London som konstobjekt; Mark Rothko på Tate Modern

Mark Rothko
Tate Modern, London

Det är inte den allra mest intensivt ljus- och färgglödande Rothko man valt att sätta i fokus på den här utställningen. Något med samma koloristiska framtoning som de två målningarna närmast nedan ( Untitled 1949, Untitled 1950) finns alltså inte med:

Istället har man valt att koncentrera sig på en del senare verk, som genomgående är mörkare och mer "jordartade" i sin kolorit. Det finns ett flertal verk som har ordet "Maroon" (karmosinbrun) i sina titlar. Målningen nedan heter Black on Maroon 1958:

Man visar också The Seagram Murals, en serie målningar som Rothko utförde med avsikten att de skulle hänga på väggarna på Four Seasons Restaurant i The Seagram building i New York.

Rothko tyckte emellertid inte att den lokalen var passande för de här verken så de hamnade inte där. Och tur var väl det. Nedan följer några målningar ur den här serien:

Vi får också se en serie målningar, formellt förenklade till två färgfält, ett i brunt och ett i grått. Färgfälten som sådana är dock allt annat än förenklade: de har byggts upp av flera olika färgskikt och bär synbarliga måleriska tecken på konstnärens penselarbete.
De enskilda färgfälten blir därför fulla av form och dynamik. De här verken benämns alla "Untitled (brown and gray) 1969":

Koloriten mörknar ytterligare och vi får se ännu en serie målningar med samma sorts formella förenkling till två färgfält, nu i svart och grått. Titlarna är genomgående "Untitled 1969":



Sedan kan vi uppleva någon sorts koloristisk noll-punkt i form av en rad svarta monokroma målningar. Det typiska färgfältsmåleriet kan dock även här svagt anas som en visuell viskning. Ljusskiftningarna gör att monokromin inte blir helt monokrom:

Många av de här bilderna framstår som någon sorts meditationsobjekt. De skulle även passa bra som altartavlor i kyrkor, det vill säga kyrkor där man inte nödvändigtvis behöver sätta in Gud i ett berättelsesammanhang.

Mark Rothko fick också ett uppdrag att att göra en serie målningar för ett kapell i Houston. Byggnaden skulle, i motsats till fallet med den ovannämnda "restaurangutsmyckningen", utformas för att passa till just Rothkos bilder.

Han lade ner mycket arbete på det här projektet. Inga av dem visas på Tate, men däremot har man fått med en rad utkast, skisser och modeller som kan ge en uppfattning om hur det hela är tänkt:

I och med att man på Tate Modern här valt att koncentrera sig på vissa speciella sidor av Rothkos konstnärskap så har åtminstone jag fått upp ögonen för sådant jag inte tidigare sett, eller bara sett som förbifarande fragment. Och detta har förändrat min bild av konstnären och hans livsverk.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, modernism, postmodernism, bild, bilder, kultur, estetik, måleri, mark rothko, konstteori, tate modern, london, konstutställningar

http://intressant.se/intressant