Jag skriver om konst i olika former och är intresserad av det mesta, det må sedan kallas traditionellt, samtidskonst, modernistiskt eller postmodernistiskt. Dessutom publicerar jag en hel del egna fotografier i olika genrer.

Om mig

Mitt foto
Jag är 60 år gammal och bor i Uddevalla där jag arbetat som journalist. Har också genom åren pysslat en hel del med filosofi, både inom och utom de akademiska sammanhangen. Är intresserad av mycket (för mycket säger en del) och har ett ganska passionerat förhållande till det jag är intaggad på.

fredag 23 april 2010

Keltisk andlighet(2); Natur&symbol

Utsikt från den gamla kyrkoruinen i Kildalton, Isle of Islay....

...och ännu ett fragment ur boken Keltisk andlighet av Harald Olsen:

Dikten Skogsmässa börjar så här (fetstilen min):

"En behaglig plats besökte jag idag
under den värdiga gröna hasselns mantel.
Där lyssnade jag vid dagens början
till den skickliga trasten
som sjöng en praktfull strof,
ett flöde av tecken och symboler."

Just detta att se trastens sång som tecken/symboler är ett uttryck för den gränsöverskridande mysticism som präglade den keltiska andligheten.

Vi kan tycka att om ett visst fenomen ska vara ett tecken eller en symbol för något, så måste det också vara tecken för någon: det krävs någon som ger tecknet dess koppling till det betecknade för att en teckenrelation ska uppkomma.Vem kan denne någon vara?

Har människan gett trastens sång dessa symboliska drag? I så fall handlar det om projektion av det mänskliga själslivet på den omgivande naturen. Själslandskap har det också kallats...

Det är väl knappast trasten själv som gjort det. Fåglar tänker väl inte i symboliska banor. Eller? Sett ur revirhävdandets synpunkt betyder väl fågelsången strängt taget; "Försvinn härifrån, inkräktare!

Jag skulle kunna tänka mig att diktaren ovan menar att, inte bara trastens sång, utan hela naturens mångfald, på något sätt är symboler med rötter i något metafysiskt bråddjup, eller, om vi så vill, Gud......

Jag tillåter mig att här citera en keltkristen dikt med titeln Gud:

"Jag är vinden som andas på sjön,
jag är vågen på havet.
Jag är viskningen i löven som rasslar,
jag är solens ljus.
Jag är månens och stjärnornas strålar
jag är kraften i träden som växer.
Jag är knoppen som slår ut i blom,
jag är rörelsen i laxen som simmar.....
............
Och jag är tankarna hos alla människor
som prisar min skönhet och nåd."

Om Gud på något sätt finns och verkar i allt som är och sker, så ligger det kanske nära till hands att också se allt som naturliga&övernaturliga symboler för just denna Gud.....

Men hur blir det om även denna Gud själv visar sig vara en symbol.....

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

http://intressant.se/intressant

Inga kommentarer:

STORBILDSGALLERI

STORBILDSGALLERI
Här lägger jag ut bilder i lite större format .

Ex Machina Tora Windahl

Ex Machina Tora Windahl

Valand

Valand
Större kök. Skulptur av Beatrice Ehrström.