Röda sten, Göteborg
I det här inlägget ska jag uppehålla mig vid en en installation av Rajwa bint Ali. Dess mest grundläggande komponent ser ut så här:
Det är en liten kub av kiselsten, insvept i mjukt bladsilver. Den ligger på en bädd av finfördelat krossat kol och är inhägnad av en kvadratisk ram av svart trä. Sedan är den här typen av enheter inordnat i ett större mönster. Från en synvinkel ser det ut så här:
Vi ser närmast i bild en rad svarta lådor eller ramar med samma innehåll: en liten kiselstenkub klädd i bladsilver på en bädd av krossat kol.
Längst bort i bild ser vi en annan större och mer komplex komponent som på nära håll ser ut som nedan (och här måste jag be om ursäkt för att flera av mina bilder är något misslyckade på grund av starkt solljus när jag besökte utställningen):
Vi ser en maxiversion av de mindre lådorna med krossat kol och dessutom en korsform bildad av samma sorts kiselstenkuber med bladsilver. Men det finns en viktig avvikelse, vilket förhoppningsvis ska framgå av bilden nedan:
Detaljbilden ovan visar korsformens centrum. Och kuben i korsets mittpunkt är av kisel, men i motsats till alla de andra kuberna är den inte täckt av bladsilver, utan visar sin ljusa skrovliga stenyta (ja det är lite svårt att se, men även här skyller jag på solljuset)
Den låda som syns närmast korsformen innehåller en viktig avvikelse i förhållande till de andra lådorna.
Över den ligger ett föremål som jag själv närmast ser som en limpa gott lantbröd, som gjort för att lägga marmelad och ost på.
Så här ser Rajwa bint Aliras ínstallation alltså ut.
Sedan kommer förstås frågan om vad och hur vi som betraktare får ut något av den. Det går väl an att betrakta den som någon form av estetiskt inriktad skapelse med vissa intressanta drag och skönhetsvärden.
Vi kan kanske också uppfatta verket som någon sorts repetitivt minimalistiskt konstverk. Det finns ju en viss formell likhet mellan å ena sidan serien av svarta kvadrater och kiselkubernas enhetlighet och å andra sidan raden av identiska "lådor" hos till exempel Donald Judd:
Jämförelsen håller förstås inte fullt ut. Rajwa bint Alis verk innehåller avvikelser från den seriella monotonin och dessa avvikelser visar sig kunna bli betydelsefulla.
Det finns fler spår att följa. När jag vandrat omkring på Röda sten ett tag blev det visning av utställningen och i samband med den fick jag tillgång till tankar som andra haft kring det här verket.
Genom att betrakta dess delar som tecken kan verket "läsas". Jag ska här antyda en läsning som bygger på informationen från visningen.
Vi kan se den enda nakna kiselstenen som ett tecken för vårt genuina innersta själv (om vi tror att det finns något sådant förstås).
Bladsilvret kan beteckna för oss själva främmande roller och tänkesätt som vi mer eller mindre medvetet anammar för att att anpassa oss till omgivningens krav och värderingar
Det jag associerade till som bröd är en obränd lerkaka som ska symbolisera vårt jordiska ursprung och även innebörden av jordelivets slut.
Om jag varit religiöst troende hade jag kanske sett den nakna kiselstenen som ett tecken för den jordiska synden och bladsilvret som den godhetens klädnad vi kommer att få i himlens härlighet. I så fall skulle silvret stått för befrielse snarare än fångenskap och konformism.
Vad ska vi då säga om visuella konstverk som verkar kräva verbal kommunikation för att bli meningsfulla för oss? Blir den visuella delen av verket onödig?
Jag tror inte det. En visuell struktur kan bidra till att fördjupa och förtydliga ett tankesammanhang även om det behövs verbala inslag för att peka ut vad som avses vara tecken för vad.
Ibland kan tolkningen av ett konstverk gå snabbt och intuitivt, med ett minimum av analys och slutledningar.
Ett verk som fungerar så för mig är en av Anees Maanis träskulpturinstallationer. Jag uppfattar den som en gestaltning av ett förhållande mellan den enskilde och kollektivet....
.....och jag ser individen i mitten som utsatt för någon form av grupptryck. Det kan antingen ...
.....även här handla om konformitetskrav eller också kan centralfiguren vara en ledare som alla litar till i en situation som egentligen är totalt hopplös....
Den som läst mitt första inlägg om Dance of Visions kommer förmodligen ihåg att jag där associerade flera verk till nobelpristagarens Le Clézios roman Öken. Det kan jag göra här också.
I boken berättas det nämligen om en berömd både andlig och världslig ledare i Nord-Afrika som alla verkar tro ska leda dem undan den franska kolonialmaktens trupper till ett eget land att bo i. Det är han som är träskulpturen i mitten av ringen.
Alla sätter sitt hopp till honom men det blir mer och mer uppenbart att han inte kan infria förväntningarna.
Han blir svagare och svagare och dör. Och hans folk massakreras till slut av franska kulsprutor......
Länken till mitt första inlägg om Dance of Visions finns här:http://carl-gustaf.blogspot.com/2009/03/pa-roda-sten-dance-of-visions-ii-1.html
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, estetik, skulptur, Dance of Visions, Röda sten, modernism, postmodernism, konstteori
http://intressant.se/intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar