Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: Fragmentarium från konstvandring på Dal 2008 (1-4 maj)

Konstvandringen i Dalsland är en fin tradition och i år var vi ett litet gäng från Säffle och Uddevalla som startade vandringen, eller kanske snarare rallyt, genom att sammanstråla hos Carita Blad Ljungqvist i Forsane, Frändefors.

Hon har förvandlat sin trädgård till en oas präglad av prunkande växtlighet, anlagda vattensamlingar, rinnande vatten och de egna keramikskulpturerna. I ett växthus finns det både citroner och fikon.

Humoristiskt laddade fantasifoster finns det gott om i den här egendomliga blandvärlden av natur och kultur.

Varelse med kropp av förtätat vatten? Född ur den lilla konstgjorda dammen?

Carita Blad Ljungqvist är konsthantverkare och keramiker och tillverkar både bruksföremål och mer renodlade konstföremål. Dessutom är hon förstås mycket trädgårdsintresserad:

"Jag känner mig kreativ och skapande både i konsten och trädgårdsarbetet" säger hon. "Det gäller att hela tiden se nya möjligheter att utforska."

Blått och turkos är några vanliga skulpturfärger. Det blir både likhet och kontrast mellan den organiska naturen och de tillverkade föremålens värld.

De både jordrotade och uttrycksfulla människofigurerna smälter in i den klorofyllstinna omgivningen

På väg från Carita Blad Ljungqvist. Skulpturen ovan , som ingen förstås gjort med några konstnärliga avsikter, träffade vi på vid en gammal industrilokal i närheten.

Från södra Dalsland går färden vidare norrut i det vackra dalslänska slättlandskapet. Via Brålanda far vi till Ör, där textilkonstnären Mona Falk tagit det gamla kommunalhuset i besittning med sina vävstolar. Vävda bilder är en av hennes specialiter och hon väver också mycket mattor. Hon skapar även bilder i olika blandtekniker.

Bilden ovan, som väl fångar själen i det landskap vi färdas i , är hopfogad av bitar av sönderklippta akvarellmålningar.

Ibland kan Mona Falk låta tagel och andra material eller föremål fogas in i en bild.

Så fortsätter vi vidare upp till Dalslands museum i Upperud och konstvandringens samlingsutställning med ett 90-tal verk. Det är 51 konstnärer som deltar i årets konstvandring.

Väl upp i dessa trakter gör vi två nedslag i Åsensbruk. Först hamnade vi hos Lisbeth Claesson som också är textilkonstnär och dessutom målare. I mina minnesbilder av hennes verk genom åren förknippar jag henne med ett ganska milt och behagfullt men ändå kontrastrikt färgspråk:

Ibland kan det bli lugnt och stillsamt (ovan), ibland kan det skälva och vibrera av energi som urladdas i bilden (nedan).

Så åker vi med den lilla konsumaffären i Åsensbruk som riktmärke till Marianne Johansson, vars målningar jag under årens lopp sett och uppskattat på många av Dalslands konstförenings utställningar. I likhet med Lisbeth Claesson är hon en konstnär att känna igen.

I mitt långtidsminne förknippar jag Marianne Johansson med ett ganska intensivt och kraftfullt färgspråk. Jag har också slagits av hur hon förenklar former och håller ihop mångfalder till samlade helheter, ibland med en viss stramhet i kompositionen.

Viktigt i Marianne Johanssons konst är också en stiliserad människoskildring, som dock typiskt inte abstraherar bort de känslomässiga aspekterna på människolivet, utan i stället framhäver dem med förtätad skärpa.

"Det är ofta tankar om mänskliga relationer som ligger bakom mina bilder", säger Marianne Johansson..

Hon berättar också att det faktiskt oftast är de negativa inslagen i människolivet som inspirerar henne. Bakgrunden till bilde nedan är tankar kring mobbningproblem.

Marianne Johanssons ateljé blev den sista anhalten under konstrallyt och sedan begav vi oss efter en väl använd dag tillbaks till våra hem i Uddevalla respektive Säffle. Och då drog det ihop sig till ett rejält regnväder: