Gränsland
Bohusgalleriet, Uddevalla
Marianne Hultberg ställde ut på Bohusgalleriet för ett antal år sedan (2003 tror jag) och jag blev väldigt tagen av hennes målningar.
Nu är hon tillbaks och jag fick med mig några bilder från vernissaget som jag visar här. Jag tycker fortfarande mycket om hennes målningar. Det är en härlig stämning i dem; något skirt och skört parat med något ändå substantiellt och kraftfullt....
Det låter kanske som om dessa drag skulle vara omöjliga att förena, men det verkar faktiskt som om det går.......
Jag möts av mjuka och melodiskt flytande färgklanger, som samtidigt är distinkta färgackord, med ett tydligt visuellt tilltal, ja det verkar gå ihop det också.... eller?
När jag skriver om konst och använder sådana formuleringar som ovan undrar jag ibland om jag kanske bara pratar smörja utan att ens själv begripa vad jag menar.
Men sådana här knepiga utsagor är kanske inte genuina faktapåståenden, som är avsedda att vara sanna eller falska, utan snarare en sorts sätt att uttrycka de känslor som konstverken uppväcker. Och som sådana kan måhända även mångtydiga och till och med motsägelsefulla formuleringar vara adekvata för sitt ändamål?
Kanske är det så att det här suspekta språkbruket är både lämpligt och nödvändigt när man försöker tala om något som finns i någon sorts gränsland, och där det inte alls är klart vad gränsen avgränsar eller på vilken sida man befinner sig.....
Nu till saken, det vill säga bilderna själva:
Sällskapet 
Inzoomningen är kamerans och bloggmediets sätt att titta närmare på något. Det ger också möjligheter till renodling av olika motiv i motivet, att lyfta fram självständiga smärre konstverk i den större helheten....
Man kan, utan att förringa det fullständiga konstverket, tycka att sceneriet ovan har ett av karaffen med mera oberoende konstärligt värde. 
Tänkbar titel: Katt under röd måne...
Vid östra porten.För att hålla ordning på vilka bilder som har vilka titlar tillfogar jag ofta små kommentarer i verklistan och....
....som kännetecken för Vid östra porten tillfogade jag helt enkelt: Två gestalter under svart.
Pojken och Sävsångaren.Marianne Hultbergs gestalter är ofta något upplösta och diffusa i konturerna. Men när hon använder distinkt konturteckning blir den mycket uttrycksfull....
...som i det här fallet, där fågeln energiskt träder fram, medan pojken träder tillbaka, dock utan att någon entydigt definitiv gräns skiljer dem åt. I det gränsland de befinner sig i tycks de kunna glida i och ur varandras världar.....
Praestejorden. Ibland är de färgformer vi uppfattar som identifierbara gestalter så detaljreducerat skildrade att steget över gränsen till det icke-föreställande måleriet inte blir så långt..
....och i det här verket är det steget taget, syns det mig; även om vi fortfarande är kvar i någon sorts gränsland....
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, estetik, måleri, kultur, Bohusgalleriet, Uddevalla
http://intressant.se/intressant
1 kommentar:
Härliga bilder, som vanligt signerat cg (dvs. skitsnyggt)!
Skicka en kommentar