositionerna är inte fullständig. Varje klang gömmer en liten ansats till en glidning mot en annan.
Kanske är just sådana ansatser en visuell version av att bryta en tystnad ("breaking the silence")?

På golvet i rummet med de här målningarna har Margareta Persson låtit sina former ta steget ut i det 3-dimensionella rummet i form av kuber som arrangerats tillsammans på en vit platta:

Kanske blir den här kompositionen en sorts översättning av ett 2-dimensionellt uttrycksätt till ett....

...... 3-dimensionellt under bevarande av någon sorts närhet och frändskap med avseende på innehållet?

Det finns en målning till som har titeln Breaking the silence; kanske handlar det här om ansatser till att bryta någon sorts visuell tystnad? De yttersta stramt begränsade (och därmed kanske i någon mening "tysta") grundformerna börjar luckras upp, så att små rörelser mot mångfald och förändring kan börja nosa på ett framträdande......

The rain starts down. Jag tyckte om den här målningen även innan jag fått den kopplad till en titel men.... ja, nu tycker jag att det doftar sjö och stilla regn om den ...och den slår an en nostalgisk ton inom mig; kanske minnen från barndomens somrar...

Utan titel, och ett spel med färg, rektangulära former, transparenser och en visserligen grund, men dock rumsbildning.

Det gäller inte bara att ur formell och koloristisk synpunkt komponera ihop de sammanhållna färgfälten; Margareta Persson arbetar också med precist utförda interventioner i form av linjer som vässar uttrycket.

Landskap. Den titeln på verket ovan lockar till reflexioner. Kan man skildra ett landskap på det här sättet? Det är ju svårt att se något av det vi vanligen menar med likhet mellan målningen och ett landskap i vår visuella upplevelsevärld.

Men jag tror att konstnären kan bli som en sorts prisma, som tar in intryck och omvandlar dem till strukturer (associera gärna till spektra), som kan ha fått drag av det sedda utan att vi kan identifiera några konventionella likhetsrelationer..

Jag tror att även triptyken nedan, Monokromer I-III, kan ses som en en vissserligen mycket abstrakt, men dock landskapsskildring:

Och i så fall kan även triptyken Yta I-III vara en landskapsskildring, fast av ett helt annan sorts landskap:

Om den första triptyken bär drag av sjö, strand och grönska, så associerar vi kanske den andra med ett kargt och inte fullt så inbjudande bergslandskap......

Till sist tar jag upp en målning som har fått en speciell och central betydelse för mig i just detta utställningssammanhang.

Titeln är Övermålning, men det är inte just den hantverksmässiga aspekten som intresserar mig mest här.

Om vi går in i närkontakt med verket ser vi att något händer här. En stor förändring verkar vara, om än i sin linda, så ändå på gång. Vi ser hur de rigorösa band- och streckstrukturerna attackeras inifrån av små färg/form-dissidenter som verkar vilja spränga alla begränsningar.

Och låter man sådana subversiva element få fritt spelrum i i en bildvärld som denna, så vet man nog aldrig vart det bär hän. Kanske blir resultatet till slut något i stil med målningen nedan:

Fast denna målning har inte Margareta Persson gjort. Den är av Gerard Richters hand (Untitled 1987).

Och här kan vi välja mellan att stanna där vi är eller bege oss ut på vandring. Vi kan vända om och börja den konstnärliga reduktionens och geometriska formaliseringens väg igen. Kanske hamnar vi då åter hos Margareta Persson: