Carl-Gustaf Wikstrands konstblogg: Göteborgs internationella konstbiennal 2007/2009

År 2007 genomfördes Göteborgs internationella konstbiennal på temat Rethinking dissent; Om politikens begränsningar och motståndets möjligheter.

I år är mottot What a wonderful world och kuratorerna Johan Pousette och Cecilia Prado har deklarerat att avsikten med biennalen är att "erbjuda en generös poetisk och sensuell gestaltning av mänsklig mångfald och förmåga till såväl underverk som missgrepp genom samtida konstnärers blick och verk."

Liksom vid förra biennalen 2007 vill man föra fram konstnärer som engagerar sig i sociala och politiska frågor. Men man understryker också vikten av hur detta engagemang gestaltas.
De konstnärer som är aktuella ska "visa stark visuell kraft" och "poetisk eller sensuell framtoning".
Det här låter ju riktigt lovande. Röda sten är arrangör även i år, och med Göteborgs konsthall som en viktig samarbetspartner.

Här ska jag visa några bilder jag tog i Göteborgs konsthall vid 2007 års biennal. Den här dagen var det ett riktigt ruggigt höstväder i Göteborg.

Jag har hittat de här bilderna i en undermapp till en mapp i min dator och jag har inte visat dem tidigare. Bilderna ger olika aspekter på Thomas Hirschhorns stora installation Concretion Re.

Jag såg för några dagar sedan i ett pressklipp som jag tappat bort igen att många tyckte att den här installationen var "extrem". Kanske det, men om man å andra sidan jämför den med hur tillståndet i världen faktiskt är, så framstår den inte längre som något ytterlighetsfenomen.

Jag uppfattar verket som ett nödrop av fasa och avsky inför en värld som gått över alla gränser för nöd och lidande. En av utgångspunkterna var kriget i Irak som rasade då.

Han visade många fotografier av skadade, lemlästade och döda människor. Han kröp blodet och såren in på livet.
Ett annat bildmässigt inslag var referenser till konsthistorien i form av bilder av den spanske målaren Fransisco de Goya (1746-1828) och hans skildringar av världens vidrigheter.

Ett av installationens huvudinslag var skulpturer av typ skyltdockor med långa grova skruvar som tränger in i deras kroppar. Och Hirschhorn arbetar verkligen med masseffekter. Om världen är massivt brutal, så får konsten också vara det.

Så här har Hirschhorn skrivit om just den här installationen:

"Jag vill uppnå precision i mina arbeten; men trots detta vill jag arbeta i omåttlighet, överarbeta med intensitet och i tumult. För det är det enda sättet för mig att åstadkomma ett arbete i kaos för...

....att sedan klargöra det och konfrontera det bottenlösa djupet av det avskyvärda."

Vidare fortsätter han: "Jag vill arbeta i kaos för det är det enda sättet att göra motstånd. Det utgör motstånd mot Fakta, mot Information, mot Opinion.

....."Konst är i sig själv en form av motstånd och den gör motstånd just genom att vara konst.
Mest av allt vill jag kunna ge form till det begärliga och oemotståndliga behovet för ....

.....varje Sår att vara mitt sår! Varje Död att vara min död. Varje Olikhet min olikhet. Varje Orättvisa min orättvisa. Varje Sorg min sorg."

Och utanför härskade regn och grårusk......

.....men där de gula löven samlats i stora drivor var det nästan vackert. Kanske en öppning mot "What a wonderful world".......

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, samtidskonst, bild, bilder, foto, fotografi, skulptur, estetik, modernism, postmodernism, Göteborgs konstbiennal, politik, kultur, readymades